Hur svårt kan det va?

Idag hade vi förstärkning i besättningen. Min systerson var med! Han hade åkt kommunalt från Lidingö till Blackan – det kallar jag engagemang och intresse!

När vi la ut från brygga blåste det nästan ingenting. Rackarns. Vi körde motor upp till starten och trodde länge att vi skulle bli ensamma men efter en stund såg vi en 5 1/2:a komma farande utan flagga! Han skulle vara med. Och ytterligare en båt kom strax innan vår start. En Compis 36:a.

Det blåste fortfarande ingenting och vi beslutade oss redan 30 min innan start att inte gå över startlinjen innan det var dags. Vi skulle aldrig hinna tillbaka. Det var ett klokt beslut!

Vi startade som vi skulle och satte fart mot första märket. Ute på fjärde blåste det som tur va lite mer och vi kunde göra i genomsnitt 2,5-3 knop hela resan. De andra båtarna startade mellan 6 och 15 minuter efter oss och höll sig på ett behörigt avstånd, flera hundra meter ifrån oss, hela seglingen.

De hade inte en chans. Allt på grund av vårt nya segel som funkar så himla bra i dessa lätta vindar och… att stora båtar inte hinner få upp farten när det inte blåser. Men… det är vi tacksamma för!!

Sådär ja, vi klev återigen in på en första plats och nu leder vi hela tävlingen! Hur svårt kan det va?

Väl i hamn tyckte Melker att vi skulle ha vinnarfest! Jag tackade besättningen med en chokladbit, det var hela festen :)!

I morse ringde klockan 07.00. Som en zombi hoppade jag i ett par brallor och en tröja och gick upp för att ta en macka. Jag han bre två knäckemackor  och ta en tugga när jag ser Sture komma farande över fjärden… 20 min för tidigt… och det är väldigt mycket vid den tiden… Men vi 4 som skulle med bet ihop och fullkomligt kastade oss ur pyamasen och ner i båten.

Det var brådis, Fiskeriverket var i hamnen och påstod att man inte fick lägga nät i viken! Risken fanns att de skulle ta näten. Innan vi knappt hade kommit i båten var vi framme vid första nätet, eller rättare sagt de fem fösta näten. Jag började plocka och abborrarna kom en efter en. Det blev bara fler och fler ju längre in mot vassen vi kom. Leendet spred sig över våra ansikten. Vi tappade räkningen men det var ett gäng, det var vi säkra på!

Nästa nät – också i viken. Även detta var fullt av abborrar! Med stora leenden på läpparna drog vi vidare ut på fjärden. Jag var redan nöjd och kan säga att jag struntade fullkomligt i om det skulle bli fler firrar eller inte.

Vi hade satt tre läggen, med 4 nät i varje, långt ut på Gaviksfjärden och började plocka upp. Jora så att… tre sikar dök upp , tre strömmingar och 5 simpor :) Drakfiskar ni vet :)

När vi kom hem hängde vi upp alla 18 nät. Vi plockade ur fiskarna ur nätet. Jag hämtade min nya filekniv och började rensa. Det var ett år sen sist men efter ett par firrar kom jag in i rensningen igen och filéerna strömmade ur och byxningen satt som en smäck.

Hela familjen Laurent hjälpte till! Jon började filéea och då ökades tempot markant. Johanna hittade en kniv skar filéerna av skinnet. Sigrid hämtade fiskar för rensning och bar rens till måsarna tillsammans med Melker. Esther la filéerna i påsar och la i frysen. DET kallar jag samarbete!

Sammanställningen av dagen var:
36 abborrar!!!
3 sikar
3 strömmingar
5 simpor

Herregud så nöjd jag är!

