Hur svårt kan det va?

Jag ser det som vuxet. Jag har idag sett över min Pension och känner att jag har samlat på mig ett gäng vuxen poäng på det! Och det är inte på ett ställe man ska välja fonder och greja… Herre gud – det är på 5 ställen… Man kanske skulle försöka samla ihop det..

När jag bestämde mig för att ta tag i det ångestladdade fixet med pension och PPM och allt vad det heter tänkte jag i vanlig ordning – hur svårt kan det va? Jag tyckte att det verkade så himla svårt och har bara skjutit det på framtiden. Jag bortförklarade mig med att jag inte är ekonom… men, nu är jag igång. Jag har bytt ett par gånger och tycker att jag klarar mig ganska bra, men i själva verket har jag ingen aning om hur jag klarar mig gentemot andra… Ska man tänka på att välja låga avgifter, hög, medel eller låg risk eller är det fördelningen som är viktig? Jag försöker tänka på allt… hur svårt kan det va?

Nu har jag suttit så länge och valt och grejat, loggat in och loggat ur att jag fått träsmak där bak, bara för att läsa följande på Facebook:

Om man köpte Ericsson aktier för 100 000 kronor för 3 år sedan är de värda kring 4 600 kronor i dag.
Om man istället köpte Telecom för 100 000 kronor har man idag kvar 791 kronor.
Om man för 3 år sedan gick på bolaget och köpte starköl för 100 000 kronor, drack ur dem, hade trevligt, och idag går och pantar burkarna så får man 6 741 kronor.

Det är finns en anledning till att grabbarna på parkbänken kallas för A-laget!

Man kan undra hur gammalmodig en förening egentligen får vara. Vår tvättstuga är stängd på söndagar… är det nån slags vilodag? Var för har man i stället inte öppet lite kortare om det nu är så att man har byggt en tvättstuga som stör intillliggande lägenheter….

Söndagar för mig och många andra är fyllda av aktivitet. Antingen är jag ute i skogen, gör en utflykt eller hittar på något annat. Eller så är jag bara hemma och städar tvättar och grejar men… det där med tvättningen går inte längre eftersom jag har sålt tvättmaskinen och tvättstugan är stängd… Otroligt.

Så i morse stack jag iväg för att plocka svamp. Egentligen är det bara en anledning till att få vara ute i skogen nu när jag inte längre har hund. Åh vad jag saknar hundarna… Det blev i alla fall en halv kasse idag också. Supernice.

Vid trerycket kom en kille och köpte matbordet! Så skönt att ha blivit av med det. Nu har jag istället burit upp ett annat köksbord från källaren och 4 jättefina äppelstolar. Enda problemet är att de behöver limmas om och jag tror att jag måste lämna in dem för att det ska bli riktigt bra. Men eftersom jag inte har något bättre för mig just nu så kanske jag ska testa med en stol och se om jag grejar det… Hur svårt kan det va? Jag köpte nåt slags lim förra gången jag fick den här idén… frågan är om det helt har torkat ihop eller om jag fick på locket :)

Jag förstår att ni är otroligt nyfikna över hur det gick :) Jag har helt glömt bort att nämna det. Det gick bra! Jag fick ”Bra jobbat” både av kommunikationschefen och han som höll föredraget. Tur det. Kan säga att jag var lite orolig över den engelska översättningen, föredragshållaren är nämnligen engelsman… Men troligen var han gullig och sa inget om den :)

Jag hoppas att jag får fler liknande uppdrag!

Idag har jag satt igång ett litet projekt. Jag tycker att vi behöver uppdatera externwebben och tre artiklar ska skrivas till det… Det blir en utmaning! OM… jag får skriva dem vill säga… Men ärligt – hur svårt kan det va?

Jag tycker att det känns helt otroligt att de på kvällens nyheter åter tar upp fallet kring Anna Lindh. Att de ska granska den vård hon fick. Efter 7 år! Hallå. Vem ska de ställa mot väggen? Ansvarig läkare har väl gått i pension…

Det har gått såå många år och familjen har sörjer såklart fortfarande men har förhoppningsvis kommit in i en ny vardag.

Att hon inte skulle ha fått den bästa vården. Det har gått 7 år och först nu kommer det fram. Är det någon som har suttit och grottat i det sen 2003? Varför kom man inte på det tidigare? Jag tycker att det känns helt makabert att dra upp det nu. Varför måste journalisterna alltid få fram en syndabock? Kosta vad det kosta vill verkar det som.

Se i stället till att de som lever idag, med cancer får den bästa vården, oavsett var i landet man bor. Så är det inte…

Anna kommer inte att komma tillbaka, det kan ingen göra något åt. Låt Anna sova. Låt familjen vara, låt livet ha sin gång. Hur svårt ska det va?

