Hur svårt kan det va?

Min äldsta väninna Petra ringde mig i morse och frågade om jag ville hänga med på teater! Jag var inte svårövertalad, trots att det var en träningskväll… Ett av mina nyårslöften är att göra en rolig sak per vecka och här hade jag min chans för veckans skojjighet (även om jag har en utgång på fredag att se framemot också…)

Vi skulle se nåt med Helena Bergström, jag kom inte ihåg vad men det spelade liksom ingen roll. Jag har längtat efter att få gå på teater igen så jag var med på allt!

Vi träffades vid kassorna på Stadsteatern. Jag blev varse om att det var Linje Lusta vi skulle se. Jag visste i princip ingenting om den innan.

Först tog vi en bit mat och ett glas vin på en restaurang intill och sen var det dags. Rad 5 plats 110 och 110 – där slog vi oss ned. Och så började det! Det var inte bara Helena Bergström… det var Elisabet Carlsson, från Grabben i graven brevid, Björn Bengtsson, från Beck Samuel Fröler, från Skärgårdsdoktorn och ett gäng andra som entrade scen. Jag var som uppslukad hela kvällen. Första akten var väldigt lättsam och rolig, den andra lite tyngre, lite allvarligare men såå bra! Det är så roligt att se det live, se när de börjar skratta och hur fantastiskt duktiga de är på att komma tillbaka när de kommer av sig!

Jag är så glad över att jag fick frågan om att hänga med! Det var så roligt att umgås en kväll så här spontant med en kär gammal väl! Petra är om möjligt ännu gladare än mig. Jag tror banne mig att vi skrattade i varenda mening. Helt fantastiskt!

Nu har jag tagit programmet för resten av året så vill du också ha en sån här trevlig kväll så säg till! Jag hänger på!!

…har nu även hänt mig…

Förra helgen var det fest med laget. Jag tog bilen eftersom det var på andra sidan stan och för att jag kände mig lite för snål för att åka taxi för 700:-

Jag stack iväg 15.45 men kom på att jag glömt telefonen så jag vände. Jag sprang in igen vid 16.00, utan att ta av mig skorna, och hämtade telefonen. Och sen stack jag iväg igen! Som vanligt blev det en lyckad fest och jag vände kosan hemåt kring midnatt.

Read the rest of this entry »

Snacka om att det är en hel vetenskap kring den här sporten. Det är inte bara glittriga klänningar, ögonskugg och hårsnoddar även om många av tjejerna nog tycker att det är en av de roligaste detaljerna kring träningen. De ser verkligen ut som små isprinsessor när de entrar isen.

Men oj vad mycket och hård träning det ligger bakom. Min systerdotter tränar 4 gånger i veckan på is och fys. Sen kör hon balett för att få in den graciösa delen av programmet. Och se så duktig hon har blivit!

Det här blev en träningsmatch som verkligen gjorde skäl för sitt namn! Det var träning på hög nivå!!

Vi startade första period lite som vi brukar. Vi hade instruktioner och vi körde på.

I andra halvlek fick min femma i uppdrag att köra helplanspress, något som jag var oerhört nöjd med, främst på grund av att jag har lobbat för det en längre tid. Marre från min kedja fick stärka upp på backen i den andra kedjan medan vi fick konditionsstarka Kim till vår.

Vi pressade och spelade mest anfall i vår kedja men vi fick inte till det riktig. Såhär i efterhand kan jag konstatera att när vi ska pressa blir det lätt en hysteri. En hysteri som vi inte släpper när vi fick tag i bollen, vilket vi ofta fick. Vi stressade på i samma tempo mot mål vilket väldigt ofta inte alls var smart… Vi försökte och försökte att komma på vad vi skulle göra. Vi diskuterade på bänken. Vi skulle försöka att hålla i bollen och spela runt och till slut… i sista period började vi göra det. Vi fick till bra spel och avslut från back! DET är jag mycket nöjd med!