Vi kom hem och käkade lite lunch… skulle pausa en timme innan vi skulle tillbaka och ta hand om näten. Jag kände mig på hugget och kunde inte låta bli att ta en sista sväng i skogen. Jag kände att jag bara måste försöka hitta ”griniga gubbens” ställe – och tror det eller ej men så blev det! Nu förstår jag att han blev grinig av att bli avslöjad… Jag plockade säkert 3 liter bara där och då var många små och många torra…

Så om du inte redan har gissat så blev det svampmacka till förrätt och sik och abborre till huvudrätt. Underbart gott! Rut och Sture var såklart inbjudna och deltog glatt i kvällens middag.

Det har verkligen varit en underbar dag. I morgon sticker jag hem till Stockholm igen. Borta bra men hemma bäst. Framförallt eftersom det finns stora chanser att jag får komma tillbaka hit även nästa sommar!!

Efter en morgonprommis och frukost drog vi iväg till ”Vallen” för att handla fika till dagens utflykt vars mål var Högbondens fyr. Vi tog båten från Barsta 11.30. Det gick höga vågor och vinden ven men det var ingen fara för den lilla ”färja” vi hade gått ombord på.

Väl framme tog vi en prommis upp till fyren. Vi kikade runt, kollade in utställningen och käkade lunch. Vidare försökte vi hitta grottorna efter klapperstensfältet… men det gick ungefär lika bra som våra svampturer… alltså inte alls.

Vi fick i alla fall ytterligare en fika innan vi tog båten tillbaka igen. Då blåste det än mer… och risken för åksjuka var påtaglig… men det gick bra!

16.30 skulle vi möta upp Sture. Nu skulle vi äntligen få lägga nät!! Som jag har längtat efter det. Vi skulle ha gjort det i måndags men då blev Sture sjuk… men idag var det dags!

Vi gick ut i viken och la 4 nät på ett ställe och 1 på ett annat. Sen åkte vi till Kråknäset (vår stuga) och hämtade kvarglömda flytvästar. Sen bar det iväg och fytt-i-rackarns vad det bar iväg… Det blåste rätt bra och vågorna var ganska höga men vi körde på. Skummet yrde, skurar av vatten sköljde över båten. Sture var dyngsur rätt snabbt och sen följde vi en efter en i samma fotspår, alla utom Sigrid 4 år, som satt i mamma Johanns knä, skyddad från vind och vatten…

Vi la i näten långt ut på ytterligare tre ställen. Sen vände vi hemåt, äntligen. Det gick lugnare nu men efter en kort stund kom regnet. Lagom otur. Kommer det inte i sidled kommer det uppifrån… Hur svårt kan det va?

Sture släppte av oss ”hemma” och vi bestämde ny tid – 18.45 för middag på Mannaminne! Vi hoppade in i duschen och duschade varmt allihop, drog på varma torra kläder och tog bilen upp till restaurangen. De bjöd på sedvanlig ”planka” som grabbarna tog. Vi andra tog rödbetsbiffar, fläskfilégryta och hamburgare.

Sture frågade Sigrid flera gånger om hon ville hänga med ut och hämta fisken i morgon men nä, där får han jobba hårt. Det kommer dröja tills hon hänger med igen. Innan hon somnade för kvällen i kväll sa hon att hon inte ville följa med ”inte ens om det var fint väder” :) Vi hoppas att hon har glömt den där turen till näst år :)

I morgon är ”daten med Sture” satt till 7.30… så det är bäst att krypa till kojs nu! Jag ska hålla alla tummar jag har för en god fiskelycka i morgon!

Jag inledde tisdagen med en joggingrunda. Intervaller i backar, skog och asfalt. Underbart skönt. Sen började förberedelserna för årets händelse – Häggvik Open. En kappsegling i byn!

Vi stack ut vid 13.00 för att testa mylargenoan. Den stod fint. Vi testade kryssen, stäck och ”pslambok”, som Stures vän ”Kocken” kallar det när man sätter ett segel åt varje håll. Ett, enligt mig, myket effektivt sätt att ta sig fram när vinden kommer rakt bakifrån. Kocken, som skulle vara med på ra§cet, anser att det är 70-talssegling… (Det visade sig senare att HAN var en 70-talsseglare hela han…)

Seglet kändes bra. Sture verkade nöjd, och det var även jag, Jon och Melker. Vi såg fram emot tävlingen!

