Hur svårt kan det va?

Hur svårt kan det vara att hitta motivationen? Jag saknar mina löprundor, jag saknar styrkepassen men jag kan liksom inte förmå mig att se till att de blir av. Jag vet att många tänker ”men herre gud, du tränar ju så mycket”. Jag gör inte det… längre.

Jag kör måndagar, visserligen dubbla pass på ons och en eller tre matcher på helgen men det är inte som det var… och det är bara innebandy. Jag vill göra annat…

Nån som vill spela badminton? tennis? Ring mig, jag är på! Jag får liksom inte ändan ur att ringa och kolla med nån. Jag vet att det är flera som vill så det är nog bara att fråga!! Där måste jag skärpa till mig! Hur svårt kan det va?

Ja, annars är det nog en klassiker som skulle kunna få mig motiverad… fast jag har ju gjort det… Eller halvan. Vet inte om jag skulle fixa helan, är det värt det? Men kanske att man skulle ta en Tjejklassiker och satsa på riktigt bra tider? Vad säger du? Är du på? Hur svårt kan det va?

Jag tror att jag blir mer och mer tävlingsinriktad för varje utmaning och tävling jag ställs inför. Nu har det dragits igång en stegtävling på jobbet. Och jag blir som besatt av att jaga steg. Det går visserligen inte så bra om jag jämför med mina konkurrenter men istället för att sitta i soffan på kvällen tar jag en kvällspromenad, de dagar jag inte tränar…

Det känns väldigt bra med tanke på att jag tävlar med mig själv om att tappa ett par kilo i vikt. DET däremot är en tävling som bara jag kan vinna, och då är det plötsligt inte lika viktigt… Hur ändrar man på det? Hur svårt kan det vara?

Idag har Stockholm fått njuta av en underbar dag prydd av sol och värme. Fint väder ger mig alltid ett sug efter att sticka ut och springa. Dessvärre brukar det suget alltid gå över ungefär samtidigt som jag kliver in genom min ytterdörr… Så även idag men med stegtävlingen i bakhuvudet drog jag på mig grejerna och stack ut för att hämta in 5000 friska steg till dagens 9000 redan insamlade!

Jag känner mig oerhört nöjd! Hur svårt kan det va?

Det här blev en träningsmatch som verkligen gjorde skäl för sitt namn! Det var träning på hög nivå!!

Vi startade första period lite som vi brukar. Vi hade instruktioner och vi körde på.

I andra halvlek fick min femma i uppdrag att köra helplanspress, något som jag var oerhört nöjd med, främst på grund av att jag har lobbat för det en längre tid. Marre från min kedja fick stärka upp på backen i den andra kedjan medan vi fick konditionsstarka Kim till vår.

Vi pressade och spelade mest anfall i vår kedja men vi fick inte till det riktig. Såhär i efterhand kan jag konstatera att när vi ska pressa blir det lätt en hysteri. En hysteri som vi inte släpper när vi fick tag i bollen, vilket vi ofta fick. Vi stressade på i samma tempo mot mål vilket väldigt ofta inte alls var smart… Vi försökte och försökte att komma på vad vi skulle göra. Vi diskuterade på bänken. Vi skulle försöka att hålla i bollen och spela runt och till slut… i sista period började vi göra det. Vi fick till bra spel och avslut från back! DET är jag mycket nöjd med!

Det är svårt att hinna med att se vad den andra femman gör, trots att vi sitter på bänken och tittar… De hade fått i uppgift att spela 2-2-1 och att toppen då ska styra spelet. Kattis som spelade just topp var oerhört entusiastisk från början och gjorde då av med ganska mycket energi :) Hon fick instruktioner och dämpade sig :) Boxen blev kanske lite större än vad som var tänkt men det blev bättre efter lite coachning!

Otroligt roligt att se att vi spelar med två femmor som har helt olika instruktioner och att vi lyckas med det! Och att vår coach AK vågar testa och att hon låter oss jobba på trots att vi inte gör det helt bra. Det är precis det vi behöver. Så himla kul!

Matchen slutade 4-3 och bland målgörare och assisterande såg vi Kim x2, Kattis, Mia, Monc och mig själv!

Härligt jobb tjejer – nu kör vi på! Örby står som första motståndet i serien och det ska bli väldigt spännande!

Fuck off nu kör vi! All in!

//Jenni #4, lagkapten

Det senaste två seglingarna blåste det inte ett smack… 20.30 blåses tävlingen av och det inträffade båda gångerna – ingen kom i mål och alla fick 8 p. Men idag var det annorlunda!

