Hur svårt kan det va?

Då har jag gjort min sista dag på sanofi. Det känns verkligen jättekonstigt. 9 år – det är en lång tid. Jag tänker på alla människor som har passerat genom tiderna och hur mycket jag saknar väldigt många. Nu kommer ännu fler att läggas till den listan men jag ska verkligen göra vad jag kan för att prioritera alla förslag på after work. Jag vill så gärna hålla kontakt med såå många. Hur svårt ska det va? Man ska leva i nuet, det har jag blivit påminnd om den här sommaren och jag ger mig själv ett halvårslöfte att göra det!

I morgon blir en väldigt spännande dag… ny på jobbet… Det känns väldigt pirrigt. Att gå från att veta nästan allt till att inte veta någonting… det känns. Men jag hoppas att någon visar hur kaffemaskinen funkar, var skrivarna finns och andra viktiga saker jag behöver kunna :) Det kommer att bli en helt ny värld… igen… Men jag hoppas att jag kommer att förstå språket lite snabbare den här gången och att jag kommer att kunna berätta för familjen vad det är jag gör. Jag vill ju inte att mamma ska säga till sina väninnor att ”hon jobbar med data…”

Men det blir nog bra! Det är i alla fall skönt att ha kommit tillbaka till jobb och rutiner igen. I dag var för min del första innebandyträningen och det kändes väldigt roligt. Det var visserligen väldigt jobbigt men, det är ju så träning ska vara. Jag vill verkligen känna att jag har gjort något och jag behöver inte hoppas på en rejäl träningsvärk i morgon, den kommer definitivt att infinna sig…

I morse landade Amelia Höst i lådan. Snacka om timing en regnig dag som denna. Eftersom jag har gjort uppehåll i DN-prenumerationen så kastade jag mig över tidningen. Massor med tips på kransar och höstgrytor. Det är verkligen det man är sugen på när det är så himla grått trist och regnigt. Så, vad gör jag åt det?

Jo, när kaffet var uppdrucket började jag med att göra en pajdeg och la i kylen. Skrev ihop en lite shoppinglista och så bar det iväg. Stannade till vid återvinningen med all plast och sen till Blomsterlandet. Där blev det blomjord och lite nya blommor… och således nya plastkrukor… Vidare in på ICA för att införskaffa ingredienser till dagens köksbestyr.

Väl hemma gjorde jag ytterligare en pajdeg och la i kylen. Och så började jag med blommorna… planterade om paprikan och gjorde ett nytt arrangemang:) Och ja, jag slängde Aloe Veran som stod i krukan innan. Den var inte vacker… Det bär mig emot att slänga växter som lever men… två till rök idag och ytterligare en är på väg…

Hungrig som en varg tog jag sen tag i pajdeg nr 1 och gjorde 5 st småpajer med lax, spenat, räkor, broccoli och ost. Mums vad bra de blev. En slank direkt ner i magen :) Så fram med deg nr 2. Ytterligare 5 småpajer med skinka, permesanost, broccoli, basilika, soltorkade tomater och ost. De ser minst lika goda ut!

Mätt och belåten satte jag nästa deg – en bulldeg. Under jäsningstiden sådde jag lite fröer… ja man kan visst fortfarande det, sa de i butiken… Jag glömde att fråga om de kommer att gro… Det blev lite sallad och ärtor. Vi får väl se om de kommer eller om jag måste flytta ut ett element…

Efter detta stök var jag helt slut så jag satte mig i soffan en stund och insåg att det är bara med energi jag får energi så, på med dojjorna. Så stack jag ut och sprang 30 min. Full av energi blev det ett styrkepass på 45 minuter också.

Men nu… blir det soffan hemkokt saft och en nybakt kanelbulle – det är i alla fall inte särskilt svårt :)

Var ute en timme och sprang i kväll. Så härligt i detta väder. Sprang i bara linne, ja, jag hade byxor också… vilket var perfekt en kväll som denna. Och att kunna springa i skogen efter 21 på kvällen, det är livskvalité. Men oj vad jobbig sista backen var… sista biten hem gick inte fort men jag höll rätt bra i 50 min och det känner jag mig oerhört nöjd över.

