Hur svårt kan det va?

Sträcka: Kvarnviken – Skanssundet
Besättning: Katti och jag
Väder & Vind: Sol, S 3-5 m/s

Efter att Katti varit och skrivit kontrakt på huset som mamma och pappa äntligen sålt i Kälvesta kom vi iväg strax efter 10, som planerat. Vi kryssade ner till Kärsön men där satte bron käppar i hjulet för oss och i blev tvungna att ta ner och köra motor till Ålsten, där var det läge att svänga höger, sätta segel och sen seglade vi i medvind ända till södra Björköfjärden. Det var strålande sol och vi satt i linne hela vägen, så himla skönt!

Slussningen gick strålande, inte för att jag hade tänkt något annat men det här var första gången som ingen skrek åt oss ;) Fast jag hade laddat med en sirliga harang så jag var liksom på hugget men… inte denna gång.

I Södertälje fyllde vi på färskvatten, för det hade någon glömt… Och äntligen kunde vi koka korv och äta med bröd. Katti snackade om pipvarning så det var i grevens tid vi fick tillgång till annat än bubbelvatten att koka korven i!

Sen blev det motorgång ända ner till Skanssundet eftersom det inte blåste någonting och det lilla som var kom rakt emot… som vanligt.

Vi kom fram i bra tid ca 19. Vi tog det lite lugnt och gick upp till Bistron för att äta middag. Det blev kall inkoktlax och trubadur, väldigt gott och trevligt. Efter middagen tog vi en prommis, ett glas vin,  lite snacks och sen i säng efter en riktigt härlig dag ful av propagandaväder!

Dessvärre hade vi väldigt väldigt lite ljus… batterierna verkar inte vara helt laddade…  och… det droppar från vattenslangen, åhhhhh… ja, ja, det fixar vi i morgon.

Efter gårdagens regnoväder bestämde vi (pappa och jag) oss för att masta på idag i stället. Solen sken och fåglarna kvittrade. Vi möttes vid hamnen efter en härlig sovmorgon och stack i väg till mastbryggan. Vi hittade en mastvagn och hämtade masten utan att ens behöva leta efter den… det har väl aldrig hänt förut…

På bryggan la vi över masten på bockar och så började vi… med en diskussion om vad som var höger och vänster… men vi enades så snart jag hade insett att den sidan med trekanten på, där man fäster vindexen, är uppåt…

Så satte vi på snöret vi skulle lyfta upp masten i. Vi diskuterade hur stor själva öglan skulle vara och kom fram till en storlek vi trodde skulle passa…

På med kättingen som är fäst i vajern som man vevar upp med hjälp av kranen. Pappa veva och jag håller i masten tills den är på plats. Sen fäster vi ett stag i taget och så vidare med vanten. Såklart akterstaget kom på fel sida spridarna… det var bara att klättra upp i kranen och fixa det.

Väl gjort fick vi fast allt och det var bara kvar att lossa kättingen… Det var då vi upptäckte att den där öglan blev alltför liten… jag nådde inte att lossa den. VI tog en bock och ställde på däck men inte ens den hjälpte… Jag fick helt sonika skära av den… och så var det löst. Hur svårt kan det va?

Sen åkte vi hem till Kvarnviken och satte på bommen och pulade lite. En härlig smärtfri dag.

Efter 44 år ska mina föräldrar flytta från huset. De tycker att det är lite jobbigt och det kan jag verkligen förstå. Det är aldrig lätt att bryta en vana och jag kan inte ens föreställa mig hur det är efter 44 år…

Nu har vi, jag och mina systrar varit där hela helgen och hjälpt till att rensa, flytta, stajla och plockat. Vad mycket grejer det finns… oj oj oj vad man samlar på sig. Framförallt inser jag varifrån jag har fått mina hamsterdrag :) Vad vi sparar på skräp, mamma och jag… Jag hade en låda i min flytt som var märkt med ”skit”, bara det säger en hel del :) Hur svårt ska det va?

Nu är det fotografering och visningar som står på schemat och sen är det packning. Det lär bli rätt mycket jobb.

Det är inte bara det att vi flyttade runt saker i huset och ut i garaget, det är allt som man släpar hem också… så jobbet slutar liksom inte hemma i föräldrahemmet… Men det är samtidigt roligt.