Det är svårt att hinna med att se vad den andra femman gör, trots att vi sitter på bänken och tittar… De hade fått i uppgift att spela 2-2-1 och att toppen då ska styra spelet. Kattis som spelade just topp var oerhört entusiastisk från början och gjorde då av med ganska mycket energi :) Hon fick instruktioner och dämpade sig :) Boxen blev kanske lite större än vad som var tänkt men det blev bättre efter lite coachning!

Otroligt roligt att se att vi spelar med två femmor som har helt olika instruktioner och att vi lyckas med det! Och att vår coach AK vågar testa och att hon låter oss jobba på trots att vi inte gör det helt bra. Det är precis det vi behöver. Så himla kul!

Matchen slutade 4-3 och bland målgörare och assisterande såg vi Kim x2, Kattis, Mia, Monc och mig själv!

Härligt jobb tjejer – nu kör vi på! Örby står som första motståndet i serien och det ska bli väldigt spännande!

Fuck off nu kör vi! All in!

//Jenni #4, lagkapten

I morse ringde klockan 07.00. Som en zombi hoppade jag i ett par brallor och en tröja och gick upp för att ta en macka. Jag han bre två knäckemackor  och ta en tugga när jag ser Sture komma farande över fjärden… 20 min för tidigt… och det är väldigt mycket vid den tiden… Men vi 4 som skulle med bet ihop och fullkomligt kastade oss ur pyamasen och ner i båten.

Det var brådis, Fiskeriverket var i hamnen och påstod att man inte fick lägga nät i viken! Risken fanns att de skulle ta näten. Innan vi knappt hade kommit i båten var vi framme vid första nätet, eller rättare sagt de fem fösta näten. Jag började plocka och abborrarna kom en efter en. Det blev bara fler och fler ju längre in mot vassen vi kom. Leendet spred sig över våra ansikten. Vi tappade räkningen men det var ett gäng, det var vi säkra på!

Nästa nät – också i viken. Även detta var fullt av abborrar! Med stora leenden på läpparna drog vi vidare ut på fjärden. Jag var redan nöjd och kan säga att jag struntade fullkomligt i om det skulle bli fler firrar eller inte.

Vi hade satt tre läggen, med 4 nät i varje, långt ut på Gaviksfjärden och började plocka upp. Jora så att… tre sikar dök upp , tre strömmingar och 5 simpor :) Drakfiskar ni vet :)

När vi kom hem hängde vi upp alla 18 nät. Vi plockade ur fiskarna ur nätet. Jag hämtade min nya filekniv och började rensa. Det var ett år sen sist men efter ett par firrar kom jag in i rensningen igen och filéerna strömmade ur och byxningen satt som en smäck.

Hela familjen Laurent hjälpte till! Jon började filéea och då ökades tempot markant. Johanna hittade en kniv skar filéerna av skinnet. Sigrid hämtade fiskar för rensning och bar rens till måsarna tillsammans med Melker. Esther la filéerna i påsar och la i frysen. DET kallar jag samarbete!

Sammanställningen av dagen var:
36 abborrar!!!
3 sikar
3 strömmingar
5 simpor

Herregud så nöjd jag är!

Vi kom hem och käkade lite lunch… skulle pausa en timme innan vi skulle tillbaka och ta hand om näten. Jag kände mig på hugget och kunde inte låta bli att ta en sista sväng i skogen. Jag kände att jag bara måste försöka hitta ”griniga gubbens” ställe – och tror det eller ej men så blev det! Nu förstår jag att han blev grinig av att bli avslöjad… Jag plockade säkert 3 liter bara där och då var många små och många torra…

Så om du inte redan har gissat så blev det svampmacka till förrätt och sik och abborre till huvudrätt. Underbart gott! Rut och Sture var såklart inbjudna och deltog glatt i kvällens middag.

Det har verkligen varit en underbar dag. I morgon sticker jag hem till Stockholm igen. Borta bra men hemma bäst. Framförallt eftersom det finns stora chanser att jag får komma tillbaka hit även nästa sommar!!

Efter en morgonprommis och frukost drog vi iväg till ”Vallen” för att handla fika till dagens utflykt vars mål var Högbondens fyr. Vi tog båten från Barsta 11.30. Det gick höga vågor och vinden ven men det var ingen fara för den lilla ”färja” vi hade gått ombord på.

