Hur svårt kan det va?

I går fick mina kollegor ta del av ett hysteriskt skratt från min sida. Ni som känner mig vet precis hur det lät och hur tårarna sprutade. Jag vet inte vad som hände… jag gör sällan det… En kollega berättade att han var rädd för mimare… Det var egentligen inte särskilt kul men jag bröt ihop fullständigt. De andra satt som frågetecken och kunde inte fatta vad som var så kul och… det gjorde egentligen inte jag heller. Men vad skönt det är att få ett sånt befriande skratt. Det var länge sen men… nu är jag igång :)

I morgon är det upptagning av båten. Det blir nog inte riktigt lika roligt även om det är himla skönt att vara ute hela dan. I vanlig ordning blir det fleecebrallor, vindkläder, mössa och vantar. Man tror inte att det behövs men av någon anledning är det alltid svinkallt vid sjön just den dagen och jag brukar alltid frysa… Hur svårt ska det va?  När ska man lära sig att klä sig? I morgon kanske :)

Vi var fyra tjejer på Råsunda i går. Härlig buffé dukades upp och 19.00 började matchen. AIK hade besök från de södra regionerna. Inte för att jag kan så mycket om tabellen men jag har fått för mig att Helsingborg är rätt duktiga och att det skulle bli en tuff match. Jag förväntade mig inte särskilt många mål…

Fel av mig… AIK började bra och anföll hela första period. Jag tror de gick till vila med 1-1. I pausen var det fika med morotskaka för oss i restaurangen. Vi satt för övrigt där hela matchen så vi slapp frysa…

Tillbaka till matchen. Vad AIK pysslade med i andra halvlek kan man fråga sig… det fortsatte dock att anfalla  men missade allt och glömde bort det där med försvar… och Helsingborg kunde peta in 1-2. Men AIK gav inte upp. De fortsatte och på en AIK-hörna gjorde en Helsingborgare ett supersnyggt mål… men i för honom fel kasse… 2-2. Det var kanske 10 min kvar när Helsingborg på en frispark, snyggt skjuter in 3-2. Det var skitsnyggt och AIK’s målis stod en meter åt fel håll… hörde vi av en proffskommentator i restaurangpubliken…

Det var faktiskt inte rättvist. AIK dominerade hela matchen trots att de var lite svagare i andra halvlek. Enligt hörsägen var det 15-2 i skottstatistik… hur gick det till när Helsingborg gjorde tre mål? Kanske räknades inte den där fjutten…

Vi hade i alla fall supertrevligt! Stort tack till Västerorts VVS som bjöd med oss på denna härliga kväll!

Vill du läsa proffsens kommentarer så finns de här!

Igår var det premiär i elitserien, innebandy för damer. Vi var där men det berättade jag iom igår så idag fokuserar vi på en annan premiär. Min systerson skulle spela sin första fotbollsmatch. Enligt syrran var han ganska övertygad om att hans lag skulle vinna. Han är begåvad med ett enormt självförtroende så jag tvekar inte en sekund på att det stämde…

På pigga fötter inleder de matchen. Det är svårt att veta vad de kan när jag bara har sett en enda träning och det var förra året… Jag imponerades dock av att de i många lägen tog det lungt, tog sats och passade en kompis. I andra lägen gick de rätt in i närkamper och när det var tillfälle att avvakta gjorde de det. Jag tycker att det gjorde det bra! Det tyckte inte killarna… De förlorade matchen med 7-0 och det är en tung start men jag tror att det är nyttigt.

När jag står där på sidan kan jag bara konstatera att det är en otrolig skillnad på flickor och pojkar. Tjejerna går in i närkamperna med rumpan eller sidan först, killarna satt upp armarna och körde på. 5 min efter matchen kommer tjejerna knappt ihåg att de har förlorat. Det viktigaste är att ha roligt – en underbar inställning. Killarna däremot, 7 år gamla, analyserar matchen direkt och kommenterar flera gånger att det var just 7-0.

Det ska bli otroligt roligt att följa laget framöver.

