Hur svårt kan det va?

Ytterligare ett spår av tur kom sig av att jag la ut en annons på min tvättmaskin på Blocket i går kväll. Idag ringde en man och kom efter en timme och hämtade tvättmaskinen! Toppen, en sak mindre att bära bort! När han skulle betala undrade han om jag hade växel så jag gick för att hämta plånboken men på vägen ropade frun att hon hade jämna pengar så jag vände. 250:- prutat och klart! Så gav de sig iväg med maskinen.

Jag gick för att hämta plånboken för att lägga ner pengarna… men den låg inte i väskan. Jag är ju i och för sig inte den som har bäst koll på mina grejer så jag började leta… i alla väskor, vid datorn, i vardagsrummet, i köket, i skåpen, i badrummet och på balkongen… men nä, ingen plånbok… Jag kollade väl i väskorna 100 gånger och inser plötsligt att mina rikskuponger också saknas. FAN… där kom bakslaget. Någon måste ha klivit in i lägeheten igår medan jag var i tvättstugan… Och vad gjorde jag där? Jag har inte använt tvättstugan på 6 år… eftersom jag haft maskin uppe i lägenheten.

Det är banne mig helt magiskt… vad var det jag sa. Tre bra grejer och så kom den dåliga, som ett brev på Posten… Men som tur är har jag aldrig hört att det kommer tre dåliga… hoppas det stämmer.

Så det var bara att spärra kort och körkortet. Nu har jag varit på Expert och fotat för ett nytt KK. Fytt i rackarns vad dålig jag blir på bild… ser tjock och helt sne ut… måste de ta så nära? Jag hade fluffat upp håret, sprayat och moussat men på bilden ligger det helt platt… hur svårt ska det va? Ingen roligt historia.

Så istället för att åka runt och kolla på golv och färg blir det nu fikapause hos en kompis och middag hos syrran… Jag fick 250:- för tvättmaskinen och fotona kostade 175:-. Det blir inte mycket kvar att leva på fram tills nya Visakortet kommer i mitten av veckan… Det blir till att fasta ett par dagar. Inget ont som inte har något gott med sig… Det gäller att se livet från den ljusa sidan :) Hur svårt ska det va?

Nu har jag lagt ut ett köksbord och soffan på Blocket. Hoppas någon vill ha dem lite fort så jag kan köpa en bit blupping (blodpudding)… för det finns väl inget billigare? Silverte kanske… :)

Idag ringde tränaren för AIK och frågade vad jag hade för höstplaner och om jag var fortsatt intresserad av att spela med dem… Helt galet. Såklart sa jag att jag var superintresserad och jätteglad över att jag fick erbjudandet. Men jag var tvungen att tacka nej. Jag sa att jag har sagt till Lövet att jag ska spela med dem denna säsong och det skulle kännas väldigt olojalt att inte hålla det. Så jag tackade för att han ringde men den här gången måste jag tacka nej. Vi får se vad som händer framöver. Kan inte fatta att han ringde… Hallå jag är 10 år äldre än alla i laget… Vill de ha en morsa eller en center?? Det spelar ingen roll – de frågade mig!!

Och jobbet går bra. Nu kommer det att bli mycket mer att göra vilket jag tycker känns kanon. Det ska verkligen bli roligt att ta tag i ett nytt intranät och när det är klart en ny externwebb! Hösten är räddad! Tjohoo!

Men nu börjar jag bli lite orolig för alla positiva saker som händer… kommer de inte i omgångar om tre och sen vänder det? Bergis kommer jag att ramla och bryta benet lagom till renoveringen och flyttdagarna…

Jag tror jag ska ta det lite försiktigt framöver :) om jag kan – hur svårt kan det va?

Den som väntar på något gott…

Helt otroligt men idag har jag skrivit på kontraktet till lägenheten jag var och kollade på i söndags och måndags… Under tisdagen pågick budgivningen och det var jag som hoppade av. Ja, så var det…

Idag ringer mäklaren och säger att jag fortfarande har möjligheten att få lägenheten… jag fattade ingenting. Men, den andra då? Det visade sig att säljaren inte tyckte att den personen verkade seriös… och mäklaren sa ” jag har hela tiden haft ett gott öga till dig” :) Ha ha, vad ville han???

