Hur svårt kan det va?

Idag var det 7 båtar till start. Strålande sol och ganska bra med vind. Idag lyckades vi få till en riktigt bra start, utan att tjuva :)

Det blev kryss upp till första märket och efter ett par slag hade vi rundat det. H-båten gick om Ohlson och kom oroväckande närmare och närmare. Efter mitten på andra benet kom han i kapp och jag luffade honom en, två och tre gånger. Han gav sig inte så jag tyckte upp honom ytterligare en gång eller två och sen fick vi ge oss och lämna plats för märket.

Vi körde på och kom i kapp på kryssen men sen tappade vi det och han kom om. Vi satsade på att ingen mer skulle gå om, det gick sådär. Plötsligt inför sista märket blev det rött… Det var Elan 360 som kom farande som ett monster med röd genacker… Det var inte mycket att göra det var bara att hålla sig undan… Sen kom nästa monster, Compis 26:an. Vi försökte inte ens luffa honom, han fick gå om i lugn och ro. Så vi blev fyra…

Det var inte mycket att göra, vi gjorde vad vi kunde… hur svårt ska det va?

Idag hade vi förstärkning i besättningen. Min systerson var med! Han hade åkt kommunalt från Lidingö till Blackan – det kallar jag engagemang och intresse!

När vi la ut från brygga blåste det nästan ingenting. Rackarns. Vi körde motor upp till starten och trodde länge att vi skulle bli ensamma men efter en stund såg vi en 5 1/2:a komma farande utan flagga! Han skulle vara med. Och ytterligare en båt kom strax innan vår start. En Compis 36:a.

Det blåste fortfarande ingenting och vi beslutade oss redan 30 min innan start att inte gå över startlinjen innan det var dags. Vi skulle aldrig hinna tillbaka. Det var ett klokt beslut!

Vi startade som vi skulle och satte fart mot första märket. Ute på fjärde blåste det som tur va lite mer och vi kunde göra i genomsnitt 2,5-3 knop hela resan. De andra båtarna startade mellan 6 och 15 minuter efter oss och höll sig på ett behörigt avstånd, flera hundra meter ifrån oss, hela seglingen.

De hade inte en chans. Allt på grund av vårt nya segel som funkar så himla bra i dessa lätta vindar och… att stora båtar inte hinner få upp farten när det inte blåser. Men… det är vi tacksamma för!!

Sådär ja, vi klev återigen in på en första plats och nu leder vi hela tävlingen! Hur svårt kan det va?

Väl i hamn tyckte Melker att vi skulle ha vinnarfest! Jag tackade besättningen med en chokladbit, det var hela festen :)!

När jag gick mot bilen för att åka ner till hamnen började det regn. Typiskt. Det skulle var fint väder och 4-6 m/s…

Trots regnet hade vi inga planer på att inte sticka ut den här kvällen. Vi var så inspirerade av förra veckans vinst så vi drog på hela seglarstället, stövlar och sydväst och drog iväg. Tanken slog oss dock att vi skulle bli ensamma men när vi kom upp mot starten var det ytterligare fem laddade båtar på plats. Japp, då kör vi!

Vi gör en ganska dålig start den här gången och det är helt mitt fel som valde att snurra runt ett varv för mycket… Vi passerar startlinjen en minut för sent men surar inte för det. Med vårt nya segel kryssar vi upp mot första märket. Upp till andra märket är Ohlsson hack i häl och vi kunde inte dra ifrån på slören ner mot tredje märket… Däremot skotar vi på kryssen och lämnar Ohlsson på fjärde streckan.

Upp till sist märket avtar vinden och det slutar regna. När vi rundar sista märket är det helt vindstilla. Loggen visar 0,00 knop… kul…

Klockan närmar sig 20.30. Det är sluttiden för racet. Vi ligger först i fältet in mot mål men när klockan passerar 20.30 bryts tävlingen. Jag trodde att det var den aktuella placeringen som gällde men så var det desvärre inte… Alla båtar som är kvar till 20.30 fick samma poäng…

Nu tar vi sommarlov och återkommer på tisdagarna i höst!!

En underbar kväll mötte oss vid bryggan. I bara linne och tunna byxor förberedde vi vårt nya segel för ett riktigt test.

Vi seglade upp mot starten och testade lite olika vindriktningar och det kändes bra. Vi snurrade runt på startlinjen ett par varv innan klockan slog 19.31 när det var dags för oss att starta. Ytterligare 7 båtar kom till start den här kvällen vilket är fantastiskt kul.

