Hur svårt kan det va?

I min bokhylla har jag massor med träningsfilmer… vem är förvånad? Igår hittade jag en ”Bli en bättre löpare” med ett intervallprogram i Mp3 format! Det testade jag idag!

Det var 25 min så jag tänkte att jag joggar ner till Grimstaängen och kör runt den. Det blir väl ett varv eller så… Döm av min förvåning när det börjar med uppvärmning… ett helt varv. Jag var trött redan då… Men, sen började det… med indianhopp i 20 sek, jogga vanligt, spring så fort du kan 40 sek, jogga vanligt i flera set. Väldigt konstig att ”spring så fort du kan” kom varenda gång det var uppförsbacke…

Sen kom det… dynamiska hopp… Vad skjutton är det? Hur svårt kan det va? Jag hoppade på ett ben i taget och tyckte att det var ganska dynamiskt… Det visade sig att man skulle ha kollat igenom programmet innan man stack :) Jag tror det är jämfotahopp… hon sa på ”bandet” att man skulle svänga med armarna men ärligt, jag vet fortfarande inte… fast jag har kollat i programmet. Någon som vet?

I programmet skulle man jogga ner och till slut gå den sista biten men jag joggade på ytterligare 20 minuter och känner mig otroligt nöjd med det. Dessvärre blev det ingen styrka när jag kom hem men… det kan jag ta en annan dag!

Tack alla för en trevlig after work igår.

Lustig att det visade sig att det bara var folk från fd Sanofi-Synthelabo som kom. Inte så konstig i och för sig med tanke på hur kul vi hade på den tiden. En tid som inte kommer igen. Men det är så fantastiskt att se att så många vill hålla kontakt. Ja det var verkligen supertrevligt. Detta är ett gäng som har svaret på ”Hur svårt kan det va?” – Att komma på after work när tillfälle bjuds!

Vi ses nästa gång!!

Vi hade bestämt sen ett tag tillbaka att vi skulle gå ut och käka och snacka, efter att vi fått reda på nya organisationen. Sagt och gjort det gjorde vi idag. Fantastiskt trevligt!

Vi var på ett Sushiställe i Hammarby Sjöstad. Supergott! Vilken härlig stadsdel det är! Jag har verkligen bara sett några få delar och då främst genom bilrutan. Nu fick vi uppleva den här delen som är som en egen liten stad. Efter middagen tog vi en prommenad längs vattnet. Och avslutade med en kaffe på ”Göteborg”. Att vi inte gör sånt här oftare… Det var verkligen både roligt och trevligt. Tack tjejer för en härlig kväll!

Det är tunga dagar… I morgon får vi se hela organogrammet. Med rutor och namn.

Jag hoppas att vi också får lite tankar och ideér om hur de har tänkt och anledningen till att de tror att detta blir bättre. Jag håller visserligen med, det är en bättre struktur som det blir men eftersom man har gått ifrån den en gång undrar jag hur tankarna går.

För min egen del så tror jag det kommer att bli mycket bättre. Jag kommer inte att behöva känna mig så splittrad. Jag kommer att kunna fokusera på ett område vilket känns jättbra. Stressnivån kommer att minska (hoppas jag) och jag hoppas och tror att vi kommer att kunna planera lite mer än en dag i förväg…

Idag har dessutom den kollega som fick gå, kommit tillbaka. Helt otroligt men jätteroligt. Så vi kommer nog kunna ha ganska kul även i höst. För det blir ju inte roligar än man gör det :) Hur svårt kan det va? Lite mer frekventa AW så löser vi det mesta!

Har varit ute en vända och sprungit och kört intervaller. Det känns verkligen jättebra i all stress. Det lättar krampen jag har haft i magen de senaste dagarna.

Jag tränar inför Blodomloppet. Där fick man välja på 5 eller 10 km. Jag valde 10… hallå… hur tänkte jag där? Nästan alla andra valde 5… Men men jag kände mig väl stark när jag anmälde mig så nu får jag stå mitt kast :) Det ska nog gå bra. Det ska bli spännande och se vilken tid det blir. Om intervallerna har gett något. Sist jag sprang 10 km tog det 62 minuter… Jag har också anmält mig till Midnattsloppet… i en grupp som ska springa på 50 min… HUR tänkte jag där? Men, hur svårt kan det va? Det är väl bara att lägga benen på ryggen?

