Hur svårt kan det va?

Så jag känner mig ganska glad även om jag tror jag hade varit ganska nöjd även om jag hade fått en spark där bak. Men jag kan inte riktigt glädja mig åt det när andra har fått gå eller fått en tjänst som de inte alls vill ha…

Nu har väl hälften fått besked och resten får i morgon. Och på torsdag får vi se hela organogrammet. Det blir en helt ny organisation men… det blir det nästan varje gång så vi är väl inte särskilt förvånade.

Det har varit lite konstigt upplägg på den här omorganisationen. Varje avdelningschef har fått bestämma själv när var och hur deras respektive anställda ska få besked. Känns konstigt att de inte har fått instruktioner om hur det ska gå till så att alla gör lika. Hur svårt kan det va? Men det kanske finns någon klurig anledning till att de har gjort som de har gjort…

Ja, nu sitter man väl säkert i vart fall fram mot jul… sen får vi se vad som händer. Det gäller att vara beredd.

Nu har vi jobbiga dagar framför oss på jobbet…

Några har fått ”samtal” face-to-face eller via telefon. En kollega som hade face-to-face-samtal fick gå i morse. En av mina närmaste kollegor som är mammaledig fick ”samtalet” på eftermiddagen. Hon blev uppsagd. Det känns såå tråkigt. Jag hade verkligen sett fram emot att hon skulle komma tillbaka efter sommaren. Vi har haft så himla roligt ihop. Skrattat så mascaran har runnit så många gånger. Och det här är bara början. Det är så jobbigt att förlora så härliga kollegor. Men, jag kanske inte heller blir kvar och då förlorar jag hela bunten. Det är det som känns tyngst en dag som denna.

För att skingra tankarna stack jag ut och sprang. En bra vända med intervaller och skogsträning. Det är något jag ska köra mer av. Turer i skogen över stock och sten. Man måste ha bra kontroll och verkligen koncentrera sig på var man sätter fötterna. Nästa gång ska jag leta rätt på ett träd och köra lite chins. (Hänga i en gren och dra sig upp – det kommer se skitkul ut… i alla fall när jag ramlar ner…)

Sen blev det lite styrka. Nu har jag verkligen fastnat för sumomarklyft. Jag gillade dem inte alls från början men nu har jag insett hur bra de är och hur ett enda lyft tränar hela kroppen. Det känns mest i ryggen och det känns bra för ”linne-säsongen” :) Vickan klarade det så… Hur svårt kan det va?

Lördag
Jag stack tidigt på lördan, eller ja.. vid 10, stannade till på systemet och sen bar det iväg ut mot landet. Direkt när jag kom fram gick vi (jag, mamma och pappa) ner till sjön och drog iväg med Myggan, vår motorbåt. Vi drog i väg till Fållnäsviken och la ankare. Och så, i med strömmingspilkarna. ;) Vi fick ingenting vid första stället så vi åkte närmare ”pricken” (ett sjömärke). Där behövde vi, eller rättare sagt jag, inte vänta så länge innan det nappade. En och en till att börja med men sen började jag ta dem i ryggen eller magen på väg ner och upp i rycken och fick 3-4 åt gången. Det låter helt makabert… jag vet men så är det när man hamnar med 5 krokar i ett stim.

Till slut började även mamma få napp på sin sida och pappa fick fullt upp med att plocka av firrarna från krokarna. Så kul!

Efter en halv hink slutade vi – man ska ju ta hand om det också… Dessutom fick inte syrran och hennes son hänga med ut för det blir för trångt så jag sa till dem att jag kunde åka med dem ut lite senare så att de också fick prova. Andreas hade aldrig fiskat strömming så han var supertaggad.

Efter första turen åkte vi hem och åt stekt strömming på knäckemacka till lunch. Sen vilade vi, var ute och sprang en vända och pulade lite ett par timmmar innan det var dags att sticka iväg igen. Första gången i motorbåten utan pappa… Tja, hur svårt kan det va? Jag hade ju tränat en gång på förmiddagen.

Och, det var inga problem att komma ut ur hamnen men när vi kom ut ur viken och jag skulle dra på lite började vattnet spruta in över hela båten… Shit vi hade glömt att dra upp fendrarna så de låg i vid vatten yten… Andreas blev dyngsur… Men han klagade inte. Vi torkade av och drog vidare. (Det roliga i kråksången var att vi glömde dem på morgonturen också men då hann vi inte bli såå blöta…)

Vi drog ut till pricken igen och kastade i linorna. Det tog ett tag innan första firren kom och Andreas blev lite otålig men sen så. Då började det komma. Andreas var med och drog upp linorna jag jag tog rollen som fisk-avplockare. Den här gången fick alla fisk och tyckte att det var jättekul, vilket det är. Det är så svårt att sluta bara… Men den här gången tog det slut på fisk, så vi kunde åka hem utan beslutsångest.

