Hur svårt kan det va?

Idag jordfästes min vän och före detta kollega Teresia ”Tessan” Svensson. Jag och mina kollegor skulle ses på parkeringen. Det var lättare sagt än gjort. Norra begravningsplatsen är en enorm begravningsplats. Jag hade ett svagt minne om att jag hade läst att det var Norra Kapellet vid grind 3. När jag var framme var jag vid grind 6… oj då… men det var å andra sidan Kattis också. Vi tog en prommenad genom kyrkogården och mötte upp Helena, som hade blivit avsläppt vid någon annan grind… Väl framme slöts vi upp med ytterligare en fd kollega, Anders. Vi kom i tid och hann samla oss lite innan det var dags att gå in i ett väldigt fint kapell.

Det var en fin begravning med massor med blommor och väldigt mycket vänner, kollegor och släkt. Det var tungt att se familjen i denna svåra stund. Tessans syster är otoligt lik Tessan, det var nästan som att se henne sitta där som åskådare. Lite skämmande men det känns som vi såg Tessan själv en sista gång, och det var roligt.

Tessan omkom i en cykelolycka strax innan midsommar. Ja, hon hade hjälm men det hjälpte inte vid detta tragiska tillfälle. Hon blev överkörd av en lastbil och prästen skänkte även en tanken till chauffören. Det var fint gjort tycker jag, han kan inte heller ha det lätt nu.

Efter cermonin var det fika på Värdshuset intill Karolinska sjukhuset. William, Tessans kille höll ett otroligt fint och roligt tal om hur de träffades, på en ”halv-blind-date” och hur hon var som människa. Tessan ville gärna gifta sig med Wille, men han slank undan varje gång hon förde det på tal. Jag kommer ihåg hur Tessan berättade om hur hon skulle jobba vidare på det. Hon hade inte behövt jobba så mycket mer. Wille hade bestämt sig för att fria, nästa gång de åkte till Öludeniz, deras favoritställe i Turkiet dit de åkte varje år. En vecka i juli och en i september. den här gången hade de bjudit med några vänner på septemberresan. På deras favvobar, inför alla skulle han fria. Jag tror att Tessan sitter däruppe på ett moln och ler nu, som bara hon kan göra.

Janna och Andreas – Tessans syskonbarn, som hon har berättat så varmt om, höll också tal. Med darrande röst berättade de att Tessan inte var vilken moster som helst. Hon var som deras extramamma och vän. Hur hon alltid ställt upp och stått dem otroligt nära. Och såklart hur mycket de saknade henne.

Efter fikastunden fick Kattis och jag skjuts av Anders tillbaka till bilen. Det var dock lättare sagt än gjort att hitta på Norra begravningsplastsen… jag tror vi snurrade runt i säkert 15 minuter innan vi äntligen hittade grind 6… där vi hade parkerat.

En dag som denna får jag mig en tankeställare. Det gäller att ta vara på livet och det man har, i morgon kan det vara för sent. Gör det idag, skjut inte upp saker till morgondagen och använd cykelhjälm. Det var det uttrycket Tessan levde efter och det är en liten tröst idag.

Sov gott Tessan

Frågan är om det är framsidan…  eller baksidan…

Det råder delade meningar om det men oavsett vilket man anser så är det fantastiskt vackert där ”på andra sidan”. Jag har haft tre soliga och fantastiskt härliga dagar med systrarna och deras familjer. Vi har badat, solat och åkt båt.

Jag som älskar skaldjur lobbade hårt för att det skulle stå på menyn en dag och de andra var inte sena att hänga på. Vi åkte till ”Stocken” där de har en liten gullig fiskbutik. Det blev: Blåmusslor, Krabba, Räkor och Havskräftor. Oj oj oj vad gott det var. Synd att det inte blev ett enda foto… vare sig på Stocken eller på skaldjuren… inte ens på skalen… illa :) Men skaldjur i den mängden har en baksida… det är att man blir oerhört törstig och sen kan man bli lite… risig i kistan. Nu tror jag vi klarade oss allihop men så lämnade vi 4 räkor också :)

Tanken var att vi skulle ha makrill på menyn en dag. Jag, Melker och Jon drog iväg för att fixa det! Vi skulle ”dörja”. Det hade jag aldrig hört talas om så jag ville gärna hänga med. Det visade sig att det var som en blandning av torkspilkning och att rycka strömming, som visserligen också heter att pilka… Vi hade två dörjor. Ett stort plashandtag med tjock rev. Längst ut sitter 5 krokar, som är stora som vid torskpilkning. Man släpper i sin lina och släpper ut 30-40 m (eller nåt, långt i alla fall) sen håller man i dem medan båten sakta åker framåt. Och så rycker man lite lite tills man känner att makrillen hugger tag :) Då drar man upp! Det var i alla fall så jag gjorde men… dessvärre bara en gång med firre på. Synd att det bara blev en men det var såå roligt och vi hade en härlig stund på sjön.