Det blåste så pass att vi i god tid, för en gångs skull, hann ut och kolla hur vinden egentligen var och välja segel efter det. Vi tog vårt favvo – det största vi har! Det fick bära eller brista!

Det bor – oj vad det bor. Vi tyckte att vi skulle köra motsols och för en gångs skull tyckte alla andra också det :) Tur för oss för de andra burkar ha rätt :)

Vi körde fram och tillbaka runt mållinjen och kom hann testa att ”om vi kom upp till en boj vi sett skulle det vara 1 min kvar till startlinjen” Så var det – det gick riktigt bra. Vi startade kanske 15 sek sent men det kändes bra. Vi sträckte upp till första märket, skotade på så hårt vi orkade och vände ut på kryssbogen.

Slagen satt som en smäck och vi gick inte för långt en enda gång! Med träningsvärk i armar och rygg från gårdagens träning var det lite tufft att styra. Pappa for som en gasell över båten och skotade för allt vad tygen höll. Det var inget lätt jobb idag! Ner mot andra märken var det lite tveksamheter om huruvida vi skulle behöva slå eller om vi skulle greja märket. Pappa klev ut på relingen för att kolla och när han konstaterat att det skulle gå vände han upp för att släppa ut seglen, men… dojjan vände inte med… den satt kvar på relingen för att sen ta en egen väg, rätt ner i vattnet… det var den skon det… och lite mindre last i båten :)

Med pappa ombytt till stövlar gick vi vidare mot tredje märket. Ohlsson och Cumulus var närmast efter men ett par hundra meter efter. Vi kör ett varv till ungefär i samma stil men när vi kommer till andra märket försöker vi inte bara klara märket, vi försöker också hitta en ensam flytande dojja… det lyckades vi inte med men vi klarade märket – det kostar att ligga på topp!

Vi kom till tredje märket 19.28, det betyder att vi har ytterligare ett märke att runda. Normalt sett ”mittmärket” men det har försvunnit så vi tog märke 1 i stället och tror att de vara enligt reglerna :)

Här böjar vi bli lite nervösa. Elan 360 har sin röda genacker fylld, H-båten kommer med spinnacker och Cumulusen kommer närmare och närmare. Vi rundar märket och går mot mål och mot alla andra båtar.  Det gör att vi tappar lite vind när kolosserna kommer men det gick. Vi kämpade ända in i kakelt och var först över mållinjen! Såå fantastiskt roligt!

Återigen har det varit en underbar kväll, sol, vind och vatten! Solnedgång och månsken – är inte det livet så säg :)

Nu väntar vi bara på sammanställningen, och eftersom jag sitter på facit så tror jag, om jag har räknat rätt att vi kommer 2:a på 21 p och H-båten 1:a på 19 pinnar! Shit, jag är nöjd! Hur svårt kan det va?

Idag var det 7 båtar till start. Strålande sol och ganska bra med vind. Idag lyckades vi få till en riktigt bra start, utan att tjuva :)

Det blev kryss upp till första märket och efter ett par slag hade vi rundat det. H-båten gick om Ohlson och kom oroväckande närmare och närmare. Efter mitten på andra benet kom han i kapp och jag luffade honom en, två och tre gånger. Han gav sig inte så jag tyckte upp honom ytterligare en gång eller två och sen fick vi ge oss och lämna plats för märket.

Vi körde på och kom i kapp på kryssen men sen tappade vi det och han kom om. Vi satsade på att ingen mer skulle gå om, det gick sådär. Plötsligt inför sista märket blev det rött… Det var Elan 360 som kom farande som ett monster med röd genacker… Det var inte mycket att göra det var bara att hålla sig undan… Sen kom nästa monster, Compis 26:an. Vi försökte inte ens luffa honom, han fick gå om i lugn och ro. Så vi blev fyra…

Det var inte mycket att göra, vi gjorde vad vi kunde… hur svårt ska det va?

Kl 10.10 i lördags morse lämnade vi bryggan, AK och jag. Strålande sol, inte så mycket vind… men det gjorde att vi kunde hissa upp det nya seglet vilket var kul. Det skulle var ostligt men i Mälaren stämmer det aldrig, i alla fall inte i lätta vindar… det var väst…

Det tog rätt många timmar för oss att passera första sjömilen men solen stekte och vi fikade och hade allmänt trevligt ändå. När vi passerat Lambarön började det blåsa mer och så vände det emot… Vi kryssade nästan hela vägen upp till Norrsund på Eldgarnsö. Vi kom fram vid 16.15, det tog alltså 6 timmar för 10 sjömil… då går det inte fort det kan jag lova.