Vi var fyra tjejer på Råsunda i går. Härlig buffé dukades upp och 19.00 började matchen. AIK hade besök från de södra regionerna. Inte för att jag kan så mycket om tabellen men jag har fått för mig att Helsingborg är rätt duktiga och att det skulle bli en tuff match. Jag förväntade mig inte särskilt många mål…

Fel av mig… AIK började bra och anföll hela första period. Jag tror de gick till vila med 1-1. I pausen var det fika med morotskaka för oss i restaurangen. Vi satt för övrigt där hela matchen så vi slapp frysa…

Tillbaka till matchen. Vad AIK pysslade med i andra halvlek kan man fråga sig… det fortsatte dock att anfalla  men missade allt och glömde bort det där med försvar… och Helsingborg kunde peta in 1-2. Men AIK gav inte upp. De fortsatte och på en AIK-hörna gjorde en Helsingborgare ett supersnyggt mål… men i för honom fel kasse… 2-2. Det var kanske 10 min kvar när Helsingborg på en frispark, snyggt skjuter in 3-2. Det var skitsnyggt och AIK’s målis stod en meter åt fel håll… hörde vi av en proffskommentator i restaurangpubliken…

Det var faktiskt inte rättvist. AIK dominerade hela matchen trots att de var lite svagare i andra halvlek. Enligt hörsägen var det 15-2 i skottstatistik… hur gick det till när Helsingborg gjorde tre mål? Kanske räknades inte den där fjutten…

Vi hade i alla fall supertrevligt! Stort tack till Västerorts VVS som bjöd med oss på denna härliga kväll!

Vill du läsa proffsens kommentarer så finns de här!

I morse vaknade jag av mig själv vid 9. Åh vad det är skönt att vakna av sig själv. Jag duchade och fixade en härlig frukost. Kokade en kopp te och förberedde datorn för Melodikrysset. Idag gick det som en dans – kunde allt, utan assistans av mamma och pappa. De måste också ha kunnat allt för de hörde inte av sig en enda gång… Inte ens när det var Per Gessle…

Sen drog jag mig ut. Jag tog jeans, piké och en fleece. Den fick jag ta av mig nästan direkt. Är det detta som kallas Brittsommar tro? Vilket väder! Solen sken och fåglarna kvittrade… inte för att jag hörde det då jag hade iPoden på full volym men ändå. Jag dansade runt i skogarna i Blackan under två timmar och plockade svamp. Det var så himla härligt, jag ville verkligen inte gå hem men började bli hungrig, och för att inte bli alldeles odräglig och pipig mot mig själv tog jag en mun blåbär och gav mig hem.

Åt två mackor med nyförvällda gula kantareller och taggsvamp - det är få rätter som slår det. Höstkantarellerna ligger nu på en DN från i fredags och torkar. Blir gott till höstgrytorna!

Sen får jag äntligen en kopp kaffe och ska just sätta mig i min härliga pinn-gung-stol med en bok när jag ser min palm… Den går nu ända upp i taket… och topparna på ganska många blad har blivit bruna. Vad ska jag göra?? Jag vill verkligen inte slänga den. Jag måste kapa den, på ett eller annat sätt. Jag försöker ta av den med en sekatör och en kökskniv… var är sågarna när man behöver dem? (Kvar i butiken skulle jag gissa…) Jag högg och sågade så gott jag kunde och den gick av. Så nu står plamtoppen och två delar av stammen i vatten i skurhinken! (Var skulle jag annars ställa dem?)

Nu har jag läst på nätet att det faktiskt är så man gör! Otroligt. Vi får väl se hur det går… Hur svårt kan det va?

Väl tillbaka till kaffet och pinn-gung-stolen inser jag att mitt ”hemarbete” inte är klart. Jag skriver och skriver, lyssnar på inspelningen och läser broschyren bara för att konstatera att jag ska ta en annan vinkling… så jag börjar om och nu är första utkastet klart. Ska finslipa på det i morgon och sen hoppas jag att det duger. Hur svårt kan det va?

Sen stack jag iväg igen. Mot Eriksdalshallen. DIF’s damer (med många fd. Balrogspelare) mötte Pixbo i en jämn kamp som tyvärr slutade med en uddamålsförlust för DIF 5-6. Men det var trevligt. 3 av mina lagkamrater var där och då är det alltid trevligt.

Resten av kvällen blir lugn, sitter äntligen i pinn-gung-stolen, med ett glas vin och tittar på ”When Harry met Sally”. En alltid lika bra film.

I morgon tänkte jag kolla på klinker… men då är det såklart stängt… så jag får hitta på något annat. En löprunda kanske! Eller så åker jag och plockar mer svamp. Det är ju kanon att ha som gå-bort-present här framåt hösten!