När jag kom hem gjorde jag det bara för att vända. Jag bytte jacka, tog min röda svamp-påse och stack iväg. Jag gick väl en timme i skogen och fick ihop ett par liter. Mycket taggsvamp, några gula kantareller och resten höstkantareller. Jag blir lika lycklig varje gång. Inte för att jag behöver eller kommer att kunna göra av med mer svamp men det är så mysigt att vandra runt i ensamheten i skogen!

Nu har jag skickat iväg mitt referat för påseende av kommunikationschefen… jag håller tummarna för att det håller.

I morgon är det en ny dag, ny vecka, nya utmaningar och nya äventyr! Läs mer i morgon kväll!

I morse vaknade jag av mig själv vid 9. Åh vad det är skönt att vakna av sig själv. Jag duchade och fixade en härlig frukost. Kokade en kopp te och förberedde datorn för Melodikrysset. Idag gick det som en dans – kunde allt, utan assistans av mamma och pappa. De måste också ha kunnat allt för de hörde inte av sig en enda gång… Inte ens när det var Per Gessle…

Sen drog jag mig ut. Jag tog jeans, piké och en fleece. Den fick jag ta av mig nästan direkt. Är det detta som kallas Brittsommar tro? Vilket väder! Solen sken och fåglarna kvittrade… inte för att jag hörde det då jag hade iPoden på full volym men ändå. Jag dansade runt i skogarna i Blackan under två timmar och plockade svamp. Det var så himla härligt, jag ville verkligen inte gå hem men började bli hungrig, och för att inte bli alldeles odräglig och pipig mot mig själv tog jag en mun blåbär och gav mig hem.

Åt två mackor med nyförvällda gula kantareller och taggsvamp - det är få rätter som slår det. Höstkantarellerna ligger nu på en DN från i fredags och torkar. Blir gott till höstgrytorna!

Sen får jag äntligen en kopp kaffe och ska just sätta mig i min härliga pinn-gung-stol med en bok när jag ser min palm… Den går nu ända upp i taket… och topparna på ganska många blad har blivit bruna. Vad ska jag göra?? Jag vill verkligen inte slänga den. Jag måste kapa den, på ett eller annat sätt. Jag försöker ta av den med en sekatör och en kökskniv… var är sågarna när man behöver dem? (Kvar i butiken skulle jag gissa…) Jag högg och sågade så gott jag kunde och den gick av. Så nu står plamtoppen och två delar av stammen i vatten i skurhinken! (Var skulle jag annars ställa dem?)

Nu har jag läst på nätet att det faktiskt är så man gör! Otroligt. Vi får väl se hur det går… Hur svårt kan det va?

Väl tillbaka till kaffet och pinn-gung-stolen inser jag att mitt ”hemarbete” inte är klart. Jag skriver och skriver, lyssnar på inspelningen och läser broschyren bara för att konstatera att jag ska ta en annan vinkling… så jag börjar om och nu är första utkastet klart. Ska finslipa på det i morgon och sen hoppas jag att det duger. Hur svårt kan det va?

Sen stack jag iväg igen. Mot Eriksdalshallen. DIF’s damer (med många fd. Balrogspelare) mötte Pixbo i en jämn kamp som tyvärr slutade med en uddamålsförlust för DIF 5-6. Men det var trevligt. 3 av mina lagkamrater var där och då är det alltid trevligt.

Resten av kvällen blir lugn, sitter äntligen i pinn-gung-stolen, med ett glas vin och tittar på ”When Harry met Sally”. En alltid lika bra film.

I morgon tänkte jag kolla på klinker… men då är det såklart stängt… så jag får hitta på något annat. En löprunda kanske! Eller så åker jag och plockar mer svamp. Det är ju kanon att ha som gå-bort-present här framåt hösten!

Sen ska jag på match! Min systerson spelar sin första fotbollsmatch. Det ska bli sååå roligt att se. Jag kommer så väl ihåg min… eller gör jag det?? Never mind. Det ska bli toppen. Troligen blir det väl storm, drivis och regn i sidled… det är ofta det när man ska kolla matcher på hösten… men det finns ju inga dåliga väder :) Det är bara att klä sig! Hur svårt kan det va?

