Hur svårt kan det va?

Idag var det mest risk för regn. Jag laddade med jeans, vindbrallor, långärmad tröja, fleece och jacka, och det var ett bra val för en gångs skull. Tog inte av mig något trots att kvällen avslutades med strålande sol. Det enda jag saknade var solbrillorna. Har haft dem med varenda gång men aldrig använt dem…

Så till racet. Det blåste ganska bra och varvet gick medurs. Det var vi och Sundwind 26:an som startade först. Han drog vi ifrån redan på första benet (sträckan) så det kändes bra! Som vanligt hade vi den blå RJ85:an att slåss emot…  Han startade som båt nr 3 och vi höll undan bra både första och andra varvet… Sen var det det här med 19.40-regeln… Dessvärre hann vi ta ett sista tredje varv och det är aldrig till vår favör men det är mer rättivst för tävlingen. På sista varvet, vid första rundningen kom ett chabrak… nån stor rackare och körde om och så… kom den blå… Jag gjorde vad jag kunde för att luffa honom men… nä.. det gick inte… Vi fick falla och ge honom ”plats för märket”. Rackartuss. Men så kom kryssen (när vinden kommer rätt emot). Då såg vi vår chans,. Den blå seglar högre men inte lika snabbt! Men vi blev lite ivriga och jag vet faktiskt inte hur vi tänkte men vi gjorde en taktisk miss och slog för att lägga oss i vägen för två andra… Det var bara det att de gick fortare än oss och berördes överhuvudtaget inte av vår manöver… Så vi fick slå igen… Två slag helt i onödan… där tappade vi tid och placeringar.

På sista benet gick alla mot det sista märket men vi ansåg att vi skulle mot mål och jag styrde således mot det. Vi hade lite kommunikation med en 5 1/2:a som var av samma åsikt som vi. Så vi körde mot mål.

Det visade sig att de som gick mot märket gjorde det för att det blåste mer där… Vi som gick rakaste vägen kom lite för nära land och fick således lite för lite vind… Åh, hur svårt kan det va?

Träbåten (5 1/2:an) kom om och småflinade lite tillsammans med lustiga kommentarer… :) Men så… fick vi en ”privatare” och kunde åter gå om! Yes! Alla åker i alla fall mot mållinjen och jag gör vad jag kan för att luffa träbåten men nä… den rackarn glider om oss på mållinjen.

RACKARTUSS!!! Vi kom tredjen sist… 7:a av 9 båtar… Bättre lycka nästa gång… Detta var sista tisdagsseglingen för säsongen. De i träbåten var i alla fall jättenöjda, för de brukar komma väldigt långt bak fick vi höra… Kul att man kan glädja nån… :)

Pappa och jag ska köra ut båten till landet i helgen. Vi skulle åka via Vaxholm och Sandhamn. Jag tyckte det lät som en utmärkt idé, eftersom jag då med ett lättare sinne kunde åka dit men mina vänner i sommar… Men nu får jag åka dit utan att öva… Pirrigt men kul! Pappa tycker att det blir för mycké motorgång att köra den vägen… trots att det alltid är han som vill åka motor när det inte blåser supermycket. Jag tycker alltid att det är trevligare att segla, även om det inte går så fort. Vi har ju faktiskt segelbåt, hur svårt kan det va?

Men men, Skanssundet är också trevligt… Den här gången kan vi gå på den ”riktiga” krogen :) Det blir dyrt men det får det vara värt!

I dag kom det 6 båtar till start. Återigen en härlig kväll med sol och ganska bra vind.

En ny båt var med idag, en Sundwind 26. De har lite lägre lys men det var första gången för dem så de startade lite för sent. Vi lyckades få till en ganska bra start och drog iväg. Vi gick om Sundwind 26:an och lyckades hålla honom bakom oss. På andra varvet efter första sträckan kom RJ85:an som ett skott, i vanlig orning. Den här gången frågade han om han skulle blåsa lite på oss när han gick förbi :) Vi hade kunnat bli irriterade… men det var på ett glatt sätt så jag bara svarade – Gör gärna det, det verkar som att vi behöver det!

Vi rundade märket och körde mot tredje varvet. Det gick bra, vi gick hela tiden fortare än RJ85:an men vid nästa rundning var vi tvugna att slå bakom honom, vilket gjorde att vi tappade lite men det kändes bra… tills han började peka mot mållinjen och ropa ”19.40-regeln!” Vilken dj—la 19.40-regel tänke vi men fattade att vi var på väg åt fel håll och vände upp igen mot mål.

Då kom Sundwind 26:an i full karriär… Rackarns… Vi öste på allt vi kunde, hur lätt nu det är, med tanke på att det är vinden som styr… Pappa och jag började skämtsamt tjafsa om vem som var ansvarig för att ha läst reglerna…  Båda sa – Det måste ju vara du, jag sitter ju bara här!

Jag hade för mig att det var något med 19.30 men hade aldrig fattat riktigt vad den innebor. Eftersom vi brukar komma tvåa (eller lite längre bak) så gör vi bara som ettan…

Han i RJ85:an ropade att ”ni får inte vara osams ombord ;)” Ha ha kul!

