Hur svårt kan det va?

I lördags fick jag ett SMS… ”I morgon kommer vi med din matkasse från Linas matkasse, vi kommer mellan 17-22″

Nej, shit… jag har ju avbokat den leveransen… Rackarns. Jag skickar snabbt iväg ett svar ”Jag har avbokat. Jag kommer inte att vara hemma” En stund senare tänker jag att SMS:et kanske inte går fram, det är bättre att ringa. Jag går in i meddelandehistoriken för att hitta numret och då ser jag till min stora förskräckelse att telefonen själv valt ord genom T9-funktionen och jag har skickat ”Jag har advokat”. NEJ!!! Det blev ju som ett hot! Jag försöker ringa men numret går inte frma till någon… Snabbt skickar jag en gång till – ”Förlåt, det skulle vara, Jag har avbokat”

Jag går in på hemsidan för att hitta något telfonnummer men icke… Jag hade verkligen inte tänkt att sitta hemma och vänta på den… Jag skulle hjälpa till med en flytt och ville inte avvika.

Det slutade med att jag fick sällskap hem och just som vi svänger in på parkeringen ser vi en kille i en lastbil som sitter och ringer. (de gör det om man inte är hemma) Vi går fram och kollar om han kommer med Linas matkasse och visst var det han! Toppen. Bra att han kom så tidigt och inte sa han något om mitt hot heller :)

Vi kommer in och börjar packa upp, då ringer det på dörren. Killen kommer tillbaka och frågar ”Hade du avbokat?” Nej, shit, han HAR fått sms:et… Rackarns… Jag svarade ”Jag trodde det men jag kollade på nätet och då visade det sig att jag inte hade avbokat just den här så allt är ok. Jag tar den här kassen! Inga problem!”

Ok säger han och jag kan inte snabbt nog få igen dörren. Åh vad pinsamt… Men med T9 -funktionen och lite för långa naglar kan det gå precis hur som helst… Fråga är om de nånsin kommer våga komma med fler kassar :)

Det var länge sen jag sprang ett lopp men idag var det dags. Ljusruset! Järva, Älvsjö och Hässelby tävlade mot varandra där det gällde att få flest deltagare i mål. När man tittar på antalet föranmälda ledde Hässelby över Älvsjö med en person!!

Jag har väl aldrig sett så många människor på Grimstafältet tidigare. Närmare 4000 pers i spåret var många!! Väldigt många. Hela loppet hoppade vi ut i skogen, in på banan, runt en barnvagn, förbi en stavgående, över bäckar och upp och ner för backar.

Jag sprang med syrran och hennes son på 8 år samt en granne och hennes dotter och en kompis, båda 8 år. 8-åringarna gick ut hårt bara för att öka. Jag tänkte att det här kommer aldrig gå, de kommer bli tungt i slutet men icke.

Mitt i allt hoppande och skuttande i skogen säger Andreas till mig – Hur fort jag än springer blir jag inte av med dig! – Ha ha, nej du, mig blir du inte av med. Jag håller mig fast som ett plåster! Hur svårt kan det va? Än är han bara 8 år och det ska jag väl klara!

Så kommer västingbacken… Hack i häl har vi en pappa med ett barn i barnstol på ryggen… vi inleder backen och då säger han ”Nu kommer de som inte orkar att stanna – nu har vi chansen att dra om 50 pers!” Hallå, med ett barn på ryggen… Jag säger till Andreas och hans kompis att ”Det var en bra idé, nu biter vi ihop och trampar på!” Och de trampa på som aldrig förr. Efter backen ser vi 2,5 km skylten. ”Nu har vi bara 500 m kvar!” Då säger Andreas – kommer vi att klara det? Han syftar på att jag tidigare sagt att de som kommer under 22 minuter får medalj… (Jag vet att jag läst något om 22 minuter men det där med medalj kan jag ha hittat på…) ”Ja, för skjutton, vi försöker”.  – Jag SKA ha medalj säger han och trampar på.