…och det är inget jag deppar för. Jag tycker att det är supermysigt att se löven sakta skifta färg. Att få dra på sig tjocktröjan och halsduken och att få krypa upp i en mysig soffa med massa levande ljus. Problemet är ju bara att jag är mitt upp i flyttstöket och kryper upp i en pinn-gung-stol och ljusstakarna ligger nedpackade i lådor… men städbelysningen är också mysig… not…

SMHI definierar hösten som den årstid när dygnsmedeltemperaturen är fallande och ligger mellan 0 och 10 grader och det är väl det nu, även om solen ibland lyfter temperaturen lite och förgyller vissa dagar.

Ordet ”höst” betyder ”skörd” och är besläktat med ”hösta” och ”inhösta”, det vill säga samla eller hämta in. Hösten är alltså ursprungligen skördetiden och under nästa höst kommer jag vara en av de som skördar! I år har jag fortfarande tomater att skörda och det känns härligt. Frågan är bara hur länge man kan låta dem vara kvar på balkongen… nån som vet?

Jag har plockat in lite tomater och lagt i en skål. Och visst, de mognar där också. Annars kanske man skulle testa det där med stekta gröna tomater, nu när man har chansen – hur svårt kan det va?

Jag var hos min syster i helgen och skördade lite av hennes planteringar. Den här gången var det plommon. Jag tog två kassar hem för att koka saft. 

På 2 kilo blev det 2 liter saft – supergod! Den enda är att det knappt syns i påsarna att jag har tagit 2 kilo. Måste ha fått med mig nästan 10 kg hem… hur tänkte jag där?

Är det någon som vill ha plommon så säg bara till! Annars får jag ge bort plommonsaft till hela släkten i julklapp! Men en laddning till kommer det minst att bli!

Idag har en kille hämtat soffan! Kanon, men lite för tidigt eftersom jag inte flyttar förrän om nästan två månader… men jag har fått en ny myshörna… Träpinngungstol… Jätteskönt… not.

Men men någon liten kortfilm finns det väl att se :)

I väntan på den nya soffägaren stack jag iväg på en shoppingtur… det gick sådär. Kom till Alvik 11.10 och skulle köpa blommor, så öppnar de 12… Jaha bara att åka vidare. Till järnhandel i Bromma. Skulle ha en liten plastgrej till blandaren i köket. De var väldigt trevliga men ganska okunniga. Killen ifrågasatte hela tiden om den verkligen hade suttit i köket… Ja, jo jag är rätt säker på att den var där. Det var på den jag kopplade på tvättmaskinen…

Han prövade att få loss gummigrejen från det munstycke som tidigare kopplats ihop med tvättmaskinen men han lyckade inte. Jag hade testat detta men det gick lika dåligt för mig.

Jag tog med mina grejer på kvällens födelsedagsmiddag och snackade med ett proffs. Han gick ut i bilen och efter två min var gummigrejen loss… Så nu sitter munstycket på plats och alla spår efter tvättmaskinen är nu raderade!

Vi hade för en gångs skull inte så tidig första match. Samling 10.30 och då var jag på plats i Högdalshallen. Jag hittade ingen annan av lagkamraterna och tänkte att de redan gått in i ett omklädningsrum. Det visade sig att de satt i en annan hall… Så det var bara att lägga benen på ryggen och dra till Farstahallen :)

Vi var fullt lag!! 10 utespelare + målvakt. Fantastiska förutsättningar och en tränare på plats och en på länk från Oslo.

Vi startade första matchen mot Gnesta och spelade inledningsvis väldigt knackigt… Parkettgolv är vi inte vana vid. Bollen går såå fort och glider ifrån en hur lätt som helst. Skotten satt inte heller men vi gav inte upp. Vi fortsatte att kämpa fortsatte med dåliga passningar och halvdana skott. Men vi gav inte upp. Monc kom över bollen och drev in mot mål. Jag tänkte att det var bäst att hålla sig framför mål och det visade sig vara ett klokt beslut. Monc sköt och målisen lämnade en retur som jag på volly kunde smaska in i mål! Tjohoo 1-0.