Mamma och pappa ska flytta till en lägenhet med havsutsikt och de är de verkligen värda. Jag tror att det är den de främst ser fram emot och det förstår jag. Det är så fint över Mälaren så där kan de verkligen sitta och mysa. Men antagligen kommer de också att vara på landet lite mer framöver.

Ibland har jag så mycket energi och ibland ingen alls… precis som alla andra! Idag var en dag utan någon större energi men ändå fick jag så himla mycket gjort.

Vaknade av mig själv redan kl 9, bara det är ett tecken på att våren verkligen är på intåg! Käkade en stadig frulle och satte fart på min surdeg. Det ska blandas och mjölas, vispas, vilas och jäsas. Packa, banka och jäsa igen. Vika och jäsa i nya bunkar och sen… är det färdigt att gräddas… och ätas. Typ 48 timmar senare…

Under dessa vilopauser hann jag åka och köpa en träningsbänk, montera den, bjuda mamma och pappa på kaffe, åka upp en sväng till vinden, betala räkningarna och valla skidorna, vilket i sin tur genererar en hel del dammsugning :) Sen har jag promenerat upp till centrum och handlat lite, kollat på en film och käkat middag. Det känns verkligen bra att ha undanröjt lite måsten :) och då genom att faktiskt utföra dem :) Hur svårt kan det va?

Nu, softar jag i soffan och inväntar kvällens Wallander!

Min äldsta väninna Petra ringde mig i morse och frågade om jag ville hänga med på teater! Jag var inte svårövertalad, trots att det var en träningskväll… Ett av mina nyårslöften är att göra en rolig sak per vecka och här hade jag min chans för veckans skojjighet (även om jag har en utgång på fredag att se framemot också…)

Vi skulle se nåt med Helena Bergström, jag kom inte ihåg vad men det spelade liksom ingen roll. Jag har längtat efter att få gå på teater igen så jag var med på allt!

Vi träffades vid kassorna på Stadsteatern. Jag blev varse om att det var Linje Lusta vi skulle se. Jag visste i princip ingenting om den innan.

Först tog vi en bit mat och ett glas vin på en restaurang intill och sen var det dags. Rad 5 plats 110 och 110 – där slog vi oss ned. Och så började det! Det var inte bara Helena Bergström… det var Elisabet Carlsson, från Grabben i graven brevid, Björn Bengtsson, från Beck Samuel Fröler, från Skärgårdsdoktorn och ett gäng andra som entrade scen. Jag var som uppslukad hela kvällen. Första akten var väldigt lättsam och rolig, den andra lite tyngre, lite allvarligare men såå bra! Det är så roligt att se det live, se när de börjar skratta och hur fantastiskt duktiga de är på att komma tillbaka när de kommer av sig!

Jag är så glad över att jag fick frågan om att hänga med! Det var så roligt att umgås en kväll så här spontant med en kär gammal väl! Petra är om möjligt ännu gladare än mig. Jag tror banne mig att vi skrattade i varenda mening. Helt fantastiskt!

Nu har jag tagit programmet för resten av året så vill du också ha en sån här trevlig kväll så säg till! Jag hänger på!!

…har nu även hänt mig…

Förra helgen var det fest med laget. Jag tog bilen eftersom det var på andra sidan stan och för att jag kände mig lite för snål för att åka taxi för 700:-

Jag stack iväg 15.45 men kom på att jag glömt telefonen så jag vände. Jag sprang in igen vid 16.00, utan att ta av mig skorna, och hämtade telefonen. Och sen stack jag iväg igen! Som vanligt blev det en lyckad fest och jag vände kosan hemåt kring midnatt.

Read the rest of this entry »

Snacka om att det är en hel vetenskap kring den här sporten. Det är inte bara glittriga klänningar, ögonskugg och hårsnoddar även om många av tjejerna nog tycker att det är en av de roligaste detaljerna kring träningen. De ser verkligen ut som små isprinsessor när de entrar isen.

Men oj vad mycket och hård träning det ligger bakom. Min systerdotter tränar 4 gånger i veckan på is och fys. Sen kör hon balett för att få in den graciösa delen av programmet. Och se så duktig hon har blivit!