Vi pausade och tog lite lunch medan morbror Sture var på skepparmöte. 15.30 bar det av igen och 16.00 ljöd startsignalen. Vi fick en fantastiskt bra start trots att vi inte hade någon koll på klockan över huvud taget… Plötsligt var det 30 sek kvar och plötsligt var det start men då var vi iväg! Kryssen gick sådär. Vi seglade lite för högt, skotade lite för dåligt och slog lite för långsamt. Men det repade sig. Det blev bättre och bättre. Förutom det där men höjden… ATT de vill segla högre än det går… jag fatttar inte varför. Hade vi haft en fungerande logg hade det varit lättare att på peka men nu hade vi ingen alls… ja ja. Jon och jag försökte men det gick inte att få Kocken att ändra sig… han körde sitt race :) och Sture lät honom hållas. Det är nog lite så det funkar här uppe… det gäller väl att hålla sig väl med de som föder oss :)

Vi rundar ön enligt banan och är nu på väg mot mål. Den finska Kocken vägrar fullständigt att köra pslambok ;), trots att vi har förberett för spirbommar på båda sidorna vilket betydde att Sture är på pslambokssidan!! En vinst i sig!! Kocken ”skär” fram och tillbaka… visst det kan ibland vara fördelaktigt men när man har en båt som väger 7 ton och tävlar mot de som väger 2 så är rakaste vägen mot mål den snabbaste i de lätta vindarna…. tycker alla utom Kocken…

Jag är ledsen att säga men vi seglar bort oss totalt på grund av honom… så kan det gå, bättre lycka nästa gång. Hur svårt kan det va?

Kvällen avslutades med grillfest i hamnen. Där gjorde sig Kocken till sin rätt. Grillade underbart kött och serverade många härliga sallader och tillbehör – mums!

Man slås av häpnad över hur vackert det är här uppe. Det är såå mycket höga berg, så mycket skog och såå mycket vatten. Kombinationen är oslagbar. Västkusten är också vackert, dä rman byter skogen mot kala klippor men de maffiga gröna färgerna man har här uppe och den friska luften får man leta efter även på västkusten…

Ja, Norrland ligger i all sin prakt just nu! Ljumna härliga kvällar och inga myggor!

På min resa genom Sverige har jag nu kommit till Höga Kusten!

Det är så fint – jag bara njuter av varje sekund! Jag är så glad över att min syster och hennes fina familj bjöd med mig hit. Till våra rötter. Jag var här förra året men innan det var det 30 år sen… När jag tänker på att det har gått så lång tid är det med tårar i ögonen, att vi inte varit här mer, oftare.  Höga kusten är underbart vacker och jag förstår att det bar mamma emot att sälja sin del av huset till vår morbror… Senast vi var här, var det för att begrava min andra morbror… en verkligt tråkig anledning.

Vår kvarvarande morbror Sture är dock väldigt givmild och låter oss bo i hans fullt inredda sjöbod (vid vattnet) utan ersättning. Vi känner oss verkligen lyckligt lottade! Det är helt fantastiskt läge -längst ut, inga grannar, skog, sjö, svamp, fiskar och måsar intill knuten. Vi har redan fått tre abborrar i mjärdarna!! Barnen och jag är överlyckliga!!

I morgon ska vi ut med Sture och testa hans genacker inför den kommande årliga kappseglingen, på tis, och jag har blivit erbjuden att hänga med!!! Hallå, han har en 42 fots Omega! DET – är ingen liten båt! 12,5 m. Det ska bli sååå himla kul! Sist jag seglade den var jag 7 år! Ja, det är ett tag sen…

Jag har också bett om att vi ska lägga abborrnät!!  Och det ska vi!! Kanske blir det även sik/lax. Det vore oerhört kul! Tänk att få fylla frysen för hösten/vintern!!!

