Hur svårt kan det va?

Som vanligt är det full vinter på Ingarö när vi kommer dit. Jag tror aldrig vi har varit där någon annan årstid och det minne som sitter i hårdast är snöstormen… Men den här gången var det soligt och vackert på Ingarö när vi kommer dit. Det kan bara gå åt ett håll. Jag kände att vi var riktigt väl förberedda och laddade.

Det hela börjar i omklädningsrummet… Rosanna vill absolut att vi ska vara blåa – trots att Ingarö skulle köra i svart och att våra röda tröjor skiljer sig mer. Det visade sig att hennes kattskrälle hade pinkat i tvättkorgen… jag förstår att hon inte vill ha de shortsen på sig… så vi var beredda att köra i blå kläder och… röda strumpor… tjusigt :)

Som tur va dök det upp ett par nytvättade shorts och Rosanna kunde entra planen i handbollsoutfit :) Hur svårt kan det va? Nu hade vi verkligen allt att vinna!

Vi startar matchen ok men efter 5 minuter gör Ingarö sitt första mål genom nr 22… Jag tror det var ett skott utifrån som vi missade att täcka… Sen, jag vet inte om det berodde på shortsen eller nåt annat men Rosanna drar på sig en utvisning och där står vi, 4 kvar på plan. I vanlig ordning gör vi ett mycket bra 4-5 och Ingarö lyckas inte peta in något mål. Vi går till vila med 0-1.

Vi hade kollat på en av Ingarös tidigare matcher och sett att nr 2, nr 18 och nr 95 var riktigt vassa. Tjejen med 2:an på ryggen har ett otroligt bra skott och det hade vi koll på. Vad vi däremot missade var hon med 2 st 2:or… Nr 22 gör sitt andra mål efter 47 sek in i andra… Hur gick det till?

Vi spelar på och gör det stundtals riktigt bra. Vi rullar runt bollen i hela femman och efter 10 min lyckas jag ta en av deras felpassar på mitten, jag drar mig mot mål och fullständigt smaskar in den på skott utifrån. Shit vad skönt – det är inte ofta det lyckas. 1-2. Nu känner vi att vi knappar in på dem och fortsätter med vårt spel… i två minuter… innan de gör sitt tredje OCH sitt fjärde mål. Rackarns… Hur svårt ska det va?

Men Kattis och Mia kör på som aldrig förr i sin kedja och lyckas peta in 2-4. Då lackar en av Ingaröspelarna ur och kastar klubba. För andra matchen i rad åker en motståndare på en personlig 10:a. I två minuter har vi nu chans att kvittera. Jag tror banne mig att vi gör det sämsta power play vi någonsin har gjort… INGEN gör som vi ska… Hur kan vi chansera på det sättet? Vi tar inte var sin markering, när vi väl får tag i bollen slänger vi bort den. Och så har en minut gått… Sista minuten av övertaget håller vi i alla fall i bollen men det resulterar inte i något mål eller något annat bra för den delen. Nä tjejer, här måste vi skärpa oss, allihop. Nya tag till nästa gång! Vi kan det där.

Andra vilan, 4-2… Inte bra men, vi ger inte upp. Vi tar återigen tag i matchen och, som vanligt känns det som, spelar vi stundtals bra och stundtals blir det riktig hawaii… Vad är det som händer?

Med 9 sekunder kvar av matchen ser Kattis till att snygga till siffrorna på en pass från Millan. Matchen slutar 4-3 till Ingarö. Bättre än 1-4 som det blev sist! Vi är på väg. Vi går från klarhet till klarhet och vi kommer närmare och närmare. Och DET, känns fantastiskt roligt!

Mycket bra jobbat tjejer! Fuck off, nu kör vi! All in!

Huddinge – seriens bästa lag… de skulle få sig en match, det hade vi bestämt från början. Vi slog från underläge, vi hade allt att vinna.

Vi inleder inte matchen i världsklass precis. Faktiskt var det riktigt illa. Och Huddinge klämmer in sina första två mål efter 5 och 7 minuter. Mest på grund av våran halvtaskiga kommunikation. Inte bra men det var då vi vaknade. Vi börjar hitta våra positioner och hitta anfallsspelet. Vi går till första vilan med 0-2 i baken… inte bra men vi ger inte upp!