Baksidan av båtägandet är båtvaktandet…

Kl 21 skulle vi (pappa och jag) infinna oss i, vad jag trodde, hamnens klubbstuga. Döm av min förvåning när pappa kör förbi den varma mysiga stugan och fortsätter ner mot varvet… Jag som hade sett fram emot en mjuk soffa att sitta i, nån prommenad då och då, fika, läsa och ta det lite lungt… Icke. Sitter nu här i en arbetsvagn på 8 m2, en liten djävla lampa som inte lyser så bra, hårda trästolar, ingen toa… nä, det här är inte så kul…

Som båtvakt här har man en uppgift, och det är att ringa nästa dags vakter. Men i vaktschemat står inte vi med, och inte heller nästa dags vakter… Ska vi verkligen sitta här? Till vår förvåning har alla andra skrivit att de har gjort sina pass mellan 20-01, undra varför vi kom 21?? Hur svårt kan det va?

Men, jag har fått igång nätet och kan i alla fall surfa och kan säkert hitta något på svtplay att kolla på tills jag fått fullständig träsmak…

Kvällens snackabacka består av 8 mackor, 4 kanelbollar, 200 g chokladkaka, saft, kaffe och äpplen så nog ska vi klara oss! Bäst av allt är att jag har varit så förutseende att jag har bett om sovmorgon i morgon!!

Det senaste två seglingarna blåste det inte ett smack… 20.30 blåses tävlingen av och det inträffade båda gångerna – ingen kom i mål och alla fick 8 p. Men idag var det annorlunda!

Det blåste så pass att vi i god tid, för en gångs skull, hann ut och kolla hur vinden egentligen var och välja segel efter det. Vi tog vårt favvo – det största vi har! Det fick bära eller brista!

Det bor – oj vad det bor. Vi tyckte att vi skulle köra motsols och för en gångs skull tyckte alla andra också det :) Tur för oss för de andra burkar ha rätt :)

Vi körde fram och tillbaka runt mållinjen och kom hann testa att ”om vi kom upp till en boj vi sett skulle det vara 1 min kvar till startlinjen” Så var det – det gick riktigt bra. Vi startade kanske 15 sek sent men det kändes bra. Vi sträckte upp till första märket, skotade på så hårt vi orkade och vände ut på kryssbogen.

Slagen satt som en smäck och vi gick inte för långt en enda gång! Med träningsvärk i armar och rygg från gårdagens träning var det lite tufft att styra. Pappa for som en gasell över båten och skotade för allt vad tygen höll. Det var inget lätt jobb idag! Ner mot andra märken var det lite tveksamheter om huruvida vi skulle behöva slå eller om vi skulle greja märket. Pappa klev ut på relingen för att kolla och när han konstaterat att det skulle gå vände han upp för att släppa ut seglen, men… dojjan vände inte med… den satt kvar på relingen för att sen ta en egen väg, rätt ner i vattnet… det var den skon det… och lite mindre last i båten :)

Med pappa ombytt till stövlar gick vi vidare mot tredje märket. Ohlsson och Cumulus var närmast efter men ett par hundra meter efter. Vi kör ett varv till ungefär i samma stil men när vi kommer till andra märket försöker vi inte bara klara märket, vi försöker också hitta en ensam flytande dojja… det lyckades vi inte med men vi klarade märket – det kostar att ligga på topp!

Vi kom till tredje märket 19.28, det betyder att vi har ytterligare ett märke att runda. Normalt sett ”mittmärket” men det har försvunnit så vi tog märke 1 i stället och tror att de vara enligt reglerna :)

Här böjar vi bli lite nervösa. Elan 360 har sin röda genacker fylld, H-båten kommer med spinnacker och Cumulusen kommer närmare och närmare. Vi rundar märket och går mot mål och mot alla andra båtar.  Det gör att vi tappar lite vind när kolosserna kommer men det gick. Vi kämpade ända in i kakelt och var först över mållinjen! Såå fantastiskt roligt!

Återigen har det varit en underbar kväll, sol, vind och vatten! Solnedgång och månsken – är inte det livet så säg :)

Nu väntar vi bara på sammanställningen, och eftersom jag sitter på facit så tror jag, om jag har räknat rätt att vi kommer 2:a på 21 p och H-båten 1:a på 19 pinnar! Shit, jag är nöjd! Hur svårt kan det va?