Hur svårt kan det va?

Idag hade vi förstärkning i besättningen. Min systerson var med! Han hade åkt kommunalt från Lidingö till Blackan – det kallar jag engagemang och intresse!

När vi la ut från brygga blåste det nästan ingenting. Rackarns. Vi körde motor upp till starten och trodde länge att vi skulle bli ensamma men efter en stund såg vi en 5 1/2:a komma farande utan flagga! Han skulle vara med. Och ytterligare en båt kom strax innan vår start. En Compis 36:a.

Det blåste fortfarande ingenting och vi beslutade oss redan 30 min innan start att inte gå över startlinjen innan det var dags. Vi skulle aldrig hinna tillbaka. Det var ett klokt beslut!

Vi startade som vi skulle och satte fart mot första märket. Ute på fjärde blåste det som tur va lite mer och vi kunde göra i genomsnitt 2,5-3 knop hela resan. De andra båtarna startade mellan 6 och 15 minuter efter oss och höll sig på ett behörigt avstånd, flera hundra meter ifrån oss, hela seglingen.

De hade inte en chans. Allt på grund av vårt nya segel som funkar så himla bra i dessa lätta vindar och… att stora båtar inte hinner få upp farten när det inte blåser. Men… det är vi tacksamma för!!

Sådär ja, vi klev återigen in på en första plats och nu leder vi hela tävlingen! Hur svårt kan det va?

Väl i hamn tyckte Melker att vi skulle ha vinnarfest! Jag tackade besättningen med en chokladbit, det var hela festen :)!