Och vi gör vad vi kan och rusar ner för sista backen och in på upploppet. – Kom igen, nu spurtar vi in i mål!! Och de spurtade. Vi passerade mållinjen alla tre på 23 min. Surt men vi var väldigt nöjda. Jag tror att de var nöjda över att ha kommit före sina mammor :)

Vi fick var sin banan och ett sportdryck. Nöjda och glada sa vi hej då och jag hoppade upp på cykeln och trampade på hem. En underbar kväll och en härlig löptur!

…kommer fram i tö!

Dagen efter att jag flyttade in i december snöade det för fullt. Det är rätt många grejer som jag har ”tappat bort” sen dess men det mesta kommer fram ur olika kartonger och lådor. Det är dock några saker jag fortfarande saknar men jag har hopp om att de kommer fram. Hoppet är ju det sista som överger en…

Jag har en noteringstavla på kylen i köket. Jag har inte skrivit en grej på den sen nov på grund av att pennan försvann. Eftersom jag är en sån hamster så slänger jag inte tavlan… pennan kommer kanske fram och skam den som ger sig. Häromveckan, när det töat, ser jag min efterlängtade penna på gångvägen! Jag lägger den omsorgsfullt i väskan och där får den ligga. När jag idag tar upp den och testar så funkar den fortfarande! Hur svårt kan det va?

Nu har jag noterat veckans shoppinglista ;) Ibland är det inte så dumt att vara hamster!

Solsidan har nu lämnat sin plats till förmån för ett underbart idrottstävlingsprogram, Mästarnas Mästare, så jag fortsätter att bänka mig i soffan kl 20 på söndagarna.

Jag är mycket nöjd över att mitt favvoprogram är tillbaka och att Stenmark är med! Han leder, inte helt otippat, hela skiten. Rackarns att jag missade första avsnittet. Måste kolla in SVT play och se hur det gick till.

Jag är dock lite ledsen över att George Scott åkte ur. Jag har liksom blivit lite förtjust i boxare. Snacka om att jag har haft förutfattade meningar… men glad över att inse att jag haft helt fel. George har jag dock aldrig sett som annat än en trevlig människa och i det här programmet har dessa åsikter förstärkts. Det var såå trist att han åkte ut i kväll. Jag hade gärna sett mer av honom. Livet är hårt mot de hårda…

Anledningen till att detta är mitt favvoprogram är nog att jag blir så imponerad och oerhört inspirerad av alla duktiga idrottsmän och kvinnor vi har i det här landet.

Idag visades film om den kvinnliga roddaren, hur hon manar sig själv att köra hela vägen in i kaklet. Jag tror inte att det är så många som klarar det. Hon svimmade när hon passerat mållinjen efter en tävling. Det är inte helt ofrarligt när man håller på med en vattensport… Galet!

Och så Pekka Lindmark som man har vuxit upp med. Vilken kille, vilken målvakt, vilken skön människa med självdistans. ”Varför blev du målvakt?” ”- Den sämsta spelaren fick stå…” och hur bra gjorde han inte det?  Underbart!¨

Jag ser redan fram emot nästa avsnitt!

Vi skulle spela match i kväll i Brommahallarna. När vi tränar där på onsdagar brukar jag ta bilen till Brommaplan på morgonen och ställa i garaget. Det kostar 15 kr i infartsparkering. Fantastiskt skönt efter träningen och halva priset från att hämta bilen efter jobbet och betala fullt pris under träningstiden. Så jag gjorde så även idag…

När jag kommer fram står en man och ska betala. Det visar sig att automaten är trasig och vi börjar båda fippla med SMS biljett. Ingen av oss hade gjort detta tidigare så vi blev kopplade till var sin växel. Under tiden kommer en kvinna till garaget och när hon får veta att automaten är trasig går hon iväg för att hitta en annan. Det visar sig att automaten två trapper upp funkar men både jag och mannen fortsätter våra samtal, troligen för lata för att gå upp… När jag har lämnat mitt kortnummer och registrerat allt påtalar killen i telefon att det är en liten serviceavgift på 39:-/mån för att använda den tjänsten… Tjena, hur svårt kan det va?