Väl framme tog vi en prommis upp till fyren. Vi kikade runt, kollade in utställningen och käkade lunch. Vidare försökte vi hitta grottorna efter klapperstensfältet… men det gick ungefär lika bra som våra svampturer… alltså inte alls.

Vi fick i alla fall ytterligare en fika innan vi tog båten tillbaka igen. Då blåste det än mer… och risken för åksjuka var påtaglig… men det gick bra!

16.30 skulle vi möta upp Sture. Nu skulle vi äntligen få lägga nät!! Som jag har längtat efter det. Vi skulle ha gjort det i måndags men då blev Sture sjuk… men idag var det dags!

Vi gick ut i viken och la 4 nät på ett ställe och 1 på ett annat. Sen åkte vi till Kråknäset (vår stuga) och hämtade kvarglömda flytvästar. Sen bar det iväg och fytt-i-rackarns vad det bar iväg… Det blåste rätt bra och vågorna var ganska höga men vi körde på. Skummet yrde, skurar av vatten sköljde över båten. Sture var dyngsur rätt snabbt och sen följde vi en efter en i samma fotspår, alla utom Sigrid 4 år, som satt i mamma Johanns knä, skyddad från vind och vatten…

Vi la i näten långt ut på ytterligare tre ställen. Sen vände vi hemåt, äntligen. Det gick lugnare nu men efter en kort stund kom regnet. Lagom otur. Kommer det inte i sidled kommer det uppifrån… Hur svårt kan det va?

Sture släppte av oss ”hemma” och vi bestämde ny tid – 18.45 för middag på Mannaminne! Vi hoppade in i duschen och duschade varmt allihop, drog på varma torra kläder och tog bilen upp till restaurangen. De bjöd på sedvanlig ”planka” som grabbarna tog. Vi andra tog rödbetsbiffar, fläskfilégryta och hamburgare.

Sture frågade Sigrid flera gånger om hon ville hänga med ut och hämta fisken i morgon men nä, där får han jobba hårt. Det kommer dröja tills hon hänger med igen. Innan hon somnade för kvällen i kväll sa hon att hon inte ville följa med ”inte ens om det var fint väder” :) Vi hoppas att hon har glömt den där turen till näst år :)

I morgon är ”daten med Sture” satt till 7.30… så det är bäst att krypa till kojs nu! Jag ska hålla alla tummar jag har för en god fiskelycka i morgon!

Jag inledde tisdagen med en joggingrunda. Intervaller i backar, skog och asfalt. Underbart skönt. Sen började förberedelserna för årets händelse – Häggvik Open. En kappsegling i byn!

Vi stack ut vid 13.00 för att testa mylargenoan. Den stod fint. Vi testade kryssen, stäck och ”pslambok”, som Stures vän ”Kocken” kallar det när man sätter ett segel åt varje håll. Ett, enligt mig, myket effektivt sätt att ta sig fram när vinden kommer rakt bakifrån. Kocken, som skulle vara med på ra§cet, anser att det är 70-talssegling… (Det visade sig senare att HAN var en 70-talsseglare hela han…)

Seglet kändes bra. Sture verkade nöjd, och det var även jag, Jon och Melker. Vi såg fram emot tävlingen!

Vi pausade och tog lite lunch medan morbror Sture var på skepparmöte. 15.30 bar det av igen och 16.00 ljöd startsignalen. Vi fick en fantastiskt bra start trots att vi inte hade någon koll på klockan över huvud taget… Plötsligt var det 30 sek kvar och plötsligt var det start men då var vi iväg! Kryssen gick sådär. Vi seglade lite för högt, skotade lite för dåligt och slog lite för långsamt. Men det repade sig. Det blev bättre och bättre. Förutom det där men höjden… ATT de vill segla högre än det går… jag fatttar inte varför. Hade vi haft en fungerande logg hade det varit lättare att på peka men nu hade vi ingen alls… ja ja. Jon och jag försökte men det gick inte att få Kocken att ändra sig… han körde sitt race :) och Sture lät honom hållas. Det är nog lite så det funkar här uppe… det gäller väl att hålla sig väl med de som föder oss :)

