Hur svårt kan det va?

I dag kom det 6 båtar till start. Återigen en härlig kväll med sol och ganska bra vind.

En ny båt var med idag, en Sundwind 26. De har lite lägre lys men det var första gången för dem så de startade lite för sent. Vi lyckades få till en ganska bra start och drog iväg. Vi gick om Sundwind 26:an och lyckades hålla honom bakom oss. På andra varvet efter första sträckan kom RJ85:an som ett skott, i vanlig orning. Den här gången frågade han om han skulle blåsa lite på oss när han gick förbi :) Vi hade kunnat bli irriterade… men det var på ett glatt sätt så jag bara svarade – Gör gärna det, det verkar som att vi behöver det!

Vi rundade märket och körde mot tredje varvet. Det gick bra, vi gick hela tiden fortare än RJ85:an men vid nästa rundning var vi tvugna att slå bakom honom, vilket gjorde att vi tappade lite men det kändes bra… tills han började peka mot mållinjen och ropa ”19.40-regeln!” Vilken dj—la 19.40-regel tänke vi men fattade att vi var på väg åt fel håll och vände upp igen mot mål.

Då kom Sundwind 26:an i full karriär… Rackarns… Vi öste på allt vi kunde, hur lätt nu det är, med tanke på att det är vinden som styr… Pappa och jag började skämtsamt tjafsa om vem som var ansvarig för att ha läst reglerna…  Båda sa – Det måste ju vara du, jag sitter ju bara här!

Jag hade för mig att det var något med 19.30 men hade aldrig fattat riktigt vad den innebor. Eftersom vi brukar komma tvåa (eller lite längre bak) så gör vi bara som ettan…

Han i RJ85:an ropade att ”ni får inte vara osams ombord ;)” Ha ha kul!

Vi hade vunnit om vi inte hade gjort de där extra slagen… rackartuss… Han i RJ85:an sa att ”nu slipper ni i alla fall sitta och vänta in de sista” Jag replikerade med att – Ja, det var därför vi dansade runt lite extra därute :) Men vi kom i alla fall tvåa – det kändes skönt! Vi firade med en Dumlekola!

Reglerna säger att den som kommer först måste notera alla andras måltider och rapportera in till kansliet. Undra varför jag hade sån koll på den regeln… Hur svårt ska det va?

Vad trött man blir på att bloggen ligger nere… och inget kan man göra åt det… Men, nu verkar det som att den är ”up and running” igen. Aldrig har jag väl varit så skrivsugen som under den senaste tiden, när det inte har fungerat…

Ja, ja hur svårt kan det va?

Ny vecka, nya tag. Idag har jag varit ute en liten löpsväng och sen blev det styrka. Sumomarklyft – känner ni till dem?? Kan säga att jag kände mig så dum när jag körde dem med PT:n men nu är det min favvo. Jag tror banne mig att man tränar hela kroppen i ett enda lyft. Passar perfekt för en som inte gillar att vara på gymmet :) Så jag kör dem hemma! Toppen!

I morgon är det tisdag och då händer det grejer. Försök bärga er inför tisdagens spännade seglats!

Vi hade ledigt i fredags, eftersom nationaldagen inföll på en söndag. Det var otroligt skönt att få en långhelg igen! Man behöver det nu när det är så fint väder och framför allt med tanke på att det tydligen ska bli lite svalare och lite sämre framöver. Typiskt att det verkar som att det ska bli regn på ons, när jag ska på avslutning på dan och på kvällen springa Blodomloppet…

Jag har varit på landet fre-sön. Vi har varit ute och dragit mer strömming så nu är frysen full! Såå härligt. Sen har vi bara tagit det lungt. Lite trädgårdsarbete och en räddningsaktion!!

När vi sitter lungt och stilla på altan hör jag plötslit pappa ropa med lite panik i rösten – Jenni, kom! Det ligger något djur och simmar i vattentunnan… Åh nej… vad gör vi? Ta fiskhoven. Nä, måste jag, säger pappa. Kan jag inte hälla ut honom och vattnet? Jo bra, gör det!

Det visade sig att det var en ekorre som har hoppat upp på taket till vedboden och sen ramlat ner i stuprännan och fått en riktig rutchbanefärd, rätt ner i vattentunnan. Han kämpade för sitt liv i tunnan tills vi hällde ut honom. Sen låg han och flämtade, länge länge. Undra hur länge han hade försökt ta sig upp…

Jag tittade till honom då och då. Efter ett tag flyttade den in sig lite längre in under buskbladen. Överlevnadsinstikt för att inte bli uppäten antar jag. Jag la lite ormbunksblad brevid för att skydda honom ytterligare. Jag hämtade lite hackad mandel… undra om de äter det… och lite färskt vatten i en äggkopp… Jag försökte få i honom lite vatten och mandel och jag tror det gick.

