Hur svårt kan det va?

I morse var jag och signade för ett nytt jobb! Jag kan inte tro att det är sant.

Det känns så himla spännande men oj vad pirrigt. Jag har varit på samma ställe i nästan 10 år så man kan väl tycka att det var på tiden men å andra sidan har jag oerhört trevliga arbetskamrater som har gjort att det har varit värt att ta både med- och motgångar. Och, jag har haft ett roligt jobb. Men jag tror att framtiden ligger online så nu ska jag jobba enbart med webben och det känns oerhört spännande. Jag kommer att lära mig sååå mycket. Och ärligt – hur svårt kan det va?

Att jag kommer att jobba i en grupp på 12 personer som gör samma saker som jag,  gör inte heller saken sämre. Så många att bolla idéer och tankar med känns helt fantastiskt. Att få prova på konsultsidan känns också kul. Jag vet ju hur jag tänker som kund… :)

Men det är ett tag kvar, jag har lite uppsägningstid och semester framför mig innan det är dags. Och det är kanske bra. Jag behöver nog smälta både ett och annat innan jag ger mig in i detta. Det var ju ett tag sen jag bytte jobb sist :)

Vad trött jag blir…  När jeansen kommer ur tvättmaskin och är på väg till upphängning ser jag att det ligger något i bakfickan… Nej… ett häfte rikskuponger. Åh vad trött jag blir, hur svårt kan det va? Det var väl det första man lärde sig… att tömma fickorna innan plagget går i tvätten…

Man det går visst att byta in dem… det är inte bara jag som är så klantig. Men det kostar 95:- och alla streckkoder och andra siffror måste finnas med. Jag lovar att det blir +/- 0 i slutändan… Och det här med att tvätta pengar är inte helt lagligt… Säg inget är du bussig :)

Sociala medier stod på agendan
Jag fick några bra tips men dessvärre var den på en väldigt grundläggan nivå där flera av deltagarna aldrig varit inne på Facebook… Jag hade gärna velat ha lite mer handfasta tips, på vad man ska tänka på, vilka inställningar man ska gå igenom osv, men inget sånt kom upp. (Ja, jag frågade och det var inte tanken…)

Det är ändå väldigt roligt att komma iväg och träffa nya personer och diskutera spännande ämnen, det ger energi. Det kom upp väldigt många bra och matnyttiga frågor och det var nog det som gjorde att kursen blev helt ok.

Confex som kursanordnare
Att de inte lär sig vad man ska ha för sötsaker på katedrala försläsningar… Hallå, hårda karamellerna… i oranga eller limegröna papper. Då tror man givetvis att det är med apelsin respektive limesmak… icke… båda var lakrits…Varför tar man inte fram karameller i icke prassligt papper som symboliserar den smak de innehåller? Varför måste det vara hårda karameller? Som folk tuggar på så det smaskas i hela rummet… Mycket irriterande. Inte nog med det… Sen börjar det rassla på bakersta raden… Då har man tagit fram en hög smal glasbehållare med små tuggkarameller i. Till råga på allt så skickas glasbehållaren runt i hela rummet, så att ALLA kan bidra till rasslandet… På min rad stannade den. Tack och lov var det fler som noterat det irriterande ljudet :) Varför glas och varför höga? Inte särskilt hygieniskt med tanke på att man måste hälla ut karamellerna (som inte hade papper) vilket gör att det kanske kommer fler än man tänkt sig och då häller tillbaka dem i behållaren…

Mat och fika är också viktigt :)
Lunchen var mycket god! Jag åt flundra, potatismos och sallad. Det serverades även kalv, tillsammans med en kroppkaka (potatis med kött i). Spännade blandning av kött och kött.

På trefikat hade ett digert fikabord dukats upp både med frukt, nötter, kakor och plättar… så där hämtade de igen, och trivselfaktorn var på topp!