Nu ska jag försöka att komma igång igen. I morgon blir det en cykeltur och på onsdag Body Pump. Så kan jag ta en löprunda på torsdag igen! Ambitiöst schema… får se om jag håller det :) Jag har ju ett midnattslopp att se fram emot… not… Och om två veckor börjar semestern. Jag ska banne mig vara i form tills dess och det är inte helt omöjligt… hur svårt kan det va?

Så var det genomfört, 1 mil… Vi var drygt 20 personer från företaget som var på plats och vi deltog i alla klasser. 10 km, 5 km jogg och 5 km gång. Jättekul med sån uppslutning!

Men, fytt i rackarns vad jobbigt det var. Normalt sett tränar jag på 75% av maxpuls i medel. Idag låg den på 85% med en maxpuls på 219 (av 229) så det var inte så konstigt att det var jobbigt. Men det är väl så det ska vara, att man kör lite hårdare när det är tävling.

Jag grejade i alla fall mitt mål, under timmen. Det blev 56.53. Ok 57 minuter…

Under tiden jag sprang tänkte jag på att jag har ju också anmält mig till Midnattsloppet… Varför gjorde jag det??

Men nu när det är gjort får jag ta det som något att träna för. Problemet är att jag inte vet hur jag ska lägga upp det. Jag vill inte sluta med styrkan och bara köra intervaller och fartlekar. Jag vill också gärna köra snabbet och explosivitet men för det behöver jag maxstyrka, och den behöver jag inte för löpningen… Åh, vilka i-landsproblem… Hur svårt kan det va?

Kvällen avslutades med picnic men eftersom det kom några regndroppar satt vi i det tält som vår idrottsförening fixat. Helt fantastiskt bra och stort tack till Ida och Jonas som vaktade våra grejer medan vi lubbande runt!!

Nu ska jag lägga mig på spikmattan och ta igen mig. Kommer jag inte till jobbet i morgon vet ni var ni kan hitta mig. Fastnaglad i mattan…

Välförtjänt medalj!

Man fick en fin tröja också!

Vad trött man blir på att bloggen ligger nere… och inget kan man göra åt det… Men, nu verkar det som att den är ”up and running” igen. Aldrig har jag väl varit så skrivsugen som under den senaste tiden, när det inte har fungerat…

Ja, ja hur svårt kan det va?

Ny vecka, nya tag. Idag har jag varit ute en liten löpsväng och sen blev det styrka. Sumomarklyft – känner ni till dem?? Kan säga att jag kände mig så dum när jag körde dem med PT:n men nu är det min favvo. Jag tror banne mig att man tränar hela kroppen i ett enda lyft. Passar perfekt för en som inte gillar att vara på gymmet :) Så jag kör dem hemma! Toppen!

I morgon är det tisdag och då händer det grejer. Försök bärga er inför tisdagens spännade seglats!

I min bokhylla har jag massor med träningsfilmer… vem är förvånad? Igår hittade jag en ”Bli en bättre löpare” med ett intervallprogram i Mp3 format! Det testade jag idag!

Det var 25 min så jag tänkte att jag joggar ner till Grimstaängen och kör runt den. Det blir väl ett varv eller så… Döm av min förvåning när det börjar med uppvärmning… ett helt varv. Jag var trött redan då… Men, sen började det… med indianhopp i 20 sek, jogga vanligt, spring så fort du kan 40 sek, jogga vanligt i flera set. Väldigt konstig att ”spring så fort du kan” kom varenda gång det var uppförsbacke…

Sen kom det… dynamiska hopp… Vad skjutton är det? Hur svårt kan det va? Jag hoppade på ett ben i taget och tyckte att det var ganska dynamiskt… Det visade sig att man skulle ha kollat igenom programmet innan man stack :) Jag tror det är jämfotahopp… hon sa på ”bandet” att man skulle svänga med armarna men ärligt, jag vet fortfarande inte… fast jag har kollat i programmet. Någon som vet?

I programmet skulle man jogga ner och till slut gå den sista biten men jag joggade på ytterligare 20 minuter och känner mig otroligt nöjd med det. Dessvärre blev det ingen styrka när jag kom hem men… det kan jag ta en annan dag!

Det är tunga dagar… I morgon får vi se hela organogrammet. Med rutor och namn.

Jag hoppas att vi också får lite tankar och ideér om hur de har tänkt och anledningen till att de tror att detta blir bättre. Jag håller visserligen med, det är en bättre struktur som det blir men eftersom man har gått ifrån den en gång undrar jag hur tankarna går.