Vi hade vunnit om vi inte hade gjort de där extra slagen… rackartuss… Han i RJ85:an sa att ”nu slipper ni i alla fall sitta och vänta in de sista” Jag replikerade med att – Ja, det var därför vi dansade runt lite extra därute :) Men vi kom i alla fall tvåa – det kändes skönt! Vi firade med en Dumlekola!

Reglerna säger att den som kommer först måste notera alla andras måltider och rapportera in till kansliet. Undra varför jag hade sån koll på den regeln… Hur svårt ska det va?

Då var det tisdag igen och dags för segling. Strålande sol, klarblå himmel och rätt bra vind. Vilka förutsättningar! Hur svårt kan det va?

Till start kom 8 båtar. En som är mindre snabbare än oss och således startar före oss… har väl aldrig hänt… men det visade sig att kapten på den båten var en riktigt vass kappseglare… så honom såg vi inte röken av.

Vi gjorde en ganska bra start… hade kanske kunnat komma med lite högre fart men vi tjuvvad i alla fall inte denna gång :) Jag hade ställt min pulsklocka efter Fröken Ur. Tänk att den passar i alla sporter!

Första varvet gick riktigt bra. Vi behövde inte göra några chansningar utan det rullade på. På andra varvet kom båt nr 3 oroväckande nära… Jag ”luffade” dvs jag styrde sakta sakta upp mot honom så att han var tvungen att styra ännu högre upp och kunde på så sätt inte komma om i lovart. Han fick dessutom en längre väg till märket men det fick ju å andra sidan vi med… men där kom han i alla fall inte om…

Följade sträcka kom han närmre och närmre och då var det ingen idé att försöka stoppa honom så vid nästa märke gick han förbi och eftersom han har en snabbare båt var det inte mycket mer att göra.

Vi var på väg mot mål… trodde vi och hade då en tredje placering säkrad… då bestämmer sig ledarbåten för att vi ska ta ett fjärde varv… Det står nog så i reglerna att om klockan inte har passerat 19.30 så kör man ett varv till. INTE bra för vår del då de snabba båtarna kom i ett rasande tempo…

Först ett chabrak som fullständigt dundrade förbi och nästan drog upp svall… sen en liten pil som swischade förbi… och så var vi 5:a… 

Men, Olssonbåten skulle i vart fall inte komma förbi… Skönt att man kan vara flexibel i målsättningarna :)

Vi luffade även honom lite grann och höll avståndet bra. På väg mot målet…  tidigare sträckor hade han seglat klart lägre än oss, vilket skulle göra att han skulle bli tvungen att slå för att klara udden intill mållinjen… Men det skulle vi också dessvärre behöva göra…. Sagt och gjort vi slår. Ett kort slag och sen slår vi tillbaka mot mållinjen. Vi klarar udden! Yes… det var bara det att han i Olssonbåten chansande… och pinade sig förbi udden och snodde vår 5:e plats…

Rackarns… så kan det gå. Om jag ska vara ärlig så var det ganska rättvist. När det är lite mer vind hinner inte de snabba båtarna ikapp om vi bara kör tre varv. När vi som idag, körde fyra varv blev det lite mera match. Dessvärre är det inte riktigt DEN matchen vi gillar mest…

Men vi hade en toppenkväll med underbart väder. På vägen hem bad jag pappa ge mig en Dumlekola. Jag hade lagt påsen i kylboxen (men inte lagt på locket… för de behöver inte kylas…) Då visade det sig att kylen var på… Åh pucko bello, jag hade satt på den och loggen samtidigt av gammal vana… Skulle bara fattas att vi hade dragit ur batteriet… men det verkade ha gått bra… phu… Hur svårt ska det va??

Idag har vi kört årets första tisdagssegling. En liten kappsegling där de som vill från de närmaste båtklubbarna deltar. Besättningen består av mig och pappa. En kul grej att göra med farsgubben! Och vi kommer faktiskt rätt bra överens på båten :) Hur svårt kan det va? Det är ju bara att göra som jag säger :) Nä, inte direkt. Det är jag som lär mig. Hela tiden. Men det är ganska mycket taktik och chansningar i kappseglingar och det är det som är kul, i alla fall när det funkar.

Solen strålade och höll säkert 20 grader. Det var sååå himla härligt. En fantastisk första tur med Tenorina, som vår båt heter.

