Hur svårt kan det va?

Nu är jag förberedd! Idag har jag satt på vinterdäcken – nu får det bli hur halt det vill, jag är beredd! Men jag förstår inte varför jag alltid byter däck i mörker… Det är inte så lätt att med en ficklampa i ena handen och däcket i den andra försöka måtta in de där 5 muttrarna, men det går, med lite hjälp!

Jag tycker att det har börjat bli riktigt kallt, redan… Min granne sa att han tänkte inte gå med på en likadan vinter som förra året. Jag tycker i och för sig att det var rätt kul men visst, lite väl kallt. Jag förstår honom. Dryga 70 och har fullt upp, som de flesta pensionärer har. Han fixar och pular med sin lilla bil han nästan aldrig åker i, men snacka om att det är fint på hans plats… Han sopar, skottar, städar och fixar. Såklart han tyckte att det var jobbigt med all snö. Han skulle kunna låta bilen gömmas i snö och komma upp i tö… Jag tror ändå inte att han drar iväg mitt i vintern…

Det är kul med de här gamla farbröderna. Han har bott här sen 1970… det är ett tag. Han är en av dem som är ute på parkeringen och håller koll varje dag. Han vet precis om det när någon bil som stått still i flera veckor på vår 7-dagarsparkering… Han är också den som känner till viktiga saker innan någon annan, som renovering till ex. Jag hade ingen aning om att de ska stambyta… men jo, det vet Erik :) Jag håller mig väl med den informationskällan!

Vinter ja… Nu har jag lånat ut rullskidorna och jag tar inte tillbaka dem före flytten :) Nu har jag verkligen ingen lust att åka längre. Men det har min kollega – han verkade superladdat och ska ut och köra i helgen. Kul att de kommer till användning!

Nu är jag återigen fylld av den härliga energi jag får av träning och framförallt match!

Återigen går vi in och gör en fantastisk insats. Vi jobbar som ett lag, vi hjälper varandra, vi snackar på plan och vi gör det tillsammas.

Huddinge var dagens motstånd. Ett lag som just trillat ur div 2. Det gjorde att vi hade allt att vinna. Att slå från underläge är verkligen det vi gör bäst. Kattis kliver in, i vad jag har för mig sitt första byte, och smaskar in den med hjälp av Christine och Mia. 1-0. Det hade i alla fall jag inte räknat med.

Huddinge lämnar inte alls det utrymme vi hade hoppats på. Våra backar blir hårt pressade  och vi andra gör vad vi kan för att hjälpa till, det gick sådär. Vi får instruktioner om att skicka långbollar, vilket vi också gör. Problemet blev då att vi inte kunde förvalta bollen. Det var Huddinge som hela tiden fick tag i den och vi kunde bara återgå till försvar. Skulle tro att det blir en av uppgifterna till veckans träningar…

Huddinge får in en liten rackare i andra period och så står det 1-1. Vi är i och för sig nöjda med en poäng men… tre hade varit riktigt kul så vi kämpar på för att få in ytterligare ett mål. Vi blir rätt hårt tillbakapressade under hela matchen, så pass att vi inte ens tänker anfall. När vi väl kommer i läge vet vi inte riktig vad vi ska göra. Men vi kommer fram och vi får flera målchanser. Den här gången sätter vi dem inte men jag tror att det är viktigast att fokusera på, och komma ihåg, att vi faktiskt fick målchanser och hur vi tog oss till det läget, inte att bollen inte gick in. Nästa gång gör den det. Jag säger bara ”målbildsträning”  – det är underskattat!

I tredje period får vi både en 5-4 och en 4-5. I powerplay får vi inte till det som vi ska. En enda gång gick bollen ner i hörnet enligt plan men vi blev rätt hårt pressade även här. Jag tycker att vi faller lite på att vi inte går på två stycken när vi tappar bollen. Vi är en fler och det borde inte vara så svårt att gå på tillsammas. Men det är det tydligen :)

I 4-5 gör vi i vanlig ordning ett riktigt bra boxplay. Där är vi verkligen trygga, alla kan sin plats och sin uppgift – superbra!

Sista perioden slutar 0-0 trots hårda försök av Huddinge, som skjuter mer än de gjort under hela matchen. Men eftersom det är vi och inte Huddinge som har Lille så har de inte en chans. Matchen slutar 1-1. 1 poäng!! Det är vi riktigt nöjda med!

