Hur svårt kan det va?

Nu har jag fått upp lite bilder på hemsidan! Det var verkligen inte igår jag pysslade med den… Men nu känns det som att man borde hålla den lite mer up to date… Man vet aldrig vad som händer nästa vecka.

När man inte håller på så ofta så tar det sån in i bengen med tid. Jag kommer ju inte ihåg från år till år men nu har jag lärt mig igen… Ska försöka vara lite bättre i år. Jag har ett gäng bilder i kameran nu som snart kommer upp! Spanienbilder, balkongen i maj och lite bilder från det bebisbesök vi hade på jobbet idag. Två små små killar. Såå supergulliga. Det var verkligen roligt att se dem och deras mammor som såg så himla tillfreds och lugna ut. Det tror jag det, mammalediga i det här vädret. Hur svårt kan det va? Måste vara helt fantastiskt. Jag är lite avis… :)

Kolla in bilderna om du har lust!

Idag har vi kört årets första tisdagssegling. En liten kappsegling där de som vill från de närmaste båtklubbarna deltar. Besättningen består av mig och pappa. En kul grej att göra med farsgubben! Och vi kommer faktiskt rätt bra överens på båten :) Hur svårt kan det va? Det är ju bara att göra som jag säger :) Nä, inte direkt. Det är jag som lär mig. Hela tiden. Men det är ganska mycket taktik och chansningar i kappseglingar och det är det som är kul, i alla fall när det funkar.

Solen strålade och höll säkert 20 grader. Det var sååå himla härligt. En fantastisk första tur med Tenorina, som vår båt heter.

Vi var 6 båtar till start idag. Vi fick till en ganska bra start… dessvärre tror jag att vi tjuvade lite men det låtsas vi inte om :)

Man seglar en trekantig bana och rundar 3 bojar. 3 varv och sen går man i mål. De båtar som inte går så fort startar först och de snabbaste sist, allt enligt en ordnad skala (LYS) och ordning. Vi startar först :) Idag var det en båt till som startade samtidigt med oss, det hör inte till vanligheterna. Vi höll undan bra första benet (sträckan). När vi närmade oss andra bojen slog vi och då fastnade seglet i spridaren.. (en pinne som sitter på masten) Rackarns… Vi fick snabbt vända tillbaka så seglet lossnade och sen kunde vi vända in på banan igen. Här tappade vi en hel del, men höll ändå undan bra från han som låg tvåa. Vi körde sträcka 3-5 och när vi är på samma plats händer det igen… Den här gången gårseglet sönder i kanten… Rackartuss… Båt nr två gick om och för vår del var det bara att bryta…

Seglet skulle ju fastna i varenda slag efter det och då hade vi kanske inte kunnat laga det… Så vi rundade inte bojen (då blir man diskad) utan åkte hemåt, vilket var mot start/mållinjen. Han som gick om oss verkade inte fatta att vi bröt, trots att vi satte upp flaggan som man inte har uppe när man kappseglar, så han körde också mot mållinjen, fast det var ett varv kvar…. Tråkigt :) Vi fattade inte det förrän ganska sent och då var vi rätt långt ifrån så vi ropade inte… oops… Ärligt, var och en är ansvarig för att veta hur seglingen går till… Nu var det visserligen så att han frågade oss var startlinjen var… och det sa väl att han inte varit med förut. Vi kände inte heller igen honom… eller båten…

Till saken hör att vi var lite irriterade på honom och det var väl den främsta anledningen till att vi inte ropade :) Han hade en lite följebåt… en motorbåt som åkte bakom honom hela seglingen. Vid det tillfälle när vårt segel gick sönder hade det kunnat bli lite dramatiskt för vi skulle som ni förstår slå  igen (byta håll) och vi skulle ta vägen bakom honom då vi inte skulle hinna före, där bakom där motorbåten låg… Han hade såklart åkt undan men han hade liksom inte där att göra. Han störde.

Tja, skadeglädjen känner vi alla till :) När segelbåten som inte kunde reglerna gick över mållinjen, klappade han i motorbåten händerna och grattade. Det var bara det att alla andra båtar (utom vi som åkte hem) åkte ett varv till… Hur svårt kan det va? :)

Vi åkte till bort till mastkranen på varvet för att kunna klättra upp och tejpa spridaren, så vi inte skulle dra sönder fler segel. Men, det var flera båtar i kö så det blev bryggan i stället.

En riktigt trevlig kväll blev det trots allt. Alltid härligt att segla när det är lite bra vind, sol och härligt. Det är inte varje tisdag det är så… Faktiskt har vi aldrig kommit sämre än trea i dessa seglingar, vi brukar komma tvåa och han som vinner har vi inte en chans mot… Nästa tisdag kan inte jag så då ska pappa köra med en annan kompis. Jag håller tummarna för att det går bra.