Nackdelen med västkusten är maneterna. I år var det bara brännmaneter. Ett konstigt djur man kan undra vad de är bra för… De är sååå läbbiga, det är i alla fall alla överens om tror jag. Vi såg ett par riktiga praktexemplar med flera meters trådar hängande… uhh

Se alla bilder på Facebook!

…och då åker jag hem…  dålig tajming…

Dagens morgondopp var ingen fröjd… 19 grader. Otroligt hur det kan sjunka så in i bengen fort… Men jag bet ihop och tvättade håret ändå. När det gäller kroppen kanske det inte blev den mest noggranna tvätten men det blir en dusch när jag kommer hem till stan.

När vi kom hem från badet visade det sig att de hade fixat pumpen till vattet så nu rinner det inne igen, som det ska. Såå skönt men… för vår del betydde det att vi kunde äta lunch – eftersom vi återigen kan diska :) Hur man nu kan längta efter det… disken alltså. Lunchen längtar man ju till varenda dag :) Hur svårt ska det va?

…ja ni vet, hemma bäst. Är hemma ett kortare tag för att tvätta och packa om inför nästa tripp. Det är faktiskt skönt att känna att man trivs hemma, hemma i soffan :)

Vad ledsen jag blev när jag såg balkongen… alla blommor i lådorna hade dött utom två små stackars klätterväxter men det är inte mycket hopp för dem heller… Det blir till att köpa nytt och börja om när semestern är slut. Tomatplantorna håller i stället på att ta över hela balkongen. Nu är de högre än mig…

Men men, det är så bra det kan bli nu och lägenheten är dammsugen och fin! Jag hann med att köra tre maskiner tvätt också så nu kan jag vara ren en stund på nästa tripp :)

Det var lite halvrisigt väder i fredags så vi bestämde oss för att göra en liten utflykt. Fållnäs konsthall blev det. Jättetrevligt ställe med glaskonst, keramik, fotografier och… ljuskonst… Ärligt ibland måste man få undra. Det var en massa ihopmonterade rör och så satt en glödlampa i ändan… Ja det verkar som att man får kalla lite vad som helst för konst :) Annars var det otroligt fina grejer. Kul att det är lite olika och inte bara tavlor…

Och fikat satt som en smäck – precis som det brukar :) Morotskaka och dricka, inte illa.

Efter det besöket for vi vidare mot metropolen Sorunda. Där hann vi med både Granngården och Konsum. Det blev en lite vattenkanna inhandlat och så mat förstås. På vägen tillbaka till landet stannade vi till i Nergerbyn… eller så får man kanske inte säga? Frönäs! Hur svårt kan det va?

Där har de också en hantverksbod. Så vi passade på att handla en present till vår tredje systers son. Eftersom ingen av dem läser bloggen så kan jag avslöja att det blev ett läderhalsband med ett ankare i silver som berlock. Tyvärr har vi ingen aning om han, 11-åringen, gillar smycken… men det kanske kommer…

Jag har ett antal utflyktsmål som måste göras varje semester. Annars känns semestern liksom inte fullbordad. Jag vill varje år komma till Koskär (check), Ålö (check), Revskär/Tullskär (check), Nynäshamn (check), Trosa och ”Fina Fisken” och Tottnäs fiskbutik. Sen är jag ganska nöjd. Allt annat är bonus. Helt otroligt men efter en vecka har jag bara två ställen kvar, och de ska jag förhoppningsvis hinna med denna vecka! Fatta – 3 veckor av bonusmål!! Ankarudden, Krokskär och Öja (check) är andra utflyktsmål jag också gillar men… inga måsten.

Idag var vi på Revskär… eller var det Tullskär? Det var i vart fall inte Tallskär… Hur svårt kan det va? Öarna heter samma och ligger precis brevid varandra… Revskär och Tullskär sitter dessutom ihop, hur ska man då veta vart man är?? Ärligt…

Vi hade en toppendag. Jag, syrran, systersonen och vår faster. Så himla härligt. Tre generationer på samma ö och inget tjafs :) Och vädret är helt underbart, salladen blev perfekt och mammas hembakta bullar var pricken över i:et.0 Är det verkligen möjligt att man kan ha det så bra som jag har? Det känns otroligt. Jag är sååå nöjd med livet just nu!

Idag var det första gången som jag och syrran tog båten  lite längre. 4 sjömil… :) Fast det är verkligen inga problem, jag känner mig som en sjöbuse – hittar bland kobbar och skär :) och bästa supporten är ombord. Det känns rätt bra…

Sen var det det här med att angöra bryggor… Phu, det är inte lätt med en båt man knappt kan styra och idag kanske jag inte valde den bästa vägen… men jag hade förberett mig med en båtshake, så man skulle kunna tro att jag aldrig gjort på något annat sätt… Jag kommer att ha en annan strategi nästa gång :)

Vi har ätit en fantastisk middag på Spetta i kväll. Med potatis, svamp/räksås och gårdagens härliga grönsaksgryta/gratäng… eller vad det nu var…  Vår faster är riktigt duktig på mat. Jag bara försöker se och lära så mycket jag kan… Jag hoppas att någonting fastnar… hur svårt kan det va? Jag fick en receptbok av henne i födelsedagspresent!! Undra om det var en pik, eller?