Så var det genomfört, 1 mil… Vi var drygt 20 personer från företaget som var på plats och vi deltog i alla klasser. 10 km, 5 km jogg och 5 km gång. Jättekul med sån uppslutning!

Men, fytt i rackarns vad jobbigt det var. Normalt sett tränar jag på 75% av maxpuls i medel. Idag låg den på 85% med en maxpuls på 219 (av 229) så det var inte så konstigt att det var jobbigt. Men det är väl så det ska vara, att man kör lite hårdare när det är tävling.

Jag grejade i alla fall mitt mål, under timmen. Det blev 56.53. Ok 57 minuter…

Under tiden jag sprang tänkte jag på att jag har ju också anmält mig till Midnattsloppet… Varför gjorde jag det??

Men nu när det är gjort får jag ta det som något att träna för. Problemet är att jag inte vet hur jag ska lägga upp det. Jag vill inte sluta med styrkan och bara köra intervaller och fartlekar. Jag vill också gärna köra snabbet och explosivitet men för det behöver jag maxstyrka, och den behöver jag inte för löpningen… Åh, vilka i-landsproblem… Hur svårt kan det va?

Kvällen avslutades med picnic men eftersom det kom några regndroppar satt vi i det tält som vår idrottsförening fixat. Helt fantastiskt bra och stort tack till Ida och Jonas som vaktade våra grejer medan vi lubbande runt!!

Nu ska jag lägga mig på spikmattan och ta igen mig. Kommer jag inte till jobbet i morgon vet ni var ni kan hitta mig. Fastnaglad i mattan…

Välförtjänt medalj!

Man fick en fin tröja också!

I dag kom det 6 båtar till start. Återigen en härlig kväll med sol och ganska bra vind.

En ny båt var med idag, en Sundwind 26. De har lite lägre lys men det var första gången för dem så de startade lite för sent. Vi lyckades få till en ganska bra start och drog iväg. Vi gick om Sundwind 26:an och lyckades hålla honom bakom oss. På andra varvet efter första sträckan kom RJ85:an som ett skott, i vanlig orning. Den här gången frågade han om han skulle blåsa lite på oss när han gick förbi :) Vi hade kunnat bli irriterade… men det var på ett glatt sätt så jag bara svarade – Gör gärna det, det verkar som att vi behöver det!

Vi rundade märket och körde mot tredje varvet. Det gick bra, vi gick hela tiden fortare än RJ85:an men vid nästa rundning var vi tvugna att slå bakom honom, vilket gjorde att vi tappade lite men det kändes bra… tills han började peka mot mållinjen och ropa ”19.40-regeln!” Vilken dj—la 19.40-regel tänke vi men fattade att vi var på väg åt fel håll och vände upp igen mot mål.

Då kom Sundwind 26:an i full karriär… Rackarns… Vi öste på allt vi kunde, hur lätt nu det är, med tanke på att det är vinden som styr… Pappa och jag började skämtsamt tjafsa om vem som var ansvarig för att ha läst reglerna…  Båda sa – Det måste ju vara du, jag sitter ju bara här!

Jag hade för mig att det var något med 19.30 men hade aldrig fattat riktigt vad den innebor. Eftersom vi brukar komma tvåa (eller lite längre bak) så gör vi bara som ettan…

Han i RJ85:an ropade att ”ni får inte vara osams ombord ;)” Ha ha kul!

Vi hade vunnit om vi inte hade gjort de där extra slagen… rackartuss… Han i RJ85:an sa att ”nu slipper ni i alla fall sitta och vänta in de sista” Jag replikerade med att – Ja, det var därför vi dansade runt lite extra därute :) Men vi kom i alla fall tvåa – det kändes skönt! Vi firade med en Dumlekola!

Reglerna säger att den som kommer först måste notera alla andras måltider och rapportera in till kansliet. Undra varför jag hade sån koll på den regeln… Hur svårt ska det va?