Sen ska jag på match! Min systerson spelar sin första fotbollsmatch. Det ska bli sååå roligt att se. Jag kommer så väl ihåg min… eller gör jag det?? Never mind. Det ska bli toppen. Troligen blir det väl storm, drivis och regn i sidled… det är ofta det när man ska kolla matcher på hösten… men det finns ju inga dåliga väder :) Det är bara att klä sig! Hur svårt kan det va?

På väg till Kista passerar jag SEB-huset. Där har det blivit ett otroligt bra system. De som ska till höger kör nästan ända ute i gräset, för att vi som ska rakt fram ska få mer plats! Toppen.

När jag närmar sig rödlyset lägger jag mig, och nästan alla andra, som ska svänga till Kista 500 längre fram i höger fil (av tre möjliga). De som fortfarande ligger i mittenfilen, men ska svänga höger längre fram, har ett mission att ta sig in i högerfilen… Som sagt är det 500 m kvar till avfarten och vi ska först passera korsningen, i vilken det går två filer till höger och två filer från höger.

Vad jag inte fattar är att de som ligger i mittenfilen absolut ska tränga sig in i högerfilen mitt i korsningen varpå det blir stopp och de som kommer från höger kan inte köra när de får grönt… Hallå, ni har 500 m på er… såklart släpper jag in de som kommer men inte förän efter korsningen. Hur tänker de??

Så har vi de här som hela tiden kör 10 km under hastighetsbegränsningen… Åh jag kan bli helt rabiat… ibland kör jag om i högerfilen – bara för att jag blir så irriterad :) Hur svårt ska det va??

Tänk dig att du har försökt och gjort ditt bästa. Tror att allt är till belåtenhet och sen kommer det…

I morse kom en kollega förbi. Hon hade fått ett argt mail av en kund. Det gällde ett uppdrag jag hade gjort… Magen drog ihop sig till en knut och jag kunde knappt andas. Shit vad hade jag gjort…

Hon beskrev problemet och jag förklarade hur jag hade gjort. Två kollegor kom till undsättning och hjälpte mig att förklara vad som kan ha skett. Tack för det stödet! Det visade sig att problemet hade uppstått vid tidigare tillfälle. Jag var rätt säker på att jag hade gjort rätt och att allt så bra ut när jag hade publicerat men tydligen inte… Jag publicerar inte och meddelar kunden att det är klart innan jag har kollat att allt fungerar. Det har jag aldrig gjort. Kan jag ha missat det den här gången? Jag blev så nervös så jag kom överhuvudtaget inte ihåg vad jag hade gjort eller inte…

Det var visserligen problem med copy/paste men jag fick ju till det till slut… och tekniska problem har vi haft sen jag började.

Min chef började kolla upp tidigare publicerade versioner för att se vad som kunde ha hänt.

Förmiddagen gled på… jag kunde inte koncentrera mig och mådde såå dåligt. Jag var på vippen att ge upp, sticka därifrån och inte komma tillbaka… Men jag bet ihop och gick på lunch med kollegorna… Vid lunchen kom chefen och sa att han inte kunde se något fel i listorna och att det måste ha varit tekniska problem. Det har hänt förr och det med teknikaliteterna kan vi inte hjälpa. Han sa att, ett fel kunde han förstå att det kan inträffa, men i detta fall hade det blivit många fel och det kunde han inte tro att jag hade gjort. Ja sa att ”inte ens jag skulle kunna få till så många fel utan att upptäcka dem”. Då log han och höll med :)

Phu vad skönt det var att höra att det inte var mitt fel… Nu vet jag verkligen vikten av att trippelkolla allt… och det gör jag. Det är ju så jag har lärt mig.

Idag har en kille hämtat soffan! Kanon, men lite för tidigt eftersom jag inte flyttar förrän om nästan två månader… men jag har fått en ny myshörna… Träpinngungstol… Jätteskönt… not.

Men men någon liten kortfilm finns det väl att se :)

I väntan på den nya soffägaren stack jag iväg på en shoppingtur… det gick sådär. Kom till Alvik 11.10 och skulle köpa blommor, så öppnar de 12… Jaha bara att åka vidare. Till järnhandel i Bromma. Skulle ha en liten plastgrej till blandaren i köket. De var väldigt trevliga men ganska okunniga. Killen ifrågasatte hela tiden om den verkligen hade suttit i köket… Ja, jo jag är rätt säker på att den var där. Det var på den jag kopplade på tvättmaskinen…

Han prövade att få loss gummigrejen från det munstycke som tidigare kopplats ihop med tvättmaskinen men han lyckade inte. Jag hade testat detta men det gick lika dåligt för mig.

Jag tog med mina grejer på kvällens födelsedagsmiddag och snackade med ett proffs. Han gick ut i bilen och efter två min var gummigrejen loss… Så nu sitter munstycket på plats och alla spår efter tvättmaskinen är nu raderade!