För min egen del så tror jag det kommer att bli mycket bättre. Jag kommer inte att behöva känna mig så splittrad. Jag kommer att kunna fokusera på ett område vilket känns jättbra. Stressnivån kommer att minska (hoppas jag) och jag hoppas och tror att vi kommer att kunna planera lite mer än en dag i förväg…

Idag har dessutom den kollega som fick gå, kommit tillbaka. Helt otroligt men jätteroligt. Så vi kommer nog kunna ha ganska kul även i höst. För det blir ju inte roligar än man gör det :) Hur svårt kan det va? Lite mer frekventa AW så löser vi det mesta!

Har varit ute en vända och sprungit och kört intervaller. Det känns verkligen jättebra i all stress. Det lättar krampen jag har haft i magen de senaste dagarna.

Jag tränar inför Blodomloppet. Där fick man välja på 5 eller 10 km. Jag valde 10… hallå… hur tänkte jag där? Nästan alla andra valde 5… Men men jag kände mig väl stark när jag anmälde mig så nu får jag stå mitt kast :) Det ska nog gå bra. Det ska bli spännande och se vilken tid det blir. Om intervallerna har gett något. Sist jag sprang 10 km tog det 62 minuter… Jag har också anmält mig till Midnattsloppet… i en grupp som ska springa på 50 min… HUR tänkte jag där? Men, hur svårt kan det va? Det är väl bara att lägga benen på ryggen?

Idag lyckades jag ta mig ut och jogga en runda. Såå härligt. Det var lite motigt att ge sig iväg och de första 6 minuterna var rätt jobbiga men sen ville jag gärna springa milen i stället för det pass jag hade planerat för. Men, jag stod emot mig själv och körde mitt pass bestående av joggning, intervaller och lite hopp. När jag kom hem blev det ett par styrkeövningar med skivstången. Åh vad det känns bra.

Jag fick sån energi från det passet så när jag hade duschat tvättade jag kläderna, dammade hela lägenheten och dammsög… kan säga att det hör inte till vanligheterna… jag har städerska… Jag höll på tills jag höll på att stupa av hunger.

Undrar varför jag tappade motivationen när det är så skönt att träna. Hur svårt kan det va? Det är ju bara att snöra på sig dojjorna och dra… Idag fick jag lite ont i höften. Frågan är om det är ovana eller om dojjorna börjar se sina bästa? Kanske är dags att dra till Löplabbet och shoppa ett par nya… Väntar till nästa vecka.

Jag säger bara beslutsångest…

Idag gick det bra i övningarna. Jag tycker att jag fick till både skott och passningar ganska bra. Sen kom vi till spelet… Jag fick redan efter tre träningar spela med samma personer som tidigare och det kändes riktigt kul. Men det är svårt att sätta sig in i ett nytt spelsystem. Som tur va är tjejerna med och styr, upprepar och förklarar. Jag fick till det ett par gånger men rätt mycket sprang jag i onödan… Det går visserligen bättre och bättre men jag är tveksam till om jag skulle ha plockat ut mig själv till laget…

Tränaren är väldigt bra. Han peppar och hejjar på under övningarna. Han styr upp spelet och tipsar. Han har sån koll. Efter träningen sa han att det var en bra genomförd träning. ”Idag kanske vissa var lite tröttare än andra…” Det betyder att han har full koll på dagsform och vem som presterar vad. Det är en förmåga få förunnat. Han sa också att han inte krävde så mycket så här när säsongen är slut.

Innan träningen snackade vi lite med en tjej i omklädningsrummet. Hon sa att hon var nog äldst i laget och känner av att det är ett ungt lag så hon spelar men umgås inte med tjejerna. Det visade sig att hon var lastgammal… 27 år… hallå, närmare döden… Grattis… jag är verkligen ute på hal is med mina 36… väldigt snart 37…

Jag kanske helt enkelt ska satsa på Lövet och på att ha roligt med de tjejer jag känner bäst och har roligast med… De som är mina vänner, de som är i min ålder… Jag kan också känna en utmaning i att hjälpa till att få hela laget i form inför säsongen på ett roligt sätt som alla vill/kan delta i.

Vi får helt enkelt se på tors – då kommer väl domen. Det har vi visserligen trott inför varje träning…