Så jag känner mig ganska glad även om jag tror jag hade varit ganska nöjd även om jag hade fått en spark där bak. Men jag kan inte riktigt glädja mig åt det när andra har fått gå eller fått en tjänst som de inte alls vill ha…

Nu har väl hälften fått besked och resten får i morgon. Och på torsdag får vi se hela organogrammet. Det blir en helt ny organisation men… det blir det nästan varje gång så vi är väl inte särskilt förvånade.

Det har varit lite konstigt upplägg på den här omorganisationen. Varje avdelningschef har fått bestämma själv när var och hur deras respektive anställda ska få besked. Känns konstigt att de inte har fått instruktioner om hur det ska gå till så att alla gör lika. Hur svårt kan det va? Men det kanske finns någon klurig anledning till att de har gjort som de har gjort…

Ja, nu sitter man väl säkert i vart fall fram mot jul… sen får vi se vad som händer. Det gäller att vara beredd.

Nu har vi jobbiga dagar framför oss på jobbet…

Några har fått ”samtal” face-to-face eller via telefon. En kollega som hade face-to-face-samtal fick gå i morse. En av mina närmaste kollegor som är mammaledig fick ”samtalet” på eftermiddagen. Hon blev uppsagd. Det känns såå tråkigt. Jag hade verkligen sett fram emot att hon skulle komma tillbaka efter sommaren. Vi har haft så himla roligt ihop. Skrattat så mascaran har runnit så många gånger. Och det här är bara början. Det är så jobbigt att förlora så härliga kollegor. Men, jag kanske inte heller blir kvar och då förlorar jag hela bunten. Det är det som känns tyngst en dag som denna.

För att skingra tankarna stack jag ut och sprang. En bra vända med intervaller och skogsträning. Det är något jag ska köra mer av. Turer i skogen över stock och sten. Man måste ha bra kontroll och verkligen koncentrera sig på var man sätter fötterna. Nästa gång ska jag leta rätt på ett träd och köra lite chins. (Hänga i en gren och dra sig upp – det kommer se skitkul ut… i alla fall när jag ramlar ner…)

Sen blev det lite styrka. Nu har jag verkligen fastnat för sumomarklyft. Jag gillade dem inte alls från början men nu har jag insett hur bra de är och hur ett enda lyft tränar hela kroppen. Det känns mest i ryggen och det känns bra för ”linne-säsongen” :) Vickan klarade det så… Hur svårt kan det va?

Idag stekte jag upp några av de strömmingarna jag hade med mig från helgen.
Åh vad gott detta var. I solen på balkongen med en ekologisk öl :)

Hur svårt kan det va?

Lördag
Jag stack tidigt på lördan, eller ja.. vid 10, stannade till på systemet och sen bar det iväg ut mot landet. Direkt när jag kom fram gick vi (jag, mamma och pappa) ner till sjön och drog iväg med Myggan, vår motorbåt. Vi drog i väg till Fållnäsviken och la ankare. Och så, i med strömmingspilkarna. ;) Vi fick ingenting vid första stället så vi åkte närmare ”pricken” (ett sjömärke). Där behövde vi, eller rättare sagt jag, inte vänta så länge innan det nappade. En och en till att börja med men sen började jag ta dem i ryggen eller magen på väg ner och upp i rycken och fick 3-4 åt gången. Det låter helt makabert… jag vet men så är det när man hamnar med 5 krokar i ett stim.

Till slut började även mamma få napp på sin sida och pappa fick fullt upp med att plocka av firrarna från krokarna. Så kul!

Efter en halv hink slutade vi – man ska ju ta hand om det också… Dessutom fick inte syrran och hennes son hänga med ut för det blir för trångt så jag sa till dem att jag kunde åka med dem ut lite senare så att de också fick prova. Andreas hade aldrig fiskat strömming så han var supertaggad.

Efter första turen åkte vi hem och åt stekt strömming på knäckemacka till lunch. Sen vilade vi, var ute och sprang en vända och pulade lite ett par timmmar innan det var dags att sticka iväg igen. Första gången i motorbåten utan pappa… Tja, hur svårt kan det va? Jag hade ju tränat en gång på förmiddagen.

