Hur svårt kan det va?

Igår var det premiär i elitserien, innebandy för damer. Vi var där men det berättade jag iom igår så idag fokuserar vi på en annan premiär. Min systerson skulle spela sin första fotbollsmatch. Enligt syrran var han ganska övertygad om att hans lag skulle vinna. Han är begåvad med ett enormt självförtroende så jag tvekar inte en sekund på att det stämde…

På pigga fötter inleder de matchen. Det är svårt att veta vad de kan när jag bara har sett en enda träning och det var förra året… Jag imponerades dock av att de i många lägen tog det lungt, tog sats och passade en kompis. I andra lägen gick de rätt in i närkamper och när det var tillfälle att avvakta gjorde de det. Jag tycker att det gjorde det bra! Det tyckte inte killarna… De förlorade matchen med 7-0 och det är en tung start men jag tror att det är nyttigt.

När jag står där på sidan kan jag bara konstatera att det är en otrolig skillnad på flickor och pojkar. Tjejerna går in i närkamperna med rumpan eller sidan först, killarna satt upp armarna och körde på. 5 min efter matchen kommer tjejerna knappt ihåg att de har förlorat. Det viktigaste är att ha roligt – en underbar inställning. Killarna däremot, 7 år gamla, analyserar matchen direkt och kommenterar flera gånger att det var just 7-0.

Det ska bli otroligt roligt att följa laget framöver.

När jag kom hem gjorde jag det bara för att vända. Jag bytte jacka, tog min röda svamp-påse och stack iväg. Jag gick väl en timme i skogen och fick ihop ett par liter. Mycket taggsvamp, några gula kantareller och resten höstkantareller. Jag blir lika lycklig varje gång. Inte för att jag behöver eller kommer att kunna göra av med mer svamp men det är så mysigt att vandra runt i ensamheten i skogen!

Nu har jag skickat iväg mitt referat för påseende av kommunikationschefen… jag håller tummarna för att det håller.

I morgon är det en ny dag, ny vecka, nya utmaningar och nya äventyr! Läs mer i morgon kväll!