Hur svårt kan det va?

När jag kom hem idag möts jag av en vattenpöl i köket… Det är inte sant… Nu måste frysfan ha lämnat in… på riktigt… Jag börjar dra ut kylen och konstaterar att det var torrt under den. Slår ihjäl de värsta dammosaurusarna innan jag tar ett krampaktigt tag i frysen och drar… Jo’ra s’att é, där under var det en pöl och parketten har tagit lite stryk…

Skit också. Jag ringer pappa… inte för att han kommer att ha någon lösning men det är i alla fall skönt med lite stöd. Han och mamma kommer som ett skott. Under den tiden rinner det inte ut något mer så det fanns en lite mikroskopisk chans att jag klarar mig igen…

Vi fikar och sen drar de hem och frysen håller sig lugn. För säkerhet skull tar mamma hem sina grejer :)

Just innan jag drar i väg på träning ser jag en lampa som blinkar. Rackarns, blinkande lampor brukar aldrig vara bra. Jag bestämde mig för att det var temperaturen som inte  hade kommit ner i den grad jag hade ställt in men med liten orosklump i magen drar jag på träning, med vetskapen om att jag kanske får plocka ihop all mat och åka till mamma efter…

Jag kom hem nu och upptäcker att golvet fortfarande är torrt och att lampan har slutat blinka, phu där fick jag behålla ett gäng tusenlappar en stund till… Jag vill och vill inte säga – hur svårt kan det va? För jag vet att den klarar sig inte en tredje gång…

Solsidan har nu lämnat sin plats till förmån för ett underbart idrottstävlingsprogram, Mästarnas Mästare, så jag fortsätter att bänka mig i soffan kl 20 på söndagarna.

Jag är mycket nöjd över att mitt favvoprogram är tillbaka och att Stenmark är med! Han leder, inte helt otippat, hela skiten. Rackarns att jag missade första avsnittet. Måste kolla in SVT play och se hur det gick till.

Jag är dock lite ledsen över att George Scott åkte ur. Jag har liksom blivit lite förtjust i boxare. Snacka om att jag har haft förutfattade meningar… men glad över att inse att jag haft helt fel. George har jag dock aldrig sett som annat än en trevlig människa och i det här programmet har dessa åsikter förstärkts. Det var såå trist att han åkte ut i kväll. Jag hade gärna sett mer av honom. Livet är hårt mot de hårda…

Anledningen till att detta är mitt favvoprogram är nog att jag blir så imponerad och oerhört inspirerad av alla duktiga idrottsmän och kvinnor vi har i det här landet.

Idag visades film om den kvinnliga roddaren, hur hon manar sig själv att köra hela vägen in i kaklet. Jag tror inte att det är så många som klarar det. Hon svimmade när hon passerat mållinjen efter en tävling. Det är inte helt ofrarligt när man håller på med en vattensport… Galet!

Och så Pekka Lindmark som man har vuxit upp med. Vilken kille, vilken målvakt, vilken skön människa med självdistans. ”Varför blev du målvakt?” ”- Den sämsta spelaren fick stå…” och hur bra gjorde han inte det?  Underbart!¨

Jag ser redan fram emot nästa avsnitt!

Vi skulle spela match i kväll i Brommahallarna. När vi tränar där på onsdagar brukar jag ta bilen till Brommaplan på morgonen och ställa i garaget. Det kostar 15 kr i infartsparkering. Fantastiskt skönt efter träningen och halva priset från att hämta bilen efter jobbet och betala fullt pris under träningstiden. Så jag gjorde så även idag…

När jag kommer fram står en man och ska betala. Det visar sig att automaten är trasig och vi börjar båda fippla med SMS biljett. Ingen av oss hade gjort detta tidigare så vi blev kopplade till var sin växel. Under tiden kommer en kvinna till garaget och när hon får veta att automaten är trasig går hon iväg för att hitta en annan. Det visar sig att automaten två trapper upp funkar men både jag och mannen fortsätter våra samtal, troligen för lata för att gå upp… När jag har lämnat mitt kortnummer och registrerat allt påtalar killen i telefon att det är en liten serviceavgift på 39:-/mån för att använda den tjänsten… Tjena, hur svårt kan det va?

