Hur svårt kan det va?

I helgen är det träningsläger på programmet. I år är vi i Stockholm, närmare bestämt i Farstahallen. Vi brukar alltid åka till Eskilstuna men i år valde vi en budgetvariant för att så många som möjligt skulle kunna vara med. Vissa kan bara en dag och det är ju bättre än ingen dag… så jag tycker att det är ett bra beslut.

Dagens pass har bestått av teori men med praktisk genomgång och ett test – Harrys eller vad det nu hette. Kul test för att kolla smidighet, snabbhet och kondition. Alla körde och de flesta flera gånger för att förbättra sina tider. Vi blir verkligen taggade och sporrade av varandra att hela tiden försöka att bli lite bättre, lite smidigare och lite snabbare. Vi kommer att upprepa testet med jämna mellanrum bara för att följa upp vår utveckling.

Alla övningar och genomgångar på plan har varit superbra! Nu har vi massor att jobba på under säsongen och vi har en klar stategi som jag tror kommer att passa oss perfekt. Pass 1 och 2 var i hallen och pass 3 hemma hos lagledaren med lite mat och teoretisk genomgång och spelarsamtal, vilka blev i en öppen grupp. Det finns ingen anledning att inte alla får veta vad som sägs på samtalen, om det nu inte är av personlig karraktär såklart. Vi fick alla veta vilken/vilka positioner som kommer att bli aktuella för oss som var där. Jag blev center… inte så oväntat eftersom det är där jag har spelat de senaste säsongerna… men jag kan även komma att få spela back eller forward vilket känns kul.

Efter genomgången drog vi tillbaka till hallen, men inte för att spela  innebandy. Det blev en beachvollybollmatch. Rackarns vad kul det var. Vi fick faktiskt igång lite spel också! Gliringar och dräpande kommentarer haglade som det bara kan göra bland oss så det blev en hel del skratt också. Matchen blev otroligt jämn och 5:e set slutade 15-13, till oss!! Nu var ju vi fyra och de andra tre, vilket de hävdade var ett handikapp… hallå :)

Efter matchen hoppade vi i sjön! Det var säkert 20-21 grader, sååå himla skönt. Ett härligt avslut på en härlig dag!

I morgon startar vi kl 10 med ett Coopertest och sen blir det fokus på målvakterna!

Alla bilder ligger på Facebook!

Jag tror att man går igenom olika faser när man kommer till ett nytt jobb… det är inte så lätt som man tror. Nu har jag haft en sån där dag där jag undrar om jag tog rätt beslut… Även om det känns lite tungt att inte kunna, att vara tvungen att tjata och fråga, vilket jag hatar… så tror jag är det är rätt. Jag har så himla mycket att lära… Och det är ju i och för sig spännande men ibland känner jag mig så himla dum… I fredags ringde min mobil för första gången… hallå hur i hel… svarar man? Plötsligt hade jag skickat upptagetsignal… Jag fick ju i alla fall kollegorna att skatta – alltid något…

Jag fick en dator som funkar, och det är jag glad över men… nästan inget av mina inloggningar funkar som de ska… Phu, är det jag som är blond och puckad eller är det något tekniska problem? Jag skulle ha färgat håret mörkt sist…

Nu har jag i alla fall kontaktat helpdesken för första gången, tur att de inte har videosamtal :)

I fredags skulle jag publicera en artikel för första gången. Det låter ju simpelt men icke…. 2000 klickningar, gå in i ett system och sen in i ett annat, submitta och deploya… hallå vilket språk snackar de nu? Jag som trodde att läkarspråket var ett eget… det är dataspråket också… Här är jag i alla fall på grundnivå så det borde bli lättare än läkarspårket…

En kille hade visat mig det här med artiklarna. Det tog 30 min och då är han den som är allra snabbast i gruppen… Efter lunch satt jag där med min egen artikel… hallå… det tog över två timmar… och jag var grinfärdig… Det där systemet är inte användarvänligt eller lätt att förstå… Jag är väldigt glad över att jag kommer att ta ansvar för vårt intranät och vår externa webbsida som ligger i Epi, ett fantastiskt program som jag hanterar…

Nya tag nästa vecka! Hur svårt kan det va? Jag är faktiskt inte dummare eller blondare än att jag kan lära mig… intalar jag mig i alla fall…

Då var man tillbaka i vardagen igen… rackartuss vad fort det går…

Jag sitter som vanligt med träningsvärk. Stel i hela ryggen och i låren ligger två tegelstenar stabilt… Men som ni vet så gillar jag det, även om det är rätt jobbigt att gå och snart ska vi ut på lunch.