Har haft en trevlig kväll på Råsunda. 4 tjejer, öl och vin hur svårt kan det va? Inte alls, om ni frågar mig. AIK vann, som tur va, sin sista hemmamatch på Råsunda mot Åtvidaberg, som hade en lite trogen klack på 75 personer. Fantastiskt hur de stöttar sitt lag på en arena som Råsunda med så många Stockholmare.

AIK… ja det är inte konstigt att det inte har gått så bra den här säsongen… Första halvlek var bra. AIK låg på och anföll, som deras tränare sa att han sagt att de ska göra, men i andra… ärligt… lämnade de dojjorna i omklädningsrummet? En kille på läktarn sa ”spela svart till svart – hur svårt kan de va?” Det undrade jag med :)

Det var ingen fart och killarna sprang inte. De sköt inte och då är det väldigt svårt att göra mål. Det borde man veta när man spelar på den nivån…

Vi hade en fantastiskt trevlig kväll med middag och fika – sponsrat av Västerorts VVS, som dessutom har en lång rad reklam längs planen! Stort tack för i kväll. Det var superkul att få hänga med!

Bilder kommer så småningom upp på www.jennielisegrafiska.se

Åh gud vad skönt det har varit att vara borta från stan ett tag

Vi har haft det såå mysigt. Ätit massa goda tapas, paella, druckit sangria, öl, vin, mohijtos (hur det nu stavas). Jag har gått upp flera kilon… I kväll blev det tonfisksallad och vatten och det är på den inslagna banan jag nu ska fortsätta om jag ska slippa vassen i sommar…

Vi har gått massor och bara känt in stan. Madrid var väldigt spanskt vilket var härligt men eftersom vi är ganska europeiska Anna och jag så gillar vi ändå Barcelona liter mer :)  Vi tog en guidad tur på cykel och det var spännande kan jag säga. Madrid är ingen stad man cyklar i. Guiden, som för övrigt såg ut som en blandning av Jesus och Robinson Cruse fast i en yngre upplaga, korsade 4-filiga vägar titt som tätt och då inte via övergångsställen eller broar utan rakt över… Vi leddes kors och tvärs runt bilar i kö och bilar i fart, en sträcka var på motorvägen… Hjärtat var uppe i halsgropen mer än en gång men det var spännade och en riktigt härlig tur. Vi hojjade runt överallt så vi kände oss rätt klara med den sortens turistande efter det.

En dag gick vi upp och kollade på tjurfäktningsarenan. En härlig promenad. När vi kom fram visade det sig att det enda sättet att ta sig in och titta på arenan var att hänga på en guidad tur. Men eftersom vi känner oss som proffs på det området så skippade vi den. I stället gick vi och  kollade efter biljetter till tjurfäktningen… det var rätt skönt att killen i kassan sa att det var utsålt… Men vi var rätt modiga som ändå kollade. Halva jag vill se och uppleva det men andra halvan vill absolut inte. Så den här gången blev det inget.

Vi har haft en helt fantastisk resa. Vi har suttit ute i solen på tabernas, på turistplazorna, inne i mysiga och omysiga resaturanger och hak. Vädermässigt har vi upplevt allt från regn och hagelskurar till strålande sol. Nu vet vi precis hur man fixar en t-shirtbränna!

Det känns skönt att ha laddat batterierna lite mer nu och att det ska bli soligt och fint i veckan. Jag har flera  roliga planer den här veckan som jag ser fram emot.

Det verkar som att askmolnet har dragit vidare och att det inte kommer att stoppa oss!

Nästan allt är packat och klart och jag kikar igenom historien om Madrid och vad vi kan ska tänkas se och göra. VI har fått många bra tips via vänner, kollegor och Facebook! Tusen tack. Det kommer att bli en oförglömlig resa. Enda problemet är att jag inte hittar vår ”roliga-kommentarer-och-händelser-anteckningsbok”. Var har den tagit vägen… Den har varit oumbärlig för minnet. Men jag kanske får ersätta den den här gången.

Det verkar som att det är tjurfäktningsfestival i Madrid just nu… spännande. Det är alltid kul med festivaler och mycket folk. Jag sa till min reskamrat att ”Tjurfäktning vågar vi väl inte gå på?” Då visade det sig att hon redan hade kollat efter biljetter… hon är modig hon… Men de var slut… tråkigt :) Jag vet inte om jag skulle vilja gå… usch för det djurplågeriet… tänk om man skulle få se någon bli ordentligt skadad eller falla ifrån… det skulle nog inte ge den resan särskilt glada minnen… Jag har redan sett en förskräcklig olycka och den kommer jag sent att glömma.