Ett glas vin i sittbrunn efter att vi anlagt bryggan. En prommenad runt på ön och så middag.

i inledde med lite kräftor och bake-off bröd! Huvudrätten bestod av lax, sallad och lättstuvad spenat – underbart gott. Efter kaffe och avec började grannen spela på guran. Man hur mysigt var inte det? Vi tog ett parti yatzy och sen anslöt vi oss till gänget på bryggan och stämde in i deras sång. Fantastiskt. Vilken dag, vilken kväll!

Söndag
Vi vaknade vi 10 och tog ett morgon dopp. Kallt men uppfriskande. Jag tog en prommenad för att kolla hur mycket det blåste, och det var en del. Direkt bestämde jag mig för att byta bort det stora seglet mot ett mindre. Och så fick det bli.

Vi käkade frukost, fikade och gjorde oss klara för avfärd. Då bestämde jag mig för att ta ett rev i storen. Kanske skulle det vara ett vinnande drag eller så skulle det ta aslång tid att komma hem…

Det var ett vinnande drag. Vi lättade från bryggan och hissade på direkt. Jag brukar aldrig reva så det blev till en början väldigt konstigt… :) Men vi hissade och slet i alla tampar vi kunde och till sist satt den där! Revad och klar! Så ut på fjärden. Det skulle vara ostligt men… det var kryss…

Det gick fantastiskt bra och det var såå kul. AK gillar att kryssa så det var väl bra att det blev så ändå. På knappa 4 timmar hade vi kryssat och hem till Kvarviken, det var lite skillnad från lördagens tur.

Nöjda och belåtna lämnade vi Tenorina att vila i hamn till tis!

Vilken helg – den har varit helt underbar!

Idag hade vi förstärkning i besättningen. Min systerson var med! Han hade åkt kommunalt från Lidingö till Blackan – det kallar jag engagemang och intresse!

När vi la ut från brygga blåste det nästan ingenting. Rackarns. Vi körde motor upp till starten och trodde länge att vi skulle bli ensamma men efter en stund såg vi en 5 1/2:a komma farande utan flagga! Han skulle vara med. Och ytterligare en båt kom strax innan vår start. En Compis 36:a.

Det blåste fortfarande ingenting och vi beslutade oss redan 30 min innan start att inte gå över startlinjen innan det var dags. Vi skulle aldrig hinna tillbaka. Det var ett klokt beslut!

Vi startade som vi skulle och satte fart mot första märket. Ute på fjärde blåste det som tur va lite mer och vi kunde göra i genomsnitt 2,5-3 knop hela resan. De andra båtarna startade mellan 6 och 15 minuter efter oss och höll sig på ett behörigt avstånd, flera hundra meter ifrån oss, hela seglingen.

De hade inte en chans. Allt på grund av vårt nya segel som funkar så himla bra i dessa lätta vindar och… att stora båtar inte hinner få upp farten när det inte blåser. Men… det är vi tacksamma för!!

Sådär ja, vi klev återigen in på en första plats och nu leder vi hela tävlingen! Hur svårt kan det va?

Väl i hamn tyckte Melker att vi skulle ha vinnarfest! Jag tackade besättningen med en chokladbit, det var hela festen :)!

I morse ringde klockan 07.00. Som en zombi hoppade jag i ett par brallor och en tröja och gick upp för att ta en macka. Jag han bre två knäckemackor  och ta en tugga när jag ser Sture komma farande över fjärden… 20 min för tidigt… och det är väldigt mycket vid den tiden… Men vi 4 som skulle med bet ihop och fullkomligt kastade oss ur pyamasen och ner i båten.

Det var brådis, Fiskeriverket var i hamnen och påstod att man inte fick lägga nät i viken! Risken fanns att de skulle ta näten. Innan vi knappt hade kommit i båten var vi framme vid första nätet, eller rättare sagt de fem fösta näten. Jag började plocka och abborrarna kom en efter en. Det blev bara fler och fler ju längre in mot vassen vi kom. Leendet spred sig över våra ansikten. Vi tappade räkningen men det var ett gäng, det var vi säkra på!

Nästa nät – också i viken. Även detta var fullt av abborrar! Med stora leenden på läpparna drog vi vidare ut på fjärden. Jag var redan nöjd och kan säga att jag struntade fullkomligt i om det skulle bli fler firrar eller inte.