Så jag lägger på och går motvilligt upp och betalar i den fungerande automaten på plan 2. Det gör också mannen… i hans samtal var serviceavgiften 30:-/mån…

Dan går och på vägen hem kom jag i sista stund på att jag hade bilen i Brommaplan så jag kastar mig av och hämtar den. Sticker hem, äter och byter om för match.

Tillbaka vid p-huset i Brommaplan kör jag in på plan 0 i vanlig ordning och går och spelar match, som vi förövrigt vinner men 6-3 eller nåt. Jag gjorde i alla fall två vollymål, ett på backhand och ett på forehand (det var visserligen lite hög klubba men det fick också räknas)

Efter matchen går jag mot garaget och möts av två lagkamrater och en fet garageport… Helvetes djävla skit… Garaget stängde 22 och vi kom dit 22.30. Vi gör vad vi kan för att hitta folk i omgivningen som ev kunde ha koden, jag var in på pizzerian men jag hoppas verkligen att ingen av de gästerna hade bil och tänkte köra och ägaren kunde inte koden…

Det var bara att krypa till korset och ringa P-jouren. Securitas kom med TVÅ bilar för säkerhets skull. Det tog kanske 25 min… i värsta vintern… Trött, hungrig, kall och lite sur har jag nu kommit hem, tagit en lång dusch och ätit. Nu känns det genast lite bättre…

Faktum är att detta är andra gången jag fastnar i garage… Hur svårt kan det va?

Säsongens sista match… Det var med blandade känslor vi ställde upp för dagens sammandrabbning där Midsommarkransen stod för motståndet. Nervositet, kul med match, trist att det är sista matchen och laddade till tänderna. Vid förra mötet förlorade vi med 9-3 och detta fick i alla fall inte upprepas – den saken var klar!

Vi började med en prommenad i vårsolen och fick lite syre i blodet.

Med hela läktaren full av vår publik vinner jag den första tekningen och matchen tog fart.

Efter 7 min gör Midsommarkransen sitt första mål. Jag tror det var lite stökigt framför mål och vi vispar… men de vinner den kampen… Detta mål slår inte ner oss, vi kör på och efter bara 1 min får Hanna tag i bollen och stänker in 1-1. underbart!

Efter ytterligare 8 minuter är det dags för Midsommarkransen igen. 2-1. Rackarns… Vi går till vila med det resulatet.

Andra period bjuder vi på otroligt dåliga passningar… ärligt talat var det nog från det flesta klubbor… Hur gick det till? Jag blev väl sur efter mina dåliga passningar för efter 17 min åker jag ut… för slag. Jag kommer inte ens ihåg att jag slog men, faktum är att dagens domare var riktig bra så det var säkert rätt. Jag måste erkänna att jag var inte särskilt orolig, för 4-5 är en av vår starkare grenar och så även denna gång. Midsommarkransen fick visserligen igång ett ganska bra rull men vi höll dem på avstånd! Bra jobbat tjejer.

Inga mål i andra perioden. I tredje period vill båda lagen ha till en förändring och i samma stund säger båda lagen till om time-out. Midsommarkransen var lite snabbare så det blev deras som räknades! Vad jag minns gjorde vi ingen större förändring men vi fick andas och det var kanske det som var AK’s tanke.

Det var med facit i hand helt rätt för två minuter senare kliver Kattis helt på egen hand in i mitten, dribblar av ett par spelare och stänker dit 2-2. Strålande, där har vi en poäng och Kattis har otippat nog bytt ut sin målgest ”Periskopet” mot ”Sälen” – Såååå underbart!

Nu gällde det att hålla den poängen! Och det gör vi! Fytt-i-rackarns vad skönt att ta den med sig hem!

