Hur svårt kan det va?

Idag bjöds vi på dramatik och massor av action på banan

Vi fick inte till någon kanonstart precis… vi kom säkert iväg 30 sek för sent och det kanske inte gör så mycket men… en bra start lever man på … Vi drog iväg upp mot Lambarö och kunde inte slå för där kom ”Jehander” – ett mastodontfartyg, fullastat med sand… Direkt drog RJ 85:an förbi, shit.

Men vi höll jämn takt med RJ 85:an och höll övriga båtar på avstånd under första varvet. På andra varvet började kampen. 

Vi kryssar upp mot andra märket, både Olsson och träbåten hade gått om men vi slog inte in på den bana de gjorde utan valde en väg som visade sig vara mycket smart. Vi kom in framför dem vid rundningen och då måste de hålla undan. Bra där. Så var vi om!

Vid tredje rudningsmärket fick vi till en riktigt bra rundning, vi luffade ett par båtar och kom in precis vid märket och på ovansidan av närmaste båt… jag tror det var Olsson-rackaren. Så kom vi om honom – yes! Vi drog upp över fjärden men då kom en stor rackare, Safiren och Expressen. Det var inte mycket att göra… Vi lämnade plats och försökte lägga oss för att få fri vind.

Vid nästa märke drog dramatiken igång. Först tappade hon i Safiren ett skot och drog iväg från märket, för att sedan snabbt vända tillbaka. Då blev det väldigt trångt kring rundningen och det började gapas från Expressen. (Det är så man gör!) Vi låg lite bakom och kunde bara beskåda… till en början…

En träbåt låg precis före oss och hade valt samma strategi som oss, att gå lite längre förbi märket. Men plötsligt kom en lucka och vi hade möjlighet att slå, vilket vi också gjorde. Men shit – där kom Olsson i full karriär. Rackarns – ”vi slår tillbaka” skrek jag till pappa och slog… det var inte riktigt med i planen så vi hade inte fått skotet om vinchen… Pappa kämpade och drog… Då slår träbåten… och gör samma miss som vi – återigen var Olsson på frammarch och träbåten fick slå tillbaka. Då kunde vi slå som tänkt och det gick bra men efter slaget släpper vårt skot och seglet drar iväg… pappa kämpade och drog, så var vi åter på banan…

Vi kryssar vidare mot nästa märke och kommer återigen in på fri bog (de andra måste alltså väja). Här var planen att vi skulle komma om tre båtar! Men dessvärre hann före utom träbåten (som vi bedömde) så vi fick väja trots att han skulle ha slagit. Här kunde vi ha satt upp en protestflagga men vi väljer att bita ihop och inte göra någon större sak av det… men en tillsägelse skulle det absolut bli :)

Sen var det inte mycket mer att göra, sista märket och så mot mål… av 8 båtar (tror jag) kom vi 7:a… Det var väl inte så bra men det blåste rätt hårt stundtals och då är de snabbare båtarna snabbare… tyvärr. Men det var en härlig seglats och väldigt roligt när det händer så mycket! Det var vädermässigt en riktigt härlig kväll och vi seglade hem i solnedgången.

Kan väl bara säga ”bättre lycka nästa gång”, sista för hösten…
Hur svårt kan det va?