Vad trött man blir på att bloggen ligger nere… och inget kan man göra åt det… Men, nu verkar det som att den är ”up and running” igen. Aldrig har jag väl varit så skrivsugen som under den senaste tiden, när det inte har fungerat…

Ja, ja hur svårt kan det va?

Ny vecka, nya tag. Idag har jag varit ute en liten löpsväng och sen blev det styrka. Sumomarklyft – känner ni till dem?? Kan säga att jag kände mig så dum när jag körde dem med PT:n men nu är det min favvo. Jag tror banne mig att man tränar hela kroppen i ett enda lyft. Passar perfekt för en som inte gillar att vara på gymmet :) Så jag kör dem hemma! Toppen!

I morgon är det tisdag och då händer det grejer. Försök bärga er inför tisdagens spännade seglats!

Vi hade ledigt i fredags, eftersom nationaldagen inföll på en söndag. Det var otroligt skönt att få en långhelg igen! Man behöver det nu när det är så fint väder och framför allt med tanke på att det tydligen ska bli lite svalare och lite sämre framöver. Typiskt att det verkar som att det ska bli regn på ons, när jag ska på avslutning på dan och på kvällen springa Blodomloppet…

Jag har varit på landet fre-sön. Vi har varit ute och dragit mer strömming så nu är frysen full! Såå härligt. Sen har vi bara tagit det lungt. Lite trädgårdsarbete och en räddningsaktion!!

När vi sitter lungt och stilla på altan hör jag plötslit pappa ropa med lite panik i rösten – Jenni, kom! Det ligger något djur och simmar i vattentunnan… Åh nej… vad gör vi? Ta fiskhoven. Nä, måste jag, säger pappa. Kan jag inte hälla ut honom och vattnet? Jo bra, gör det!

Det visade sig att det var en ekorre som har hoppat upp på taket till vedboden och sen ramlat ner i stuprännan och fått en riktig rutchbanefärd, rätt ner i vattentunnan. Han kämpade för sitt liv i tunnan tills vi hällde ut honom. Sen låg han och flämtade, länge länge. Undra hur länge han hade försökt ta sig upp…

Jag tittade till honom då och då. Efter ett tag flyttade den in sig lite längre in under buskbladen. Överlevnadsinstikt för att inte bli uppäten antar jag. Jag la lite ormbunksblad brevid för att skydda honom ytterligare. Jag hämtade lite hackad mandel… undra om de äter det… och lite färskt vatten i en äggkopp… Jag försökte få i honom lite vatten och mandel och jag tror det gick.

Nästa gång jag kom ut hade han petat i sig mandel och blivit lite piggare. Han rullade runt och jag tänkte att han torkade sig. Men huvudet var tungt och han kunde inte riktigt lyfta det mer än en liten stund i taget. Till slut drog han sig ut mot gången och var på väg att ramla ner ett 3 dm’s fall. Jag tog emot honom med en planka :) Så kom han ner på marken. Jag satt där och försökte få i honom lite mer mandel och vatten men till sist drog han ett sista andetag och somnade in med nosen i den hackade mandeln. En sämre död kan han säkert ha haft. Nu ligger den stackaren begraven bakom min stuga.

Vad synd… tänk vad kul om han hade klarat sig. Undra om man skulle ha gjort på annat sätt? Jag kanske skulle ha lagt honom i en handduk så han torkade fortare… eller var han helt utmattad redan?