Vi gör egentligen inte någon säskilt bra match… Väldigt många (läs ”nästan alla”) gör väldigt många dåliga passningar. Jag säger bara ”Lille” – hon hade att göra idag och gör det sååååå bra, i vanlig ordning. Framförallt nackar hon med oss och gör oss uppmärksamma på spelare vi missar och det känns toppen att veta att vi har de ögonen med oss. Vi har också en väldig tur över att Midsommarkransen inte lyckades med några direktskott. Då hade vi nog varit rätt rökta…

Midsommarkransen var bättre än oss, det var ingen tvekan om det men vi höll dem stången och jag är väldigt nöjd över det. Det som jag tycker var det absolut bästa var att vi alla jobbade hem och försökte hjälpa varandra när vi slagit de där usla passningarna eller tappat bollen på andra sätt. DET, ska vi ta med oss från den här matchen!

Många gånger fokuserade vi allt för länge på det dåliga passningarna, de individuellt dåliga bytena. Det måste vi träna på – målbildsträning tjejer, det ska bli mer av det!

Nåt annat vi ska ta med oss är att vi hade minst 14 pers i publiken idag och det var riktigt roligt!! Tack till er som kom och tack för peppningen!!

Idag går ett stort tack till Kim och Maria som tar hand som seket! Och framförallt Kim’s besked om att komma tillbaka till oss nästa säsong! Vi behöver ditt målskytte!

Kattis, du får glimmer även denna match. Så många bra och lyckade dribblingar var det länge sen du gjorde – verkligen bra. Jättekul att du fick sätta dit den också! Och Lille, det börjar bli tjatigt men du är sååå duktig och vi är så glada över att vi tack vare dig har sån bra målskillnad. Tänk om vi andra kunde sätta våra chanser…

Så där ja, det var den säsongen. Tyvärr slog vi inte Örby :) men vi höll oss i alla fall kvar i trean… Framförallt ser det väldigt bra ut för nästa säsong. Det ska bli fantastiskt roligt. Vi avslutar denna med fest på fredag, SM-resa i april och turnering i början av maj. Så vi har mycket roligt kvar den här säsongen! Försök fortsätta komma upp på träningarna så kan vi ha det riktigt kul! Hur svårt kan det va??

Fuck off, nu kör vi! All in!

”Ikväll får du löjromstoast till förrätt, vad vill du ha sen?”

Holy macaroni, vad svarar man på det? Jag skrev ”Oxfilé och potatisgratäng” men så fort jag hade skickat iväg det ångrade jag mig och tänkte att ”det där lät det”… Så jag skyndade mig att skicka  ett till. ”Men det går bra med blupping också!” Tyvärr visste inte min vän att blupping betyder blodpudding, så det blev inte så roligt som jag hade tänkt mig… Hur svårt kan det va? Det blev löjromstoast, färsk lax från Melanders med stuvad spenat och chokladtårta :) Sååå gott! Jag blir än mer bortskämd än jag redan var… hur ska det här sluta?

Det blev ingen sovmorgon på lördan… Med sånt fantastiskt väder bestämde vi oss för att åka skidor. Vi drog norrut, mot Borlänge och Romme. Solen sken hela dan, +2 i dalen och -3 på toppen, en hamburgertallrik och en öl till lunchen. Skjuts hem till Melodifestivalen som kantades med ost, vin, kex, nötter och massa annat gott. Hur bra får man ha det? Sen somnade vi ovaggade i soffan till omröstningen :)

Söndagen bjöd på sovmorgon! Och då vaknar jag 7.30… Klarvaken… 08.00 gick jag upp och började städa och plocka innan det var dags för nästa event! Jag och tre vänner slöt upp på  Scandic Hasselbacken för burnch! Hur gott var inte det? Och hur mätta blev vi inte? Lite stressade sprang vi över till cirkus 14.59. 15.oo skulle Mia SKärlinge dra igång sin show!

Vi hade fått bra platser och mörkret släktes. En cellist inleder med… Ave Maria… Herrgud, var skulle detta ta vägen. Jag trodde det skulle bli asgarv från början till slut. Mia har en tung bakgrund som hon delar med sig av på ett lättsamt sätt. En tragisk barndom av fetma, viljan att passa in, vara som alla andra, våldtäkt och en far med alkoholproblem.

