Hur svårt kan det va?

Pappa och jag drog iväg från landet vid 11 igår förmiddag. Det var sååå himla varmt och ingen vind. Vi gick för motor… vad skulle vi göra? Pappa började skrubba däcket och var helt slut och svettig efter så vi stannade och tog ett dopp… mitt i farleden :) Jätteskönt, 21 grader och inga alger. Sen körde vi på för motor fram till 13.00 – då började sommarprataren och vi passade på att luncha och bada lite ytterligare.

Vi seglade på ända upp till Södertälje, där (innan oljehamnen) blev det ytterligare ett dopp innan vi körde på upp till Slussen. Där fick vi vänta 45 min så vi hann vika alla segel och städa och skrubba av både däcket, kapellet och segelskyddet – bra där!

Efter slussen stannade vi och gick upp till Wendela Hebbes Hus för middag. Teatern var i full gång när vi kom och det är rätt kul att se hur skådespelarna kommer ut ”bakom scen” bara för att sticka in igen :)

Mätta och belåtna gick vi upp till Slandö, då man inte får ligga på ”väntbryggan” över natten. På Slandö var det helt fullt med segelbåtar på ena sidan och motorbåtar på den andra. Vi la oss bland motorbåtarna, för att nästa dag se skylten på andra bryggan ”Segelbåtar” oops – inte lätt att se den lilla skylten i mörkret. Vi fick en toppenplats brevid en brontostor motorbåt, eller var det en sommarstuga???

I morse dök jag i, för årets sista morgonbad. Jag tvättade håret och kroppen med saltsjötvål, mest för att det luktar så gott :) Sen drog vi. Med en fock och revad stor gick vi över fjärden, den södra vägen hem. Trippen blandades av segling och motorgång. Vid Jungfruholmarna svängde vi in och tittade, mest för att jag skulle få se hur det ser ut. Ska eventuellt träffa kusin och faster där någon helg framöver.

Nu ligger Tenorina åter trygg i hamnen och jag sitter och gungar i soffan, hur svårt ska det va? När ska man vänja sig vid vågor och sjögång? Nu ska jag slappa och landa, innan det är dags för nästa seglats. På tisdag är det kappsegling igen!

I morgon är det sista dan för mig på Sanofi, det känns verkligen jättekonstigt… och konstigare blir det väl på tis, när jag ska till ett nytt ställe men… hur svårt kan det va? Jag återkommer med känslor och tankar i morgon!

I morse var jag och signade för ett nytt jobb! Jag kan inte tro att det är sant.

Det känns så himla spännande men oj vad pirrigt. Jag har varit på samma ställe i nästan 10 år så man kan väl tycka att det var på tiden men å andra sidan har jag oerhört trevliga arbetskamrater som har gjort att det har varit värt att ta både med- och motgångar. Och, jag har haft ett roligt jobb. Men jag tror att framtiden ligger online så nu ska jag jobba enbart med webben och det känns oerhört spännande. Jag kommer att lära mig sååå mycket. Och ärligt – hur svårt kan det va?

Att jag kommer att jobba i en grupp på 12 personer som gör samma saker som jag,  gör inte heller saken sämre. Så många att bolla idéer och tankar med känns helt fantastiskt. Att få prova på konsultsidan känns också kul. Jag vet ju hur jag tänker som kund… :)

Men det är ett tag kvar, jag har lite uppsägningstid och semester framför mig innan det är dags. Och det är kanske bra. Jag behöver nog smälta både ett och annat innan jag ger mig in i detta. Det var ju ett tag sen jag bytte jobb sist :)

Sociala medier stod på agendan
Jag fick några bra tips men dessvärre var den på en väldigt grundläggan nivå där flera av deltagarna aldrig varit inne på Facebook… Jag hade gärna velat ha lite mer handfasta tips, på vad man ska tänka på, vilka inställningar man ska gå igenom osv, men inget sånt kom upp. (Ja, jag frågade och det var inte tanken…)

Det är ändå väldigt roligt att komma iväg och träffa nya personer och diskutera spännande ämnen, det ger energi. Det kom upp väldigt många bra och matnyttiga frågor och det var nog det som gjorde att kursen blev helt ok.

