Hur svårt kan det va?

I går fick mina kollegor ta del av ett hysteriskt skratt från min sida. Ni som känner mig vet precis hur det lät och hur tårarna sprutade. Jag vet inte vad som hände… jag gör sällan det… En kollega berättade att han var rädd för mimare… Det var egentligen inte särskilt kul men jag bröt ihop fullständigt. De andra satt som frågetecken och kunde inte fatta vad som var så kul och… det gjorde egentligen inte jag heller. Men vad skönt det är att få ett sånt befriande skratt. Det var länge sen men… nu är jag igång :)

I morgon är det upptagning av båten. Det blir nog inte riktigt lika roligt även om det är himla skönt att vara ute hela dan. I vanlig ordning blir det fleecebrallor, vindkläder, mössa och vantar. Man tror inte att det behövs men av någon anledning är det alltid svinkallt vid sjön just den dagen och jag brukar alltid frysa… Hur svårt ska det va?  När ska man lära sig att klä sig? I morgon kanske :)

Vaknade ganska tidigt i morse och mumsade i mig en härlig frulle. Så in på datorn och kollade golv och möbler. Har hittat fina grejer hos Stalands så jag drog dit och hängde på låset. Jag hade sett ut en soffa och ett matbord med 8 stolar och det såg lika bra ut i verkligenheten. Det här kommer att bli kanon!

Nöjd med det besöket åkte jag hem och kokade en termos kaffe, tog fram bullar och fixade lite korvlunch till dagens besättning.

Jon och Melker kom ner till båtklubben vid 12.30 och 12.45 var vi ute på fjärden! Vi hissade på och kryssade upp på fjärden. Det blåste lite lagom och regnet lös med sin frånvaro – så skönt. Melker och Jon verkade njuta av tillvaron.

Vid tretiden vände vi. I medvinden blev det fika och en och annan godisbit slank ner. Melker testade alla platser att sitta på :) Jag tror han föredrog att sitta på bommen! Kan förstå att det var lite spännande. Han hade sett en man på landet göra likadant och ville såklart testa.

Vi hade en härlig tur och väl i hamn vek vi segel och fixade allt ganska snabbt.

Efter lite middag och mer golv och färgletande har jag nog kommit fram till att jag vill ha en fototapet i vardagsrummet. Eventuellt blir mina systrar motivet :) Det finns en superfin bild på dem så det kan bli riktig bra.

Så var det dags för årets första innebandymatcher. Vi var lite besvikna över att några inte dök upp så vi var 4 tappra till start, varav en med dålig rygg… Men det gick bra. Vi kämpade som skjutton och petade in 10 mål i första matchen vilket var riktigt bra. Men vad hjälper det när det andra laget petade in 11? Rackarns. Men vi gav inte upp.

Vi kom igång ordentligt i andra matchen och mitt målskytte har aldrig varit bättre. Jag satte säkert 6 eller 7 baljor varav en på straff. Jag var så nervös. Tidigare har jag varit riktigt bra på straffar och nissade aldrig. Men det vände och jag missade tre på raken… phu det är tungt men idag satte jag den, mitt i mål! Skönt. Vi vann andra matchen med 19-7 och eftersom tjejmål (så löjligt) räknas som två så stod jag för 12 poäng.

Vi spelade bra allihop och kämpade för allt vad vi var värda. Det var ganska jobbigt att vara så få, men det gick och det gav oss verkligen goda vibbar och vi ser fram emot nästa omgång!

Hur svårt kan det va?

Idag bjöds vi på dramatik och massor av action på banan

Vi fick inte till någon kanonstart precis… vi kom säkert iväg 30 sek för sent och det kanske inte gör så mycket men… en bra start lever man på … Vi drog iväg upp mot Lambarö och kunde inte slå för där kom ”Jehander” – ett mastodontfartyg, fullastat med sand… Direkt drog RJ 85:an förbi, shit.

Men vi höll jämn takt med RJ 85:an och höll övriga båtar på avstånd under första varvet. På andra varvet började kampen. 

Vi kryssar upp mot andra märket, både Olsson och träbåten hade gått om men vi slog inte in på den bana de gjorde utan valde en väg som visade sig vara mycket smart. Vi kom in framför dem vid rundningen och då måste de hålla undan. Bra där. Så var vi om!