Så vi bokade tid till kl 18 för att skriv på. Vilket nu är gjort. Jag har inte riktigt fattat hur det gick till, utom att det gick väldigt fort. I morgon ska jag till banken och fixa lånet. Det känns helt galet. Plötsligt går allt min väg!

All min sommarresning gjordes verkligen i helt rätt tid. Undra om jag har någon ”känsla” för vad som komma skall? Nu har jag bara ett par garderober i hallen att gå igenom och så källaren…igen… men sen har jag nog slängt allt jag inte vill ha. Shit vad bra det känns att få börja på ny kula!

Och en liten tomt! Som jag har längtat efter det. 36 m² med äppelträd och allt. Här ska det odlas och påtas!

Nu ska jag också ge mig ut på blocketmarknaden och se om någon vill hämta min soffa och matbord.

Sen blir det till att dra på sig snickarbyxorna. Golv ska läggas, väggar ska målas och möbler ska köpas. Vilken beslutsångest jag kommer att ha…  det gäller att ladda för beslutstaganden :) Men det kommer att bli jättefint när det är klart.

I den här lägenheten kommer jag ha plats för fler än två i köket… så jag ska verkligen se till att få ihop lite middagsbjudningar för er som har väntat på det :) En inflyttningsfest ska jag också försöka få till! Hur svårt kan det va?

I helgen har fiske stått för större delen av aktiviterna. Vi letade mask för metet och fixade till tre kastspön innan vi gav oss ner till bryggan på landet.

Det var riktigt länge sen jag fiskade med kastspö men det gick på samma sätt som sist… ingen fisk men rätt bra med botten-napp :) Men det var rätt kul. Efter fikapausen gick vi över till mete. Där blev det tvärt om. En hel del fisk och inga bottennapp. Dessvärre var de flesta abborrarna ganska små så de vi kunde rädda släppte vi i igen men tre små och en lite större blev kvar! Mums.

Jag hann med en sväng i skogen också! Så det blev svampsås till fläskfilén och blåbär till frullen. Jag känner mig som en skogsmulle… När jag satt där i skogen under en gran och plockade den ena härligheten efter den andra kommer plötsligt en stor och då menar jag stor boxerhanne farande från ingenstans… Jag är verkligen inte hundrädd men när den kom ensam i full karriär blev jag lite nervös… Han brydde sig inte om mig över huvudtaget (men det kan ju ha varit för att han inte såg mig…) men det var med lite snabbare steg jag klev vidare. Efter en stund kom han tillbaka och då stod jag upp och kunde inte annat än att säga ”Tjenare killen”. Han brydde sig inte om det utan fortsatte vad jag uppfattade som letande efter ägaren. Sista gången han uppenbarade sig var tillsammans med husse som kopplade hunden när han såg mig…

Dagens väder gjorde att vi stack hem för att hinna till visningen. Lägenheten kändes lite sådär till en början men nu när jag har funderat på saken har jag redan flytat in. Lite målarfärg och nya golv och sen är den tipp topp. Uteplatsen på 36 kvm var supergullig och faktiskt perfekt att börja med. Så ja, till rätt pris är jag intresserad… Ska gå på den andra visningen i morgon och det är nog rätt bra att se den en gång till med andra ögon.

Vid middagsbordet bläddrade jag igenom tidningen. Idag var det ett stort test av flyttfirmor… Hallå, det MÅSTE ju vara ett tecken…

Jag har gått i flytt-tankar ganska länge. Jag skulle helst vilja bo i ett radhus/hus men det är alltid något fel på dem jag hittar. Den vanligaste anledningen är såklart att det blir för dyrt, jag vill inte leva på ”blupping” och heller inte avstå från sociala aktiviteter. Andra anledningar har varit att det är blir för långt från stan, vänner, familj, jobb och fritidsaktiviteter… och några hus jag har tittat på ligger helt inklämd bland grannar…

Men nu har jag hittat en lägenhet på bottenvåningen med 36 kvm uteplats. Det är både lite gräsmatta och plattor. Låter kanon. Jag har inte varit och tittat än men problemet är att den ligger ganska nära tunnelbanebron och det skulle kunna vara störande. Eller så vänjer man sig… Svårt att veta.

Jag läste Hyresgästföreningens tidning idag. De hade ett stort och gediget test på flyttkartonger! Måste inte det vara ett tecken på att det är min tur nu?? Jag ska gå på visning på sön eller mån så får vi ser vart det slutar. Var och spanade lite i smyg idag och det ser väldigt fint ut runt omkring och ingen insyn, jag försökte verkligen spejja… men att det inte gick får jag tolka som bra! Eller hur!