Hela laget gör verkligen en bra insats. Som nämnd – Lills är grym i buren i vanlig orndning, Andrea är lugn som en filbunke och gör en kanonmatch, Chris, som förövrigt är dagens födelsdagsbarn ser till att hålla tätt framför mål. Rosanna är stabil på backen tills hon blir tvungen att kliva av och är då ett fantastiskt stöd på bänken, som assisterande tränare. Kattis, Mia och Christine skapar många chanser i anfall och står för dagens mål. De håller även ett bra försvar. Millan som är tillbaka efter ett uppehåll i ett annat lag fick spela forward. En position som passar henne fantastiskt bra i och med att hon hela tiden försöker ta sig framåt. Millan skapar många avslut och  målchanser, det är bara en tidsfråga innan den sitter! Kanonbra insats och varmt välkommen tillbaka! Roffe som har varit lite krasslig gör också en bra match. Kämpar och sliter för allt hon är värd. Har en bra placering i försvaret. Coach Ak styr oss som marionettdockor och det är kul att se att vi faktiskt tar till oss informationen, även om det inte alltid blir som det var tänkt så försöker vi, och det syns! Jag själv då… jag vann alla mina tekningar och det är jag nöjd med – hur svår kan det va?

Läs mer om Lövet på vår hemsida!
Kolla in matchprogrammet eller läs om hur du blir stödmedlem!

Efter dagens Melodikryss som löstes i samarbete med päronen på landet ringde jag upp syrran och erbjöd min hjälp. Hon ska fixa sitt arbetsrum och på dagens agenda stod målning. Tänkte att det var ett bra tillfälle att träna lite inför vad som komma skall :)

På med målarbrallorna och så satt vi igång. Allt under- och förarbete var redan gjort så det var bara det roliga kvar. Målningen! Vi började med att tejpa lister och måla lite ostrukturerat med pensel och roller. Till en början var vi någon tveksamma men efter ett tag hade vi fått till tekniken. Vi har ju sett pappa göra det ett antal gånger – hur svårt kan det va?

På två timmar var vi klara med första strykningen. Kan säga att det såg inte helt hundra ut medan färgen var blöt med efter ett par timmars torkning var det helt fantastiskt. Det blev en turkos färg som verkligen får en att vakna :) Efter nästa strykning kommer det att vara tipp topp!

Sen bar det iväg till Sumpan. Vi kollade in MASSOR med tapeter till min nya lägenhet och hittade väl allt utom den jag hade sett ut… Men en hjälpsam expidit har lovat att kolla upp vilken jag menar utifrån den bild jag hade med mig så jag håller tummarna för att det blir bra.

Jag hittade också en metallictapet som kan bli superbra i sovrummet! Jag tror dock fortfarande att jag kör på målad metallic i hallen…

Sen blev det en fika och lite middagsshopping i småstaden. När vi kom tillbaka hem till syster somnade jag av utmattning i soffan innan det var tid för middag med mycket högre energiintag än gårdagens icke kulinariska upplevelse.

Min systerson är 7 år och har nu, som ni som har barn känner till, inlett det traditionella husdjurstjatet. Fiskar ligger närmst men kanin, marsvin och hamster finns med i tankarna. Själv har jag inlett samma diskussion med mig själv. Jag vill så gärna ha ett djur men hund eller katt funkar inte tidsmässigt och det är egentligen det enda djur som räknas för mig men nu är jag lite inne på en undulat… Vad tror ni om det? Jag tycker att det känns trevligt med lite liv i lägenheten. Eller ska jag helt enkelt nöja mig med en kampfirre?? De är ju rätt fina… men ärligt – hur kul är det?

Det finns galet mycket hemsidor om undulater… Det är en hel vetenskap om burar, kosthållning och skötsel. Men jag är å andra sidan rätt intresserad av allt som har med djur att göra… Det enda kruxet är att de lever i 7-10 år… det är en låååång tid. Vi får väl se hur/vad det blir. Kanske jag ska börja om med vandrande pinnar och grodyngel?

Man kan inte påpeka nog många gånger hur in i bengen fort tiden går. Det är nästan så att jag får lite panik över de dagar jag gör ”ingenting”. Jag har ju bestämt mig för att leva livet… varför gör jag inte det… Var tar energin vägen?

Tankarna på träning, stannar vid tankar – hur kommer det sig? Jag är ju van att träna 6-7 gånger i veckan. Jag har till och med gjort ett program… som ligger kvar i datorn.. Nu är kör jag 4 gånger i veckan och det är i och för sig bra men… jag spelar bara innebandy…

En kollega jag lunchade med häromdagen ska åka Öppet spår. Jag blir så imponerad och skulle egentligen vilja anta utmaningen men jag tror inte att jag kommer att kunna motivera mig till att träna tillräckligt och ni som känner mig vet att jag inte ställer upp om jag inte är tillräckligt förberedd. Jag erbjöd min kollega att låna mina rullskidor så att han kommer väl förberedd till skidsäsongsstarten. Nu känner jag mig så klart mer inspirerad än någonsin att köra rullskidor :) Men det är nog bara en tillfällig tanke och jag SKA låna ut dem och hålla mitt ord :)

Bio, jag gillar ju att gå på bio, varför gör jag inte det?? Jag tar mig inte ens i kragen och kollar om någon annan vill gå… och inte går jag själv heller…

Vad är det som händer??