Vi rundar ön enligt banan och är nu på väg mot mål. Den finska Kocken vägrar fullständigt att köra pslambok ;), trots att vi har förberett för spirbommar på båda sidorna vilket betydde att Sture är på pslambokssidan!! En vinst i sig!! Kocken ”skär” fram och tillbaka… visst det kan ibland vara fördelaktigt men när man har en båt som väger 7 ton och tävlar mot de som väger 2 så är rakaste vägen mot mål den snabbaste i de lätta vindarna…. tycker alla utom Kocken…

Jag är ledsen att säga men vi seglar bort oss totalt på grund av honom… så kan det gå, bättre lycka nästa gång. Hur svårt kan det va?

Kvällen avslutades med grillfest i hamnen. Där gjorde sig Kocken till sin rätt. Grillade underbart kött och serverade många härliga sallader och tillbehör – mums!

Man slås av häpnad över hur vackert det är här uppe. Det är såå mycket höga berg, så mycket skog och såå mycket vatten. Kombinationen är oslagbar. Västkusten är också vackert, dä rman byter skogen mot kala klippor men de maffiga gröna färgerna man har här uppe och den friska luften får man leta efter även på västkusten…

Ja, Norrland ligger i all sin prakt just nu! Ljumna härliga kvällar och inga myggor!

Efter att ha sovit skitdåligt i natt blev det en tidig morgon som startade på Brunskär. Vi käkade frulle och drog iväg redan kl 9. Det skulle bli dåligt väder på em så det kändes trevligast att dra hemåt tidigt.

En härlig seglats med stäck, hela vägen hem i fullt solsken och ca 5 m/s. Det är så det är när segling är som bäst! Ja, ok, jag hade velat köra hela vägen i bikini men… jag fick dessvärre dra på mig både shorts och t-shirt.

Väl hemma i hamnen blev det sillunch innan vi tog bilen hem till stugan. Där solade jag lite mer, vi badade och fikade vid bryggan, jag pulade lite i ”min trädgård”, planterade och plockade lite mer blåbär innan det äntligen blev dags för en välbehövlig dusch och lite kostpåfyllning. Sen var det dags för nästa aktivitet. Teater i Sorunda.

Jag hade inga som helst förväntningar och det var kanske det som gjorde det. Föreställningen ”Polhems huvudwerk” var riktigt bra. Jag hade ingen aning om att han jobbat på en gård alldeles nära oss.

I pausen fikade vi med Sorundatårta! En speciell tårta som bara bakas där. Receptet är hemligt och går i arv från mor till dotter. Men om man googlar så hittar man det såklart. Synd på en mysig tradition. Oavsett hur man i det här fallet hade kommit över receptet så var den faktiskt god!

På vägen hem var vi som vanligt uppmärksamma på rådjur. Allt som oftast står de på kanten och är beredda att hoppa ut i vägen. Det gäller att vara redo! Men döm av vår förvåning när vi istället ser en hel kolloni av vildsvin… Först två groteskt stora honor och sen säkert 15 ungar, uppdelade i två grupper. Ingen av oss har tidigare sett vilda vildsvin. Det känns ganska läskigt att det är så många… och att de gick mot ”våran” svampskog… Jag har sett resultatet av deras bökanden men ser man dem inte så finns de ju inte, eller?

Jag kan ibland uppfattas som tuff, men skenet kan bedra. Faktum är att jag nu känner mig lite skakis för att gå ut i skogen ensam… Hur skrämmer man vildsvin? Och, hur svårt kan det va?

Nu är jag såå trött och hoppas på 10 timmars välbehövlig sömn!

Så var den äntligen klar… inte mycket för världen det här året men vi har blivit så himla ruttiga så det blir nästan inga missöden… förutom några då.

Men läs och avundas över hur himla trevligt vi har och titta på bilderna!

Jag hoppas kunna få upp 2011 års modell i lite mer realtid :) De tidigare åren hittar du till höger i dokumentlistan… mest hände under 2007 men även under de andra åren!

Loggbok 2010.pdf