Confex som kursanordnare
Att de inte lär sig vad man ska ha för sötsaker på katedrala försläsningar… Hallå, hårda karamellerna… i oranga eller limegröna papper. Då tror man givetvis att det är med apelsin respektive limesmak… icke… båda var lakrits…Varför tar man inte fram karameller i icke prassligt papper som symboliserar den smak de innehåller? Varför måste det vara hårda karameller? Som folk tuggar på så det smaskas i hela rummet… Mycket irriterande. Inte nog med det… Sen börjar det rassla på bakersta raden… Då har man tagit fram en hög smal glasbehållare med små tuggkarameller i. Till råga på allt så skickas glasbehållaren runt i hela rummet, så att ALLA kan bidra till rasslandet… På min rad stannade den. Tack och lov var det fler som noterat det irriterande ljudet :) Varför glas och varför höga? Inte särskilt hygieniskt med tanke på att man måste hälla ut karamellerna (som inte hade papper) vilket gör att det kanske kommer fler än man tänkt sig och då häller tillbaka dem i behållaren…

Mat och fika är också viktigt :)
Lunchen var mycket god! Jag åt flundra, potatismos och sallad. Det serverades även kalv, tillsammans med en kroppkaka (potatis med kött i). Spännade blandning av kött och kött.

På trefikat hade ett digert fikabord dukats upp både med frukt, nötter, kakor och plättar… så där hämtade de igen, och trivselfaktorn var på topp!

Vi hade bestämt sen ett tag tillbaka att vi skulle gå ut och käka och snacka, efter att vi fått reda på nya organisationen. Sagt och gjort det gjorde vi idag. Fantastiskt trevligt!

Vi var på ett Sushiställe i Hammarby Sjöstad. Supergott! Vilken härlig stadsdel det är! Jag har verkligen bara sett några få delar och då främst genom bilrutan. Nu fick vi uppleva den här delen som är som en egen liten stad. Efter middagen tog vi en prommenad längs vattnet. Och avslutade med en kaffe på ”Göteborg”. Att vi inte gör sånt här oftare… Det var verkligen både roligt och trevligt. Tack tjejer för en härlig kväll!

Det är tunga dagar… I morgon får vi se hela organogrammet. Med rutor och namn.

Jag hoppas att vi också får lite tankar och ideér om hur de har tänkt och anledningen till att de tror att detta blir bättre. Jag håller visserligen med, det är en bättre struktur som det blir men eftersom man har gått ifrån den en gång undrar jag hur tankarna går.

För min egen del så tror jag det kommer att bli mycket bättre. Jag kommer inte att behöva känna mig så splittrad. Jag kommer att kunna fokusera på ett område vilket känns jättbra. Stressnivån kommer att minska (hoppas jag) och jag hoppas och tror att vi kommer att kunna planera lite mer än en dag i förväg…

Idag har dessutom den kollega som fick gå, kommit tillbaka. Helt otroligt men jätteroligt. Så vi kommer nog kunna ha ganska kul även i höst. För det blir ju inte roligar än man gör det :) Hur svårt kan det va? Lite mer frekventa AW så löser vi det mesta!

Har varit ute en vända och sprungit och kört intervaller. Det känns verkligen jättebra i all stress. Det lättar krampen jag har haft i magen de senaste dagarna.

Jag tränar inför Blodomloppet. Där fick man välja på 5 eller 10 km. Jag valde 10… hallå… hur tänkte jag där? Nästan alla andra valde 5… Men men jag kände mig väl stark när jag anmälde mig så nu får jag stå mitt kast :) Det ska nog gå bra. Det ska bli spännande och se vilken tid det blir. Om intervallerna har gett något. Sist jag sprang 10 km tog det 62 minuter… Jag har också anmält mig till Midnattsloppet… i en grupp som ska springa på 50 min… HUR tänkte jag där? Men, hur svårt kan det va? Det är väl bara att lägga benen på ryggen?