Så jag lägger på och går motvilligt upp och betalar i den fungerande automaten på plan 2. Det gör också mannen… i hans samtal var serviceavgiften 30:-/mån…

Dan går och på vägen hem kom jag i sista stund på att jag hade bilen i Brommaplan så jag kastar mig av och hämtar den. Sticker hem, äter och byter om för match.

Tillbaka vid p-huset i Brommaplan kör jag in på plan 0 i vanlig ordning och går och spelar match, som vi förövrigt vinner men 6-3 eller nåt. Jag gjorde i alla fall två vollymål, ett på backhand och ett på forehand (det var visserligen lite hög klubba men det fick också räknas)

Efter matchen går jag mot garaget och möts av två lagkamrater och en fet garageport… Helvetes djävla skit… Garaget stängde 22 och vi kom dit 22.30. Vi gör vad vi kan för att hitta folk i omgivningen som ev kunde ha koden, jag var in på pizzerian men jag hoppas verkligen att ingen av de gästerna hade bil och tänkte köra och ägaren kunde inte koden…

Det var bara att krypa till korset och ringa P-jouren. Securitas kom med TVÅ bilar för säkerhets skull. Det tog kanske 25 min… i värsta vintern… Trött, hungrig, kall och lite sur har jag nu kommit hem, tagit en lång dusch och ätit. Nu känns det genast lite bättre…

Faktum är att detta är andra gången jag fastnar i garage… Hur svårt kan det va?

Säsongens sista match… Det var med blandade känslor vi ställde upp för dagens sammandrabbning där Midsommarkransen stod för motståndet. Nervositet, kul med match, trist att det är sista matchen och laddade till tänderna. Vid förra mötet förlorade vi med 9-3 och detta fick i alla fall inte upprepas – den saken var klar!

Vi började med en prommenad i vårsolen och fick lite syre i blodet.

Med hela läktaren full av vår publik vinner jag den första tekningen och matchen tog fart.

Efter 7 min gör Midsommarkransen sitt första mål. Jag tror det var lite stökigt framför mål och vi vispar… men de vinner den kampen… Detta mål slår inte ner oss, vi kör på och efter bara 1 min får Hanna tag i bollen och stänker in 1-1. underbart!

Efter ytterligare 8 minuter är det dags för Midsommarkransen igen. 2-1. Rackarns… Vi går till vila med det resulatet.

Andra period bjuder vi på otroligt dåliga passningar… ärligt talat var det nog från det flesta klubbor… Hur gick det till? Jag blev väl sur efter mina dåliga passningar för efter 17 min åker jag ut… för slag. Jag kommer inte ens ihåg att jag slog men, faktum är att dagens domare var riktig bra så det var säkert rätt. Jag måste erkänna att jag var inte särskilt orolig, för 4-5 är en av vår starkare grenar och så även denna gång. Midsommarkransen fick visserligen igång ett ganska bra rull men vi höll dem på avstånd! Bra jobbat tjejer.

Inga mål i andra perioden. I tredje period vill båda lagen ha till en förändring och i samma stund säger båda lagen till om time-out. Midsommarkransen var lite snabbare så det blev deras som räknades! Vad jag minns gjorde vi ingen större förändring men vi fick andas och det var kanske det som var AK’s tanke.

Det var med facit i hand helt rätt för två minuter senare kliver Kattis helt på egen hand in i mitten, dribblar av ett par spelare och stänker dit 2-2. Strålande, där har vi en poäng och Kattis har otippat nog bytt ut sin målgest ”Periskopet” mot ”Sälen” – Såååå underbart!

Nu gällde det att hålla den poängen! Och det gör vi! Fytt-i-rackarns vad skönt att ta den med sig hem!