Här på nya jobbet kommer det att bli en del prommenader. Jag har räknat ut att jag kommer att prommenera 5 mil per månad mer än var jag gjorde på sanofi. Jag går till och från parkeringen. Jag åker alltså inte hiss längre, eftersom perkeringen ligger 5-600 m bort, i en vågrät riktning. Sen går jag till och från Kista Centrum varje dag för lunch. Det är säkert 7-800 m. Fattar ni hur snygg och smal jag kommer att vara till jul? :) Jag tror att jag kommer att äta ute en hel del faktiskt – det är rätt skönt att komma ut en sväng på dan, och nu är det sol! Sååå skönt. Jag som tog med parrat idag… eftersom det skulle regna :)

Efter att ha sovit superdåligt och vaknat en gång i timmen tog jag mig i väg till nya jobbet på JG Communication på morgonkvisten. Det tog inte mer än 20 min dit vilket jag tror är väldigt bra…
Vi får se hur det går när skolorna startar…

Jag mötte upp chefen i repan och vi tog en tur runt på kontoret. Vi gick igenom sekretessgrejer och jag fick en telefon. Såklart blev det en Ericsson android… vad ska jag nu ha min nya till?? Men men han sa att abonnemanget inte är så bra, så jag kör vidare på min privat tills det är bytt. Jag har lite större skärm så jag tycker nog att min är lite bättre än så länge :)

Jag installerades vid ett skrivbord och fick igång datorn. Alla program funkar fint och det är bara de senaste versionerna av allt! Det är jag inte van vid :) Jag har fått ett introschema som kommer att pågå denna vecka men jag ser fram emot att få ta tag i lite ”riktigt jobb” så snart det går. Jag känner mig lite onödig som det är just nu men finns i alla fall lite grejer som jag kan pula med.

På plats var 4 kollegor i min grupp, chefen och ett gäng andra så det var trevligt. Alla verkar trevliga och jag har redan skrattat :) Det betyder att vi var ett litet gäng som sammanstrålade för lunch. Prommenaden gick till Kista Food Court och det känns helt ok. Rätt skönt att komma ut en sväng på dan. Det finns ganska mycket att välja på och jag kommer säkert att hitta några favoriter. Hur svårt kan det va? Och dessutom finns det lite tid för shopping :)

Under dagen hörde jag mina kollegor snacka och hjälpa varandra med olika uppgifter och… jag har nog lite att lära. Inte ett helt nytt språk men massa termer, den här gången av teknisk karraktär som jag inte alls vet hur de funkar, men jag kan väl lära mig…

Sammanfattningsvis var första dagen jättebra. Nu vet jag var jag kan parkera, var skivarna finns och hur kaffeautomaten funkar… fast jag hann bara med en kopp (utan mjölk) för sen pajjade den och ”hjälp var på väg” :) så kan det va…

Helt slut efter dagen, nog mest beroende på att jag sov så dåligt stressade jag hem för att hinna ner till tisdagsseglingen. Men ni har ju sett vilket väder det blev… så vi ställde in. Det känns ganska bra att få ta en kväll i soffan idag faktiskt. Jag har dessutom lite träningsvärk i benen efter gårdagen så nu blir det vågrät ställning bland kuddarna!

Då har jag gjort min sista dag på sanofi. Det känns verkligen jättekonstigt. 9 år – det är en lång tid. Jag tänker på alla människor som har passerat genom tiderna och hur mycket jag saknar väldigt många. Nu kommer ännu fler att läggas till den listan men jag ska verkligen göra vad jag kan för att prioritera alla förslag på after work. Jag vill så gärna hålla kontakt med såå många. Hur svårt ska det va? Man ska leva i nuet, det har jag blivit påminnd om den här sommaren och jag ger mig själv ett halvårslöfte att göra det!