Vi har plockat svamp men det har inte gått så bra. Idag blev det svampmacka och det bli en även i morgon… men inga påsar att frysa in… än. Men jag ska inte ge upp, jag ska gå vidare och se om jag kan hittta mer!!

Blåbär kan vi se oss i skyarna efter… de är helt slut och hallonen är väldigt små… men lite kanske det blir!

Efter att ha sovit skitdåligt i natt blev det en tidig morgon som startade på Brunskär. Vi käkade frulle och drog iväg redan kl 9. Det skulle bli dåligt väder på em så det kändes trevligast att dra hemåt tidigt.

En härlig seglats med stäck, hela vägen hem i fullt solsken och ca 5 m/s. Det är så det är när segling är som bäst! Ja, ok, jag hade velat köra hela vägen i bikini men… jag fick dessvärre dra på mig både shorts och t-shirt.

Väl hemma i hamnen blev det sillunch innan vi tog bilen hem till stugan. Där solade jag lite mer, vi badade och fikade vid bryggan, jag pulade lite i ”min trädgård”, planterade och plockade lite mer blåbär innan det äntligen blev dags för en välbehövlig dusch och lite kostpåfyllning. Sen var det dags för nästa aktivitet. Teater i Sorunda.

Jag hade inga som helst förväntningar och det var kanske det som gjorde det. Föreställningen ”Polhems huvudwerk” var riktigt bra. Jag hade ingen aning om att han jobbat på en gård alldeles nära oss.

I pausen fikade vi med Sorundatårta! En speciell tårta som bara bakas där. Receptet är hemligt och går i arv från mor till dotter. Men om man googlar så hittar man det såklart. Synd på en mysig tradition. Oavsett hur man i det här fallet hade kommit över receptet så var den faktiskt god!

På vägen hem var vi som vanligt uppmärksamma på rådjur. Allt som oftast står de på kanten och är beredda att hoppa ut i vägen. Det gäller att vara redo! Men döm av vår förvåning när vi istället ser en hel kolloni av vildsvin… Först två groteskt stora honor och sen säkert 15 ungar, uppdelade i två grupper. Ingen av oss har tidigare sett vilda vildsvin. Det känns ganska läskigt att det är så många… och att de gick mot ”våran” svampskog… Jag har sett resultatet av deras bökanden men ser man dem inte så finns de ju inte, eller?

Jag kan ibland uppfattas som tuff, men skenet kan bedra. Faktum är att jag nu känner mig lite skakis för att gå ut i skogen ensam… Hur skrämmer man vildsvin? Och, hur svårt kan det va?

Nu är jag såå trött och hoppas på 10 timmars välbehövlig sömn!

Jag är en sån som vill planera… jag har inte planerat något mer än seglingen med tjejerna i år… ”Jag tar det som det kommer” – tjena… jag gillar inte det. Jag vill veta vad som ska hända… hur svårt kan det va?

Jag kom hem från seglingen en torsdag kväll. Föll helt död ner i soffan så den dagen räknades inte. På fredag pysslade jag hemma och tog det lugnt fram tills min kille kom. Vi gjorde inget särskilt utan käkade och mös i allmänhet.

Lördag. Lite halvdant väder. Ingen större fara  på panikfronten men lite konstigt kändes det att vara i stan på semestern. Vi bestämde oss för en utflykt till Skokloster. Vi gick på visningen, käkade lunch och strosade runt en stund innan vi begav oss vidare. Till Sigtuna. Även där strosade vi runt i solen och avslutde på ”Våfflan” med en bägare glass och njöt till genrepen av kvällens spelning. Middag intogs hemma i all enkelhet. En supertrevlig och mysig dag.

Söndag… nu börjar paniken komma. Jag känner att jag är på fel plats.Det känns helt fel att vara hemma / i stan när det är semester. Det känns bara som en vanlig helg… Men det var fint väder så vi gick ner till klipporna i Blackan och solade hela dan. Eller nja, vi fick leta upp lä en gång men det var nog bra med platsbyte och variation. Sen fikade vi lite mer, det är vi bra på… och sen blev det bad. Underbart skön temperatur i Mälaren just nu!

