Hur svårt kan det va?

För tredje året i rad är det nu tjejsegling v 28!

11 jul
Besättning: Jenni, AK, Mia
Sträcka: Kvarnviken – Napoleonviken

Vi kom iväg från klubben vid 10 och satte segel direkt. Det blåste inte mycket men med vinden i baken trotsade vi ändå vindgudarna. Vi seglade ner mot Ålsten. Där tog sjökortet slut och vi fick förlita oss på en av mig handritad karta… Det gick bra.  Hur svårt kan det va?

Vi kom fram till Hammarby slussen och slussningen gick helt smärtfritt. Vi blev dock 160:- fattigare… lite chockernade eftersom jag aldrig betalt tidigare…

Efter slussen och Danvikstullsbron körde vi längs södermälarstrand och njöt av hur vackert Stockhom är. Efter två efterlängtade korvar med bröd girade vi styrbord, som sig bör, ner vid Sveriges holme. Genom Skurusundet imponerades vi av den ena flådiga villan efter den andra. Vi svängde sen ner mot Baggenstäksundet och vidare ut på Baggensfjärden. Eftersom det inte blåste överhuvudtaget blev det motor ända ner till Napoleonviken. Där landade vi redan vid 16 och tog det bara lugnt.  Middag, grillad kyckling, sallad, färskpotatis och balsamsås blev väldigt lyckad. Kaffe och avec till kladdkakan med blåbär blev också en succé :)

Sen spelade vi spel, kort och pratade innebandytaktik halva natten innan det var dags att krypa till kojs. En riktigt härlig dag trots att det blev väldigt lite segling… men det vägdes upp av en helt underbar kväll!

12 juli
Besättning: Jenni, Mia, AK
Sträcka: Napoleonviken – Ålö (som blev Nynäshamn)

Vi vaknade till solens strålar och hoppade i sjön på, för mig, årets första dopp… Vi käkade frulle, diskade och förberedde oss för dagens etapp som kom att bli en av de längsta någonsin…

Vi kom ut från Napoleonviken och hissade på. Seglade ner till Dalarö som vi rundade och då vände vinden emot. Vi kryssade en stund innan vi tröttnade och slog på maskin. Det gick lugnt och stilla ner en bit förbi Dalarö skans. Sen började det blåsa… mer och mer. Mitt ute på Mysingen hade det nog tilltagit till 11-15 m/s. Inte roligt. Jag var såå orolig över att motorn inte skulle greja det men den fick verkligen bekänna färg och bevisa att den är att lita på. Vågorna blev högre och högre. Vattnet sköjde över både båt och besättning. Det hade varit bättre att segla men med en ovan besättning skulle det kunna bli än mer oroligt. Trots att det kändes lite olustigt så funkade båten bra i vågorna men dessvärre var inte förluckan helt tät så det kom in en del vatten i förpiken…

Vårt mål var Ålö men med full storm rätt in i den viken fick vi ändra planerna. Det fick återigen bli trygga Nynäshamn… kanske inte så kul men dock. Monc som hade tagit Vaxholmsbåten till Ålö fick ta densamma tillbaka till Nynäshamn. Snopet men så är det på sjön, man kan inte bestämma över vädergudarna trots att jag tänkte på dem både en och två gånger :)

Väl i Nynäs var vi helt slut allihop. Monc kom och vi poppade i oss chips, oliver och vin som om vi aldrig sett något ätbart tidigare…  det var å andra sidan 6 timmar sen vi åt två mackor så det var inte särskilt konstig.

Middagen intogs på Korken. Räkor och musslor, en favorit i repris från förra året :)  Sen satt vi i sittbrunn och spelade spel och kort käkade chips, nötter och drack vin innan vi fullständigt dog i våra slafar.
 

13 juli
Besättning: Jenni, Mia, AK, Monc
Sträcka: Bryggsegling i Nynäs

Det gick riktigt bra att sova 4 st i båten och det kändes verkligen kul. Den kanske inte är så liten trots allt. Att segla tre st är inga problem och jag tror nog att vi kan klämma in en fjärde tjej nästa år!

Vi vaknade vid 8.30 av ett förbenat gnekande… typiskt… Efter dusch och frulle var vi som helt nya personer. Jag föreslog att vi skullle stanna på landbacken och vila upp oss, så det blev en heldag på Nickstabadet. Jättemysigt. Vid 16.30 åkte Monc och Mia hem och Ak och jag tog en sväng på stan.

Efter middagen (fläskfile, potatis, sallad, svampsås) gick vi och bastade innan vi kröp till kojs.

14 juli
Besättning: Jenni & AK
Sträcka: Nynäs – Lisö

Vi satte klockan på 7 och stack redan kl 8, eftersom det kl 10 skulle blåsa 7-11 och det hade vi ingen lust att vara ute i en gång till. Allt flöt på och efter frullen lättade vi från bryggan. Redan vid 9 började vinden tillta men ingen fara alls. Vi gick Dragets Kanal och det var inte heller några problem trots att vi var osäkra på om vattenståndet var tillräckligt högt.

Det blev gott om tid för fika på den här turen. Vi kom fram till Tottnäsbron kl 10… och den är stängd. På andra försöket lyckas vi få vi tag i bojjen :) och lägger oss för att vänta på. Det visade sig att den öppnas varje hel timme… Så det var bara att vänta, och då blev det ”finkaffe”.

Bron öppnades som den skulle kl 11 och vi drog ner mot landet. I viken blåste det en hel del, det hade jag med i beräkningen när jag så lugnt jag kunde svängde in mot bojjen som för andra gången idag gled förbi, 5 cm ifrån min hand… fort som fan la jag i backen men det hjälpte inte… vi dunsade in i bryggan…. oops. Backen tog och jag backade ut igen och tog bojjen, gasade på igen och då gick det bättre. Hur svårt kan det va?

Efter lunch hos mamma och pappa fick vi skjuts till Ösmo varifrån vi tog tåget hem igen.

Tack tjejer för ett par fantastiskt trevliga och spännande dagar!