Hur svårt kan det va?

Vi ska sälja vår båt och jag har fått uppdrag att skapa annonsen. Mina bästa och nästan enda bilder på båten ligger på en extern hårddisk. När jag ansluter disken hittar inte datorn nån hårddisk… 

Jag har ett svagt minne av att disken har åkt i golvet en gång men jag vet att jag var dösnabb med att sätta på ”locket” som åkte av, det kan väl inte ha varit så farligt… Jag frågar runt lite, googlar och inser att jag måste lämna in den på nån slags recovery, låter inte gratis…

Donatorn

Den 27 februari får jag ändan ur och åker till DatorDiskDoktor för att be om hjälp,..

Oj oj det ser inte bra ut… vi provar att jobba en timme (för 1000:-) och sen ser vi om vi kan hjälpa till…

Den 6 mars ringer Olga och med den grövsta ryska accenten förklarar hon på skruv och mutternivå vad det är för fel på min disk och vad det kommer att kosta. Jag fattar ingenting, är beredd att lägga på och glömma allt men… till slut fattar jag att jag måste köpa en ”DonatorDisk” så de kan byta läshuvud. Donator? De trodde jag gjorde nåt helt annat men ok jag beställer enligt instruktion via e-bay, betalar och anger DatorDiskDoktorns adress som mottagare.

Den 11 mars får jag meddelade om att donatorn har kommit fram. Men sen dess har det varit tyst från DatorDiskDoktor.

Den 19 mars skrivs kontrakt och båten är såld… på en annons utan massa bilder…

Den 25 mars mejlar jag och undrar hur det går.

Den 26 mars  får jag svar att donatorn har anlänt enligt plan och läshuvud är bytt.

Igår den 7 april funderade jag på hur det går och tänkte att jag skulle ringa och kolla idag. Men man tänker så mycket…

Istället ringde Olga idag, den 8 april och förklarade på skruv och mutternivå med sin grova ryska accent att min disk inte gick att rädda… Nä men vad fan… Hon sa att ”Vi hittade en perfekt donator på lagret och det kunde inte ha blivit bättre men det gick inte… det är så tråkigt.. och det här samtalet till kunden vill ingen göra, ingen vill misslyckas osv. osv. hon maler på i ett tempo så det går inte att få en syl i vädret. Om man försöker avbryta fortsätter hon bara att prata…

Till slut… fick jag ordet. ”Ok, så ni kan inte rädda mina filer. DET var tråkigt men inte så mycket att göra. Men du, jag undrar varför ni har tagit en donator från lagret… jag beställde ju en via E-bay på ert uppdrag…” Då blev Olga tyst för första gången under samtalet.

Sen säger hon (tror jag) ”Men du Jenni, jag har ringt till fel kund… det här är inte din hårddisk… din är inte klar än, vi jobbar på den.” Hon suckar och säger fortsättningsvis ”åh nej, nu får jag förbereda mig igen… för det här samtalet… med rätt kund…”

Jag önskar henne glad påsk och hoppas på ett återhörande med goda nyheter längre fram.

Hur svårt kan det va? ;)