Vi gör egentligen inte någon säskilt bra match… Väldigt många (läs ”nästan alla”) gör väldigt många dåliga passningar. Jag säger bara ”Lille” – hon hade att göra idag och gör det sååååå bra, i vanlig ordning. Framförallt nackar hon med oss och gör oss uppmärksamma på spelare vi missar och det känns toppen att veta att vi har de ögonen med oss. Vi har också en väldig tur över att Midsommarkransen inte lyckades med några direktskott. Då hade vi nog varit rätt rökta…

Midsommarkransen var bättre än oss, det var ingen tvekan om det men vi höll dem stången och jag är väldigt nöjd över det. Det som jag tycker var det absolut bästa var att vi alla jobbade hem och försökte hjälpa varandra när vi slagit de där usla passningarna eller tappat bollen på andra sätt. DET, ska vi ta med oss från den här matchen!

Många gånger fokuserade vi allt för länge på det dåliga passningarna, de individuellt dåliga bytena. Det måste vi träna på – målbildsträning tjejer, det ska bli mer av det!

Nåt annat vi ska ta med oss är att vi hade minst 14 pers i publiken idag och det var riktigt roligt!! Tack till er som kom och tack för peppningen!!

Idag går ett stort tack till Kim och Maria som tar hand som seket! Och framförallt Kim’s besked om att komma tillbaka till oss nästa säsong! Vi behöver ditt målskytte!

Kattis, du får glimmer även denna match. Så många bra och lyckade dribblingar var det länge sen du gjorde – verkligen bra. Jättekul att du fick sätta dit den också! Och Lille, det börjar bli tjatigt men du är sååå duktig och vi är så glada över att vi tack vare dig har sån bra målskillnad. Tänk om vi andra kunde sätta våra chanser…

Så där ja, det var den säsongen. Tyvärr slog vi inte Örby :) men vi höll oss i alla fall kvar i trean… Framförallt ser det väldigt bra ut för nästa säsong. Det ska bli fantastiskt roligt. Vi avslutar denna med fest på fredag, SM-resa i april och turnering i början av maj. Så vi har mycket roligt kvar den här säsongen! Försök fortsätta komma upp på träningarna så kan vi ha det riktigt kul! Hur svårt kan det va??

Fuck off, nu kör vi! All in!

Gamska länge har jag tänkt på att det blir som en pool när jag duschar. Det samlas mer och mer vatten och det tar längre och längre tid innan det har runnit ut… Jag är inte dum, jag fattar vad jag kommer att ställas inför…

Jag försökte först undvika aktionen lite fint med avloppsrensningspulver och hett vatten… säker 10 gånger men det ville inte ge med sig…

Så idag åkte den på, römockarkepsen. Utrustade med diskhandskar och en blompinne… (hade inget annat…) Så ner under badkaret och ja… jag kanske kan skippa detaljerna, ni fattar…

Men nu rinner det på fint! Hur svårt kan det va?

”Ikväll får du löjromstoast till förrätt, vad vill du ha sen?”

Holy macaroni, vad svarar man på det? Jag skrev ”Oxfilé och potatisgratäng” men så fort jag hade skickat iväg det ångrade jag mig och tänkte att ”det där lät det”… Så jag skyndade mig att skicka  ett till. ”Men det går bra med blupping också!” Tyvärr visste inte min vän att blupping betyder blodpudding, så det blev inte så roligt som jag hade tänkt mig… Hur svårt kan det va? Det blev löjromstoast, färsk lax från Melanders med stuvad spenat och chokladtårta :) Sååå gott! Jag blir än mer bortskämd än jag redan var… hur ska det här sluta?