Andra period startar mycket bättre och efter 14 min vispar Roffe in vårt första mål på pass från Monc! Yes! (men målgesten uteblev ;) )  Strax därefter drabbas Huddinge av en utvisning och vi går in med en lite ny konstellation av power play. Millan och Chris har bytt plats och det verkade vara ett vinnande koncept. Efter 40 sekunders spel, när fått bollen i rullning skickar Mia in bollen i mitten, jag förlänger den, rätt in i mål! Underbart skönt men… rackarns, jag glömmer att göra min målgest… 2-2. I samma stund får en av deras spelare frispel och kastar klubban i frustration. Det hela utspelar sig bakom min rygg så jag fattar ingenting. Men… tjejen får en personlig 10:a och en 2:a.  Vi spelar vidare i powerplay men får inte in fler mål. Vi går till vila igen, nu med 2-2 vilket känns betydligt skönare. Vi bestämmer oss för att köra på med samma taktik. Hålla tätt bakåt och kontra.

Bara en minut in i andra period håller en av deras backar fast mig framför mål och jag gör vad jag kan för att komma loss… då åker JAG ut… visserligen hon också men ändå… Christine menar att jag åkte för att domarna ville jämna ut statistiken… mycket troligt men surt… Tack för stödet Christine!

Medan jag sitter utvisade spelar tjejerna spelar 4-4 i 10 sek innan ett mål trillar in, till Huddinges fördel. Rackarns. Men vi kämpar på. Tyvärr brister det i kommunikationen vid ett flertal tillfällen och Huddinge får på grund av det in ytterligare ett mål.

Under de sista minuterna försöker vi pressa på med 6 spelare genom att ta ut målis Lille. Som vanligt när vi gör saker vi inte brukar utbryter kaos ;) När vi tappar bollen är det meningen att en ska ut och Lillis ska in… så blev det inte den här gången :) Det hettar till på bänken och den ena förvirringen efter den andra inträffar, plötsligt står det 7 spelare på plan men ingen målvakt. Så här i efterhand kan jag garva ihjäl mig åt den situationen. Men vi löser den snyggt, de överflödiga hoppar ut och Lille kastar sig in i mål.

Det hela beror på att vi inte alls är vana vid situationer som den här och att instruktionerna då blir lite snabba, vi lyssnar inte riktigt och ¨så blir det tokigt.  I stundens hetta vet vi inte alls vad vi ska göra och vilken roll vi har eller ska ta. Men vi måste ändå se det som en seger, att vi under den här kaosen inte släpper in något mål! Det brukar annars vara det som händer när vi gör oväntade förändringar – Mycket bra jobbat tjejer! Kanske att vi måste träna lite på liknande situationer :)

Det var surt med förlust men jag tycker att vi stod emot otroligt bra idag! Huddinge hade i synnerhet en tjej som spelade oerhört fult och vi var flera som drabbades av det. Jag måste säga att jag är stolt över att vi hela tiden fortsatte med vårt spel. Visst blev vi irriterade och förbannade men vi höll oss till vår plan och spelade vårt spel och höll humöret uppe. Och framför allt ramlade vi inte ner på hennes barnsliga nivå! Återigen mycket bra!

Idag går glimmer till hela laget! Roffe gör en av sina bästa matcher, Veronica sliter som ett djur, Hanna hittar sin position både i anfall och försvar, Monc som står emot nacksvingar och tar tillbaka bollen sååå många gånger, Mia som gör fantastiska passar, Kattis ”dramaqueen” Carlsson håller sin position, Andrea håller sig lugn, Chris tar ansvar både bak och fram (trots att du blev tillbakaropad ;)), Millan som bland mycket annat gör ett superbra power play och skickar vidare en pass till Mia på ett frislag!! Superbra variant. Och Lille som får 5 poäng för enhandslyra och fantastiska utkast. Stort tack till Maria som återigen ställer upp i seket och till Christine som trots sjukdom kommer som reserv och peppar oss på bänken. Det är laganda det!

Och otroligt kul att höra AK från bänken skrika, mitt under ett uppspel ”Åh vad bra, jag blir så glad” Jag sprang vidare med ett leende på läpparna efter den kommentaren! Tack AK!

Fuck off, nu kör vi! All in!

Hade lunchdate idag med en kär vän. En kollega tipsade mig om en liten liten restaurang. ”Två systrar & en kock”. ”Man kan inte gå dit om man är fler än två” sa hon. Det passade utmärkt, eftersom vi var just två.

Vi letade :) oss fram till Kronobergsgatan 41 och hittade restaurangen. Ett jättemysigt litet ställe med 20-25 platser. Lax eller kyckling stod på menyn idag och vi valde kyckling. När vi stod i kön ser jag att jag känner en tjej i personlen, Sandra! Det visade sig att det var hennes och hennes syster Susannes ställe och att kocken är Susannes man Claes! Så himla roligt. De har hållt öppet i 4 år och har fått till ett riktigt trevligt ställe!

