Hur svårt kan det va?

Idag har vi kört årets första tisdagssegling. En liten kappsegling där de som vill från de närmaste båtklubbarna deltar. Besättningen består av mig och pappa. En kul grej att göra med farsgubben! Och vi kommer faktiskt rätt bra överens på båten :) Hur svårt kan det va? Det är ju bara att göra som jag säger :) Nä, inte direkt. Det är jag som lär mig. Hela tiden. Men det är ganska mycket taktik och chansningar i kappseglingar och det är det som är kul, i alla fall när det funkar.

Solen strålade och höll säkert 20 grader. Det var sååå himla härligt. En fantastisk första tur med Tenorina, som vår båt heter.

Vi var 6 båtar till start idag. Vi fick till en ganska bra start… dessvärre tror jag att vi tjuvade lite men det låtsas vi inte om :)

Man seglar en trekantig bana och rundar 3 bojar. 3 varv och sen går man i mål. De båtar som inte går så fort startar först och de snabbaste sist, allt enligt en ordnad skala (LYS) och ordning. Vi startar först :) Idag var det en båt till som startade samtidigt med oss, det hör inte till vanligheterna. Vi höll undan bra första benet (sträckan). När vi närmade oss andra bojen slog vi och då fastnade seglet i spridaren.. (en pinne som sitter på masten) Rackarns… Vi fick snabbt vända tillbaka så seglet lossnade och sen kunde vi vända in på banan igen. Här tappade vi en hel del, men höll ändå undan bra från han som låg tvåa. Vi körde sträcka 3-5 och när vi är på samma plats händer det igen… Den här gången gårseglet sönder i kanten… Rackartuss… Båt nr två gick om och för vår del var det bara att bryta…

Seglet skulle ju fastna i varenda slag efter det och då hade vi kanske inte kunnat laga det… Så vi rundade inte bojen (då blir man diskad) utan åkte hemåt, vilket var mot start/mållinjen. Han som gick om oss verkade inte fatta att vi bröt, trots att vi satte upp flaggan som man inte har uppe när man kappseglar, så han körde också mot mållinjen, fast det var ett varv kvar…. Tråkigt :) Vi fattade inte det förrän ganska sent och då var vi rätt långt ifrån så vi ropade inte… oops… Ärligt, var och en är ansvarig för att veta hur seglingen går till… Nu var det visserligen så att han frågade oss var startlinjen var… och det sa väl att han inte varit med förut. Vi kände inte heller igen honom… eller båten…

Till saken hör att vi var lite irriterade på honom och det var väl den främsta anledningen till att vi inte ropade :) Han hade en lite följebåt… en motorbåt som åkte bakom honom hela seglingen. Vid det tillfälle när vårt segel gick sönder hade det kunnat bli lite dramatiskt för vi skulle som ni förstår slå  igen (byta håll) och vi skulle ta vägen bakom honom då vi inte skulle hinna före, där bakom där motorbåten låg… Han hade såklart åkt undan men han hade liksom inte där att göra. Han störde.

Tja, skadeglädjen känner vi alla till :) När segelbåten som inte kunde reglerna gick över mållinjen, klappade han i motorbåten händerna och grattade. Det var bara det att alla andra båtar (utom vi som åkte hem) åkte ett varv till… Hur svårt kan det va? :)

Vi åkte till bort till mastkranen på varvet för att kunna klättra upp och tejpa spridaren, så vi inte skulle dra sönder fler segel. Men, det var flera båtar i kö så det blev bryggan i stället.

En riktigt trevlig kväll blev det trots allt. Alltid härligt att segla när det är lite bra vind, sol och härligt. Det är inte varje tisdag det är så… Faktiskt har vi aldrig kommit sämre än trea i dessa seglingar, vi brukar komma tvåa och han som vinner har vi inte en chans mot… Nästa tisdag kan inte jag så då ska pappa köra med en annan kompis. Jag håller tummarna för att det går bra.