Hur svårt kan det va?

En vän frågade mig för ett tag sen om jag kunde vara still. Om jag kunde ”bara va” och koppla av. -Ja, jo, det kan jag väl… eller inte… Hur svårt kan det va? När jag har en sån-där-dag när jag inte gör någonting mår jag verkligen inte bra. Jag blir helt depprimerad och tycker att livet är så trist.

Men ok, man behöver ju inte överdriva… Men när jag väl sätter igång så kan jag liksom inte få stopp på mig själv. Det ena ger mer energi än det andra och så håller det på. Men ibland kommer jag inte igång och det är då det blir en sån där tråkig dag när jag känner mig som den ensammaste person på jorden.

I går var en tråkig dag men av andra anledningar så jag kände att idag behövde jag verkligen göra något. Vad är inte bättre än lite shopping? Tänk hur det kan muntra upp.

Så efter frullen drog jag till IKEA. Jag hade spetsat in mig på källsorteringspåsar för 69:- Påsen slutade på lite drygt 450:- och det var ovanligt billigt. Nä, jag tog inga värmeljus men vad irri jag blev när jag kom hem och märker att de enda långljus jag har är två röda… suck.

När jag kom hem hade jag inte tid med lunch, det blev en macka och så satte jag igång och fixade min källsortering, skruvade upp krokar, fixade till påsarna och hängde upp dem. Men för att detta ska funka måste jag stänga ena dörren till kastrullskåpet för gott… Så det var bara att ta ut allt, passa på att städa ur det och sen plocka in det som jag nästan aldrig använder i den vänstra sidan och resten till höger. Mitt i allt, när jag sitter på golvet ser jag dammosaurusarna komma till attack. Shit. Så, bort med allt, fram med dammsugaren och när jag ändå är på gång kan jag lika gärna torka alla golv. Åh sen, kunde jag lägga ut den nya köksmattan, och alla andra som legat ihoprullade sen tvätten en månad tidigare…

När jag bar ut tidningar och glas till insamlingen passade jag på att titta in i tvättstugan, som jag inte använt på flera år eftersom jag har tvättstuga i lägenheten. Tjohoo, det fanns en tid! Jag bokade den och sprang upp och hämtade duntäcket, kuddarna, massa lakan och lite annan tvätt och satte igång.

Under tiden fick jag SMS av syrran – Bjuder du på fika eller middag idag? – Ja, visst!! Åh så, mellan tvättar och torktumlingar drog jag iväg till affären. Handlade lite förättsgrejer och så hem igen. In i köket och börja med maten. Ner i tvättstugan, la i en ny omgång tvätt, hängde den rena och bytte täcke mot kuddar i torktumlaren. Tillbaka till köket och fixa förrätten och resten av varmrätten.  Ner i tvättstugan igen och hämta det sista. (I morgon åker jag till mamma och manglar allt!! Det är vuxenpoäng det!)

Sen, 18.15 kom Katti och Andreas. Middagen blev stor succé. Förätten blev en lite macka med räkor, kaviar, rödlök och gräddfilssås. Huvudrätten blev fläskfilé med potatis, sallad och svampsås. Det är ett säkert kort när Andreas kommer!! Sen blev det kaffe och en Päronsplitt. Är det någon fler än jag som saknar Pärongåtorna?? Varför är de bortplockade? Det var ju värsta PR-grejen. Hur svårt kan det va?

En dag som denna gillar jag men jag kan säga att det känns lite jobbigt att jag inte har bäddat sängen än… phu var det är trist. Men, hur svårt kan det va? Jag får göra en tävling av det ;) Hinner jag innan TV4-vädret??

Klara, färdiga, gå!

Ny fin källsortering

Idag jordfästes min vän och före detta kollega Teresia ”Tessan” Svensson. Jag och mina kollegor skulle ses på parkeringen. Det var lättare sagt än gjort. Norra begravningsplatsen är en enorm begravningsplats. Jag hade ett svagt minne om att jag hade läst att det var Norra Kapellet vid grind 3. När jag var framme var jag vid grind 6… oj då… men det var å andra sidan Kattis också. Vi tog en prommenad genom kyrkogården och mötte upp Helena, som hade blivit avsläppt vid någon annan grind… Väl framme slöts vi upp med ytterligare en fd kollega, Anders. Vi kom i tid och hann samla oss lite innan det var dags att gå in i ett väldigt fint kapell.

