Hur svårt kan det va?

Det senaste två seglingarna blåste det inte ett smack… 20.30 blåses tävlingen av och det inträffade båda gångerna – ingen kom i mål och alla fick 8 p. Men idag var det annorlunda!

Det blåste så pass att vi i god tid, för en gångs skull, hann ut och kolla hur vinden egentligen var och välja segel efter det. Vi tog vårt favvo – det största vi har! Det fick bära eller brista!

Det bor – oj vad det bor. Vi tyckte att vi skulle köra motsols och för en gångs skull tyckte alla andra också det :) Tur för oss för de andra burkar ha rätt :)

Vi körde fram och tillbaka runt mållinjen och kom hann testa att ”om vi kom upp till en boj vi sett skulle det vara 1 min kvar till startlinjen” Så var det – det gick riktigt bra. Vi startade kanske 15 sek sent men det kändes bra. Vi sträckte upp till första märket, skotade på så hårt vi orkade och vände ut på kryssbogen.

Slagen satt som en smäck och vi gick inte för långt en enda gång! Med träningsvärk i armar och rygg från gårdagens träning var det lite tufft att styra. Pappa for som en gasell över båten och skotade för allt vad tygen höll. Det var inget lätt jobb idag! Ner mot andra märken var det lite tveksamheter om huruvida vi skulle behöva slå eller om vi skulle greja märket. Pappa klev ut på relingen för att kolla och när han konstaterat att det skulle gå vände han upp för att släppa ut seglen, men… dojjan vände inte med… den satt kvar på relingen för att sen ta en egen väg, rätt ner i vattnet… det var den skon det… och lite mindre last i båten :)

Med pappa ombytt till stövlar gick vi vidare mot tredje märket. Ohlsson och Cumulus var närmast efter men ett par hundra meter efter. Vi kör ett varv till ungefär i samma stil men när vi kommer till andra märket försöker vi inte bara klara märket, vi försöker också hitta en ensam flytande dojja… det lyckades vi inte med men vi klarade märket – det kostar att ligga på topp!

Vi kom till tredje märket 19.28, det betyder att vi har ytterligare ett märke att runda. Normalt sett ”mittmärket” men det har försvunnit så vi tog märke 1 i stället och tror att de vara enligt reglerna :)

Här böjar vi bli lite nervösa. Elan 360 har sin röda genacker fylld, H-båten kommer med spinnacker och Cumulusen kommer närmare och närmare. Vi rundar märket och går mot mål och mot alla andra båtar.  Det gör att vi tappar lite vind när kolosserna kommer men det gick. Vi kämpade ända in i kakelt och var först över mållinjen! Såå fantastiskt roligt!

Återigen har det varit en underbar kväll, sol, vind och vatten! Solnedgång och månsken – är inte det livet så säg :)

Nu väntar vi bara på sammanställningen, och eftersom jag sitter på facit så tror jag, om jag har räknat rätt att vi kommer 2:a på 21 p och H-båten 1:a på 19 pinnar! Shit, jag är nöjd! Hur svårt kan det va?

Efter en morgonprommis och frukost drog vi iväg till ”Vallen” för att handla fika till dagens utflykt vars mål var Högbondens fyr. Vi tog båten från Barsta 11.30. Det gick höga vågor och vinden ven men det var ingen fara för den lilla ”färja” vi hade gått ombord på.

Väl framme tog vi en prommis upp till fyren. Vi kikade runt, kollade in utställningen och käkade lunch. Vidare försökte vi hitta grottorna efter klapperstensfältet… men det gick ungefär lika bra som våra svampturer… alltså inte alls.

Vi fick i alla fall ytterligare en fika innan vi tog båten tillbaka igen. Då blåste det än mer… och risken för åksjuka var påtaglig… men det gick bra!

16.30 skulle vi möta upp Sture. Nu skulle vi äntligen få lägga nät!! Som jag har längtat efter det. Vi skulle ha gjort det i måndags men då blev Sture sjuk… men idag var det dags!