Vi gick hem vid 16 och köpte med lite kyckling. Det var vid middagen jag först kom på vad felet var… att jag var i stan på semestern. Jag började längta ut till landet något helt otroligt. Men jag drog inte den kvällen :) Nej, i stället tog vi ”snöret” till Vällingby och tittade på Parkteatern. Det var bättre än sist men lite konstigt och osammanhängande. Man skulle ha lyssnat mer på texterna men jag var inte alls fokuserad. Det var dramatiserade dikter av Kristina Lugn och musik av Allan Edwall.

Måndag. Jag kunde inte komma iväg fort nog i morse… det blev 12.30… fast vi gått upp 9… vad hände? Jo jag skulle köpa biljett till en teater vi ska se på ons. Allt gick såklart långsamt, nätet, betalningen, Ticnet, skrivaren, ja ni vet. Hur svårt kan det va?

Men nu är jag här. Ligger i min stuga och klockan är 00.37. Jag borde sova. Vill bara skriva. Jag har planer och jag är så nöjd över det. Har plockat blåbär i dag, säkert två och en halv liter. Och det ska bli mer!

I morgon sticker vi ut och seglar. Mamma, pappa och jag. Det ska faktiskt bli jättetrevligt. Det ska bli jättefint väder. Vi stannar till ons, då kommer vi hem till middag och teater! En härlig plan. Jag hoppas på fler sånna! Hur svårt kan det va?

För tredje året i rad är det nu tjejsegling v 28!

11 jul
Besättning: Jenni, AK, Mia
Sträcka: Kvarnviken – Napoleonviken

Vi kom iväg från klubben vid 10 och satte segel direkt. Det blåste inte mycket men med vinden i baken trotsade vi ändå vindgudarna. Vi seglade ner mot Ålsten. Där tog sjökortet slut och vi fick förlita oss på en av mig handritad karta… Det gick bra.  Hur svårt kan det va?

Vi kom fram till Hammarby slussen och slussningen gick helt smärtfritt. Vi blev dock 160:- fattigare… lite chockernade eftersom jag aldrig betalt tidigare…

Efter slussen och Danvikstullsbron körde vi längs södermälarstrand och njöt av hur vackert Stockhom är. Efter två efterlängtade korvar med bröd girade vi styrbord, som sig bör, ner vid Sveriges holme. Genom Skurusundet imponerades vi av den ena flådiga villan efter den andra. Vi svängde sen ner mot Baggenstäksundet och vidare ut på Baggensfjärden. Eftersom det inte blåste överhuvudtaget blev det motor ända ner till Napoleonviken. Där landade vi redan vid 16 och tog det bara lugnt.  Middag, grillad kyckling, sallad, färskpotatis och balsamsås blev väldigt lyckad. Kaffe och avec till kladdkakan med blåbär blev också en succé :)

Sen spelade vi spel, kort och pratade innebandytaktik halva natten innan det var dags att krypa till kojs. En riktigt härlig dag trots att det blev väldigt lite segling… men det vägdes upp av en helt underbar kväll!

12 juli
Besättning: Jenni, Mia, AK
Sträcka: Napoleonviken – Ålö (som blev Nynäshamn)

Vi vaknade till solens strålar och hoppade i sjön på, för mig, årets första dopp… Vi käkade frulle, diskade och förberedde oss för dagens etapp som kom att bli en av de längsta någonsin…

Vi kom ut från Napoleonviken och hissade på. Seglade ner till Dalarö som vi rundade och då vände vinden emot. Vi kryssade en stund innan vi tröttnade och slog på maskin. Det gick lugnt och stilla ner en bit förbi Dalarö skans. Sen började det blåsa… mer och mer. Mitt ute på Mysingen hade det nog tilltagit till 11-15 m/s. Inte roligt. Jag var såå orolig över att motorn inte skulle greja det men den fick verkligen bekänna färg och bevisa att den är att lita på. Vågorna blev högre och högre. Vattnet sköjde över både båt och besättning. Det hade varit bättre att segla men med en ovan besättning skulle det kunna bli än mer oroligt. Trots att det kändes lite olustigt så funkade båten bra i vågorna men dessvärre var inte förluckan helt tät så det kom in en del vatten i förpiken…