Jag kommer absolut att gå dit igen och jag kan varmt rekommendera det! Och jag tror nog att man kan få ett bord för 4, om man kommer i rätt tid.

Kolla in deras hemsida!

Jag satte mig i bilen i morse, laddad för match och inser att jag inte kommer ur parkeringsfickan… Det är så halt så hjulen bara spinner… Rackarns… paniken kommer smygande. Jag ringer Rosanna som jag ska plocka upp och ber henne börja gå mot mig för att hjälpa mig att skjuta på… Hon börjar gå och jag sticker och hämtar sand för att lägga under hjulen. Osäker på om detta kommer funka sätter jag mig i bilen och lägger i backen… phu, bilen rullar ut precis som vanligt.

Jag plockar upp Rosanna och vi kör mot Gubbängen. När vi kommer fram kommer nästa stresspåslag… vi har ingen målvakt. Lillis är sjuk – det har nog aldrig hänt tidigare… Chris börjar förtvivlat ringa och Gurra lovar att ställa upp. Så Roffe, som är sen… åker och hämtar henne. Ibland är det bra att vara sen!

Vi värmer upp och går igenom hur vi ska spela till tonerna av Imperiet och vår nya themesong! När vi kommer in på plan har vi fortfarande ingen målis… Så blåser matchen igång. När jag kommer ut på bänken efter första bytet ser jag att Gurra sitter i buren – åh vad skönt!

Redan efter två minuter gör vi en felpass och missar en markering framför mål och de lyckas peta in
0-1. Men vi ger inte upp. Efter 5 minuter smaskar Mia in den bakom deras målis på en pass från Kattis 1-1.Här saknar vi målgesten men är nöjda över att det blev mål! 

Strax efter det drar vi på oss en utvisning. Vi kör ett rutinerat 4-5 och står emot på ett kanonbra sätt. Strax innan periodpaus råkar vi kliva in i målgården och straff utdöms… Men Gurra tar den och överlyckliga går vi ytterligare ett 4-5 men den här gången tappar vi kanten och de lyckas få in ett mål.

Vi går till pausvila med 3-3. Då har Chris dunkat in ett skott från halva plan och försett Kattis med en målgivande passning. Efter Kattis mål kastar hon sig över sargen och gör…. sin målgest – periskopet! Fytt-i-rackarns var härligt att se!!

Andra period startar vi på ett otroligt förvirrat sätt… inte mycket fungerar. Örby lyckas dessutom trycka in 3-4 då får AK nog och tar en snabb Time out. Mycket bra drag! Det gör att vi samlar oss och ”börjar om”. Vi går in i ett mycket bättre strukturerat spel och samlar försvaret lite bättre. Roffe passar dessutom på att trycka in 4-4 efter 1 minuts spel. Även här saknad en målgest… Sen är det åter igen Kattis som lyckas peta in 5-4 och med de siffrorna går vi till nästa paus. Hon via sargen och periskopen för andra gången!

Man kan undra vad som händer i tredje period… på en minut efter avblåsning hinner Örby göra både 5-5 och 5-6. Då åker Millan ner på backen och Madde upp som vänsterforward. Bara för att bryta den trend som Örby håller på att skapa. Bra drag. Vi håller i, om än något förvirrat i 15 min. Då får vi ett inslag i deras hörn. Roffe petar bollen till mig och jag ser i ögonvrån hur Andrea smyger sig in i slottet och fram mot mål. Jag chansar och skickar in bollen till henne och hon smaskar in den rätt i mål! Underbart! 6-6.

Örby tar time out och vi bestämmer oss för att spela för en poäng. Vi har ett bra strukturerat försvar men drabbas av en utvisning när det är en minut kvar. Vi som står på plan bestämmer oss för att så fort vi får tag i bollen så håller vi i den och blir vi pressade drar vi iväg en långboll för att vinna tid. Sagt och gjort, så blev det. Vi håller tätt även sista minuten och avslutar matchen med en poäng. Men en som vi har slitit för och det kändes som en vinst!

Jag klappar om tjejerna och tackar Örby för matchen och sen beger vi oss nöjda och väldigt glada mot duschen!

Ett stort tack till Gurra som ställer upp med den kortaste framförhållningen ever och gör en grym match! Nästa tack går till Maria som ställer upp i seket. Tack det behövde vi verkligen!