Det var en fin begravning med massor med blommor och väldigt mycket vänner, kollegor och släkt. Det var tungt att se familjen i denna svåra stund. Tessans syster är otoligt lik Tessan, det var nästan som att se henne sitta där som åskådare. Lite skämmande men det känns som vi såg Tessan själv en sista gång, och det var roligt.

Tessan omkom i en cykelolycka strax innan midsommar. Ja, hon hade hjälm men det hjälpte inte vid detta tragiska tillfälle. Hon blev överkörd av en lastbil och prästen skänkte även en tanken till chauffören. Det var fint gjort tycker jag, han kan inte heller ha det lätt nu.

Efter cermonin var det fika på Värdshuset intill Karolinska sjukhuset. William, Tessans kille höll ett otroligt fint och roligt tal om hur de träffades, på en ”halv-blind-date” och hur hon var som människa. Tessan ville gärna gifta sig med Wille, men han slank undan varje gång hon förde det på tal. Jag kommer ihåg hur Tessan berättade om hur hon skulle jobba vidare på det. Hon hade inte behövt jobba så mycket mer. Wille hade bestämt sig för att fria, nästa gång de åkte till Öludeniz, deras favoritställe i Turkiet dit de åkte varje år. En vecka i juli och en i september. den här gången hade de bjudit med några vänner på septemberresan. På deras favvobar, inför alla skulle han fria. Jag tror att Tessan sitter däruppe på ett moln och ler nu, som bara hon kan göra.

Janna och Andreas – Tessans syskonbarn, som hon har berättat så varmt om, höll också tal. Med darrande röst berättade de att Tessan inte var vilken moster som helst. Hon var som deras extramamma och vän. Hur hon alltid ställt upp och stått dem otroligt nära. Och såklart hur mycket de saknade henne.

Efter fikastunden fick Kattis och jag skjuts av Anders tillbaka till bilen. Det var dock lättare sagt än gjort att hitta på Norra begravningsplastsen… jag tror vi snurrade runt i säkert 15 minuter innan vi äntligen hittade grind 6… där vi hade parkerat.

En dag som denna får jag mig en tankeställare. Det gäller att ta vara på livet och det man har, i morgon kan det vara för sent. Gör det idag, skjut inte upp saker till morgondagen och använd cykelhjälm. Det var det uttrycket Tessan levde efter och det är en liten tröst idag.

Sov gott Tessan

Frågan är om det är framsidan…  eller baksidan…

Det råder delade meningar om det men oavsett vilket man anser så är det fantastiskt vackert där ”på andra sidan”. Jag har haft tre soliga och fantastiskt härliga dagar med systrarna och deras familjer. Vi har badat, solat och åkt båt.

Jag som älskar skaldjur lobbade hårt för att det skulle stå på menyn en dag och de andra var inte sena att hänga på. Vi åkte till ”Stocken” där de har en liten gullig fiskbutik. Det blev: Blåmusslor, Krabba, Räkor och Havskräftor. Oj oj oj vad gott det var. Synd att det inte blev ett enda foto… vare sig på Stocken eller på skaldjuren… inte ens på skalen… illa :) Men skaldjur i den mängden har en baksida… det är att man blir oerhört törstig och sen kan man bli lite… risig i kistan. Nu tror jag vi klarade oss allihop men så lämnade vi 4 räkor också :)

Tanken var att vi skulle ha makrill på menyn en dag. Jag, Melker och Jon drog iväg för att fixa det! Vi skulle ”dörja”. Det hade jag aldrig hört talas om så jag ville gärna hänga med. Det visade sig att det var som en blandning av torkspilkning och att rycka strömming, som visserligen också heter att pilka… Vi hade två dörjor. Ett stort plashandtag med tjock rev. Längst ut sitter 5 krokar, som är stora som vid torskpilkning. Man släpper i sin lina och släpper ut 30-40 m (eller nåt, långt i alla fall) sen håller man i dem medan båten sakta åker framåt. Och så rycker man lite lite tills man känner att makrillen hugger tag :) Då drar man upp! Det var i alla fall så jag gjorde men… dessvärre bara en gång med firre på. Synd att det bara blev en men det var såå roligt och vi hade en härlig stund på sjön.