I morgon blir en väldigt spännande dag… ny på jobbet… Det känns väldigt pirrigt. Att gå från att veta nästan allt till att inte veta någonting… det känns. Men jag hoppas att någon visar hur kaffemaskinen funkar, var skrivarna finns och andra viktiga saker jag behöver kunna :) Det kommer att bli en helt ny värld… igen… Men jag hoppas att jag kommer att förstå språket lite snabbare den här gången och att jag kommer att kunna berätta för familjen vad det är jag gör. Jag vill ju inte att mamma ska säga till sina väninnor att ”hon jobbar med data…”

Men det blir nog bra! Det är i alla fall skönt att ha kommit tillbaka till jobb och rutiner igen. I dag var för min del första innebandyträningen och det kändes väldigt roligt. Det var visserligen väldigt jobbigt men, det är ju så träning ska vara. Jag vill verkligen känna att jag har gjort något och jag behöver inte hoppas på en rejäl träningsvärk i morgon, den kommer definitivt att infinna sig…

Pappa och jag drog iväg från landet vid 11 igår förmiddag. Det var sååå himla varmt och ingen vind. Vi gick för motor… vad skulle vi göra? Pappa började skrubba däcket och var helt slut och svettig efter så vi stannade och tog ett dopp… mitt i farleden :) Jätteskönt, 21 grader och inga alger. Sen körde vi på för motor fram till 13.00 – då började sommarprataren och vi passade på att luncha och bada lite ytterligare.

Vi seglade på ända upp till Södertälje, där (innan oljehamnen) blev det ytterligare ett dopp innan vi körde på upp till Slussen. Där fick vi vänta 45 min så vi hann vika alla segel och städa och skrubba av både däcket, kapellet och segelskyddet – bra där!

Efter slussen stannade vi och gick upp till Wendela Hebbes Hus för middag. Teatern var i full gång när vi kom och det är rätt kul att se hur skådespelarna kommer ut ”bakom scen” bara för att sticka in igen :)

Mätta och belåtna gick vi upp till Slandö, då man inte får ligga på ”väntbryggan” över natten. På Slandö var det helt fullt med segelbåtar på ena sidan och motorbåtar på den andra. Vi la oss bland motorbåtarna, för att nästa dag se skylten på andra bryggan ”Segelbåtar” oops – inte lätt att se den lilla skylten i mörkret. Vi fick en toppenplats brevid en brontostor motorbåt, eller var det en sommarstuga???

I morse dök jag i, för årets sista morgonbad. Jag tvättade håret och kroppen med saltsjötvål, mest för att det luktar så gott :) Sen drog vi. Med en fock och revad stor gick vi över fjärden, den södra vägen hem. Trippen blandades av segling och motorgång. Vid Jungfruholmarna svängde vi in och tittade, mest för att jag skulle få se hur det ser ut. Ska eventuellt träffa kusin och faster där någon helg framöver.

Nu ligger Tenorina åter trygg i hamnen och jag sitter och gungar i soffan, hur svårt ska det va? När ska man vänja sig vid vågor och sjögång? Nu ska jag slappa och landa, innan det är dags för nästa seglats. På tisdag är det kappsegling igen!

I morgon är det sista dan för mig på Sanofi, det känns verkligen jättekonstigt… och konstigare blir det väl på tis, när jag ska till ett nytt ställe men… hur svårt kan det va? Jag återkommer med känslor och tankar i morgon!

Under den här semester har jag sett halva Sverige, jag har varit på Oskusten, Västkusten och i Norrland. Vad härligt det är att se Sveriges fantastiska landskap och uppleva de olika naturerna och vad de ger i form av blommor, fisk och svamp.

Karja berg och härliga klippor på Västkusten men… brännmaneter. Enorma skogar och djupa sjöar/hav utan grund i Norrland, men mygg (fast faktiskt väldigt lite den här resan). Åsså ostkusten… härligt svenskt lagom. Karja berg, mycket skog, mygg och vanliga maneter :) men många grund och bränningar… Jag vet inte om jag är partsk men lite av allt… det är ganska bra! Ja, jag gillar ostkusten men jag är såå glad över att jag har fått komma och hälsa på både i väst och norr. Nu är det bara södern kvar!