Glimmer och stjärnor går till:
Mia som gör så många bra framspel längs sargen till Kattis.
Kattis, som inte bara gör tre mål utan gör sin målgest på ett föredömligt sätt flera gånger. Det var underbart att se!
AK, som gör en otroligt bra cochinsats och hela tiden är på tå och snabbt tar nya beslut allteftersom matchen fortskrider! Proaktivt!
Millan som sliter som ett djur och jagar på oss andra till att göra likadant!
Roffe som vid flera tillfällen tar ett stort ansvar för mitten och hjälper mig som sitter på läktaren…
Chris, Rosanna och Andrea som hänger med i anfallet på ett föredömligt sätt.
Hanna och Madde som ser till att vi tar oss framåt i anfallsspelet.
Jag själv är rätt nöjd med tekningarna :) Missade 2-3 st backhandtekningar… men jag skyller på att Johanna är leftare. Det blev bättre när jag klev in med min nya teknik :)

Sammanfattningvis spelade vi stundtals riktigt bra och stundtals mycket mer förvirrat än i någon annan match. Men vi hjälptes åt, vi löste de allra flesta uppgifterna på ett bra sätt och vi grejade vårt mål – Johanna gjorde inte en enda poäng :)

Vi tog oss framåt i anfallsspelet och höll oss kvar där lite längre stunder än tidigare. Det är ju det vi har tränat på och det är kul att det har gett resultat. Vi är inte framme än men snart så! Och fortsätter vi med den här underbara uppslutning som har varit den senaste tiden kommer det att gå fortare än kvickt!

Anledningen till denna poäng kan ha varit vår nya themesong, det kan ha varit vår inställning men troligast av allt var det vår nya slogan!

Fuck off, nu kör vi! All in!

PS. Hur svårt kan det va? 

I morse kom jag igenom spärren som värsta proffset – en bra start på en otroligt tidig dag. Var på jobbet långt före jag stiger upp i vanliga fall…

Jag tror det var fler som var lite för tidiga… Damen, i 55 års åldern, mitt emot gjorde hela morgonmaken där i vagnen… nån annan satt och sov och restern läste Metro.

Själv läser jag inte i trasportmedel utan stoppade Ipoden i öronen med ljuv musik. Jag sitter där och funderar i mina röda byxor när Simon and Garfunkel plötsligt brister ut i ”Cecilia”. Jag känner att jag inte längre kan sitta still, jag reser mig upp och dansar fram och tillbaka i vagnen och sjunger till en musik som bara jag kan höra. Snacka om otippat :)

Ibland skenar fantasin iväg med mig. Jag såg verkligen mig själv dansa fram som värsta Irene Cara från Flashdance. Väl framme på Fridhemsplan kommer nästa bra låt. På väg till jobbet trippar jag fram i takt och sjunger med när jag är helt säker på att ingen hör… eller ser :)

7.15 står jag framför porten på jobbet, och kommer inte in… jippi, hur svårt kan det va?

Jag skulle gå på fest i kväll. Men efter lite chattande med en annan gäst visade det sig att festen är i morgon… Där höll Pernilla på att få en objuden gäst… undra om hon hade bjudit på Gevalia…

Såklart åkte jag hem och satte igång med något annat – idag stod det städning på schemat. Har egentligen bestämt att städa på torsdagar men… det blir inte alltid som man planerar :)

Sagt och gjort, fram med hink och disktrasa. Började damma och när jag hällt ut vattnet insåg jag att jag glömt köket och badrummet… Löste det på ett sätt jag tror ni förstår hur.

Dammsugaren åkte runt i alla rum… trodde jag… när jag var klar insåg jag att jag glömt biblioteket…

Tredje gången gillt – nytt vatten i hinken och så runt och torkade alla golv, ja, nu kom jag i håg ALLA rum. Det är inte lätt att gå från två till fyra rum… det är lätt att man glömmer nåt :) Ja, nu undrar ni – hur svårt kan det va?

Det roligaste med städning är att man kommer på så många andra saker att göra. Jag började mitt i städningen att gå igenom mina tavlor. Döm av min förvåning när jag ser att en tavla jag fått av min faster satt monterad på baksidan av en annan jättefin målning! Sådär ja, då jag ytteligare en tavla saknar en ram. Får ta en tur upp på vinden i morgon, det finns rätt mycket saker där… bland annat väldigt passande en samling ramar!

Nu blir det fredagsmys!

Hade jag inte jobbat ”med data” så hade jag kunnat bli hantverkare. Jag har i dagarna visat prov på färdigheter inom den genren.