Vi hade satt tre läggen, med 4 nät i varje, långt ut på Gaviksfjärden och började plocka upp. Jora så att… tre sikar dök upp , tre strömmingar och 5 simpor :) Drakfiskar ni vet :)

När vi kom hem hängde vi upp alla 18 nät. Vi plockade ur fiskarna ur nätet. Jag hämtade min nya filekniv och började rensa. Det var ett år sen sist men efter ett par firrar kom jag in i rensningen igen och filéerna strömmade ur och byxningen satt som en smäck.

Hela familjen Laurent hjälpte till! Jon började filéea och då ökades tempot markant. Johanna hittade en kniv skar filéerna av skinnet. Sigrid hämtade fiskar för rensning och bar rens till måsarna tillsammans med Melker. Esther la filéerna i påsar och la i frysen. DET kallar jag samarbete!

Sammanställningen av dagen var:
36 abborrar!!!
3 sikar
3 strömmingar
5 simpor

Herregud så nöjd jag är!

Vi kom hem och käkade lite lunch… skulle pausa en timme innan vi skulle tillbaka och ta hand om näten. Jag kände mig på hugget och kunde inte låta bli att ta en sista sväng i skogen. Jag kände att jag bara måste försöka hitta ”griniga gubbens” ställe – och tror det eller ej men så blev det! Nu förstår jag att han blev grinig av att bli avslöjad… Jag plockade säkert 3 liter bara där och då var många små och många torra…

Så om du inte redan har gissat så blev det svampmacka till förrätt och sik och abborre till huvudrätt. Underbart gott! Rut och Sture var såklart inbjudna och deltog glatt i kvällens middag.

Det har verkligen varit en underbar dag. I morgon sticker jag hem till Stockholm igen. Borta bra men hemma bäst. Framförallt eftersom det finns stora chanser att jag får komma tillbaka hit även nästa sommar!!

Efter en morgonprommis och frukost drog vi iväg till ”Vallen” för att handla fika till dagens utflykt vars mål var Högbondens fyr. Vi tog båten från Barsta 11.30. Det gick höga vågor och vinden ven men det var ingen fara för den lilla ”färja” vi hade gått ombord på.

Väl framme tog vi en prommis upp till fyren. Vi kikade runt, kollade in utställningen och käkade lunch. Vidare försökte vi hitta grottorna efter klapperstensfältet… men det gick ungefär lika bra som våra svampturer… alltså inte alls.

Vi fick i alla fall ytterligare en fika innan vi tog båten tillbaka igen. Då blåste det än mer… och risken för åksjuka var påtaglig… men det gick bra!

16.30 skulle vi möta upp Sture. Nu skulle vi äntligen få lägga nät!! Som jag har längtat efter det. Vi skulle ha gjort det i måndags men då blev Sture sjuk… men idag var det dags!

Vi gick ut i viken och la 4 nät på ett ställe och 1 på ett annat. Sen åkte vi till Kråknäset (vår stuga) och hämtade kvarglömda flytvästar. Sen bar det iväg och fytt-i-rackarns vad det bar iväg… Det blåste rätt bra och vågorna var ganska höga men vi körde på. Skummet yrde, skurar av vatten sköljde över båten. Sture var dyngsur rätt snabbt och sen följde vi en efter en i samma fotspår, alla utom Sigrid 4 år, som satt i mamma Johanns knä, skyddad från vind och vatten…

Vi la i näten långt ut på ytterligare tre ställen. Sen vände vi hemåt, äntligen. Det gick lugnare nu men efter en kort stund kom regnet. Lagom otur. Kommer det inte i sidled kommer det uppifrån… Hur svårt kan det va?

Sture släppte av oss ”hemma” och vi bestämde ny tid – 18.45 för middag på Mannaminne! Vi hoppade in i duschen och duschade varmt allihop, drog på varma torra kläder och tog bilen upp till restaurangen. De bjöd på sedvanlig ”planka” som grabbarna tog. Vi andra tog rödbetsbiffar, fläskfilégryta och hamburgare.

Sture frågade Sigrid flera gånger om hon ville hänga med ut och hämta fisken i morgon men nä, där får han jobba hårt. Det kommer dröja tills hon hänger med igen. Innan hon somnade för kvällen i kväll sa hon att hon inte ville följa med ”inte ens om det var fint väder” :) Vi hoppas att hon har glömt den där turen till näst år :)

I morgon är ”daten med Sture” satt till 7.30… så det är bäst att krypa till kojs nu! Jag ska hålla alla tummar jag har för en god fiskelycka i morgon!