Nä, jag röstar för Cava, Clara, Tapas, Paella, Shopping, Rosé, Cerveza och ett och annat danssteg!

Packar, tvättar, styker och pular…

Drar iväg till Spanien, Madrid… hoppas jag… Askhelvetet kanske sätter käppar i hjulen för oss. Då kommer jag börja grina på riktigt :) Tänk om vinden bara kunde vända och dra bort eländet till i morgon… Hur svårt kan det va? Vi ska i och för sig inte åka förrän på torsdag morgon så vi har ytterligare en dag på oss… men det vore lite skönt om det var borta till i morgon. Nu verkar visserligen Madrids flygplats vara en av det som har vart öppen mest så jag håller alla tummarna för att det ska gå.

Jag packar i alla fall enligt plan. Det mesta är klart, ska bara ner i väskan. Då är det stora problemet vilken väska man ska ta… Alltid är det nåt :) Hur svårt kan det va, ta den som passar för kläderna och lite shopping… Den här gången åker vi i alla fall med SAS så man får ta med sig 20 kg. Det brukar annars vara standard att jag packar om vid incheckningen. Inte så ofta på utresan men på hemvägen har det nog hänt varenda gång. Har ingen känsla för vikt…

Och nu… ska jag iväg och spela badminton. Det var verkligen inte igår. Det ska bli jättekul men jag känner mig lite loj… men det blir nog bra. Jag ska i alla fall försöka att inte spela tennis-slag… det är lätt hänt när man inte spelat badminton på så länge… då slår jag med hela armen i stället för handleden…  Men jag vet ju om det så hur svårt kan det va?

Jag och min reskompis ska till Madrid

Det ska bli så skönt. Inte bara att få upptäcka Madrid som ska bli superkul utan även att få komma bort från Stockholm, bort från jobbet, bort från innebandyn, bort från allt. Nu behöver jag verkligen hämta nya krafter.

Det har varit en rätt tuff period, faktiskt hela det här året, och det gick mot toppen när jag bestämde mig för att inte köra med AIK. Det är tungt att inse att man är ute 10 år för sent och inte kan göra något åt det. Nu har det kulminerat med ytterligare en omorganisation på jobbet. Det skulle ju bara vara droppen att bli av med jobbet. Men det gäller att ställa in sig på det. Se fram emot ett långt sommarlov. Försöka att se det som en spark där bak, att få möjligheten att göra något annat. Lättare sagt än gjort, men vad ska man göra? Hur svårt kan det va?

…en seglats på böljan :)

Idag har vi mastat på. Det var faktiskt första gången jag var med, förutom när vi köpte båten men det kommer jag inte ihåg så mycket av. Pappa brukar göra det på en vardag tillsammans med en annan pensionär men den här gången passade det att fixa det idag. Eller… det passade egentligen inte alls. Jag hade bokat in att jag skulle träna boxning med laget. Det glömde jag desvärre helt bort.

Påmastningen gick smärtfritt men det är alltid något nytt som händer. Den här gången var det en tamp vi fick knyta om och kapa av ganska mycket. Så himla konstigt, det funkade ju förra året… Nästa gång ska jag försöka vara med vid avmastningen också. Man måste ju lära sig. Fast jag känner mig inte så orolig. Nu vet jag hur mastkranen funkar och det räcker långt. Det är ju alla tekniska detaljer som kan ställa till det :)

Nu är det bommen, storseglet och mantågen kvar, förutom trimmningen såklart. Sen är det bara att köra. 18 maj är det första tisdagsseglingen. (Klubbsegling bland de båtklubbar som ligger nära varandra)

Det hade ju varit käckt om man hade haft lite ork då…

Jag startade lördagen med Melodikrysset. Det är en härligt start. Massa god frulle… (hade varit gott) och Eldeman i etern, det ni. Det kallar jag mjukstart.

Nu har i alla fall lyckats plocka undan de värsta, burit ner skidor och vallabänk i källaren… de har som ni förstår stått uppe i lägenheten ett tag… och inte är de välanvända i år heller… Jag har också planterat om två squachplantor. Det finns det av någon anledning alltid energi till… Frågan är när man ska våga ställa ut dem…

Idag är det kalas för min syster som fyller år. Det blir middag i Kälvesta så det blir trevligt. Inte för att det inte hade varit trevligt att käka hos syrran men det är lite närmre till mamma och pappa :)