Elektriker
Jag moterade upp en lampa i garderoben i hallen så att mina gäster ska se när de försöker träffa pinnen med galgen. Problemet blev att kontakten satt långt bort och på andra sidan en dörröppning. Jag letade fram en gammal lampsladd och monterade bort lampknappen. På sladden från garderobslampan klipte jag bort själva kontakten och satte ihop de två med en sockerbit. Sen tejpade jag med eltejp runt klumpen och gömde den bakom pianot där en trekontakt redan är gömd, vilken jag fick dra fram med en grilltång…. Så var det klart! Hur svårt kan det va?

Vidare har jag nu tejpat fast den vita sladden på yttersidan av garderoben med svart eltjep – hokus pokus, puts väck.

Låssmed
Äntligen har jag fått ändan ur och köpt ett handtag till köksdörren. Äntligen kunde jag byta ut de där som man så fort man stänger dörren får i handen… Men det var lättare sagt än gjort… En timme tog det. Det visade sig att man måste kapa av skruvarna till lagom längd och sen var den ett väldans pill, men, det gick det med! Handtaget sitter på plats nu!

Att jag agerat målare, snickare och trädgårdmästare vet ni redan :) Och det ska det bli mer av! Jag har en byrå kvar att spraymåla!

Så var det det där med tavelhängningen… äntligen har jag fått tag på en ny tumstock men fytt i rackarns vad svårt det är… Det kan nog till stor del bero på att jag dels har ett antal tavlor som jag inte gillar och dels så passar de inte in… Hur svårt kan det va? Köp nya!

Men jag har i alla fall fått upp 4 tavlor och en mask. Det blev ok. Pianohörnan blev jättefin!

Trådlöst nätverk är data – och det jobbar jag med! Och det fick jag till utan problem. Men att få ljud från datorn till hemmabiosystemet är inte data, det är sladdteknik – det jobbar jag inte med! Och det går inte alls bra… HUR svårt kan det va?

I dag lackade jag ur och ringde OnOff bara för att få det bekräftat att sladdarna inte satt som de skulle, som de hade instruerat om tidigare… Jag tyckte att jag fattade hur det skulle vara men enligt min åsikt var det fel på sladdarna… både till ljudet och till bilden. Eftersom jag inte alls kan detta med sladdar och ljud och bild så var jag rätt ödmjuk i telefon. Hur svårt kan det va?

Jag blev tungen att åka upp till OnOff för att byta HDMI-sladden och köpa två andra sladdar… tro inte att de var billigare… nej nej. Så jag passade på att göra av med ännu mer pengar genom att köpa ett fodral till datorn :) Jag bara älskar fodral och askar!!

Passade även på att få tillbaka en hundring för pjäxvärmarna och lämnade tillbaka fleece-rånarluvan… jag hoppas på att jag inte behöver den framöver :)

Efter allt bytande och fixandet funkar nu hela systemet, TV, radio, Spotify, TVX-play och allt annat – jag är så nöjd.

Stressade vidare till träningen… det var ganska tomt när jag kom men det brukar det vara. Jag betalade p-avgiften och gick in. SMS:ade för säkerhets skull till lagledaren och då visade det sig såklart att träningen var inställd. Jag har helt glömt att kolla mailen idag… klantigt. Men jag hade bestämt mig för att ta en joggintur redan innan så det var bara att förlänga den. 30 min i snömodd, ett steg fram, två steg bak var en utmaning men det gick strålande bra och jag känner mig otroligt nöjd. Avslutade med lite fys innan jag stack hem.

I kväll har jag för första gången lagat ordentlig middag med fler än 4 ingredienser! Köttfärsgryta med pasta. Kanongott. Det känns som att jag behöver öva… jag har nämligen middagsgäster tre dagar i rad framöver! Vad skjutton ska jag bjuda på? Kan man ge alla samma rätt?

Äh det löser sig, hur svårt kan det va? Nu behöver jag i alla fall inte oroa mig för att alla inte ska få en stol att sitta på! DET känns underbart roligt!

Var i Eklebyhovsbacken i går och testade nya utrustningen! Skidorna var perfekta, fantastiska kanter – tack för det Johan!

Pjäxorna var sköna men det där med värme var överskattat… kände ingen värme över huvudtaget… Typiskt om de är trasiga… när jag dessutom har betalt 100:- för mycket för dem… Men jag testade dem inne idag och då kom det faktiskt värme… måste nog sy några isolerande påsar så batteriet inte fryser så fort…

Dessvärre avslutades en härlig tur med att Andreas körde in i ett träd… Som tur va, bara med knät men ledbandet fick sig en ”ordentlig kyss” som de uttryckte det på Astrid Lindgren… Jättetråkigt. Han har ont men vi hoppas på att det blir lite bättre redan i morgon.

Skidåkarna på toppen av Ekebyhovsbacken!