Nackdelen med västkusten är maneterna. I år var det bara brännmaneter. Ett konstigt djur man kan undra vad de är bra för… De är sååå läbbiga, det är i alla fall alla överens om tror jag. Vi såg ett par riktiga praktexemplar med flera meters trådar hängande… uhh

Se alla bilder på Facebook!

…och då åker jag hem…  dålig tajming…

Dagens morgondopp var ingen fröjd… 19 grader. Otroligt hur det kan sjunka så in i bengen fort… Men jag bet ihop och tvättade håret ändå. När det gäller kroppen kanske det inte blev den mest noggranna tvätten men det blir en dusch när jag kommer hem till stan.

När vi kom hem från badet visade det sig att de hade fixat pumpen till vattet så nu rinner det inne igen, som det ska. Såå skönt men… för vår del betydde det att vi kunde äta lunch – eftersom vi återigen kan diska :) Hur man nu kan längta efter det… disken alltså. Lunchen längtar man ju till varenda dag :) Hur svårt ska det va?

…ja ni vet, hemma bäst. Är hemma ett kortare tag för att tvätta och packa om inför nästa tripp. Det är faktiskt skönt att känna att man trivs hemma, hemma i soffan :)

Vad ledsen jag blev när jag såg balkongen… alla blommor i lådorna hade dött utom två små stackars klätterväxter men det är inte mycket hopp för dem heller… Det blir till att köpa nytt och börja om när semestern är slut. Tomatplantorna håller i stället på att ta över hela balkongen. Nu är de högre än mig…

Men men, det är så bra det kan bli nu och lägenheten är dammsugen och fin! Jag hann med att köra tre maskiner tvätt också så nu kan jag vara ren en stund på nästa tripp :)

Det var lite halvrisigt väder i fredags så vi bestämde oss för att göra en liten utflykt. Fållnäs konsthall blev det. Jättetrevligt ställe med glaskonst, keramik, fotografier och… ljuskonst… Ärligt ibland måste man få undra. Det var en massa ihopmonterade rör och så satt en glödlampa i ändan… Ja det verkar som att man får kalla lite vad som helst för konst :) Annars var det otroligt fina grejer. Kul att det är lite olika och inte bara tavlor…

Och fikat satt som en smäck – precis som det brukar :) Morotskaka och dricka, inte illa.

Efter det besöket for vi vidare mot metropolen Sorunda. Där hann vi med både Granngården och Konsum. Det blev en lite vattenkanna inhandlat och så mat förstås. På vägen tillbaka till landet stannade vi till i Nergerbyn… eller så får man kanske inte säga? Frönäs! Hur svårt kan det va?

Där har de också en hantverksbod. Så vi passade på att handla en present till vår tredje systers son. Eftersom ingen av dem läser bloggen så kan jag avslöja att det blev ett läderhalsband med ett ankare i silver som berlock. Tyvärr har vi ingen aning om han, 11-åringen, gillar smycken… men det kanske kommer…

Pumpen till brunnen har gått sönder…. så nu är vi tillbaka på den gamla goda tiden… hämta vatten i hinkar direkt från brunnen. Men man får se det från den ljusa sidan, det blir ett litet träningspass att pumpa!

Annars blir det nog en dag med boken skulle jag tro… eller kanske en shoppingrunda i metropolen Sorunda. De har ju faktiskt både Granngården och Konsum… vad mer kan man begära?

Jag har ett antal utflyktsmål som måste göras varje semester. Annars känns semestern liksom inte fullbordad. Jag vill varje år komma till Koskär (check), Ålö (check), Revskär/Tullskär (check), Nynäshamn (check), Trosa och ”Fina Fisken” och Tottnäs fiskbutik. Sen är jag ganska nöjd. Allt annat är bonus. Helt otroligt men efter en vecka har jag bara två ställen kvar, och de ska jag förhoppningsvis hinna med denna vecka! Fatta – 3 veckor av bonusmål!! Ankarudden, Krokskär och Öja (check) är andra utflyktsmål jag också gillar men… inga måsten.