Jag har inte vart så himla blond…

Faktiskt har jag nog inte slängt ur mig en enda korkad kommentar… som jag känner till…

Idag har jag träffat ytterligare nya kollegor som kom tillbaka från semestern. Det kändes kanon. Främst för att jag inte kände mig så himla blond idag. Jag inser att jag faktiskt kommer att kunna bidra med en hel del. Och att jag faktiskt kan en hel del redan.

Efter lunch var jag inbokad på möten. Först en genomgång av Google Analytics. Ett statistikverktyg som jag har jobbat en hel del med men är självlärd så allt han sa var nytt. Bara det att jag fattade vad han sa och att jag känner igen verktyget känns jättebra.

Sen hade vi möte med avdelningen där vi gick igenom vad som är på gång och det är också väldigt bra att höra. Jag hör i diskussionerna att jag kommer att få en hel del att göra och det ska bli superkul. Intranätet och externwebben ska göras om helt, och i de projektgrupperna kommer jag att ingå. Det kommer att bli kanon!

När jag kom hem idag hade jag så mycket energi och tänkte att det är bäst att ta vara på den när den äntligen har infunnit sig. Så, fram med dammsugaren och trasor. Jag for runt som ett yrväder och plockade, tvättade, städade och grejade ända tills det var dags att dra iväg på träning.

Säsongens första ordinarie träningspass i nya hallen – Liljeholmen. Åh, vilken skillnad från tidigare hallar. Tyst, lungt, stor plan och blått golv, som jag älskar! Kan det bli bättre? Ja, det skulle vara lite fler spelare då. Men en av våra främsta spelrekryterare högg en tjej i korridoren. Hon hade varit ute på en löprunda och Kattis tyckte att hon såg träningssugen ut och frågade om hon inte ville vara med. Jo, det ville hon! Helt otroligt men alla sätt att rektyrera är superbra. Hon var duktig men är rightare… vilket är superbra men alla vi som var där är leftare – så tyvärr fick hon köra med en felvänd klubba… Det verkade som att hon tyckte att det var kul så vi håller tummarna för att hon återkommer!

Det var en bra träning. Mycket passningar och mycket skott – det är ju så man vinner matcher så vi tänkte att vi satsar på det :) Efter några andra tuffa övningar blev det spel och det gick riktigt bra. Det känns väldigt roligt för säsongsstarten!

Min motivation för innebandy har verkligen varit i botten men nu känns det så himla bra igen. Jag längtar redan till nästa träningspass. Dessvärre gick min klubba sönder i helgen men… det betyder ju bara att jag får en anledning till att köpa en ny!! ;)

Nu håller jag bara tummarna för att det blir segling i morgon. Det verkar ju inte bli så

Halvpigga men glada kom vi till IP i Farsta i söndags morse. Det visade sig att vi var 4 utespelare och två målisar… Nån hade blivit sjuk och nån hade sagt till från början att den inte skulle komma och det är ju helt ok. Men fy vad trött man blir… på de som INTE hör av sig. Jag är ledsen att säga men det är så in i bengen respektlöst. Tänker man inte på de som har planerat, som har lagt ner massor med tid och på de gästtränare som bjudits in och på oss andra… som är där och tror att vi ska få en full dag med träning och inspiration för säsongen. Nä, usch på er… Hur svårt kan det va?

Men vi som vad där kommer nu att ligga steget före :) Vi körde ett Coopertest och alla gjorde fantastiska resultat med tanke på förutsättningarna. Det kan bara bli bättre och det kommer det att bli nästa gång!!

Sen körde vi fyspass med övningar, intervaller och snabbhetslöpningar innan vi åter klev in i hallen. På fyra utespelare som sedemera blev tre var det inte mycket att göra. Men vi gjorde vad vi kunde för att målisarna skulle få lite träning innan vår gästande målvaktstränare kom ner. Då fick de slita må jag säga… Vi andra behövde till slut inte vara med ”För ni orkar ju ändå inte springa” – Tack för den. Men tyvärr var det sant. Man orkar inte på tre personer…

Vi avslutade dagen med ett bad i Mälaren. Såå himla skönt men lite kallare än gårdagen. Jag tycker att vi gjorde det bästa av dagen och att den blev riktig bra trots allt. Bra jobbat tjejer!