Sen kvitterade de till 1-1. Då var de Millans tur att skjuta och Mia stod välplacerad vid mål och kunde smaska in returen och avgöra slutresultatet till 2-1! Gnesta spelar i div 2 i Sörmland och det var det lag som vi på pappret borde slå. Det kändes otroligt skönt att vi faktiskt också gjorde det!

Andra matchen var mot Ingarö från div 2. Efter förra förlusten fick vi nya instruktioner från Oslo och vi gjorde som vi hade blivit tillsagda. Stundtals spelade vi faktiskt riktigt bra och det blev en händelserik match med flera 5-4 och även en stund 5-3. Dessvärre kunde vi inte avgöra i de lägena men vi gjorde en bra insats!

Matchen slutade med förlust 2-4 men vi var ändå nöjda och tyckte att det var en rätt jämn match. Mia hade fått in siktet och satte båda våra mål – superkul.

Den sista matchen visste vi skulle bli svår. Tyresö-Trollbäcken, div 2. Ytterligare instruktioner kom från Olso! Dessutom tappade vi en spelare så vi körde på tre backar. TT slog Gnesta med 9-0 och Ingarö med 7-2… Vår plan var att satsa på försvar och att inte släppa in mer än 5 mål. Vi löste uppgiften med bravur. Vi kontrade en del och hade ganska många målchanser men vi fick inte in den. Det fick däremot TT, 4 gånger. Vi hade ett mycket tajt försvar och kan nu verkligen våra positioner. En bit in i andra period går en lagkarat sönder… foten. Shit… OK vi rullar på forwards. Efter ytterligare en stund går Mia sönder… också foten… Vi rullar 4 st på tre positioner. Men det gick bra. Snacket funkade och vi gick av plan med ett leende på läpparna. Dessutom är vi glada över att vi inte kom till slutspel. Vi har nämligen inget lag för spel i morgon…

Kappseglingen

Pappa seglade kappseglingen med en vän och kom på andra plats av 13 båtar. Jag är mycket nöjd över deras insats och kan bara gratulera samtidigt som det var lite trist att inte vara där…

Men så är det när man har mycket inbokat… Det är inte alltid lätt att välja men jag tycker i efterhand att jag gjorde rätt val.

Ytterligare försäljning

Eller ja… kanske inte försäljning. I morgon kommer det en kille och hans pappa och hämtar soffan! Priset är satt till 0:- Det är bara så himla skönt att jag slipper konka ut den… det kommer inte att bli lätt men det har ju inte de någon aning om… Dessutom ringde det en annan spekulant så om den första inte kommer kan jag alltid ringa nr 2.

Detta betyder att jag i veckan åker jag till Staland och köper en ny soffa! Hoppas att de kan leverera i nov… till nya lägenheten. Så fram till flytten får jag kolla på tv sittandes i en pinn-gung-stol… Inte så mjukt men å andra sidan har jag lite annat att göra än att kolla på TV… Jag är superglad för att bli av med soffan i alla fall. Jag kan ju alltid ligga på spikmattan… hur svårt ska det va?

…vad säger man?

Vi var 9 st som sågs på en italienare på Söder och käkade en god middag innan det var dags att bege sig till Göta Lejon. Vi skulle se Blue Man Group. Två st hade sett dem tidigare i USA och sa att det var helt fantastiskt. Jag hade tänkt mig mycket färger och mycket trummor… så var det inte. Rött gult och lite lila bjöd de på förutom sina blå huvuden.

Visst de hade ett fantastiskt minspel och var duktiga trumslagare men mellanspelen… helt ärligt… Det var inte särskilt bra.

I ett mellanspel tog de upp en dam på scen. De placerade henne vid ett bord och satte sig brevid på rad. Där åt de saker och bjöd varandra och henne. Sen kräktes de upp diverse gegga och sprutade slem ut ett litet rör som satt fast i tröjorna på bröstet… Är det underhållning?