Nä… jag ska nog laga nått gott och bjuda hem henne nån dag… Rackarns vad jag är dålig på att bjuda hem folk… det måste bli ändring på det. Det ska bli mitt ”höstlöfte”!

Hur svårt kan det va?

Vi var ute och seglade igår och livet på sjön är precis som det alltid har varit. Det är precis som ett radhusområde. Har ni sett vinjetten till Svensson Svensson? När alla kommer hem samtidigt, springer ut med grillen, äter, kokar kaffe, plockar in maten, leksaker och flaggan för att till sist släcker lampan.

Så var det igår. På förmiddagen var det fullt på klipporna. Solen sken och vattnet var mer än badbart. Det närmade sig lunch och vi drog oss till båten. Alla runt omkring satt också i sina båtar när vi kom tillbaka… hur kom de dit så fort? Vi kokade potatis och plockade fram sillen. Så sklår klockan 13 och vi hör från alla båtar att samma radiokanal sätts på. Sommar i P1 strömmar ur alla båtar.

När vi sätter tänderna i den första sillsvansen upptäcker vi att det är exakt vad det andra också gör – äter lunch! 13.00 verkar vara den tiden som gäller för lunch. Mätta och belåtna kokas det kaffe i alla båtar och under fortsättningen på Sommar diskas det för att kunna slappna av lagom till kaffet är klart.

När vi sitter i lugn och ro är det alltid kul att kolla på vad det andra gör… Många slappar som vi men det är alltid någon nititsk rackare som ska vara så himla aktiv. Det ska fixas och pulas och svabbas däck, mitt under Sommar i P1… när Mats Sundin är som mest spännande.

Nä, nu ska jag på getingjakt! Vi har ett gäng som tror sig bygga ett bo ovanför vårt matbord, glöm det, är de dumma på riktigt? Jag har köpt en flugsmälla utformad som ett tennisrack med el i… Jag har prickat över tio st bara på 11 fikat… Nu ni!

Vi träffades på slottskajen och mumsade i oss en macka innan vi ställde oss i kön till m/s Blidösund i torsdags. Administrationen kring påsläppet hade en del luckor men när den väl var klar kom även vi på.

Vi sattes oss, enligt erfarna resenärer på fartygets bästa platser och njöt av solen och ett glas vitt. 18.30 la båten ut från bryggan och färden gick  ut mot Vaxholm. Solen sken och vi njöt i fulla drag.

19.15 skulle Theresa Andersson börja sitt gig. Jag hade aldrig hört talas om henne men tänkte att båt, sol, sommar och musik inte kan bli fel. Och det blev det inte heller. På scenen står en söt tjej i mörkgrön klänning med blå och gula fåglar. Och så börjar hon… Helt ensam spred hon ljuva toner i båten. Hon hade massor med instrument och atteraljer med sig och det visade sig att hon  i omgångar spelade in det hon spelade medan hon framförde det… så till sist lät det som hon hade en hel orkester med sig. En orkester som hon administrerade med fötterna…. Helt otroligt och fantastiskt bra. Tjejen hade sån glädje och utstrålning i det hon gjorde så det var helt magiskt. Killarna blev helt förälskade! Aha… det är nåt sånt man ska satsa på… hur svårt kan det va?

Vi stod i aktern på båten och njöt av underbar musik medan Stockholms skärgård passerade i ett behagligt tempo. Solen gassade… precis där jag stod… så fleecetröjan kändes klart överflödig :)  Men… det är inte lätt att klä sig för sjön.

22.15 anlade vi bryggan igen och sakta gick vi genom stan… eller, nja, ni som känner mig vet att så himla sakta gick det inte men det lät bra…

Jag köpte en glass och satte mig på tunnelbanan hem väldigt nöjd och glad efter kvällen och fleecetröjan satt där den skulle på vägen hem genom Blackan… det kan också ha varit på grund av att chokladen från min Daimstrut gjort flera avtryck på mitt vita linne… hur svårt kan det va att äta glass??

Tack för den födelsedagspresenten! Det var verkligen supertrevligt!

Se bilderna på Facebook!

Theresa Andersson

Såklart att det blir naturhamnar också men i år blir det lite mer hamnar, lite fler restauranger och lite mer socialt liv! Det ska bli supernice. Båtshaket på Ålö blir det absolut. Jag hoppas att vi kan pricka in spelningen med Lovers of Covers, husbandet som jag har jobbat med under massor med år i ungdomens dagar!

Så mathållningen kommer att bli lite enklare den här resa men det kommer antagligen bli alldeles för mycket ändå – det är lite så jag jobbar. Det vore väl förskräckligt om man blev av med något gram på grund av svält :) Nej nej, jag bunkrar med massa gott men kanske inte så mycket färskt. Men det är klart att vi ska använda den röda fina grillen :) Hur svårt kan det va?