Vi gick ut i viken och la 4 nät på ett ställe och 1 på ett annat. Sen åkte vi till Kråknäset (vår stuga) och hämtade kvarglömda flytvästar. Sen bar det iväg och fytt-i-rackarns vad det bar iväg… Det blåste rätt bra och vågorna var ganska höga men vi körde på. Skummet yrde, skurar av vatten sköljde över båten. Sture var dyngsur rätt snabbt och sen följde vi en efter en i samma fotspår, alla utom Sigrid 4 år, som satt i mamma Johanns knä, skyddad från vind och vatten…

Vi la i näten långt ut på ytterligare tre ställen. Sen vände vi hemåt, äntligen. Det gick lugnare nu men efter en kort stund kom regnet. Lagom otur. Kommer det inte i sidled kommer det uppifrån… Hur svårt kan det va?

Sture släppte av oss ”hemma” och vi bestämde ny tid – 18.45 för middag på Mannaminne! Vi hoppade in i duschen och duschade varmt allihop, drog på varma torra kläder och tog bilen upp till restaurangen. De bjöd på sedvanlig ”planka” som grabbarna tog. Vi andra tog rödbetsbiffar, fläskfilégryta och hamburgare.

Sture frågade Sigrid flera gånger om hon ville hänga med ut och hämta fisken i morgon men nä, där får han jobba hårt. Det kommer dröja tills hon hänger med igen. Innan hon somnade för kvällen i kväll sa hon att hon inte ville följa med ”inte ens om det var fint väder” :) Vi hoppas att hon har glömt den där turen till näst år :)

I morgon är ”daten med Sture” satt till 7.30… så det är bäst att krypa till kojs nu! Jag ska hålla alla tummar jag har för en god fiskelycka i morgon!

Så var den äntligen klar… inte mycket för världen det här året men vi har blivit så himla ruttiga så det blir nästan inga missöden… förutom några då.

Men läs och avundas över hur himla trevligt vi har och titta på bilderna!

Jag hoppas kunna få upp 2011 års modell i lite mer realtid :) De tidigare åren hittar du till höger i dokumentlistan… mest hände under 2007 men även under de andra åren!

Loggbok 2010.pdf

Vilken kväll! Ljumna vindar och strålande sol från start till mål!

Det blåste ganska bra när vi lättade från bryggan denna tisdagskväll. Vi valde att inte testa vårt nya segel utan tog en mindre trasa till försegel :) Det visade sig vara ett bra val, tyvärr… vi hade såklart velat testa det nya stora…

Till start kom 6 båtar. Vi startade först, i vanlig ordning, och banan gick moturs. Vi kom iväg bra och rundande första märket. Ohlsson låg på betryggande avstånd. Efter första märket blev det kryss och vi skotade på. Vi gjorde ett slag ner mot andra märket och tyckte att det blev riktigt bra. Ju närmare vi kom ju mer föll vi. Jag försökte pina oss upp för att klara märket men det fanns inte en chans. Vi blev tvugna att slå, vilket vi också gör för att komma runt märket. Ohlsson kommer ikapp på grund av vårt extra slag men är fortsatt bakom. Vi ser när han närmar sig märket att han inte heller riktigt kommer att klara det men de pinar sig upp, runt och går på märket. Flaggan börjer sig och man ser att det är en tydlig påstötning. Reglerna säger att man då ska snurra runt märket minst ett varv men det skiter Ohlsson i… Pappa ropar men de låtsas inte höra… Skulle vi sätta upp en protestflagga? Nja, kanske inte i detta sammanhang. Det är ju så att vet man om att man gör fel så gör följer man reglerna och är ärlig mot sina medtävlare. Så tycker nog alla utom Ohlsson… som kör vidare…

Vi går in på andra varvet och har fortsatt ledning. Men de andra kommer. Först fusk-Ohlsson och sen Safiren, en riktigt snabb båt som vi alltid har svårt med :) Hur svårt ska det va?