Vid tredje rudningsmärket fick vi till en riktigt bra rundning, vi luffade ett par båtar och kom in precis vid märket och på ovansidan av närmaste båt… jag tror det var Olsson-rackaren. Så kom vi om honom – yes! Vi drog upp över fjärden men då kom en stor rackare, Safiren och Expressen. Det var inte mycket att göra… Vi lämnade plats och försökte lägga oss för att få fri vind.

Vid nästa märke drog dramatiken igång. Först tappade hon i Safiren ett skot och drog iväg från märket, för att sedan snabbt vända tillbaka. Då blev det väldigt trångt kring rundningen och det började gapas från Expressen. (Det är så man gör!) Vi låg lite bakom och kunde bara beskåda… till en början…

En träbåt låg precis före oss och hade valt samma strategi som oss, att gå lite längre förbi märket. Men plötsligt kom en lucka och vi hade möjlighet att slå, vilket vi också gjorde. Men shit – där kom Olsson i full karriär. Rackarns – ”vi slår tillbaka” skrek jag till pappa och slog… det var inte riktigt med i planen så vi hade inte fått skotet om vinchen… Pappa kämpade och drog… Då slår träbåten… och gör samma miss som vi – återigen var Olsson på frammarch och träbåten fick slå tillbaka. Då kunde vi slå som tänkt och det gick bra men efter slaget släpper vårt skot och seglet drar iväg… pappa kämpade och drog, så var vi åter på banan…

Vi kryssar vidare mot nästa märke och kommer återigen in på fri bog (de andra måste alltså väja). Här var planen att vi skulle komma om tre båtar! Men dessvärre hann före utom träbåten (som vi bedömde) så vi fick väja trots att han skulle ha slagit. Här kunde vi ha satt upp en protestflagga men vi väljer att bita ihop och inte göra någon större sak av det… men en tillsägelse skulle det absolut bli :)

Sen var det inte mycket mer att göra, sista märket och så mot mål… av 8 båtar (tror jag) kom vi 7:a… Det var väl inte så bra men det blåste rätt hårt stundtals och då är de snabbare båtarna snabbare… tyvärr. Men det var en härlig seglats och väldigt roligt när det händer så mycket! Det var vädermässigt en riktigt härlig kväll och vi seglade hem i solnedgången.

Kan väl bara säga ”bättre lycka nästa gång”, sista för hösten…
Hur svårt kan det va?

Jag har ett antal utflyktsmål som måste göras varje semester. Annars känns semestern liksom inte fullbordad. Jag vill varje år komma till Koskär (check), Ålö (check), Revskär/Tullskär (check), Nynäshamn (check), Trosa och ”Fina Fisken” och Tottnäs fiskbutik. Sen är jag ganska nöjd. Allt annat är bonus. Helt otroligt men efter en vecka har jag bara två ställen kvar, och de ska jag förhoppningsvis hinna med denna vecka! Fatta – 3 veckor av bonusmål!! Ankarudden, Krokskär och Öja (check) är andra utflyktsmål jag också gillar men… inga måsten.

Idag var vi på Revskär… eller var det Tullskär? Det var i vart fall inte Tallskär… Hur svårt kan det va? Öarna heter samma och ligger precis brevid varandra… Revskär och Tullskär sitter dessutom ihop, hur ska man då veta vart man är?? Ärligt…

Vi hade en toppendag. Jag, syrran, systersonen och vår faster. Så himla härligt. Tre generationer på samma ö och inget tjafs :) Och vädret är helt underbart, salladen blev perfekt och mammas hembakta bullar var pricken över i:et.0 Är det verkligen möjligt att man kan ha det så bra som jag har? Det känns otroligt. Jag är sååå nöjd med livet just nu!

Idag var det första gången som jag och syrran tog båten  lite längre. 4 sjömil… :) Fast det är verkligen inga problem, jag känner mig som en sjöbuse – hittar bland kobbar och skär :) och bästa supporten är ombord. Det känns rätt bra…

Sen var det det här med att angöra bryggor… Phu, det är inte lätt med en båt man knappt kan styra och idag kanske jag inte valde den bästa vägen… men jag hade förberett mig med en båtshake, så man skulle kunna tro att jag aldrig gjort på något annat sätt… Jag kommer att ha en annan strategi nästa gång :)

Vi har ätit en fantastisk middag på Spetta i kväll. Med potatis, svamp/räksås och gårdagens härliga grönsaksgryta/gratäng… eller vad det nu var…  Vår faster är riktigt duktig på mat. Jag bara försöker se och lära så mycket jag kan… Jag hoppas att någonting fastnar… hur svårt kan det va? Jag fick en receptbok av henne i födelsedagspresent!! Undra om det var en pik, eller?