Flytten – ja, den ser jag verkligen fram emot. Det ska bli såå kul både att måla, lägga golv, handla inredning och piffa. Kanske att jag samlar min energi till det? Men å andra sidan vet jag hur mycket energi jag får av att träna så jag borde… träna lite mer… Hur svårt kan det va?

Den här veckan har i och för sig varit lite speciell med två dagars konferens, tis-ons och båtvakt tors och asmycket att göra på jobbet idag och dessutom hade jag ingen mat hemma så kvällens middag blev:

Förätt - en äggmacka och ett glas vin
Varmrätt - två kanelbullar och en kopp te…
Efterrätt - överbliven choklad från båtvakten…

Kanske den minst energigivande måltiden på länge…

Nya tag i morgon! Kanske att jag ska börja dagen med en joggingtur… efter melodikrysset förstås :) Det kommer nog att ge mig energi till att åka och kolla på golv… jag tror jag har bestämt mig för högblankt svart i hallen… vad tror ni om det?? Det blir pärlemo-metallic på väggarna :) Det har jag blivit varnad för, på grund av att det är svårt att måla men… det löser jag med en superhäftig lampa – lite i stil med en diskokula (men svart).

Och på söndag är det match igen – det ser jag verkligen fram emot! Vi har ytterligare ett topplag att stångas mot… Huddinge… som just ramlat ur div 2… Jag tror i och för sig att det passar oss. Div 2 lagen brukar lämnar lite mer utrymme än lite sämre lag och det kan nog vara bra för oss. Nu håller jag bara tummarna för att alla som har tackat ja kan komma och att ingen blir sjuk eller får annat förhinder… Oavsett ska det bli riktigt roligt. Det ska också bli spännande att se vad coachen har för utmaningar till oss, även om vi redan har förberetts via mail – så himla genomtänkt!

Häng med i bloggen på söndag så får ni veta hur det gick :)

Idag har jag städat. Dammsugit, dammat och plockat undan. När jag var klar satte jag på kaffe och kände mig ganska duktig. Som vanligt, när jag har städat ser jag nya projekt nästan hoppa på mig… och det är nästan alltid att plantera om blommor… Sagt och gjort fick stammen från palmen jag sågade ner för ett tag sen komma i jorden. Och en hel del av jorden kom på golvet och på mattan… Så var det bara att ta fram dammsugaren igen. Varför gör jag aldrig omplanteringarna INNAN jag börjar dammsuga? Hur svårt ska det va?

Idag var det dags att ta upp båten. Uppdragningen började 07.50… det var lite väl tidigt för mig så jag fick, efter överenskommelse med kapten, komma 09.00. Just när jag kom var det dags för fika, passade mig perfekt. Lagom till det dök även dagens medhjälpare upp!

Direkt efter pausen var det vår tur. Pappa och Melker hämtade båten och jag släpade den astunga vaggan men hjälp av en annan båtägare. Vi fick den på plats och vi lyckades utan några större utskällningar :) Jag fick en liten kommentar men… jag bet ihop och tog det som en vuxen kvinna, med ett nervöst skratt… :)

Kl 11 var vi klara… så då fikade vi igen. Det är skönt att ha pärlan på land nu innan höststormarna kommer på riktigt. Skönta att vi fick upp den i rätt tid, innan kylan. Normalt sett är det svinkallt när det är dags…

Eftersom det var en sån underbar dag ville jag inte gå hem utan tänkte ta en sväng i svampskogen. Jag ringde mamma och hon hängde med. Trevligt! Vi gick och strosade en och en halv timme i Blackanskogarna och fick ihop en hel del. Idag hittade jag både en Stolt Fjällskivling och en rejäl Karl Johan!  Men båda åkte i sopen när jag kom hem… fjällskivlingen var så himla svampig… och läbbig och Karl Johan var rätt illa tilltyglad av andra hungriga varelser… Jag kunde dock rädda foten som var riktigt fin!

Foten och lite annan svamp tog jag med hem till syrran och bjöd på svampmacka! Hon bjöd sen på kycklinggryta – en strålande bra fördelning om ni frågar mig :)

En underbar dag! Jag hoppas att morgondagen blir likadan! Då ska jag dessutom äntligen få spela tennis igen, om vi nu hittar en tid vill säga… hur svårt kan det va?

Jag ser det som vuxet. Jag har idag sett över min Pension och känner att jag har samlat på mig ett gäng vuxen poäng på det! Och det är inte på ett ställe man ska välja fonder och greja… Herre gud – det är på 5 ställen… Man kanske skulle försöka samla ihop det..