Tillbaka till brottsplatsen, märke 2… går Ohlsson om oss och vi påpekar att han gick på märket i det tidigare varvet och har ett ytterligare varv kvar att göra. Han låtsas som inget och blir väldigt förvånad över vår kommentar men vi ser och hör att han är väl medveten om sitt misstag. Men han ser sin chans till en bättre placering än vanligt så han kör på…

Klockan hinner inte passera 19.40 när vi rundar tredje märket på andra varvet. De nya reglerna säger då att man ska upp till ytterligare ett märke innan man går i mål. Så sker också. Ohlsson först, sen kommer vi och Safiren. Vi rundningen vet jag inte vad Ohlsson håller på med men han verkade tro att det var slut, eller om han väntade lite för att reparera sitt tidigare utförda misstag… Han släpper förbi Safiren och sätter sen fart mot målet.

Safiren vinner – grattis till er, Ohlsson kommer tvåa – oetiskt genomförd tävling. Vi kommer trea och är nöjda med det, främst på grund  av att vi egentligen kom tvåa! Hur svårt kan det va? Vi ger inte upp, nästa vecka är vi tillbaka för att försöka ge er en än bättre match :)

Idag var det dags att ta upp båten. Uppdragningen började 07.50… det var lite väl tidigt för mig så jag fick, efter överenskommelse med kapten, komma 09.00. Just när jag kom var det dags för fika, passade mig perfekt. Lagom till det dök även dagens medhjälpare upp!

Direkt efter pausen var det vår tur. Pappa och Melker hämtade båten och jag släpade den astunga vaggan men hjälp av en annan båtägare. Vi fick den på plats och vi lyckades utan några större utskällningar :) Jag fick en liten kommentar men… jag bet ihop och tog det som en vuxen kvinna, med ett nervöst skratt… :)

Kl 11 var vi klara… så då fikade vi igen. Det är skönt att ha pärlan på land nu innan höststormarna kommer på riktigt. Skönta att vi fick upp den i rätt tid, innan kylan. Normalt sett är det svinkallt när det är dags…

Eftersom det var en sån underbar dag ville jag inte gå hem utan tänkte ta en sväng i svampskogen. Jag ringde mamma och hon hängde med. Trevligt! Vi gick och strosade en och en halv timme i Blackanskogarna och fick ihop en hel del. Idag hittade jag både en Stolt Fjällskivling och en rejäl Karl Johan!  Men båda åkte i sopen när jag kom hem… fjällskivlingen var så himla svampig… och läbbig och Karl Johan var rätt illa tilltyglad av andra hungriga varelser… Jag kunde dock rädda foten som var riktigt fin!

Foten och lite annan svamp tog jag med hem till syrran och bjöd på svampmacka! Hon bjöd sen på kycklinggryta – en strålande bra fördelning om ni frågar mig :)

En underbar dag! Jag hoppas att morgondagen blir likadan! Då ska jag dessutom äntligen få spela tennis igen, om vi nu hittar en tid vill säga… hur svårt kan det va?

…på WC i Vällingby och jag var anmäld… men på väg hem kände jag att jag inte alls hade någon lust att vara inne när det var så härligt väder. Så, jag avbokade passet och drog på mig ett par vindbrallor… min plan var att ta en sväng i skogen men… jag kom inte längre än till balkongen… Rackarns vad kallt det var, snacka om att man blev fångad av en stormvind… Jag klippte ner tomaterna och grejade lite, och sen blev det pinn-gung-stolen och Superstars istället.

