Hur svårt kan det va?

Jag tror att jag blir mer och mer tävlingsinriktad för varje utmaning och tävling jag ställs inför. Nu har det dragits igång en stegtävling på jobbet. Och jag blir som besatt av att jaga steg. Det går visserligen inte så bra om jag jämför med mina konkurrenter men istället för att sitta i soffan på kvällen tar jag en kvällspromenad, de dagar jag inte tränar…

Det känns väldigt bra med tanke på att jag tävlar med mig själv om att tappa ett par kilo i vikt. DET däremot är en tävling som bara jag kan vinna, och då är det plötsligt inte lika viktigt… Hur ändrar man på det? Hur svårt kan det vara?

Idag har Stockholm fått njuta av en underbar dag prydd av sol och värme. Fint väder ger mig alltid ett sug efter att sticka ut och springa. Dessvärre brukar det suget alltid gå över ungefär samtidigt som jag kliver in genom min ytterdörr… Så även idag men med stegtävlingen i bakhuvudet drog jag på mig grejerna och stack ut för att hämta in 5000 friska steg till dagens 9000 redan insamlade!

Jag känner mig oerhört nöjd! Hur svårt kan det va?

Kolla in min duktiga systerdotter!!