Det blev ingen sovmorgon på lördan… Med sånt fantastiskt väder bestämde vi oss för att åka skidor. Vi drog norrut, mot Borlänge och Romme. Solen sken hela dan, +2 i dalen och -3 på toppen, en hamburgertallrik och en öl till lunchen. Skjuts hem till Melodifestivalen som kantades med ost, vin, kex, nötter och massa annat gott. Hur bra får man ha det? Sen somnade vi ovaggade i soffan till omröstningen :)

Söndagen bjöd på sovmorgon! Och då vaknar jag 7.30… Klarvaken… 08.00 gick jag upp och började städa och plocka innan det var dags för nästa event! Jag och tre vänner slöt upp på  Scandic Hasselbacken för burnch! Hur gott var inte det? Och hur mätta blev vi inte? Lite stressade sprang vi över till cirkus 14.59. 15.oo skulle Mia SKärlinge dra igång sin show!

Vi hade fått bra platser och mörkret släktes. En cellist inleder med… Ave Maria… Herrgud, var skulle detta ta vägen. Jag trodde det skulle bli asgarv från början till slut. Mia har en tung bakgrund som hon delar med sig av på ett lättsamt sätt. En tragisk barndom av fetma, viljan att passa in, vara som alla andra, våldtäkt och en far med alkoholproblem.

Mia blandade upp showen med sång. Första låten var en låt av ”Säkert”, en av mina favvoartister. Och den följa av flera bra valda låtar. Att hon kunde sjunga också hade ingen av oss någon aning om men det lät helt fantastiskt!

Efter pausen gick hon vidare in på nästa del av hennes liv. Att skaffa barn, graviditeten och förlossningen. Jag som är lite rädd för förlossningar brukar inte gilla att höra om detaljerna men när Mia berättar skrattade jag så jag höll på att dö… Ni som känner mig kan nog föreställa er hur det lät och hur mycket mascara jag hade kvar efter den delen av showen…

Det var ytterligare en fantastikt dag och helg  i mitt liv!

PS. För att det här ska låta lite mer troligt måste jag också påpeka att jag åkte hem efter showen, bara för att byta om och åka och spela två innebandymatcher, i fall det var någon som undrade… (En vinst och en förlust by the way)

Jag hade laddat för den här matchen, ätit och sovit och målat naglarna matchande röda till stället. Vissa gör sig fina till fest, andra till match :)

Vi hade väldigt gott om tid till uppvärmning och det kändes riktigt bra när domarna blåste igång matchen.

Vi började stabilt och bra. Vi rullade bollen och hade ett stabilt försvar. Redan efter 5 min drabbas Nacka av en utvisning och vi kliver in för Power Play. Nacka håller en stor box och vi får inte ner bollen mot mål, inte ens ner i hörnet mer än en gång. Inget mål den gången.

Dessvärre lyckas istället Nacka slå in bollen efter 6 minuter men vi hänger inte läpp för det. Vi kämpar på och efter 15 minuter gör Kattis ett snabbt frislag till Millan som stänker dit 1-1! Ett resultat vi går till vila med.

Efter 12 min in i andra period, just när vi är som mest i kaos tar Nacka time out. För vår del kunde den inte ha kommit mer lägligt :) De får tydliga instruktioner om att pressa högre och skjuta utifrån, vilket de också gör. Innan vi har hunnit ställa om till det har Nacka skjutit in 2-1.

Efter 12 min in i tredje period lyckas en Nackaspelare ta sig förbi Millan, genom att tackla ner henne och sen klämma i en backhand rätt i krysset. Lille hade inte en chans…

När det är tre minuter kvar av sista period tar vi time out. Vi kastar in Power Play uppställningen men det hjälper inte… Vi lyckas inte åstadkomma någonting. Matchen slutar 3-1 och Lille blir utvald till matchens lirare i vårt lag! De kunde inte ha gjort ett bättre val. Den här matchen hade hon att göra må jag säga! Hon var mer i luften än på marken. Och ”klistrar” bollen som en i publiken uttryckte det! Underbart!