Förra säsongen var jag helt klistrad vid programmet men den här gången har jag inte hängt med från början och då blir det inte riktigt samma sak. Men Stefan Holm är ju roligt. Han blir såå sur och det gör det inte lättare för honom att de förlorar nästan varenda gren… Han kliver in med ett sånt självförtroende… och så kommer han sist. Jag kan inte annat än att tycka lite synd om honom. Att han har Tomas Gustavsson i sitt lag gör inte saken bättre precis… Hur svårt ska det va? I morgon ska i alla fall Holm hoppa höjd, det vore väl droppen om han ramlar och förlorar den grenen också…

I morse vaknade jag av mig själv vid 9. Åh vad det är skönt att vakna av sig själv. Jag duchade och fixade en härlig frukost. Kokade en kopp te och förberedde datorn för Melodikrysset. Idag gick det som en dans – kunde allt, utan assistans av mamma och pappa. De måste också ha kunnat allt för de hörde inte av sig en enda gång… Inte ens när det var Per Gessle…

Sen drog jag mig ut. Jag tog jeans, piké och en fleece. Den fick jag ta av mig nästan direkt. Är det detta som kallas Brittsommar tro? Vilket väder! Solen sken och fåglarna kvittrade… inte för att jag hörde det då jag hade iPoden på full volym men ändå. Jag dansade runt i skogarna i Blackan under två timmar och plockade svamp. Det var så himla härligt, jag ville verkligen inte gå hem men började bli hungrig, och för att inte bli alldeles odräglig och pipig mot mig själv tog jag en mun blåbär och gav mig hem.

Åt två mackor med nyförvällda gula kantareller och taggsvamp - det är få rätter som slår det. Höstkantarellerna ligger nu på en DN från i fredags och torkar. Blir gott till höstgrytorna!

Sen får jag äntligen en kopp kaffe och ska just sätta mig i min härliga pinn-gung-stol med en bok när jag ser min palm… Den går nu ända upp i taket… och topparna på ganska många blad har blivit bruna. Vad ska jag göra?? Jag vill verkligen inte slänga den. Jag måste kapa den, på ett eller annat sätt. Jag försöker ta av den med en sekatör och en kökskniv… var är sågarna när man behöver dem? (Kvar i butiken skulle jag gissa…) Jag högg och sågade så gott jag kunde och den gick av. Så nu står plamtoppen och två delar av stammen i vatten i skurhinken! (Var skulle jag annars ställa dem?)

Nu har jag läst på nätet att det faktiskt är så man gör! Otroligt. Vi får väl se hur det går… Hur svårt kan det va?

Väl tillbaka till kaffet och pinn-gung-stolen inser jag att mitt ”hemarbete” inte är klart. Jag skriver och skriver, lyssnar på inspelningen och läser broschyren bara för att konstatera att jag ska ta en annan vinkling… så jag börjar om och nu är första utkastet klart. Ska finslipa på det i morgon och sen hoppas jag att det duger. Hur svårt kan det va?

Sen stack jag iväg igen. Mot Eriksdalshallen. DIF’s damer (med många fd. Balrogspelare) mötte Pixbo i en jämn kamp som tyvärr slutade med en uddamålsförlust för DIF 5-6. Men det var trevligt. 3 av mina lagkamrater var där och då är det alltid trevligt.

Resten av kvällen blir lugn, sitter äntligen i pinn-gung-stolen, med ett glas vin och tittar på ”When Harry met Sally”. En alltid lika bra film.

I morgon tänkte jag kolla på klinker… men då är det såklart stängt… så jag får hitta på något annat. En löprunda kanske! Eller så åker jag och plockar mer svamp. Det är ju kanon att ha som gå-bort-present här framåt hösten!

Sen ska jag på match! Min systerson spelar sin första fotbollsmatch. Det ska bli sååå roligt att se. Jag kommer så väl ihåg min… eller gör jag det?? Never mind. Det ska bli toppen. Troligen blir det väl storm, drivis och regn i sidled… det är ofta det när man ska kolla matcher på hösten… men det finns ju inga dåliga väder :) Det är bara att klä sig! Hur svårt kan det va?

Idag bjöds vi på dramatik och massor av action på banan

Vi fick inte till någon kanonstart precis… vi kom säkert iväg 30 sek för sent och det kanske inte gör så mycket men… en bra start lever man på … Vi drog iväg upp mot Lambarö och kunde inte slå för där kom ”Jehander” – ett mastodontfartyg, fullastat med sand… Direkt drog RJ 85:an förbi, shit.