Vägen tillbaka gick också bra, men när vi skulle lägga till missade jag bojen. Och den där lilla båtrackarn går inte att styra utan fart.. Jag körde fram och tillbaka flera gånger innan Katti till slut fick tag i bojen och vi kunde lägga till… Tur att de andra inte har hunnit sjösätta än, eller att inte halva befolkningen satt på bryggan…

Vi åte en härlig inkokt lax till middag och sen blev det en tidig kväll för min del.

Söndag
Idag sov jag till 10.30! Så skönt. Dessvärre har det varit rätt dåligt väder idag så vi satt mest inne fram till lunch. Sen drog vi på oss stövlarna och började leta mask. Det var dags för nästa fiskeäventyr. Ner till bryggan med metspön och mask och vissa av oss trodde nog att det skulle nappa. Men nej, så blev det inte. Men det var rätt skönt att vara nere vid bryggan en stund medan solen var framme.

Efter lite fika var Andreas och jag ute och spelade kubb. Kul spel men ganska svårt när man är 7 år. Vi gick över till tennis. Andreas har ett spel med en boll som sitter i ett snöre på en pinne. Det gick jättebra, han var jätteduktig. Jag blev helt svettig så det blev dagens träningspass.

Efter middagen drog jag hem. Jag tog nya Nynäsvägen. De har blivit klara med motorvägen från Ösmo. Det var lite längre men det gick snabbare! Bra att veta för nästa gång jag ska ut.

Och kvällen avslutade jag till ytterligare en Wallanderfilm som jag redan har sett!

Vilka härliga dagar vi har haft!

Helt otroligt att jag blir så chockad varje gång det går från vår till sommar. Jag är liksom aldrig beredd. Termometern visar 20 grader men jag tror inte att den stämmer… Det kan ha varit anledningen till att jag tog höga stövlar och jeans i måndags… bra där… Tur att jag har extra lågskor på jobbet…

Men nu har jag fattat och haft kjol ett par dar :) Lagom tills det ska bli dags för jeansen igen. Hur svårt ska det va?

Jag hoppas verkligen att det håller sig hyfsat bra i helgen i alla fall. I morgon bitti, vid 10 sitter jag i bilen på väg ut till landet! Mammas kommentar ”Bra – då kan du ha melodikrysset på så kan vi ringa”. Ja, mamma - det går bra :)

När jag kommer fram sticker vi ut och drar strömming. Det är så himla roligt. Jag hoppas att det är som de säger, att det finns strömming. Då kan det bli en hel helg av strömming i olika varianter. Fast jag tycker nog bäst om vanlig, stekt med smör och persilja. På en knäckemacka… Svårare än så är det inte. Synd att man inte kan frysa dem bara. Skulle gärna ha ett helt lass till senare tillfällen.

Mamma brukar lägga in strömmingen i små rullar. Jag tycker dessvärre inte att det är så gott. Men jag kanske ska smaka igen. Det sägs ju att smaken ändras när man blir äldre… så jag ska nog se om jag lyckas skrapa ihop ytterligare några vuxenpoäng :) Hur svårt kan det va?

Annars hoppas jag på att syster yster Katti kommer ut med sin son Andreas. Det livar liksom upp lite :) Dessutom är det ”någon” som alltid vill hitta på saker, fotboll, kubb, boccia eller nåt annat :)

Det ska verkligen bli skönt att komma ut till landet ett tag. Ska plantera årets överblommade påskliljor och se över mina lavendelplantor. Hoppas att de har klarat vintern…

Nu har jag fått upp lite bilder på hemsidan! Det var verkligen inte igår jag pysslade med den… Men nu känns det som att man borde hålla den lite mer up to date… Man vet aldrig vad som händer nästa vecka.

När man inte håller på så ofta så tar det sån in i bengen med tid. Jag kommer ju inte ihåg från år till år men nu har jag lärt mig igen… Ska försöka vara lite bättre i år. Jag har ett gäng bilder i kameran nu som snart kommer upp! Spanienbilder, balkongen i maj och lite bilder från det bebisbesök vi hade på jobbet idag. Två små små killar. Såå supergulliga. Det var verkligen roligt att se dem och deras mammor som såg så himla tillfreds och lugna ut. Det tror jag det, mammalediga i det här vädret. Hur svårt kan det va? Måste vara helt fantastiskt. Jag är lite avis… :)

Kolla in bilderna om du har lust!

Har haft en trevlig kväll på Råsunda. 4 tjejer, öl och vin hur svårt kan det va? Inte alls, om ni frågar mig. AIK vann, som tur va, sin sista hemmamatch på Råsunda mot Åtvidaberg, som hade en lite trogen klack på 75 personer. Fantastiskt hur de stöttar sitt lag på en arena som Råsunda med så många Stockholmare.