I helgen är det träningsläger på programmet. I år är vi i Stockholm, närmare bestämt i Farstahallen. Vi brukar alltid åka till Eskilstuna men i år valde vi en budgetvariant för att så många som möjligt skulle kunna vara med. Vissa kan bara en dag och det är ju bättre än ingen dag… så jag tycker att det är ett bra beslut.

Dagens pass har bestått av teori men med praktisk genomgång och ett test – Harrys eller vad det nu hette. Kul test för att kolla smidighet, snabbhet och kondition. Alla körde och de flesta flera gånger för att förbättra sina tider. Vi blir verkligen taggade och sporrade av varandra att hela tiden försöka att bli lite bättre, lite smidigare och lite snabbare. Vi kommer att upprepa testet med jämna mellanrum bara för att följa upp vår utveckling.

Alla övningar och genomgångar på plan har varit superbra! Nu har vi massor att jobba på under säsongen och vi har en klar stategi som jag tror kommer att passa oss perfekt. Pass 1 och 2 var i hallen och pass 3 hemma hos lagledaren med lite mat och teoretisk genomgång och spelarsamtal, vilka blev i en öppen grupp. Det finns ingen anledning att inte alla får veta vad som sägs på samtalen, om det nu inte är av personlig karraktär såklart. Vi fick alla veta vilken/vilka positioner som kommer att bli aktuella för oss som var där. Jag blev center… inte så oväntat eftersom det är där jag har spelat de senaste säsongerna… men jag kan även komma att få spela back eller forward vilket känns kul.

Efter genomgången drog vi tillbaka till hallen, men inte för att spela  innebandy. Det blev en beachvollybollmatch. Rackarns vad kul det var. Vi fick faktiskt igång lite spel också! Gliringar och dräpande kommentarer haglade som det bara kan göra bland oss så det blev en hel del skratt också. Matchen blev otroligt jämn och 5:e set slutade 15-13, till oss!! Nu var ju vi fyra och de andra tre, vilket de hävdade var ett handikapp… hallå :)

Efter matchen hoppade vi i sjön! Det var säkert 20-21 grader, sååå himla skönt. Ett härligt avslut på en härlig dag!

I morgon startar vi kl 10 med ett Coopertest och sen blir det fokus på målvakterna!

Alla bilder ligger på Facebook!

Jag tror att man går igenom olika faser när man kommer till ett nytt jobb… det är inte så lätt som man tror. Nu har jag haft en sån där dag där jag undrar om jag tog rätt beslut… Även om det känns lite tungt att inte kunna, att vara tvungen att tjata och fråga, vilket jag hatar… så tror jag är det är rätt. Jag har så himla mycket att lära… Och det är ju i och för sig spännande men ibland känner jag mig så himla dum… I fredags ringde min mobil för första gången… hallå hur i hel… svarar man? Plötsligt hade jag skickat upptagetsignal… Jag fick ju i alla fall kollegorna att skatta – alltid något…

Jag fick en dator som funkar, och det är jag glad över men… nästan inget av mina inloggningar funkar som de ska… Phu, är det jag som är blond och puckad eller är det något tekniska problem? Jag skulle ha färgat håret mörkt sist…

Nu har jag i alla fall kontaktat helpdesken för första gången, tur att de inte har videosamtal :)

I fredags skulle jag publicera en artikel för första gången. Det låter ju simpelt men icke…. 2000 klickningar, gå in i ett system och sen in i ett annat, submitta och deploya… hallå vilket språk snackar de nu? Jag som trodde att läkarspråket var ett eget… det är dataspråket också… Här är jag i alla fall på grundnivå så det borde bli lättare än läkarspårket…

En kille hade visat mig det här med artiklarna. Det tog 30 min och då är han den som är allra snabbast i gruppen… Efter lunch satt jag där med min egen artikel… hallå… det tog över två timmar… och jag var grinfärdig… Det där systemet är inte användarvänligt eller lätt att förstå… Jag är väldigt glad över att jag kommer att ta ansvar för vårt intranät och vår externa webbsida som ligger i Epi, ett fantastiskt program som jag hanterar…

Nya tag nästa vecka! Hur svårt kan det va? Jag är faktiskt inte dummare eller blondare än att jag kan lära mig… intalar jag mig i alla fall…