Mia blandade upp showen med sång. Första låten var en låt av ”Säkert”, en av mina favvoartister. Och den följa av flera bra valda låtar. Att hon kunde sjunga också hade ingen av oss någon aning om men det lät helt fantastiskt!

Efter pausen gick hon vidare in på nästa del av hennes liv. Att skaffa barn, graviditeten och förlossningen. Jag som är lite rädd för förlossningar brukar inte gilla att höra om detaljerna men när Mia berättar skrattade jag så jag höll på att dö… Ni som känner mig kan nog föreställa er hur det lät och hur mycket mascara jag hade kvar efter den delen av showen…

Det var ytterligare en fantastikt dag och helg  i mitt liv!

PS. För att det här ska låta lite mer troligt måste jag också påpeka att jag åkte hem efter showen, bara för att byta om och åka och spela två innebandymatcher, i fall det var någon som undrade… (En vinst och en förlust by the way)

I mars 2004 får en vän till mig ett jobb utfört av Spånga Rör AB. Fakturan dröjer men i augusti kommer den och då från ett annat företag som visar sig vara ett fakturahanteringsföretag, och min vän betalar. Allt är frid och fröjd – den nya blandaren funkar som den ska.

I juni 2009 kommer en påminnelse på fakturan… Hallå, det var kanske lite sent att reagera… vad har man för koll på sin ekonomi om man inte saknar betalning på 5 år? Kanske för att man inte saknar betalningen… Min vän har inget kvitto kvar men är helt säker på att betalningen är genomförd. Fakturan kollas upp än mer noggrannt. Jobbet är utfört av Spånga Rör AB, fakturan kommer från ett annat bolag och organisationsnumret hör till Spånga Hagalunds Rör AB, ett helt annat bolag alltså… Nu börjar detta bli väldigt konstigt.

Full av oro och magknip tar min vän kontakt med Konsumentverket för att höra hur det egentligen ligger till. Kan man verkligen komma efter 5 år och kräva en betalning? Hur länge är man skyldig att spara kvittot? Det visar sig att man är skyldig att spara kvittot i 3 år. Efter den tiden är ärendet preskriberat och leverantören har ingen rätt att kräva någon betalning.

Min vän ringer upp Spånga Hagalunds Rör AB, och får inget trevligt bemötande eller någon ordning på ärendet trots att rättigheter och krav påpekas. Min vän skriver ner allt i ett brev, som sparas för framtiden…, och skickar alla fakturor och kräver en kredit, som aldrig kommer… Sen hör vi inget mer om detta, mer än att min vän inte är den första att drabbas av detta förfarande. Ok, då är väl allt frid och fröjd nu…

Men idag, 2011, kommer ett krav från Kronofogdemyndigheten… HELT galet… Det är helt tydligt att Spånga Hagalunds Rör AB inte har någon koll på vad som gäller och vilka rättigheter de eller deras kunder har… Min vän kommer nu att skicka samma brev som för två år sen till Kronofogdemyndigheten och de kommer i sin tur att vidarebefodra brevet till Spånga Hagalunds Rör AB. Vi får väl se om det kommer någon reaktion denna gång…

Det tråkigaste för företaget i fråga är att vi känner varandra… och att vi känner många i branschen… och att jag bloggar om detta… Snacka om att välja fel strid…

Igår var jag på date, på gymmet. En spännande upplevelse :) Jag var inte ett dugg inspirerad när vi kom dit men, jag bet ihop. Hur svårt kan det va?

Jag hoppade upp på ett löpband och sprang, i 45 minuter. Med min löpslinga i iPoden körde jag på. Jag kände att jag hade kunnat springa i ytterligare 45 minuter, eller inte… Det var så skönt och faktiskt sååå roligt.

Jag fattar inte att jag inte har kommit iväg på 6 månader… Otroligt. Men, det ska bli ändring på det! Nu är det styrkepass som ska genomföras framöver. World Class Alvik och Vällingby – here I come! Hur svårt kan det va?

Träning 4 dagar i rad nu gör sitt på fötterna så nu är det ett härligt fotbad som hägrar!