AIK… ja det är inte konstigt att det inte har gått så bra den här säsongen… Första halvlek var bra. AIK låg på och anföll, som deras tränare sa att han sagt att de ska göra, men i andra… ärligt… lämnade de dojjorna i omklädningsrummet? En kille på läktarn sa ”spela svart till svart – hur svårt kan de va?” Det undrade jag med :)

Det var ingen fart och killarna sprang inte. De sköt inte och då är det väldigt svårt att göra mål. Det borde man veta när man spelar på den nivån…

Vi hade en fantastiskt trevlig kväll med middag och fika – sponsrat av Västerorts VVS, som dessutom har en lång rad reklam längs planen! Stort tack för i kväll. Det var superkul att få hänga med!

Bilder kommer så småningom upp på www.jennielisegrafiska.se

Åh gud vad skönt det har varit att vara borta från stan ett tag

Vi har haft det såå mysigt. Ätit massa goda tapas, paella, druckit sangria, öl, vin, mohijtos (hur det nu stavas). Jag har gått upp flera kilon… I kväll blev det tonfisksallad och vatten och det är på den inslagna banan jag nu ska fortsätta om jag ska slippa vassen i sommar…

Vi har gått massor och bara känt in stan. Madrid var väldigt spanskt vilket var härligt men eftersom vi är ganska europeiska Anna och jag så gillar vi ändå Barcelona liter mer :)  Vi tog en guidad tur på cykel och det var spännande kan jag säga. Madrid är ingen stad man cyklar i. Guiden, som för övrigt såg ut som en blandning av Jesus och Robinson Cruse fast i en yngre upplaga, korsade 4-filiga vägar titt som tätt och då inte via övergångsställen eller broar utan rakt över… Vi leddes kors och tvärs runt bilar i kö och bilar i fart, en sträcka var på motorvägen… Hjärtat var uppe i halsgropen mer än en gång men det var spännade och en riktigt härlig tur. Vi hojjade runt överallt så vi kände oss rätt klara med den sortens turistande efter det.

En dag gick vi upp och kollade på tjurfäktningsarenan. En härlig promenad. När vi kom fram visade det sig att det enda sättet att ta sig in och titta på arenan var att hänga på en guidad tur. Men eftersom vi känner oss som proffs på det området så skippade vi den. I stället gick vi och  kollade efter biljetter till tjurfäktningen… det var rätt skönt att killen i kassan sa att det var utsålt… Men vi var rätt modiga som ändå kollade. Halva jag vill se och uppleva det men andra halvan vill absolut inte. Så den här gången blev det inget.

Vi har haft en helt fantastisk resa. Vi har suttit ute i solen på tabernas, på turistplazorna, inne i mysiga och omysiga resaturanger och hak. Vädermässigt har vi upplevt allt från regn och hagelskurar till strålande sol. Nu vet vi precis hur man fixar en t-shirtbränna!

Det känns skönt att ha laddat batterierna lite mer nu och att det ska bli soligt och fint i veckan. Jag har flera  roliga planer den här veckan som jag ser fram emot.

Det verkar som att askmolnet har dragit vidare och att det inte kommer att stoppa oss!

Nästan allt är packat och klart och jag kikar igenom historien om Madrid och vad vi kan ska tänkas se och göra. VI har fått många bra tips via vänner, kollegor och Facebook! Tusen tack. Det kommer att bli en oförglömlig resa. Enda problemet är att jag inte hittar vår ”roliga-kommentarer-och-händelser-anteckningsbok”. Var har den tagit vägen… Den har varit oumbärlig för minnet. Men jag kanske får ersätta den den här gången.

Det verkar som att det är tjurfäktningsfestival i Madrid just nu… spännande. Det är alltid kul med festivaler och mycket folk. Jag sa till min reskamrat att ”Tjurfäktning vågar vi väl inte gå på?” Då visade det sig att hon redan hade kollat efter biljetter… hon är modig hon… Men de var slut… tråkigt :) Jag vet inte om jag skulle vilja gå… usch för det djurplågeriet… tänk om man skulle få se någon bli ordentligt skadad eller falla ifrån… det skulle nog inte ge den resan särskilt glada minnen… Jag har redan sett en förskräcklig olycka och den kommer jag sent att glömma.

Nä, jag röstar för Cava, Clara, Tapas, Paella, Shopping, Rosé, Cerveza och ett och annat danssteg!

Jag älskar det!!

Det känns efter gårdagens badmintonmatch ;) Rumpan, ryggen, ena armen men jag älskar känslan. Känslan av att ha gjort något fysiskt. Jag är såå ledsen över att jag missade boxningen i söndags. Mina lagkamrater har fortfarande träningsvärk :)