Vi var 6 båtar till start idag. Vi fick till en ganska bra start… dessvärre tror jag att vi tjuvade lite men det låtsas vi inte om :)

Man seglar en trekantig bana och rundar 3 bojar. 3 varv och sen går man i mål. De båtar som inte går så fort startar först och de snabbaste sist, allt enligt en ordnad skala (LYS) och ordning. Vi startar först :) Idag var det en båt till som startade samtidigt med oss, det hör inte till vanligheterna. Vi höll undan bra första benet (sträckan). När vi närmade oss andra bojen slog vi och då fastnade seglet i spridaren.. (en pinne som sitter på masten) Rackarns… Vi fick snabbt vända tillbaka så seglet lossnade och sen kunde vi vända in på banan igen. Här tappade vi en hel del, men höll ändå undan bra från han som låg tvåa. Vi körde sträcka 3-5 och när vi är på samma plats händer det igen… Den här gången gårseglet sönder i kanten… Rackartuss… Båt nr två gick om och för vår del var det bara att bryta…

Seglet skulle ju fastna i varenda slag efter det och då hade vi kanske inte kunnat laga det… Så vi rundade inte bojen (då blir man diskad) utan åkte hemåt, vilket var mot start/mållinjen. Han som gick om oss verkade inte fatta att vi bröt, trots att vi satte upp flaggan som man inte har uppe när man kappseglar, så han körde också mot mållinjen, fast det var ett varv kvar…. Tråkigt :) Vi fattade inte det förrän ganska sent och då var vi rätt långt ifrån så vi ropade inte… oops… Ärligt, var och en är ansvarig för att veta hur seglingen går till… Nu var det visserligen så att han frågade oss var startlinjen var… och det sa väl att han inte varit med förut. Vi kände inte heller igen honom… eller båten…

Till saken hör att vi var lite irriterade på honom och det var väl den främsta anledningen till att vi inte ropade :) Han hade en lite följebåt… en motorbåt som åkte bakom honom hela seglingen. Vid det tillfälle när vårt segel gick sönder hade det kunnat bli lite dramatiskt för vi skulle som ni förstår slå  igen (byta håll) och vi skulle ta vägen bakom honom då vi inte skulle hinna före, där bakom där motorbåten låg… Han hade såklart åkt undan men han hade liksom inte där att göra. Han störde.

Tja, skadeglädjen känner vi alla till :) När segelbåten som inte kunde reglerna gick över mållinjen, klappade han i motorbåten händerna och grattade. Det var bara det att alla andra båtar (utom vi som åkte hem) åkte ett varv till… Hur svårt kan det va? :)

Vi åkte till bort till mastkranen på varvet för att kunna klättra upp och tejpa spridaren, så vi inte skulle dra sönder fler segel. Men, det var flera båtar i kö så det blev bryggan i stället.

En riktigt trevlig kväll blev det trots allt. Alltid härligt att segla när det är lite bra vind, sol och härligt. Det är inte varje tisdag det är så… Faktiskt har vi aldrig kommit sämre än trea i dessa seglingar, vi brukar komma tvåa och han som vinner har vi inte en chans mot… Nästa tisdag kan inte jag så då ska pappa köra med en annan kompis. Jag håller tummarna för att det går bra.

…en seglats på böljan :)

Idag har vi mastat på. Det var faktiskt första gången jag var med, förutom när vi köpte båten men det kommer jag inte ihåg så mycket av. Pappa brukar göra det på en vardag tillsammans med en annan pensionär men den här gången passade det att fixa det idag. Eller… det passade egentligen inte alls. Jag hade bokat in att jag skulle träna boxning med laget. Det glömde jag desvärre helt bort.

Påmastningen gick smärtfritt men det är alltid något nytt som händer. Den här gången var det en tamp vi fick knyta om och kapa av ganska mycket. Så himla konstigt, det funkade ju förra året… Nästa gång ska jag försöka vara med vid avmastningen också. Man måste ju lära sig. Fast jag känner mig inte så orolig. Nu vet jag hur mastkranen funkar och det räcker långt. Det är ju alla tekniska detaljer som kan ställa till det :)

Nu är det bommen, storseglet och mantågen kvar, förutom trimmningen såklart. Sen är det bara att köra. 18 maj är det första tisdagsseglingen. (Klubbsegling bland de båtklubbar som ligger nära varandra)

Tenorina är sjösatt och ligger stilla och trygg vid bryggan

Åh vad skönt att det är gjort. Det var faktiskt en rätt härlig kväll igår. Soligt och fint men lite kallt. Det var väl 10-12 segelbåtar som gick i, i går kväll. När det var klart körde pappa bort den till hamnen och jag administrerade cykel och bil till samma ställe. Sen var det bara att bära bort alla nytvättade fina dynor och segel. Det blev verkligen jättebra med tvätten. Det kanske inte syns så stor skillnad men känslan är enorm!

6 maj är det dags

Idag har jag pluttat i knappar i båtdynorna. Jag kanske fick i 20 knappar. Det är 13 st kvar men jag fick så ont i fingrarna så jag måste pausa… Kanske att pappa får i de sista medan jag vilar mig ;)

Vad skönt det ska bli att få båten i sjön igen. Jag längtar efter att höra de kluckande ljuden och få känna vinden i håret igen. Men det ska vara varma vindar… de kalla nordanvindarna har jag fått nog av under vintern.

I år hoppas jag att det blir en hel del segling. Jag ska försöka se till att pappa och jag bokar upp tisdagarna för klubbkappsegling och kanske även ett par kappseglingar till. Det är väldigt kul att kappsegla. Jag lär mig så mycket.

Jag har än så länge bokat in en vecka i sommar med en väninna i alla fall så det känns jättekul. Vi får se vart vindarn bär oss den här gången. Nu har jag ju förarbevis och då är väl alla missöden eliminerade :)