Nä… jag ska nog laga nått gott och bjuda hem henne nån dag… Rackarns vad jag är dålig på att bjuda hem folk… det måste bli ändring på det. Det ska bli mitt ”höstlöfte”!

Hur svårt kan det va?

Vi var ute och seglade igår och livet på sjön är precis som det alltid har varit. Det är precis som ett radhusområde. Har ni sett vinjetten till Svensson Svensson? När alla kommer hem samtidigt, springer ut med grillen, äter, kokar kaffe, plockar in maten, leksaker och flaggan för att till sist släcker lampan.

Så var det igår. På förmiddagen var det fullt på klipporna. Solen sken och vattnet var mer än badbart. Det närmade sig lunch och vi drog oss till båten. Alla runt omkring satt också i sina båtar när vi kom tillbaka… hur kom de dit så fort? Vi kokade potatis och plockade fram sillen. Så sklår klockan 13 och vi hör från alla båtar att samma radiokanal sätts på. Sommar i P1 strömmar ur alla båtar.

När vi sätter tänderna i den första sillsvansen upptäcker vi att det är exakt vad det andra också gör – äter lunch! 13.00 verkar vara den tiden som gäller för lunch. Mätta och belåtna kokas det kaffe i alla båtar och under fortsättningen på Sommar diskas det för att kunna slappna av lagom till kaffet är klart.

När vi sitter i lugn och ro är det alltid kul att kolla på vad det andra gör… Många slappar som vi men det är alltid någon nititsk rackare som ska vara så himla aktiv. Det ska fixas och pulas och svabbas däck, mitt under Sommar i P1… när Mats Sundin är som mest spännande.

Nä, nu ska jag på getingjakt! Vi har ett gäng som tror sig bygga ett bo ovanför vårt matbord, glöm det, är de dumma på riktigt? Jag har köpt en flugsmälla utformad som ett tennisrack med el i… Jag har prickat över tio st bara på 11 fikat… Nu ni!

Såklart att det blir naturhamnar också men i år blir det lite mer hamnar, lite fler restauranger och lite mer socialt liv! Det ska bli supernice. Båtshaket på Ålö blir det absolut. Jag hoppas att vi kan pricka in spelningen med Lovers of Covers, husbandet som jag har jobbat med under massor med år i ungdomens dagar!

Så mathållningen kommer att bli lite enklare den här resa men det kommer antagligen bli alldeles för mycket ändå – det är lite så jag jobbar. Det vore väl förskräckligt om man blev av med något gram på grund av svält :) Nej nej, jag bunkrar med massa gott men kanske inte så mycket färskt. Men det är klart att vi ska använda den röda fina grillen :) Hur svårt kan det va?

Jag drog till landet i morse… eller ja efter melodikrysset…

Här har det varit kring 25 grader vilket är helt perfekt jämfört med 27 i en lägenhet… Det är frisk, det är fräscht och det är helt ljuvligt. Det enda som är lite trist är att jag är ensam. Det är visserligen skönt men det hade varit kul med sällskap. Det är mycket lättare att få sällskap om man talar om för någon att man ska åka… och kanske till och med bjuda in… Det kommer i alla fall en kompis med sin systerdotter i morgon till lunch så det ska bli jättekul!

Jag har redan badat flera gånger… kan inte tro att det är sant att det är 20 grader, redan innan semestern har börjat. Kan inte påstå att det blev något träningspass men jag simmade i alla fall 200 m… Det blir lite mer i morgon!

I morgon kväll börjar den gemensamma försäsongen. Jag har som tur va redan börjat så det kommer inte att bli allt för djävligt även om jag tror och hoppas på att det kommer att bli jobbigt och att det ger mig lite mer energi. Jag behöver det! Jag behöver också semester… Jag känner hur skönt det är att bara vara… här på landet. Jag längtar också efter att komma ut på sjön igen. Men men det är bara att bita ihop. Hur svårt kan det va? Bara en vecka kvar sen är det min tur.

