Hur svårt kan det va?

Idag hade vi förstärkning i besättningen. Min systerson var med! Han hade åkt kommunalt från Lidingö till Blackan – det kallar jag engagemang och intresse!

När vi la ut från brygga blåste det nästan ingenting. Rackarns. Vi körde motor upp till starten och trodde länge att vi skulle bli ensamma men efter en stund såg vi en 5 1/2:a komma farande utan flagga! Han skulle vara med. Och ytterligare en båt kom strax innan vår start. En Compis 36:a.

Det blåste fortfarande ingenting och vi beslutade oss redan 30 min innan start att inte gå över startlinjen innan det var dags. Vi skulle aldrig hinna tillbaka. Det var ett klokt beslut!

Vi startade som vi skulle och satte fart mot första märket. Ute på fjärde blåste det som tur va lite mer och vi kunde göra i genomsnitt 2,5-3 knop hela resan. De andra båtarna startade mellan 6 och 15 minuter efter oss och höll sig på ett behörigt avstånd, flera hundra meter ifrån oss, hela seglingen.

De hade inte en chans. Allt på grund av vårt nya segel som funkar så himla bra i dessa lätta vindar och… att stora båtar inte hinner få upp farten när det inte blåser. Men… det är vi tacksamma för!!

Sådär ja, vi klev återigen in på en första plats och nu leder vi hela tävlingen! Hur svårt kan det va?

Väl i hamn tyckte Melker att vi skulle ha vinnarfest! Jag tackade besättningen med en chokladbit, det var hela festen :)!

Jag inledde tisdagen med en joggingrunda. Intervaller i backar, skog och asfalt. Underbart skönt. Sen började förberedelserna för årets händelse – Häggvik Open. En kappsegling i byn!

Vi stack ut vid 13.00 för att testa mylargenoan. Den stod fint. Vi testade kryssen, stäck och ”pslambok”, som Stures vän ”Kocken” kallar det när man sätter ett segel åt varje håll. Ett, enligt mig, myket effektivt sätt att ta sig fram när vinden kommer rakt bakifrån. Kocken, som skulle vara med på ra§cet, anser att det är 70-talssegling… (Det visade sig senare att HAN var en 70-talsseglare hela han…)

Seglet kändes bra. Sture verkade nöjd, och det var även jag, Jon och Melker. Vi såg fram emot tävlingen!

Vi pausade och tog lite lunch medan morbror Sture var på skepparmöte. 15.30 bar det av igen och 16.00 ljöd startsignalen. Vi fick en fantastiskt bra start trots att vi inte hade någon koll på klockan över huvud taget… Plötsligt var det 30 sek kvar och plötsligt var det start men då var vi iväg! Kryssen gick sådär. Vi seglade lite för högt, skotade lite för dåligt och slog lite för långsamt. Men det repade sig. Det blev bättre och bättre. Förutom det där men höjden… ATT de vill segla högre än det går… jag fatttar inte varför. Hade vi haft en fungerande logg hade det varit lättare att på peka men nu hade vi ingen alls… ja ja. Jon och jag försökte men det gick inte att få Kocken att ändra sig… han körde sitt race :) och Sture lät honom hållas. Det är nog lite så det funkar här uppe… det gäller väl att hålla sig väl med de som föder oss :)

Vi rundar ön enligt banan och är nu på väg mot mål. Den finska Kocken vägrar fullständigt att köra pslambok ;), trots att vi har förberett för spirbommar på båda sidorna vilket betydde att Sture är på pslambokssidan!! En vinst i sig!! Kocken ”skär” fram och tillbaka… visst det kan ibland vara fördelaktigt men när man har en båt som väger 7 ton och tävlar mot de som väger 2 så är rakaste vägen mot mål den snabbaste i de lätta vindarna…. tycker alla utom Kocken…

Jag är ledsen att säga men vi seglar bort oss totalt på grund av honom… så kan det gå, bättre lycka nästa gång. Hur svårt kan det va?

Kvällen avslutades med grillfest i hamnen. Där gjorde sig Kocken till sin rätt. Grillade underbart kött och serverade många härliga sallader och tillbehör – mums!