Banan gick moturs och vi sträckte upp mot första märket. Vi gjorde en riktigt bra rundning! Hack i häl kom Sunwind 26:an och på andra benet (vägen upp mot andra märket) kom hon närmare och närmare och var i kapp vid rundningen. Men vad som hände där har jag ingen aning om. Vi skotade hem och drog iväg på kryssbogen medan hon stannande. Undra om de tappade i ankaret…

Vid tredje märket var vi långt ifrån och för en gång skull var det inte bara vi som var tvungna att göra ett extra slag upp till märket. Det märktes tydligt att vårt nya segel var värt sitt pris. Den här gången kunde vi gå lika högt upp i vind som de andra båtarna och det gav resultat.

På andra varvet på väg mot sista märket var vi helt ensamma och insåg att 19.40-regeln beordrade oss att runda det nya mitt-märket. Vi gör det strax efter att de andra varvar sista ordinare märket och vi går ohotade in mot mål som första båt!! Fytt-i-rackarns vad skönt det är med vinst! Faktum är att vi är ett riktigt bra team – pappa och jag! Med ett jättestort leende på läpparna stannade vi med glädje kvar och prickade av de övriga 7 båtarna!

Nu kommer jag att kunna sova gott!!

Vi har en seglats kvar innan sommaren och vi bör nog lägga upp en bra stategi för att kunna försvara den här titeln! Men ärligt… hur svårt kan det va?

Vilken kväll! Ljumna vindar och strålande sol från start till mål!

Det blåste ganska bra när vi lättade från bryggan denna tisdagskväll. Vi valde att inte testa vårt nya segel utan tog en mindre trasa till försegel :) Det visade sig vara ett bra val, tyvärr… vi hade såklart velat testa det nya stora…

Till start kom 6 båtar. Vi startade först, i vanlig ordning, och banan gick moturs. Vi kom iväg bra och rundande första märket. Ohlsson låg på betryggande avstånd. Efter första märket blev det kryss och vi skotade på. Vi gjorde ett slag ner mot andra märket och tyckte att det blev riktigt bra. Ju närmare vi kom ju mer föll vi. Jag försökte pina oss upp för att klara märket men det fanns inte en chans. Vi blev tvugna att slå, vilket vi också gör för att komma runt märket. Ohlsson kommer ikapp på grund av vårt extra slag men är fortsatt bakom. Vi ser när han närmar sig märket att han inte heller riktigt kommer att klara det men de pinar sig upp, runt och går på märket. Flaggan börjer sig och man ser att det är en tydlig påstötning. Reglerna säger att man då ska snurra runt märket minst ett varv men det skiter Ohlsson i… Pappa ropar men de låtsas inte höra… Skulle vi sätta upp en protestflagga? Nja, kanske inte i detta sammanhang. Det är ju så att vet man om att man gör fel så gör följer man reglerna och är ärlig mot sina medtävlare. Så tycker nog alla utom Ohlsson… som kör vidare…

Vi går in på andra varvet och har fortsatt ledning. Men de andra kommer. Först fusk-Ohlsson och sen Safiren, en riktigt snabb båt som vi alltid har svårt med :) Hur svårt ska det va?

Tillbaka till brottsplatsen, märke 2… går Ohlsson om oss och vi påpekar att han gick på märket i det tidigare varvet och har ett ytterligare varv kvar att göra. Han låtsas som inget och blir väldigt förvånad över vår kommentar men vi ser och hör att han är väl medveten om sitt misstag. Men han ser sin chans till en bättre placering än vanligt så han kör på…

Klockan hinner inte passera 19.40 när vi rundar tredje märket på andra varvet. De nya reglerna säger då att man ska upp till ytterligare ett märke innan man går i mål. Så sker också. Ohlsson först, sen kommer vi och Safiren. Vi rundningen vet jag inte vad Ohlsson håller på med men han verkade tro att det var slut, eller om han väntade lite för att reparera sitt tidigare utförda misstag… Han släpper förbi Safiren och sätter sen fart mot målet.

Safiren vinner – grattis till er, Ohlsson kommer tvåa – oetiskt genomförd tävling. Vi kommer trea och är nöjda med det, främst på grund  av att vi egentligen kom tvåa! Hur svårt kan det va? Vi ger inte upp, nästa vecka är vi tillbaka för att försöka ge er en än bättre match :)