Men vi höll jämn takt med RJ 85:an och höll övriga båtar på avstånd under första varvet. På andra varvet började kampen. 

Vi kryssar upp mot andra märket, både Olsson och träbåten hade gått om men vi slog inte in på den bana de gjorde utan valde en väg som visade sig vara mycket smart. Vi kom in framför dem vid rundningen och då måste de hålla undan. Bra där. Så var vi om!

Vid tredje rudningsmärket fick vi till en riktigt bra rundning, vi luffade ett par båtar och kom in precis vid märket och på ovansidan av närmaste båt… jag tror det var Olsson-rackaren. Så kom vi om honom – yes! Vi drog upp över fjärden men då kom en stor rackare, Safiren och Expressen. Det var inte mycket att göra… Vi lämnade plats och försökte lägga oss för att få fri vind.

Vid nästa märke drog dramatiken igång. Först tappade hon i Safiren ett skot och drog iväg från märket, för att sedan snabbt vända tillbaka. Då blev det väldigt trångt kring rundningen och det började gapas från Expressen. (Det är så man gör!) Vi låg lite bakom och kunde bara beskåda… till en början…

En träbåt låg precis före oss och hade valt samma strategi som oss, att gå lite längre förbi märket. Men plötsligt kom en lucka och vi hade möjlighet att slå, vilket vi också gjorde. Men shit – där kom Olsson i full karriär. Rackarns – ”vi slår tillbaka” skrek jag till pappa och slog… det var inte riktigt med i planen så vi hade inte fått skotet om vinchen… Pappa kämpade och drog… Då slår träbåten… och gör samma miss som vi – återigen var Olsson på frammarch och träbåten fick slå tillbaka. Då kunde vi slå som tänkt och det gick bra men efter slaget släpper vårt skot och seglet drar iväg… pappa kämpade och drog, så var vi åter på banan…

Vi kryssar vidare mot nästa märke och kommer återigen in på fri bog (de andra måste alltså väja). Här var planen att vi skulle komma om tre båtar! Men dessvärre hann före utom träbåten (som vi bedömde) så vi fick väja trots att han skulle ha slagit. Här kunde vi ha satt upp en protestflagga men vi väljer att bita ihop och inte göra någon större sak av det… men en tillsägelse skulle det absolut bli :)

Sen var det inte mycket mer att göra, sista märket och så mot mål… av 8 båtar (tror jag) kom vi 7:a… Det var väl inte så bra men det blåste rätt hårt stundtals och då är de snabbare båtarna snabbare… tyvärr. Men det var en härlig seglats och väldigt roligt när det händer så mycket! Det var vädermässigt en riktigt härlig kväll och vi seglade hem i solnedgången.

Kan väl bara säga ”bättre lycka nästa gång”, sista för hösten…
Hur svårt kan det va?

Då var man tillbaka i vardagen igen… rackartuss vad fort det går…

Jag sitter som vanligt med träningsvärk. Stel i hela ryggen och i låren ligger två tegelstenar stabilt… Men som ni vet så gillar jag det, även om det är rätt jobbigt att gå och snart ska vi ut på lunch.

Här på nya jobbet kommer det att bli en del prommenader. Jag har räknat ut att jag kommer att prommenera 5 mil per månad mer än var jag gjorde på sanofi. Jag går till och från parkeringen. Jag åker alltså inte hiss längre, eftersom perkeringen ligger 5-600 m bort, i en vågrät riktning. Sen går jag till och från Kista Centrum varje dag för lunch. Det är säkert 7-800 m. Fattar ni hur snygg och smal jag kommer att vara till jul? :) Jag tror att jag kommer att äta ute en hel del faktiskt – det är rätt skönt att komma ut en sväng på dan, och nu är det sol! Sååå skönt. Jag som tog med parrat idag… eftersom det skulle regna :)