Det här matchen var vi kort om folk men Kattis svägerska Linn ställer upp och gör en riktigt bra insats. Maria ställer också upp som reserv och får göra ett par riktigt bra inhopp. Stort tack för hjälpen Linn och Maria – välkommen in i matchspelandet!

Så förvirrat som det var så stora delar av matchen var länge sen men det är härligt att se hur vi löser problemen och att vi inte släpper in mål på grund av det.

Lika förvirrat som det var stundtals, lika bra tog vi stundtals hand om bollen. Vi spelade riktigt bra under stora delar och det måste vi ta med oss. Sen var det andra delar som inte var lika bra.

Glimmer går till Kattis som kämpar på ett föredömligt sätt. (tyckte alla utom hn själv) Backarna gör en kanoninsats den här matchen. Chris som många gånger gör såå bra uppspel och Millan som tar hand om bollen i försvaret och Rosanna som trots att hon dagen till ära är döv snackar med oss andra och styr utomordentligt bra. Det kan ju i och för sig ha varit på grund av att hon var döv… hon skrek så hela hallen hörde – det var bara att göra som man blev tillsagd :)

Alla forwards kämpade på riktigt bra. Vi skapade många många målchanser och vi sköt, kanske inte så bra… men dock. Tyvärr räckte det inte hela vägen den här gången men nästa! Hur svårt kan det va?

Såklart att besvikelsen är stor eftersom vi hade chans mot Nacka menvi får kämpa på. Jag tycker i alla fall att vi kämpade bra! Nu har vi bara en match kvar! Där tar vi poäng!! Hur svårt kan det va?

Fuck off nu kör vi! All in!

I mars 2004 får en vän till mig ett jobb utfört av Spånga Rör AB. Fakturan dröjer men i augusti kommer den och då från ett annat företag som visar sig vara ett fakturahanteringsföretag, och min vän betalar. Allt är frid och fröjd – den nya blandaren funkar som den ska.

I juni 2009 kommer en påminnelse på fakturan… Hallå, det var kanske lite sent att reagera… vad har man för koll på sin ekonomi om man inte saknar betalning på 5 år? Kanske för att man inte saknar betalningen… Min vän har inget kvitto kvar men är helt säker på att betalningen är genomförd. Fakturan kollas upp än mer noggrannt. Jobbet är utfört av Spånga Rör AB, fakturan kommer från ett annat bolag och organisationsnumret hör till Spånga Hagalunds Rör AB, ett helt annat bolag alltså… Nu börjar detta bli väldigt konstigt.

Full av oro och magknip tar min vän kontakt med Konsumentverket för att höra hur det egentligen ligger till. Kan man verkligen komma efter 5 år och kräva en betalning? Hur länge är man skyldig att spara kvittot? Det visar sig att man är skyldig att spara kvittot i 3 år. Efter den tiden är ärendet preskriberat och leverantören har ingen rätt att kräva någon betalning.

Min vän ringer upp Spånga Hagalunds Rör AB, och får inget trevligt bemötande eller någon ordning på ärendet trots att rättigheter och krav påpekas. Min vän skriver ner allt i ett brev, som sparas för framtiden…, och skickar alla fakturor och kräver en kredit, som aldrig kommer… Sen hör vi inget mer om detta, mer än att min vän inte är den första att drabbas av detta förfarande. Ok, då är väl allt frid och fröjd nu…

Men idag, 2011, kommer ett krav från Kronofogdemyndigheten… HELT galet… Det är helt tydligt att Spånga Hagalunds Rör AB inte har någon koll på vad som gäller och vilka rättigheter de eller deras kunder har… Min vän kommer nu att skicka samma brev som för två år sen till Kronofogdemyndigheten och de kommer i sin tur att vidarebefodra brevet till Spånga Hagalunds Rör AB. Vi får väl se om det kommer någon reaktion denna gång…

Det tråkigaste för företaget i fråga är att vi känner varandra… och att vi känner många i branschen… och att jag bloggar om detta… Snacka om att välja fel strid…

Herregud så nervös jag har varit för den här matchen… Snacka om att det var vinna eller försvinna…. ner i div 4… Det fick bara inte hända.