Nästa gång jag kom ut hade han petat i sig mandel och blivit lite piggare. Han rullade runt och jag tänkte att han torkade sig. Men huvudet var tungt och han kunde inte riktigt lyfta det mer än en liten stund i taget. Till slut drog han sig ut mot gången och var på väg att ramla ner ett 3 dm’s fall. Jag tog emot honom med en planka :) Så kom han ner på marken. Jag satt där och försökte få i honom lite mer mandel och vatten men till sist drog han ett sista andetag och somnade in med nosen i den hackade mandeln. En sämre död kan han säkert ha haft. Nu ligger den stackaren begraven bakom min stuga.

Vad synd… tänk vad kul om han hade klarat sig. Undra om man skulle ha gjort på annat sätt? Jag kanske skulle ha lagt honom i en handduk så han torkade fortare… eller var han helt utmattad redan?

Jag träffade ett gäng kollegor och exkollegor på stan i kväll. Vi var nere i Kungsan och ”Smakade på Stockholm”. Jättetrevligt! Vi käkade och tog en öl, sen gick vi på bio… Ja, man kan verkligen undra hur vi tänkte där. En fantastisk sommarkväll i Stockholm och vi går in och går på bio.. Kan säga att det var inte så många som valde det alternativet… Vi var 8 stycken på en rad och sen var det väl ytterligare 4 pers i salongen…

Ja, vi såg i alla fall ”Familjen Jones”. En rätt spännande story om en familj som blivit ihopsatt för att utföra produktplacering i ett tjusigt område. Och det var rätt mycket annan produktplacering i filmen utöver de varor de sålde :) Det var väl inte den bästa film jag någonsin sett men helt ok, småtrevlig som vi brukar uttrycka det :) Det var faktiskt lite eftertanke i den också som inte var helt fel. Jag kan rekommendera den en lite regnigare kväll. Men den behöver inte ses på bio…

Vi har i alla fall bestämt att bio-klubben inte nödvändigtvis måste gå på bio. Nästa gång blir det förhoppningsvis en picnic i det gröna med vin i gröna glas, som Bellman hade sagt!

Då var det tisdag igen och dags för segling. Strålande sol, klarblå himmel och rätt bra vind. Vilka förutsättningar! Hur svårt kan det va?

Till start kom 8 båtar. En som är mindre snabbare än oss och således startar före oss… har väl aldrig hänt… men det visade sig att kapten på den båten var en riktigt vass kappseglare… så honom såg vi inte röken av.

Vi gjorde en ganska bra start… hade kanske kunnat komma med lite högre fart men vi tjuvvad i alla fall inte denna gång :) Jag hade ställt min pulsklocka efter Fröken Ur. Tänk att den passar i alla sporter!

Första varvet gick riktigt bra. Vi behövde inte göra några chansningar utan det rullade på. På andra varvet kom båt nr 3 oroväckande nära… Jag ”luffade” dvs jag styrde sakta sakta upp mot honom så att han var tvungen att styra ännu högre upp och kunde på så sätt inte komma om i lovart. Han fick dessutom en längre väg till märket men det fick ju å andra sidan vi med… men där kom han i alla fall inte om…

Följade sträcka kom han närmre och närmre och då var det ingen idé att försöka stoppa honom så vid nästa märke gick han förbi och eftersom han har en snabbare båt var det inte mycket mer att göra.

Vi var på väg mot mål… trodde vi och hade då en tredje placering säkrad… då bestämmer sig ledarbåten för att vi ska ta ett fjärde varv… Det står nog så i reglerna att om klockan inte har passerat 19.30 så kör man ett varv till. INTE bra för vår del då de snabba båtarna kom i ett rasande tempo…

Först ett chabrak som fullständigt dundrade förbi och nästan drog upp svall… sen en liten pil som swischade förbi… och så var vi 5:a… 

Men, Olssonbåten skulle i vart fall inte komma förbi… Skönt att man kan vara flexibel i målsättningarna :)

Vi luffade även honom lite grann och höll avståndet bra. På väg mot målet…  tidigare sträckor hade han seglat klart lägre än oss, vilket skulle göra att han skulle bli tvungen att slå för att klara udden intill mållinjen… Men det skulle vi också dessvärre behöva göra…. Sagt och gjort vi slår. Ett kort slag och sen slår vi tillbaka mot mållinjen. Vi klarar udden! Yes… det var bara det att han i Olssonbåten chansande… och pinade sig förbi udden och snodde vår 5:e plats…

Rackarns… så kan det gå. Om jag ska vara ärlig så var det ganska rättvist. När det är lite mer vind hinner inte de snabba båtarna ikapp om vi bara kör tre varv. När vi som idag, körde fyra varv blev det lite mera match. Dessvärre är det inte riktigt DEN matchen vi gillar mest…

Men vi hade en toppenkväll med underbart väder. På vägen hem bad jag pappa ge mig en Dumlekola. Jag hade lagt påsen i kylboxen (men inte lagt på locket… för de behöver inte kylas…) Då visade det sig att kylen var på… Åh pucko bello, jag hade satt på den och loggen samtidigt av gammal vana… Skulle bara fattas att vi hade dragit ur batteriet… men det verkade ha gått bra… phu… Hur svårt ska det va??