Jag träffade ett gäng kollegor och exkollegor på stan i kväll. Vi var nere i Kungsan och ”Smakade på Stockholm”. Jättetrevligt! Vi käkade och tog en öl, sen gick vi på bio… Ja, man kan verkligen undra hur vi tänkte där. En fantastisk sommarkväll i Stockholm och vi går in och går på bio.. Kan säga att det var inte så många som valde det alternativet… Vi var 8 stycken på en rad och sen var det väl ytterligare 4 pers i salongen…

Ja, vi såg i alla fall ”Familjen Jones”. En rätt spännande story om en familj som blivit ihopsatt för att utföra produktplacering i ett tjusigt område. Och det var rätt mycket annan produktplacering i filmen utöver de varor de sålde :) Det var väl inte den bästa film jag någonsin sett men helt ok, småtrevlig som vi brukar uttrycka det :) Det var faktiskt lite eftertanke i den också som inte var helt fel. Jag kan rekommendera den en lite regnigare kväll. Men den behöver inte ses på bio…

Vi har i alla fall bestämt att bio-klubben inte nödvändigtvis måste gå på bio. Nästa gång blir det förhoppningsvis en picnic i det gröna med vin i gröna glas, som Bellman hade sagt!

Då var det tisdag igen och dags för segling. Strålande sol, klarblå himmel och rätt bra vind. Vilka förutsättningar! Hur svårt kan det va?

Till start kom 8 båtar. En som är mindre snabbare än oss och således startar före oss… har väl aldrig hänt… men det visade sig att kapten på den båten var en riktigt vass kappseglare… så honom såg vi inte röken av.

Vi gjorde en ganska bra start… hade kanske kunnat komma med lite högre fart men vi tjuvvad i alla fall inte denna gång :) Jag hade ställt min pulsklocka efter Fröken Ur. Tänk att den passar i alla sporter!

Första varvet gick riktigt bra. Vi behövde inte göra några chansningar utan det rullade på. På andra varvet kom båt nr 3 oroväckande nära… Jag ”luffade” dvs jag styrde sakta sakta upp mot honom så att han var tvungen att styra ännu högre upp och kunde på så sätt inte komma om i lovart. Han fick dessutom en längre väg till märket men det fick ju å andra sidan vi med… men där kom han i alla fall inte om…

Följade sträcka kom han närmre och närmre och då var det ingen idé att försöka stoppa honom så vid nästa märke gick han förbi och eftersom han har en snabbare båt var det inte mycket mer att göra.

Vi var på väg mot mål… trodde vi och hade då en tredje placering säkrad… då bestämmer sig ledarbåten för att vi ska ta ett fjärde varv… Det står nog så i reglerna att om klockan inte har passerat 19.30 så kör man ett varv till. INTE bra för vår del då de snabba båtarna kom i ett rasande tempo…

Först ett chabrak som fullständigt dundrade förbi och nästan drog upp svall… sen en liten pil som swischade förbi… och så var vi 5:a… 

Men, Olssonbåten skulle i vart fall inte komma förbi… Skönt att man kan vara flexibel i målsättningarna :)

Vi luffade även honom lite grann och höll avståndet bra. På väg mot målet…  tidigare sträckor hade han seglat klart lägre än oss, vilket skulle göra att han skulle bli tvungen att slå för att klara udden intill mållinjen… Men det skulle vi också dessvärre behöva göra…. Sagt och gjort vi slår. Ett kort slag och sen slår vi tillbaka mot mållinjen. Vi klarar udden! Yes… det var bara det att han i Olssonbåten chansande… och pinade sig förbi udden och snodde vår 5:e plats…

Rackarns… så kan det gå. Om jag ska vara ärlig så var det ganska rättvist. När det är lite mer vind hinner inte de snabba båtarna ikapp om vi bara kör tre varv. När vi som idag, körde fyra varv blev det lite mera match. Dessvärre är det inte riktigt DEN matchen vi gillar mest…

Men vi hade en toppenkväll med underbart väder. På vägen hem bad jag pappa ge mig en Dumlekola. Jag hade lagt påsen i kylboxen (men inte lagt på locket… för de behöver inte kylas…) Då visade det sig att kylen var på… Åh pucko bello, jag hade satt på den och loggen samtidigt av gammal vana… Skulle bara fattas att vi hade dragit ur batteriet… men det verkade ha gått bra… phu… Hur svårt ska det va??