Och, det var inga problem att komma ut ur hamnen men när vi kom ut ur viken och jag skulle dra på lite började vattnet spruta in över hela båten… Shit vi hade glömt att dra upp fendrarna så de låg i vid vatten yten… Andreas blev dyngsur… Men han klagade inte. Vi torkade av och drog vidare. (Det roliga i kråksången var att vi glömde dem på morgonturen också men då hann vi inte bli såå blöta…)

Vi drog ut till pricken igen och kastade i linorna. Det tog ett tag innan första firren kom och Andreas blev lite otålig men sen så. Då började det komma. Andreas var med och drog upp linorna jag jag tog rollen som fisk-avplockare. Den här gången fick alla fisk och tyckte att det var jättekul, vilket det är. Det är så svårt att sluta bara… Men den här gången tog det slut på fisk, så vi kunde åka hem utan beslutsångest.

Vägen tillbaka gick också bra, men när vi skulle lägga till missade jag bojen. Och den där lilla båtrackarn går inte att styra utan fart.. Jag körde fram och tillbaka flera gånger innan Katti till slut fick tag i bojen och vi kunde lägga till… Tur att de andra inte har hunnit sjösätta än, eller att inte halva befolkningen satt på bryggan…

Vi åte en härlig inkokt lax till middag och sen blev det en tidig kväll för min del.

Söndag
Idag sov jag till 10.30! Så skönt. Dessvärre har det varit rätt dåligt väder idag så vi satt mest inne fram till lunch. Sen drog vi på oss stövlarna och började leta mask. Det var dags för nästa fiskeäventyr. Ner till bryggan med metspön och mask och vissa av oss trodde nog att det skulle nappa. Men nej, så blev det inte. Men det var rätt skönt att vara nere vid bryggan en stund medan solen var framme.

Efter lite fika var Andreas och jag ute och spelade kubb. Kul spel men ganska svårt när man är 7 år. Vi gick över till tennis. Andreas har ett spel med en boll som sitter i ett snöre på en pinne. Det gick jättebra, han var jätteduktig. Jag blev helt svettig så det blev dagens träningspass.

Efter middagen drog jag hem. Jag tog nya Nynäsvägen. De har blivit klara med motorvägen från Ösmo. Det var lite längre men det gick snabbare! Bra att veta för nästa gång jag ska ut.

Och kvällen avslutade jag till ytterligare en Wallanderfilm som jag redan har sett!

Vilka härliga dagar vi har haft!

Helt otroligt att jag blir så chockad varje gång det går från vår till sommar. Jag är liksom aldrig beredd. Termometern visar 20 grader men jag tror inte att den stämmer… Det kan ha varit anledningen till att jag tog höga stövlar och jeans i måndags… bra där… Tur att jag har extra lågskor på jobbet…

Men nu har jag fattat och haft kjol ett par dar :) Lagom tills det ska bli dags för jeansen igen. Hur svårt ska det va?

Jag hoppas verkligen att det håller sig hyfsat bra i helgen i alla fall. I morgon bitti, vid 10 sitter jag i bilen på väg ut till landet! Mammas kommentar ”Bra – då kan du ha melodikrysset på så kan vi ringa”. Ja, mamma - det går bra :)

När jag kommer fram sticker vi ut och drar strömming. Det är så himla roligt. Jag hoppas att det är som de säger, att det finns strömming. Då kan det bli en hel helg av strömming i olika varianter. Fast jag tycker nog bäst om vanlig, stekt med smör och persilja. På en knäckemacka… Svårare än så är det inte. Synd att man inte kan frysa dem bara. Skulle gärna ha ett helt lass till senare tillfällen.

Mamma brukar lägga in strömmingen i små rullar. Jag tycker dessvärre inte att det är så gott. Men jag kanske ska smaka igen. Det sägs ju att smaken ändras när man blir äldre… så jag ska nog se om jag lyckas skrapa ihop ytterligare några vuxenpoäng :) Hur svårt kan det va?

Annars hoppas jag på att syster yster Katti kommer ut med sin son Andreas. Det livar liksom upp lite :) Dessutom är det ”någon” som alltid vill hitta på saker, fotboll, kubb, boccia eller nåt annat :)

Det ska verkligen bli skönt att komma ut till landet ett tag. Ska plantera årets överblommade påskliljor och se över mina lavendelplantor. Hoppas att de har klarat vintern…