Vårt mål var Ålö men med full storm rätt in i den viken fick vi ändra planerna. Det fick återigen bli trygga Nynäshamn… kanske inte så kul men dock. Monc som hade tagit Vaxholmsbåten till Ålö fick ta densamma tillbaka till Nynäshamn. Snopet men så är det på sjön, man kan inte bestämma över vädergudarna trots att jag tänkte på dem både en och två gånger :)

Väl i Nynäs var vi helt slut allihop. Monc kom och vi poppade i oss chips, oliver och vin som om vi aldrig sett något ätbart tidigare…  det var å andra sidan 6 timmar sen vi åt två mackor så det var inte särskilt konstig.

Middagen intogs på Korken. Räkor och musslor, en favorit i repris från förra året :)  Sen satt vi i sittbrunn och spelade spel och kort käkade chips, nötter och drack vin innan vi fullständigt dog i våra slafar.
 

13 juli
Besättning: Jenni, Mia, AK, Monc
Sträcka: Bryggsegling i Nynäs

Det gick riktigt bra att sova 4 st i båten och det kändes verkligen kul. Den kanske inte är så liten trots allt. Att segla tre st är inga problem och jag tror nog att vi kan klämma in en fjärde tjej nästa år!

Vi vaknade vid 8.30 av ett förbenat gnekande… typiskt… Efter dusch och frulle var vi som helt nya personer. Jag föreslog att vi skullle stanna på landbacken och vila upp oss, så det blev en heldag på Nickstabadet. Jättemysigt. Vid 16.30 åkte Monc och Mia hem och Ak och jag tog en sväng på stan.

Efter middagen (fläskfile, potatis, sallad, svampsås) gick vi och bastade innan vi kröp till kojs.

14 juli
Besättning: Jenni & AK
Sträcka: Nynäs – Lisö

Vi satte klockan på 7 och stack redan kl 8, eftersom det kl 10 skulle blåsa 7-11 och det hade vi ingen lust att vara ute i en gång till. Allt flöt på och efter frullen lättade vi från bryggan. Redan vid 9 började vinden tillta men ingen fara alls. Vi gick Dragets Kanal och det var inte heller några problem trots att vi var osäkra på om vattenståndet var tillräckligt högt.

Det blev gott om tid för fika på den här turen. Vi kom fram till Tottnäsbron kl 10… och den är stängd. På andra försöket lyckas vi få vi tag i bojjen :) och lägger oss för att vänta på. Det visade sig att den öppnas varje hel timme… Så det var bara att vänta, och då blev det ”finkaffe”.

Bron öppnades som den skulle kl 11 och vi drog ner mot landet. I viken blåste det en hel del, det hade jag med i beräkningen när jag så lugnt jag kunde svängde in mot bojjen som för andra gången idag gled förbi, 5 cm ifrån min hand… fort som fan la jag i backen men det hjälpte inte… vi dunsade in i bryggan…. oops. Backen tog och jag backade ut igen och tog bojjen, gasade på igen och då gick det bättre. Hur svårt kan det va?

Efter lunch hos mamma och pappa fick vi skjuts till Ösmo varifrån vi tog tåget hem igen.

Tack tjejer för ett par fantastiskt trevliga och spännande dagar!

Så var den äntligen klar… inte mycket för världen det här året men vi har blivit så himla ruttiga så det blir nästan inga missöden… förutom några då.

Men läs och avundas över hur himla trevligt vi har och titta på bilderna!

Jag hoppas kunna få upp 2011 års modell i lite mer realtid :) De tidigare åren hittar du till höger i dokumentlistan… mest hände under 2007 men även under de andra åren!

Loggbok 2010.pdf