Jag tycker att det är väldigt kul att fiska. På västkusten blev det makrill (och så köpte vi skaldjur i massor). Man kan plocka musslor där, men dessvärre är de alltid giftiga vid de tillfällen jag är där… hur svårt ska det va? Men jag är jättenöjd över makrillsdörjandet :). I Norrland la vi nät och fiskade med mjärdar. Mjärdfisket var helt nytt för mig. Mjärdar är en slag bur som vi bara la ner vid bryggan. I dem simmar abborrarna in men hittar inte ut… så är de fast :) I näten fick vi massa abborrar, strömming och gädda och det är så himla roligt. Det är visserligen samma sorts firrar som vi får hemma på ostkusten men i helt andra mängder och storlekar…

Nu är jag just hemkommen, bara för att dra iväg igen i morgon. Vi ska segla hem båten och sen är semestercirkeln sluten. Var sak på sin plats och på måndag återgår jag till det normala igen… tja, det blir ju inte precis det normala med sista dan på ett jobb och första på ett annat. Men som ni förstår har jag verkligen ingen ångest för att börja jobba igen. Jag tycker att det ska bli jättekul med nytt jobb men också att återgå till det normala.  Veckor och helger, träna, tisdagsseglingar, ordentlig mat och lite ordning, reda och fasta rutiner.

Och så kommer hösten… ja, jag gillar även den årstiden, i alla fall de soliga dagarna :)

När jag vaknade i morse stod Katti och Andreas och småsnackade på bryggan precis under mitt fönster. Jag stack ut huvudet och frågade om vi hade fått några firrar i Mjärdarna, jo då. Visst hade vi det! 3 st som var stora nog att rensa, resten kastade vi tillbaka. Jättekul!

Dagens utflykt: Via Sund och Mädan, (byar där Sture har mark.) och Åsäng till Vännersta där Stinas Keramik ligger. Ett mysikt ställe där jag köpte lite servetter och vi tog en glasspause. Nästa anhalt blev en loppis i närheten. Det var mycket grejer men inget som föll oss i smaken :) Sen åkte vi till Tollsätter, där fanns nämligen ytterligare ett keramikställe. Damen där var mer intresserad av att prata och vara social än att sälja sina grejer – gulligt.

Sen åkte vi vidare mot målet – Gårdsbutiken i Själand. Där fanns massor med saker både att äta, blommor och prydnadssaker. Jag köpte lite godis, tunnbröd och ett dörrstopp till stugan på landet. Bra att ha!!

Sen var det hög tid att dra hemåt och käka lunch. I vanlig ordning blev det abborre och strömming :) Andreas ville inte ha och åt i stället två tunnbrödsmackor med skinka… inte mycket att stå sig på… och det blev vi varse lite senare…

Katti, jag och Andreas åkte till Sund, äntligen i strålande sol, för att plocka hallon efter lunchen. Vi fick ihop 2 liter, då var burkarna fulla… men det blir nog lagom för lite sylt. Vi plockade samtidigt på oss lite sten som vi ska ha hemma, jag på min balkong eller på landet. När vi var klara åkte vi till ICA Vallen för att handla lite dricka och frukt till resan. Katti och jag valde var sin dricka och Andreas fick välja vad han ville, men inte läsk… där tog det hus i helvete… Alla ni som har barn förstår säkert hur detta slutade…  och de i affären var glada över att det inte var deras barn som var i centrum… Ni som inte har barn eller har barn i er närhet,  kommer att bli varse detta när ni får barn… Och vi som inte har barn men barn inom den närmaste kretsen… har sett händelsen på affären tidigare… och är helt hjälplösa… inte kul… man kan inte göra ett skit…men så går det när man inte får i sig mat i den ström man brukar :) Jag är i alla fall nöjd över att jag inte packeterade ihop honom och bar honom in i bilen… Jag la mig inte i nästan någonting faktiskt… jag bara försökte heja på Katti att inte ge med sig och det gick bra! Vi fick hem honom utan vuxna utbrott :)

Väl hemma hade Sture kommit på besök med massa kantareller som mamma och pappa satt och rensade. Kjell Norlander hade plockar massor och säljer till ett bra pris.

Till middag blev del helstekt fläskfilé med svampsås till Andreas stora lycka. Han är rätt trött på fisk :) Men han fortsätter att fiska och vill absolut att mjärdarna ska ligga i över natten även i natt. Men det vill å andra sidan jag med! Jag älskar abborre och har nu blivit riktigt bra på att rensa och ganska bra på att filéa! Det är jag riktigt nöjd över!

Jag måste erkänna att jag var lite avis på alla de där kantarellerna… så efter middagen tog jag mig en tur upp, precis bakom huset, hur svårt ska det va? Jag hittade faktiskt både kantareller och taggsvamp som nu ligger förvällda i en påse som ska med hem till Stockholm i morgon.