Sen tar de upp en kille… Klär honom i en vit overall, tar honom backstage, målar overallen blå och kastar honom mot en vit tavelduk. Ja, hans avtryck hamnade på duken och sen var den underhållningsbiten som vi fick se på tv-skärm avklarad…

En sekvens visade olika smilies i säker 15 minuter…  med roliga kommentarer… vi fattade grejen redan efter 5… Det var lite genomgående ganska sega nummer. Det kändes som att de försökte fylla ut tiden…

I showen ingick också en hel del att publiken ska hålla på att göra rörelser och greja. Det är inte riktigt min stil men visst, jag viftade på…

Avslutningsvis kommer det toapapper och pappersremsor farande från alla håll. Jag lovar, det var säkert 200 rullar som satt fast i väggen bakom publiken. De rullades ut och skjutsades, med publikens hjälp, över alla och fram mot scen. Helt galet men visst, det blev lite roligt. Och sen var det slut… Mäktigt… not

Nä, jag kan nog inte rekommendera den föreställningen… För 700 spänn hade man kunnat gjort något roligare. 200 hade det varit värt. Men så är det. Ibland vinner man, ibland förlorar man.

I morgon är det turnering. Tre matcher och där räknar jag inte med något slutspel på söndag :) Vi kommer att möta två st div 2-lag och vi borde inte ha en chans men jag tror att vi kan ge dem en match om vi bara har folk så det räcker… Men vi får se det som träning.

…men plånboken låg i en låda på jobbet… inlåst och säker…. Det känns väldigt bra att ingen faktiskt har gått in i lägenheten men trist att jag hann spärra alla kort och fota för nytt körkort. Visst tanken slog mig att den kunde vara på jobbet men… varför skulle det varit det? Jag hade ingen anledning att ta den ur väskan…

Men tydligen gjorde jag det ändå… är det det som kallas Alzheimer light?? Skönt att jag inte hann fippla med försäkringsbolaget i alla fall. Det brukar vara så himla jobbigt… Jag har ju tappat ett par kameror så jag vet hur svårt det kan va!

Så nu inväntar jag bara de nya korten. Såklart är det Visa och MasterCard som är viktigast men vad dimper ner i lådan idag om inte kort från ICA och Konsum… Ja ja nu kan jag i alla fall handla lite mat :)

På jobbet blir det mer och mer att göra och jag kommer in i det bättre och bättre. Det känns riktigt bra. Vi har fått in en ny kommunikationschef som är full av driv. Jag gillar verkligen kommunikationschefer. Jag tycker själv att jag alltid har jobbat bra med dem men det kan eventuellt bero på att jag alltid har velat jobba med kommunikation :) På en kommunikationsavdelning… å så hamnar jag på en hel kommunikationsbyrå. Det verkar som att jag har hamnat helt rätt!

Jag känner mig ganska ivrig och förväntansfull över den här flytten. Igår var jag och pappa och handlade parkett. Det ska bli superkul att få sätta tänderna i den och lära sig lägga golv. Jag har ca 40 kvadrat att öva på så det ska nog gå bra – hur svårt kan det va?

Jag ska ha klinker i hallen har jag tänkt. Vid något tillfälle sa jag till pappa att jag skulle ha klinker”S”. Oj oj det skulle jag inte ha sagt… – Håren reser sig på armarna när du säger så… Jag mår nästan illa. Det heter klinker, utan s. Ooops… jag ska bättra mig. Men döm av min förvåning när jag kommer till Kakelpalatzet idag och på dörren står det ”Kakel och Klinkers”. Jag kanske ska handla någon annan stans :)

På lunchen var jag förbi hos Sanofi för att låna flyttkartonger. Han jag hade snackat med sa att det fanns kanske 10-12 st. Jag sa att det var toppen och att jag gärna lånade dem. När jag kommit hem med alla kartongerna räknar jag dem till 24 st!! Otroligt. Det kommer jag långt på! Jag kommer ju att flytta lite i taget.

Jag har redan packat 9 kartonger… och det märks knappt… Det blir många vändor till lägenheten när det är dags… Men det ser jag fram emot!