Man slås av häpnad över hur vackert det är här uppe. Det är såå mycket höga berg, så mycket skog och såå mycket vatten. Kombinationen är oslagbar. Västkusten är också vackert, dä rman byter skogen mot kala klippor men de maffiga gröna färgerna man har här uppe och den friska luften får man leta efter även på västkusten…

Ja, Norrland ligger i all sin prakt just nu! Ljumna härliga kvällar och inga myggor!

Efter att ha sovit skitdåligt i natt blev det en tidig morgon som startade på Brunskär. Vi käkade frulle och drog iväg redan kl 9. Det skulle bli dåligt väder på em så det kändes trevligast att dra hemåt tidigt.

En härlig seglats med stäck, hela vägen hem i fullt solsken och ca 5 m/s. Det är så det är när segling är som bäst! Ja, ok, jag hade velat köra hela vägen i bikini men… jag fick dessvärre dra på mig både shorts och t-shirt.

Väl hemma i hamnen blev det sillunch innan vi tog bilen hem till stugan. Där solade jag lite mer, vi badade och fikade vid bryggan, jag pulade lite i ”min trädgård”, planterade och plockade lite mer blåbär innan det äntligen blev dags för en välbehövlig dusch och lite kostpåfyllning. Sen var det dags för nästa aktivitet. Teater i Sorunda.

Jag hade inga som helst förväntningar och det var kanske det som gjorde det. Föreställningen ”Polhems huvudwerk” var riktigt bra. Jag hade ingen aning om att han jobbat på en gård alldeles nära oss.

I pausen fikade vi med Sorundatårta! En speciell tårta som bara bakas där. Receptet är hemligt och går i arv från mor till dotter. Men om man googlar så hittar man det såklart. Synd på en mysig tradition. Oavsett hur man i det här fallet hade kommit över receptet så var den faktiskt god!

På vägen hem var vi som vanligt uppmärksamma på rådjur. Allt som oftast står de på kanten och är beredda att hoppa ut i vägen. Det gäller att vara redo! Men döm av vår förvåning när vi istället ser en hel kolloni av vildsvin… Först två groteskt stora honor och sen säkert 15 ungar, uppdelade i två grupper. Ingen av oss har tidigare sett vilda vildsvin. Det känns ganska läskigt att det är så många… och att de gick mot ”våran” svampskog… Jag har sett resultatet av deras bökanden men ser man dem inte så finns de ju inte, eller?

Jag kan ibland uppfattas som tuff, men skenet kan bedra. Faktum är att jag nu känner mig lite skakis för att gå ut i skogen ensam… Hur skrämmer man vildsvin? Och, hur svårt kan det va?

Nu är jag såå trött och hoppas på 10 timmars välbehövlig sömn!

För tredje året i rad är det nu tjejsegling v 28!

11 jul
Besättning: Jenni, AK, Mia
Sträcka: Kvarnviken – Napoleonviken

Vi kom iväg från klubben vid 10 och satte segel direkt. Det blåste inte mycket men med vinden i baken trotsade vi ändå vindgudarna. Vi seglade ner mot Ålsten. Där tog sjökortet slut och vi fick förlita oss på en av mig handritad karta… Det gick bra.  Hur svårt kan det va?

Vi kom fram till Hammarby slussen och slussningen gick helt smärtfritt. Vi blev dock 160:- fattigare… lite chockernade eftersom jag aldrig betalt tidigare…

Efter slussen och Danvikstullsbron körde vi längs södermälarstrand och njöt av hur vackert Stockhom är. Efter två efterlängtade korvar med bröd girade vi styrbord, som sig bör, ner vid Sveriges holme. Genom Skurusundet imponerades vi av den ena flådiga villan efter den andra. Vi svängde sen ner mot Baggenstäksundet och vidare ut på Baggensfjärden. Eftersom det inte blåste överhuvudtaget blev det motor ända ner till Napoleonviken. Där landade vi redan vid 16 och tog det bara lugnt.  Middag, grillad kyckling, sallad, färskpotatis och balsamsås blev väldigt lyckad. Kaffe och avec till kladdkakan med blåbär blev också en succé :)

Sen spelade vi spel, kort och pratade innebandytaktik halva natten innan det var dags att krypa till kojs. En riktigt härlig dag trots att det blev väldigt lite segling… men det vägdes upp av en helt underbar kväll!

