Hur svårt kan det va?

Det blev en rasslande budgivning. Men långdragen… 2-5 juni höll vi på…

Det var ett par intressenter till, den första hoppade av direkt, den andra la ett bud och låg sen lågt till slutet och den tredje höjde alla mina bud med 10′. DEN blir man ju sur på… Hur svår kan det va?? Jag höjde 60, 50, 40, 30, 20 och eftersom de inte gav sig började jag om med en ny strategi, 50, 40, 50, till slut… gav de sig och huset blev mitt. Hjälp vad läskigt….

Jag sa till min granne Moulienne Gisecke, som av en händelse också är arkitekt på Tillsammans Arkitektbyrå, att det här grejar jag inte själv. Har du tid och möjlighet att hjälpa mig?
- Som att du anlitar mig?, frågade hon
- Precis!
- Öh ja, det är ju det jag gör, så absolut!
- Kul, jag vill bara stämma av att du har tid och vill såklart :)
- Det har jag!, svarade hon och så var resan igång…

Min största resa ever, efter mina turer till Danmark ;) Hur svårt kan det vara?

Jag har så länge tittat efter ett större boende, eller i alla fall större tomt och ett boende med två badrum/toaletter. Jag ser mornarna framför mig när tre tjejer, under stress, ska göra sig klara. Självklart kan detta lösas med speglar mm på andra håll men jag vill också ha lite ytor.

Men… ytor kostar pengar och därför bor jag kvar där jag bor. Inget fel på det, jag har en fin lägenhet och underbar tomt vilket är få förunnat till lägenhet.

Jag har dessutom kanske för höga krav på ett radhus och kommer kanske inte hittat nåt som faller in under mina krav… men jag tittar lite då och då och det känner min granne till. En dag tipsade hon mig om ett hus i Råcksta. Hus? Jag kan väl inte köpa en villa?? Hallå… ett bostadsrättsradhus tycker jag vore lämpligt, så man slipper yttre underhåll…

Men det var visning idag och jag tog med mig Vera och åkte dit. Jag kunde, för första gången på en visning, se vilken potential detta hus hade. Bara ytliga renoveringar i mina ögon. Kunde nog göra en del själv, leja bort lite osv.

Jo, men detta kunde nog vara nåt tänkte jag efter visningen och Vera ville väldigt gärna bo i det huset (som i alla andra vi har tittat på). Men det kännns väldigt läskigt…Jag tänkte och tänkte och vid närmare eftertanke så var nog inte så bra ändå. Sa till min granne när hon ringde och frågade hur det var att man har ingen anslutning till tomten… och DET kändes inte bra. Då sa hon ”du, jag har en lösning på det, får jag komma över, nu”?

- Absolut! Så kom hon och visade hur man kunde bygga om altanen ta bort väggar, öppna upp och plötsligt kändes det riktigt bra. Och det hela skulle kunna hamna inom min budget!

Hur svårt kan det va?

Efter 44 år ska mina föräldrar flytta från huset. De tycker att det är lite jobbigt och det kan jag verkligen förstå. Det är aldrig lätt att bryta en vana och jag kan inte ens föreställa mig hur det är efter 44 år…

Nu har vi, jag och mina systrar varit där hela helgen och hjälpt till att rensa, flytta, stajla och plockat. Vad mycket grejer det finns… oj oj oj vad man samlar på sig. Framförallt inser jag varifrån jag har fått mina hamsterdrag :) Vad vi sparar på skräp, mamma och jag… Jag hade en låda i min flytt som var märkt med ”skit”, bara det säger en hel del :) Hur svårt ska det va?

Nu är det fotografering och visningar som står på schemat och sen är det packning. Det lär bli rätt mycket jobb.

Det är inte bara det att vi flyttade runt saker i huset och ut i garaget, det är allt som man släpar hem också… så jobbet slutar liksom inte hemma i föräldrahemmet… Men det är samtidigt roligt.

Mamma och pappa ska flytta till en lägenhet med havsutsikt och de är de verkligen värda. Jag tror att det är den de främst ser fram emot och det förstår jag. Det är så fint över Mälaren så där kan de verkligen sitta och mysa. Men antagligen kommer de också att vara på landet lite mer framöver.