Tja, som sagt idag är det sista dagen här uppe. Sammanfattningsvis har det varit helt fantastiskt även om det kunde ha varit lite bättre väder. Men det är rätt kul så här i efterhand att vi har fått uppleva alla sorters väder, från ösregn och nästan drivis till att fjärden ligger blank som ett nybonat golv och solen sjunker bakom bergstopparna. Så himla fint.

När vi för en gångs skull inte behövde ställa klockan sov jag otroligt dåligt… Lakanet låg som en rulle och madrassen var halvvägs på väg ner på golvet när jag vaknade… Men men that’s life. Jag gick upp vid 9, duschade och käkade frulle med bär från gårdagens tur – toppengott.

Så drog vi iväg på dagens utflykt. Vi startade med en photosession på Omnebadet, ett av två ställen jag kommer ihåg från 1980… det fanns  nämligen en rutchkana när jag var liten och det är sån man lägger på minnet :) Det andra är Rotsidan, ett ställe med platta släta superfina klippor… Sen åkte vi vidare mot Norrfällsviken – en lite gullig fiskeby. På vägen dit körde vi igenom Omne by, där Polarfabriken ligger och sen vidare genom Mjällom. Vi åkte förbi det hus mamma där jobbade när hon var 15-18 och hon berättade om olika hus, byar och människor. Superspännande. Efter en prommis i Norrfällsviken åkte vi vidare på den väg mamma för första gången körde bil :) på väg mot nästa anhalt - Villa Fraxinius i Salsåker. En fantastiskt fin japaninspirerad trädgård. Där fotade jag som skjutton och köpte gödsel till blommor och krukväxterna hemma – hoppas det funkar:)

Vi åte tillbaka mot Nordingrå och stannade till på ICA. Eftersom det hade gått mer än tre timmar sedan senaste födointaget så började vi bli lite pipiga i baksätet :) På ICA träffade vi Maj, Elidas dotter, syster till Sonja. (Hon bodde granne med min kompis Nettan.) Det var hos Elida som jag speglade mig i hennes stora spegel när jag var 3 år och sa till mig själv ”Gud vad snygg jag är”. Självförtroendet var det inget fel på… Maj kom ihåg denna incident och sa att Elida heller aldrig hade glömt det.

Vi åkte upp till handelsträdgården för att köpa lite blommor till graven innan vi åkte vidare dit.  Kyrkogården är väldigt fin och gravarna ligger inte alls så packat som på andra ställen. Vi planterade nya astrar på mormor Gunhild/morfar Osvald och Martins  grav. Sen besökte vi Anna Norbergs (morfars farmor) grav och fixade lite även med den. Vi gick vidare till Trillingarna – Karin Yngve och Inga-Lill’s gav. Trillingarna var morfars syskon men de överlevde inte sin ett-års-dag på grund av en magåkomma. De fick inte behålla maten. Morfar var 5-6 år vid den tidpunkten. Till sist besökte jag även Herbert & Dagny Berlunds grav. Grannar till mormor och morfar. Deras dotter Gun har vi träffat många gånger som barn. Herbert hade alltid blåbyxor och keps och mitt starkaste minne är att han alltid drack kaffe på fat…

Efter en snabb tur och några ljus tändningar stack vi vidare. Vi hade bestämt att äta lunch med Sture och Rut på Mannaminne. Vi åt  plankstek allihop. Det var supergott men den enda grönsak som serverades var tre haricot verts och en halv tomat… Men men vi satsade på proteinerna denna måltid :)

Efter lunchen gick vi länge runt på Mannaminne, ett museum vars syfte är att visa hur allting hänger ihop, kultur och teknik från år till år och från land till land,väldigt spännande. Och så äntligen blev det sol i Nordingrå och vi stack hem till bryggan som slappade i var sin solstol. Andreas började genast, fiska och när Sture kom på besök la visade han hur vi skulle fiska med mjärdarna för få ytterligare abborrar… Han la i dem och nu hoppas vi verkligen på att det kommer någon under natten…

Mamma och jag tog en svampprommis som resulterade i två påsar färdigstekt svamp som vi nu ska gå och lägga i frysen i båthuset!

Ytterligare en härlig dag i Norrland!