12 juli
Besättning: Jenni, Mia, AK
Sträcka: Napoleonviken – Ålö (som blev Nynäshamn)

Vi vaknade till solens strålar och hoppade i sjön på, för mig, årets första dopp… Vi käkade frulle, diskade och förberedde oss för dagens etapp som kom att bli en av de längsta någonsin…

Vi kom ut från Napoleonviken och hissade på. Seglade ner till Dalarö som vi rundade och då vände vinden emot. Vi kryssade en stund innan vi tröttnade och slog på maskin. Det gick lugnt och stilla ner en bit förbi Dalarö skans. Sen började det blåsa… mer och mer. Mitt ute på Mysingen hade det nog tilltagit till 11-15 m/s. Inte roligt. Jag var såå orolig över att motorn inte skulle greja det men den fick verkligen bekänna färg och bevisa att den är att lita på. Vågorna blev högre och högre. Vattnet sköjde över både båt och besättning. Det hade varit bättre att segla men med en ovan besättning skulle det kunna bli än mer oroligt. Trots att det kändes lite olustigt så funkade båten bra i vågorna men dessvärre var inte förluckan helt tät så det kom in en del vatten i förpiken…

Vårt mål var Ålö men med full storm rätt in i den viken fick vi ändra planerna. Det fick återigen bli trygga Nynäshamn… kanske inte så kul men dock. Monc som hade tagit Vaxholmsbåten till Ålö fick ta densamma tillbaka till Nynäshamn. Snopet men så är det på sjön, man kan inte bestämma över vädergudarna trots att jag tänkte på dem både en och två gånger :)

Väl i Nynäs var vi helt slut allihop. Monc kom och vi poppade i oss chips, oliver och vin som om vi aldrig sett något ätbart tidigare…  det var å andra sidan 6 timmar sen vi åt två mackor så det var inte särskilt konstig.

Middagen intogs på Korken. Räkor och musslor, en favorit i repris från förra året :)  Sen satt vi i sittbrunn och spelade spel och kort käkade chips, nötter och drack vin innan vi fullständigt dog i våra slafar.
 

13 juli
Besättning: Jenni, Mia, AK, Monc
Sträcka: Bryggsegling i Nynäs

Det gick riktigt bra att sova 4 st i båten och det kändes verkligen kul. Den kanske inte är så liten trots allt. Att segla tre st är inga problem och jag tror nog att vi kan klämma in en fjärde tjej nästa år!

Vi vaknade vid 8.30 av ett förbenat gnekande… typiskt… Efter dusch och frulle var vi som helt nya personer. Jag föreslog att vi skullle stanna på landbacken och vila upp oss, så det blev en heldag på Nickstabadet. Jättemysigt. Vid 16.30 åkte Monc och Mia hem och Ak och jag tog en sväng på stan.

Efter middagen (fläskfile, potatis, sallad, svampsås) gick vi och bastade innan vi kröp till kojs.

14 juli
Besättning: Jenni & AK
Sträcka: Nynäs – Lisö

Vi satte klockan på 7 och stack redan kl 8, eftersom det kl 10 skulle blåsa 7-11 och det hade vi ingen lust att vara ute i en gång till. Allt flöt på och efter frullen lättade vi från bryggan. Redan vid 9 började vinden tillta men ingen fara alls. Vi gick Dragets Kanal och det var inte heller några problem trots att vi var osäkra på om vattenståndet var tillräckligt högt.

Det blev gott om tid för fika på den här turen. Vi kom fram till Tottnäsbron kl 10… och den är stängd. På andra försöket lyckas vi få vi tag i bojjen :) och lägger oss för att vänta på. Det visade sig att den öppnas varje hel timme… Så det var bara att vänta, och då blev det ”finkaffe”.

Bron öppnades som den skulle kl 11 och vi drog ner mot landet. I viken blåste det en hel del, det hade jag med i beräkningen när jag så lugnt jag kunde svängde in mot bojjen som för andra gången idag gled förbi, 5 cm ifrån min hand… fort som fan la jag i backen men det hjälpte inte… vi dunsade in i bryggan…. oops. Backen tog och jag backade ut igen och tog bojjen, gasade på igen och då gick det bättre. Hur svårt kan det va?

Efter lunch hos mamma och pappa fick vi skjuts till Ösmo varifrån vi tog tåget hem igen.

Tack tjejer för ett par fantastiskt trevliga och spännande dagar!

Så var den äntligen klar… inte mycket för världen det här året men vi har blivit så himla ruttiga så det blir nästan inga missöden… förutom några då.