Så jag känner mig ganska glad även om jag tror jag hade varit ganska nöjd även om jag hade fått en spark där bak. Men jag kan inte riktigt glädja mig åt det när andra har fått gå eller fått en tjänst som de inte alls vill ha…

Nu har väl hälften fått besked och resten får i morgon. Och på torsdag får vi se hela organogrammet. Det blir en helt ny organisation men… det blir det nästan varje gång så vi är väl inte särskilt förvånade.

Det har varit lite konstigt upplägg på den här omorganisationen. Varje avdelningschef har fått bestämma själv när var och hur deras respektive anställda ska få besked. Känns konstigt att de inte har fått instruktioner om hur det ska gå till så att alla gör lika. Hur svårt kan det va? Men det kanske finns någon klurig anledning till att de har gjort som de har gjort…

Ja, nu sitter man väl säkert i vart fall fram mot jul… sen får vi se vad som händer. Det gäller att vara beredd.

Nu har vi jobbiga dagar framför oss på jobbet…

Några har fått ”samtal” face-to-face eller via telefon. En kollega som hade face-to-face-samtal fick gå i morse. En av mina närmaste kollegor som är mammaledig fick ”samtalet” på eftermiddagen. Hon blev uppsagd. Det känns såå tråkigt. Jag hade verkligen sett fram emot att hon skulle komma tillbaka efter sommaren. Vi har haft så himla roligt ihop. Skrattat så mascaran har runnit så många gånger. Och det här är bara början. Det är så jobbigt att förlora så härliga kollegor. Men, jag kanske inte heller blir kvar och då förlorar jag hela bunten. Det är det som känns tyngst en dag som denna.

För att skingra tankarna stack jag ut och sprang. En bra vända med intervaller och skogsträning. Det är något jag ska köra mer av. Turer i skogen över stock och sten. Man måste ha bra kontroll och verkligen koncentrera sig på var man sätter fötterna. Nästa gång ska jag leta rätt på ett träd och köra lite chins. (Hänga i en gren och dra sig upp – det kommer se skitkul ut… i alla fall när jag ramlar ner…)

Sen blev det lite styrka. Nu har jag verkligen fastnat för sumomarklyft. Jag gillade dem inte alls från början men nu har jag insett hur bra de är och hur ett enda lyft tränar hela kroppen. Det känns mest i ryggen och det känns bra för ”linne-säsongen” :) Vickan klarade det så… Hur svårt kan det va?

…men vi omorganiserar igen…

1 januari sjösattes en ny nordisk organisation efter att 20-25 personer fick gå (närmare 30%) Den här gången ska man spara in på promotionpengar, resekostnader och bilpolicy vilket är helt förståligt. Men man ska även dra ner på personalstyrkan med 20%… det är förståligt men känns helt absurt. Det var bara 5 månader sen sist… Vi har vant oss vid att omorganisera varje år men nu blir det två gånger om året…

27 maj kommer domen… så det är bara att vänta och se om man får ett långt sommarlov eller om det blir de sedvanliga semesterveckorna. Det här känns verkligen inte roligt. Och nu håller jag på att bli förkyld också… Ont i halsen och börjar bli snorig… rackartuss. Då kan jag inte ens träna…

Har vart på konferens…

Det finns personer som sitter och tjattrar sig igenom andras presentationer så man blir helt matt. Är det det som kallas respekt? Och om de mot förmodan tystnar… då börjar de att att smaska på ett nån hård dj…la karamell eller skriva så hårt att det hörs i hela lokalen.

Hur svårt kan det va? Varför ställer man in karameller med prasselpapper och smaskvarning i konferensrum med biosittning? Det är väl en sak om de finns där man placerar borden för diskussion men för katedral föresläsning… Otroligt.

Jag är själv lite känslig för ljud och framför allt smask, så det är inte så smart att sitta bakom mig… man kommer garanterat att få ”onda ögat” om man går över gränsen.