Vi samlades innan hemma hos Mia och laddade med pasta och peptalk. Det är så himla trevligt de gånger vi gör så, och det händer faktiskt nåde titt som tätt! Superbra initiativ till alla er som tar dem!

Vi satt som på nålar hemma hos Mia innan vi äntligen fick komma iväg till hallen och fick till en riktigt bra uppvärmning… med sargbygge :) och ganska många bra övningar hann vi med.

Vi hade tänkt att vi skulle föra matchen, att vi skulle rulla boll och framför allt göra ett snabbt mål. Det tog min kedja fasta på! Jag måste ha vunnit tekningen… för efter 46 sek hade Veronica petat in vår första balja! Det resultatet stod sgi perioden ut trots att vi hade väldigt många målchanser. Det var bara en tidsfråga innan det skulle börja rassla i nätet.

Efter bara 30 sekunder in i andra period drar Tungelsta på sig en utvisning och vi laddar för power play. Det går fort, väldigt fort, Millan rullar över bollen till Chris som slår ner den till Kattis och hon drar in den i mitten till mig och pang så har vi 2-0! Underbart!

Hur deras först mål går till kommer jag, eller vill inte jag komma ihåg men 2-1 blev det.

Vi spelar vidare och ställningen står sig till andra pausen. I tredje period får vi frislag vid halva plan. Då kliver Chris fram och dunkar in den på ett kanonskott! Tjohoo 3-1. Det kändes för en kort stund som en betryggande ledning men något händer och vi tappar in både 3-2 och 3-3… Galet.

Vi tar time out och andas lite. Vi bestämmer oss för att ta det lungt och fortsätta vår spel. Vi pressar på lite mer men inte så mycket att vi tappar fler mål bak.

När det är 7 minuter kvar lyckas Hanna panga in 4-3 på en pass från Mia. Phu, nu måste vi spela på tid. Vilket vi också gör även om vi blir döstressade.

Men vi kan inte hålla oss från att pressa på lite och när det är 20 sek kvar lyckas jag peta fram bollen till Roffe som smaskar in 5-3! Så skönt! Det målet gav oss inte bara en vinst, det gav mig en trisslott på två intjänade poäng i vinstmatchen!

Fantastiskt bra insats tjejer! Jag är såå stolt. Vi kämpar för varandra och hjälps åt, i alla fall många gånger :) Vi anfaller mycket och håller bollen inom laget. De gånger vi lyckas få upp bolltempot är Tungelsta helt chanslösa.

Dagens glimmer går till Millan som gör en kanonmatch! Som ser till att vi rullar boll och som på ett föredömligt sätt håller bollen i försvaret. Inte mest för att hon ville utan för att hon väldigt ofta inte hade någon att spela till. Jag höll mig i mitten och var ganska bevakad så av den anledningen var inte jag heller till någon hjälp när jag ser att det är tufft för Millan. Jag skulle såklart ha ropat ner forwards men… det är inte alltid man glimmrar till… :) Men några gånger fick backarna upp bollen i mitten och det kändes kanon, eftersom även det är något vi tränat på!

Annars tycker jag att det är så kul att vi gör 5 mål och har 5 målskyttar! Veronica, Hanna, Roffe, Chris och jag själv! Saknade dock lite målgester… inklusive min egen…

Jag vill ge lite extra glimmer till min kedja också som för en gångs skull är lite produktiva. Superbra jobbat Roffe och Veronica, det var en fröjd att spela med er!

Lillis – kan få allt glimmer i världen! Såå bra, igen! Enhandslyrorna och tv-räddningarna avlöste varandra!

Sist men inte minst – AK. Kanske något stressade i perioder men, lugnade ner sig och coachade oss till i en härlig vinst! Det var vi värda!

Fuck off, nu kör vi! All in!

PS. Hur svårt kan det va?