Men läs och avundas över hur himla trevligt vi har och titta på bilderna!

Jag hoppas kunna få upp 2011 års modell i lite mer realtid :) De tidigare åren hittar du till höger i dokumentlistan… mest hände under 2007 men även under de andra åren!

Loggbok 2010.pdf

När jag gick mot bilen för att åka ner till hamnen började det regn. Typiskt. Det skulle var fint väder och 4-6 m/s…

Trots regnet hade vi inga planer på att inte sticka ut den här kvällen. Vi var så inspirerade av förra veckans vinst så vi drog på hela seglarstället, stövlar och sydväst och drog iväg. Tanken slog oss dock att vi skulle bli ensamma men när vi kom upp mot starten var det ytterligare fem laddade båtar på plats. Japp, då kör vi!

Vi gör en ganska dålig start den här gången och det är helt mitt fel som valde att snurra runt ett varv för mycket… Vi passerar startlinjen en minut för sent men surar inte för det. Med vårt nya segel kryssar vi upp mot första märket. Upp till andra märket är Ohlsson hack i häl och vi kunde inte dra ifrån på slören ner mot tredje märket… Däremot skotar vi på kryssen och lämnar Ohlsson på fjärde streckan.

Upp till sist märket avtar vinden och det slutar regna. När vi rundar sista märket är det helt vindstilla. Loggen visar 0,00 knop… kul…

Klockan närmar sig 20.30. Det är sluttiden för racet. Vi ligger först i fältet in mot mål men när klockan passerar 20.30 bryts tävlingen. Jag trodde att det var den aktuella placeringen som gällde men så var det desvärre inte… Alla båtar som är kvar till 20.30 fick samma poäng…

Nu tar vi sommarlov och återkommer på tisdagarna i höst!!

En underbar kväll mötte oss vid bryggan. I bara linne och tunna byxor förberedde vi vårt nya segel för ett riktigt test.

Vi seglade upp mot starten och testade lite olika vindriktningar och det kändes bra. Vi snurrade runt på startlinjen ett par varv innan klockan slog 19.31 när det var dags för oss att starta. Ytterligare 7 båtar kom till start den här kvällen vilket är fantastiskt kul.

Banan gick moturs och vi sträckte upp mot första märket. Vi gjorde en riktigt bra rundning! Hack i häl kom Sunwind 26:an och på andra benet (vägen upp mot andra märket) kom hon närmare och närmare och var i kapp vid rundningen. Men vad som hände där har jag ingen aning om. Vi skotade hem och drog iväg på kryssbogen medan hon stannande. Undra om de tappade i ankaret…

Vid tredje märket var vi långt ifrån och för en gång skull var det inte bara vi som var tvungna att göra ett extra slag upp till märket. Det märktes tydligt att vårt nya segel var värt sitt pris. Den här gången kunde vi gå lika högt upp i vind som de andra båtarna och det gav resultat.

På andra varvet på väg mot sista märket var vi helt ensamma och insåg att 19.40-regeln beordrade oss att runda det nya mitt-märket. Vi gör det strax efter att de andra varvar sista ordinare märket och vi går ohotade in mot mål som första båt!! Fytt-i-rackarns vad skönt det är med vinst! Faktum är att vi är ett riktigt bra team – pappa och jag! Med ett jättestort leende på läpparna stannade vi med glädje kvar och prickade av de övriga 7 båtarna!

Nu kommer jag att kunna sova gott!!

Vi har en seglats kvar innan sommaren och vi bör nog lägga upp en bra stategi för att kunna försvara den här titeln! Men ärligt… hur svårt kan det va?

Vilken kväll! Ljumna vindar och strålande sol från start till mål!