Idag var vi på Revskär… eller var det Tullskär? Det var i vart fall inte Tallskär… Hur svårt kan det va? Öarna heter samma och ligger precis brevid varandra… Revskär och Tullskär sitter dessutom ihop, hur ska man då veta vart man är?? Ärligt…

Vi hade en toppendag. Jag, syrran, systersonen och vår faster. Så himla härligt. Tre generationer på samma ö och inget tjafs :) Och vädret är helt underbart, salladen blev perfekt och mammas hembakta bullar var pricken över i:et.0 Är det verkligen möjligt att man kan ha det så bra som jag har? Det känns otroligt. Jag är sååå nöjd med livet just nu!

Idag var det första gången som jag och syrran tog båten  lite längre. 4 sjömil… :) Fast det är verkligen inga problem, jag känner mig som en sjöbuse – hittar bland kobbar och skär :) och bästa supporten är ombord. Det känns rätt bra…

Sen var det det här med att angöra bryggor… Phu, det är inte lätt med en båt man knappt kan styra och idag kanske jag inte valde den bästa vägen… men jag hade förberett mig med en båtshake, så man skulle kunna tro att jag aldrig gjort på något annat sätt… Jag kommer att ha en annan strategi nästa gång :)

Vi har ätit en fantastisk middag på Spetta i kväll. Med potatis, svamp/räksås och gårdagens härliga grönsaksgryta/gratäng… eller vad det nu var…  Vår faster är riktigt duktig på mat. Jag bara försöker se och lära så mycket jag kan… Jag hoppas att någonting fastnar… hur svårt kan det va? Jag fick en receptbok av henne i födelsedagspresent!! Undra om det var en pik, eller?

Nä… jag ska nog laga nått gott och bjuda hem henne nån dag… Rackarns vad jag är dålig på att bjuda hem folk… det måste bli ändring på det. Det ska bli mitt ”höstlöfte”!

Hur svårt kan det va?

Har varit ute och seglat sen i måndags kväll – det har verkligen varit helt fantastiskt. Vi har varit på Koskär – Ålö – Nynäshamn – Öja/Landsort och tillbaka på Lisö och haft fantastiskt väder hela tiden. En regnig natt, men det var helt ok förutom att våra handdukar blev dyngsura… AK hade med sig en handduk av fin kvalité… alltså väldigt tjock… det tog tre dygn för den att torka… :)

Detta var en av de bättre turerna jag har gjort. Dels på grund av det fantastiska vädret och dels på grund av alla människor jag träffat under veckan. På Ålö träffade jag sååå många gamla vänner från tidigare år. Det var verkligen som att komma hem. Det är helt klart min favvoö i skärgården, förutom Koskär då…. :) Tack AK och Monc för trevligt sällskap!

Ja det har verkligen varit en bra första vecka. Nu ska jag vara på landet en sväng med syster yster. Det ska också bli trevligt! jag hoppas att vi kan komma ut lite med motorbåten ”Myggan” :) Som jag äntligen har förlikat mig med ;) Och ni kanske undrar hur svårt det kan vara…. och det gjorde jag med :) Faktum är att jag länge velat ha en segelbåt och en lite roddbåt som man kan åka och bada med, eller lägga nät… Efter att mina föräldrar säljer den förra segelbåten köper de en lite lite lite större motorbåt (typ 5-6m)… jag fattade aldrig varför, vi är ju seglare…

Efter 10 år med en ”Mygga” i familjen har jag äntligen förlikat mig med den och inser nu vad man ska ha den till. Förra året började jag köra den och i år är det inga problem. Bara väldigt svårt att svänga utan fart… Ibland är det dock rätt skönt att komma fram lite fortare… Men, nu kan jag föra fram även den båten så det blir lite dagsturer till nån klippa hoppas jag! Hur svårt kan det va?

PS. Loggboken för 2010 kommer att uppdateras under sommaren och läggs så småningom upp här och på hemsidan.