Vilka härliga dagar vi har!

Nedräkningen har börjat… även om just jag ska jobba en vecka till… Det känns i och för sig bra eftersom jag har grymt mycket att göra… Jag vill inte starta semestern med att jobba… eller känna stress över allt jag inte hunnit med. Jag tror det är en lojalitetsgrej, för jag vill gärna ha gjort klart det jag ska innan jag börjar på nya jobbet. Framförallt vill jag göra en bra överlämning för att inte sätta mina kollegor i skiten. Det har jag visserligen redan gjort genom att säga upp mig… men jag vill gärna lindra så mycket jag kan.

Men det är tungt att se de andra droppa av, en efter en… och så sitter man själv fast på kontoret… ni känner igen känslan… Det är tur att vi har nära till vattnet så att vi i alla fall kan inta lunchen på bryggkanten. Det kommer jag att sakna i Kista… tur att kontoret flyttar till Kungsholmen så småningom.

Jag har snackat med ett par vänner idag, så i morgon blir det till att åka till en båtaffär och köpa nya sjökort. Jag hoppas på en seglats upp till dem i Norrtäje i sommar. Dit har jag inte seglat på 15 år så jag hoppas att syrran vill hänga med! Det kan bli hur trevligt som helst! Hon är dessutom väldigt bra psykologiskt stöd. Men, som jag brukar säga, hur svårt kan det va?

Jag plockade upp kapten och ytterligare en gast i torsdags. Vi drog ut till Dalarö där pärlan ”No worries” låg. Vi stuvad packning och mat och drog iväg. Det blåste lite… väldigt lite men vi hissade på i solen och länsade fram över fjärdarna med en kall öl i handen. Såå mysigt men det gick väldigt sakta så vi blev tvugna att slå på motorn sista biten.

Vi var framme vid Gåsö på kvällskvisten där vi grillade fantastiska lammfärsbiffar som hamburgare med sallad brös och rosévin. Toppen! Kvällen avslutades med bastu och bad för de som vågade. (inte jag då…)

Midsommarafton blev precis så som en midsommarafton ska vara. Värdinnan med krans i håret. Sillunch vid långbord, 38 gäster och strålande sol. Sång, nubbe och ja… svinkallt i vattnet.

Efter lunchen var det fria lekar och det gicks prommenade, spelades kubb, åktes jetski och allmänt chillande med gott att dricka. Till middag var det åter igen långbord, 38 gäster och strålande sol. Vi grillade och käkade fantastiskt gott och hade såå trevligt.

På kvällskvisten var det sedvanlig prommenad till ”dansbana” som efter tidigare års sönderdansande nu hade flyttats till en gräsäng. Väldigt betryggande :) Vi dansade runt i gräset, skrattade och log innan promenaden åter gick mot stugan. Vägen dit gick bra men vägen hem var lite mer spännade… Men.. bara två personer gick vilse och det är enligt tidigare erfarenheter precis som det brukar :)

På midsommardagen åkte de flesta hem men vi ”iglade” oss kvar :) och fick ytterligare en härlig dag och enlugn kväll. Satt och snackade och skrattade ganska sent även denna kväll. Värdinnan tände ljus som strålade runt hela altan där vågorna kluckade mot stranden, hur mysigt kan de bli?

Dagen seglats hem mot hamnen på Dalarö gick utan missöden. Det blåste bra och som tur va hade vinden vänt. Såklart att det var kryss men inte bonkryss i alla fall. Till den här resan hade vi fått ytterligare två gastar så vi hjälptes åt och kom lungt i hamn.

Stort tack till alla som var med den här fantastiska helgen och ett jättestort tack till Anna och Pär (med familj) som verkligen visar vad gärstfrihet innebär. Detta blir en midsommar jag sent ska glömma! Och vilket gäng som var med! Det är få förunnat att ha så många roliga och trevliga människor omkring sig. Jag känner mig lyckligt lottad som fick ta del av det!

Men nu gungar det så in i bengen efter 3 nätter och 4 dagar på båt :)  så snar måste jag ner på spikmattar och kompensera ;)

Midsommarbad 2010