Det blåste ganska bra när vi lättade från bryggan denna tisdagskväll. Vi valde att inte testa vårt nya segel utan tog en mindre trasa till försegel :) Det visade sig vara ett bra val, tyvärr… vi hade såklart velat testa det nya stora…

Till start kom 6 båtar. Vi startade först, i vanlig ordning, och banan gick moturs. Vi kom iväg bra och rundande första märket. Ohlsson låg på betryggande avstånd. Efter första märket blev det kryss och vi skotade på. Vi gjorde ett slag ner mot andra märket och tyckte att det blev riktigt bra. Ju närmare vi kom ju mer föll vi. Jag försökte pina oss upp för att klara märket men det fanns inte en chans. Vi blev tvugna att slå, vilket vi också gör för att komma runt märket. Ohlsson kommer ikapp på grund av vårt extra slag men är fortsatt bakom. Vi ser när han närmar sig märket att han inte heller riktigt kommer att klara det men de pinar sig upp, runt och går på märket. Flaggan börjer sig och man ser att det är en tydlig påstötning. Reglerna säger att man då ska snurra runt märket minst ett varv men det skiter Ohlsson i… Pappa ropar men de låtsas inte höra… Skulle vi sätta upp en protestflagga? Nja, kanske inte i detta sammanhang. Det är ju så att vet man om att man gör fel så gör följer man reglerna och är ärlig mot sina medtävlare. Så tycker nog alla utom Ohlsson… som kör vidare…

Vi går in på andra varvet och har fortsatt ledning. Men de andra kommer. Först fusk-Ohlsson och sen Safiren, en riktigt snabb båt som vi alltid har svårt med :) Hur svårt ska det va?

Tillbaka till brottsplatsen, märke 2… går Ohlsson om oss och vi påpekar att han gick på märket i det tidigare varvet och har ett ytterligare varv kvar att göra. Han låtsas som inget och blir väldigt förvånad över vår kommentar men vi ser och hör att han är väl medveten om sitt misstag. Men han ser sin chans till en bättre placering än vanligt så han kör på…

Klockan hinner inte passera 19.40 när vi rundar tredje märket på andra varvet. De nya reglerna säger då att man ska upp till ytterligare ett märke innan man går i mål. Så sker också. Ohlsson först, sen kommer vi och Safiren. Vi rundningen vet jag inte vad Ohlsson håller på med men han verkade tro att det var slut, eller om han väntade lite för att reparera sitt tidigare utförda misstag… Han släpper förbi Safiren och sätter sen fart mot målet.

Safiren vinner – grattis till er, Ohlsson kommer tvåa – oetiskt genomförd tävling. Vi kommer trea och är nöjda med det, främst på grund  av att vi egentligen kom tvåa! Hur svårt kan det va? Vi ger inte upp, nästa vecka är vi tillbaka för att försöka ge er en än bättre match :)

Pappa och jag kom i väg vi 18-tiden och insåg snabbt att vi inte skulle klara oss från regnet. Så på med hela seglarstället och stövlar och så hissade vi på. Lite regn har väl ingen dött av?

Sen kom det, och det kom med besked! Blixtar, dunder, åska, hagel och 10 m/s. DET var inte vad jag hade räknat med. Vi hade alldeles för mycket segel uppe och det var 5 min kvar till start. Jag började vela och tyckte inte alls att det kändes bra… det skulle kunna bli hur läbbigt som helst. Vi bestämde oss både en och två gånger för att inte starta. Men när klockan började närma sig 18.31 (vårt starttid) lugnade det ner sig och vi vände snabbt upp mot startlinjen. Sån bra start har vi nog aldrig fått till förut.

Den här gången gjorde vi inga misstag, vi gjorde heller inte några vilda chansningar som inte gick hem… Vi startade först av 6 båtar och höll undan riktigt bra första varvet. Andra varvets andra rundning kom H-båten om… Tänk om vi hade haft vårt nya segel… Efter sista rundningen kom Safiren och Elan:en tuffande. Jag luffade trots att pappa inte alls var med på spåret. Sen tog pappa rodret en stund och då var det plötsligt ok att luffa :) Så skedde också men eftersom Elan:en går dubbelt så fort som vi, hade vi inget för det :) Dock lyckades vi se till att Safiren inte kom om i lovart utan föll ner i lä! Bra där!!

Ett par hundra meter från mål gör Safiren ett nytt ryck och försöker gå om. Jag gör en väldigt mesig luffning som inte heller gav ett skit… Så han gick också om… Rackarns. Jag ska ha en helt ny taktik nästa gång! Hur svårt kan det va?

Sammanfattningsvis kom vi 4:a. Vi är kanske inte helt nöjda med det, men vi kom i alla fall inte sist.

Nu är jag så kall och frussen så det blir med en stor kopp te och fårskinnstofflor som jag kryper ner under en tjock filt i soffan! DET är jag i alla fall riktigt bra på!