När jag bestämde mig för att ta tag i det ångestladdade fixet med pension och PPM och allt vad det heter tänkte jag i vanlig ordning – hur svårt kan det va? Jag tyckte att det verkade så himla svårt och har bara skjutit det på framtiden. Jag bortförklarade mig med att jag inte är ekonom… men, nu är jag igång. Jag har bytt ett par gånger och tycker att jag klarar mig ganska bra, men i själva verket har jag ingen aning om hur jag klarar mig gentemot andra… Ska man tänka på att välja låga avgifter, hög, medel eller låg risk eller är det fördelningen som är viktig? Jag försöker tänka på allt… hur svårt kan det va?

Nu har jag suttit så länge och valt och grejat, loggat in och loggat ur att jag fått träsmak där bak, bara för att läsa följande på Facebook:

Om man köpte Ericsson aktier för 100 000 kronor för 3 år sedan är de värda kring 4 600 kronor i dag.
Om man istället köpte Telecom för 100 000 kronor har man idag kvar 791 kronor.
Om man för 3 år sedan gick på bolaget och köpte starköl för 100 000 kronor, drack ur dem, hade trevligt, och idag går och pantar burkarna så får man 6 741 kronor.

Det är finns en anledning till att grabbarna på parkbänken kallas för A-laget!

Vi var sju stycken laddade till matchstart i Sportfixarnas mixserie idag! Mer än fullt lag! Det kändes kanon. Men vad skjutton hände? Vi spelade stundtals bra och fick igång bollen. Första matchen tog vi ledningen direkt. Tommy satten den första direkt i sitt första byte. Och sen satte jag en i mitt andra byte. 3-0 (2 p för tjejmål) - kändes bra. Men sen började det andra laget få in varenda boll… I halvtid låg vi under med 3-8…

Vi kom igen och fick en straff som jag satte… phu det var på håret. Det stod 11-11 när det var 10 sek kvar och så… får de in en boll till. Rackarns, hur svårt ska det va. Vi förlorade med 12-11. Alltid surt med uddamålsförluster.

Vi tog nya tag i andra matchen men det gick om möjligt ännu sämre. Det laget slog vi förra gången med 17-7… Vi gav bort rätt många mål den här gången då vi inte hade riktig koll på backpositionen. Trist. Jag tror vi förlorade med 8-12 och det var verkligen inte kul, men idag var vi inte bra så det är bara att gratulera motståndarna.

Det är många fler matcher mot samma lag så vi kommer igen! Hur svårt kan det va? Alla kämpade i alla fall så mycket de kunde och det var många bra individuella insatser men det räcker inte. Vi måste hjälpas åt och få till vårt spel, som vi faktiskt gör riktigt bra när vi skärper oss.

Jag känner mig trots allt rätt nöjd över att jag kommer över förluster ganska snabbt numera. Har jag blivit vuxen tro?

Nu känner jag mig lite mer laddad för att börja träna lite mer strukturerat igen. Jag har lite ångest för det där WC-kortet jag har köpt men inte känner för att utnytta. Det känns jobbigt att behöva komma hem och sen dra iväg till gymmet. Det är inte alls samma sak när det gäller att åka och spela innebandy… Jag tror jag bara ska erkänna att jag gjorde en miss när jag köpta det :) men å andra sidan har jag bara betalt 1000:- . Till våren kanske det känns lättare. Jag ska försöka sätta ihop en styrkeprogram hemma och köra på det fram till jul så får vi se sen.

Man kan undra hur gammalmodig en förening egentligen får vara. Vår tvättstuga är stängd på söndagar… är det nån slags vilodag? Var för har man i stället inte öppet lite kortare om det nu är så att man har byggt en tvättstuga som stör intillliggande lägenheter….

Söndagar för mig och många andra är fyllda av aktivitet. Antingen är jag ute i skogen, gör en utflykt eller hittar på något annat. Eller så är jag bara hemma och städar tvättar och grejar men… det där med tvättningen går inte längre eftersom jag har sålt tvättmaskinen och tvättstugan är stängd… Otroligt.

Så i morse stack jag iväg för att plocka svamp. Egentligen är det bara en anledning till att få vara ute i skogen nu när jag inte längre har hund. Åh vad jag saknar hundarna… Det blev i alla fall en halv kasse idag också. Supernice.

Vid trerycket kom en kille och köpte matbordet! Så skönt att ha blivit av med det. Nu har jag istället burit upp ett annat köksbord från källaren och 4 jättefina äppelstolar. Enda problemet är att de behöver limmas om och jag tror att jag måste lämna in dem för att det ska bli riktigt bra. Men eftersom jag inte har något bättre för mig just nu så kanske jag ska testa med en stol och se om jag grejar det… Hur svårt kan det va? Jag köpte nåt slags lim förra gången jag fick den här idén… frågan är om det helt har torkat ihop eller om jag fick på locket :)