Lördag
Jag stack tidigt på lördan, eller ja.. vid 10, stannade till på systemet och sen bar det iväg ut mot landet. Direkt när jag kom fram gick vi (jag, mamma och pappa) ner till sjön och drog iväg med Myggan, vår motorbåt. Vi drog i väg till Fållnäsviken och la ankare. Och så, i med strömmingspilkarna. ;) Vi fick ingenting vid första stället så vi åkte närmare ”pricken” (ett sjömärke). Där behövde vi, eller rättare sagt jag, inte vänta så länge innan det nappade. En och en till att börja med men sen började jag ta dem i ryggen eller magen på väg ner och upp i rycken och fick 3-4 åt gången. Det låter helt makabert… jag vet men så är det när man hamnar med 5 krokar i ett stim.

Till slut började även mamma få napp på sin sida och pappa fick fullt upp med att plocka av firrarna från krokarna. Så kul!

Efter en halv hink slutade vi – man ska ju ta hand om det också… Dessutom fick inte syrran och hennes son hänga med ut för det blir för trångt så jag sa till dem att jag kunde åka med dem ut lite senare så att de också fick prova. Andreas hade aldrig fiskat strömming så han var supertaggad.

Efter första turen åkte vi hem och åt stekt strömming på knäckemacka till lunch. Sen vilade vi, var ute och sprang en vända och pulade lite ett par timmmar innan det var dags att sticka iväg igen. Första gången i motorbåten utan pappa… Tja, hur svårt kan det va? Jag hade ju tränat en gång på förmiddagen.

Och, det var inga problem att komma ut ur hamnen men när vi kom ut ur viken och jag skulle dra på lite började vattnet spruta in över hela båten… Shit vi hade glömt att dra upp fendrarna så de låg i vid vatten yten… Andreas blev dyngsur… Men han klagade inte. Vi torkade av och drog vidare. (Det roliga i kråksången var att vi glömde dem på morgonturen också men då hann vi inte bli såå blöta…)

Vi drog ut till pricken igen och kastade i linorna. Det tog ett tag innan första firren kom och Andreas blev lite otålig men sen så. Då började det komma. Andreas var med och drog upp linorna jag jag tog rollen som fisk-avplockare. Den här gången fick alla fisk och tyckte att det var jättekul, vilket det är. Det är så svårt att sluta bara… Men den här gången tog det slut på fisk, så vi kunde åka hem utan beslutsångest.

Vägen tillbaka gick också bra, men när vi skulle lägga till missade jag bojen. Och den där lilla båtrackarn går inte att styra utan fart.. Jag körde fram och tillbaka flera gånger innan Katti till slut fick tag i bojen och vi kunde lägga till… Tur att de andra inte har hunnit sjösätta än, eller att inte halva befolkningen satt på bryggan…

Vi åte en härlig inkokt lax till middag och sen blev det en tidig kväll för min del.

Söndag
Idag sov jag till 10.30! Så skönt. Dessvärre har det varit rätt dåligt väder idag så vi satt mest inne fram till lunch. Sen drog vi på oss stövlarna och började leta mask. Det var dags för nästa fiskeäventyr. Ner till bryggan med metspön och mask och vissa av oss trodde nog att det skulle nappa. Men nej, så blev det inte. Men det var rätt skönt att vara nere vid bryggan en stund medan solen var framme.

Efter lite fika var Andreas och jag ute och spelade kubb. Kul spel men ganska svårt när man är 7 år. Vi gick över till tennis. Andreas har ett spel med en boll som sitter i ett snöre på en pinne. Det gick jättebra, han var jätteduktig. Jag blev helt svettig så det blev dagens träningspass.

Efter middagen drog jag hem. Jag tog nya Nynäsvägen. De har blivit klara med motorvägen från Ösmo. Det var lite längre men det gick snabbare! Bra att veta för nästa gång jag ska ut.

Och kvällen avslutade jag till ytterligare en Wallanderfilm som jag redan har sett!

Idag har vi kört årets första tisdagssegling. En liten kappsegling där de som vill från de närmaste båtklubbarna deltar. Besättningen består av mig och pappa. En kul grej att göra med farsgubben! Och vi kommer faktiskt rätt bra överens på båten :) Hur svårt kan det va? Det är ju bara att göra som jag säger :) Nä, inte direkt. Det är jag som lär mig. Hela tiden. Men det är ganska mycket taktik och chansningar i kappseglingar och det är det som är kul, i alla fall när det funkar.

Solen strålade och höll säkert 20 grader. Det var sååå himla härligt. En fantastisk första tur med Tenorina, som vår båt heter.

Vi var 6 båtar till start idag. Vi fick till en ganska bra start… dessvärre tror jag att vi tjuvade lite men det låtsas vi inte om :)

Man seglar en trekantig bana och rundar 3 bojar. 3 varv och sen går man i mål. De båtar som inte går så fort startar först och de snabbaste sist, allt enligt en ordnad skala (LYS) och ordning. Vi startar först :) Idag var det en båt till som startade samtidigt med oss, det hör inte till vanligheterna. Vi höll undan bra första benet (sträckan). När vi närmade oss andra bojen slog vi och då fastnade seglet i spridaren.. (en pinne som sitter på masten) Rackarns… Vi fick snabbt vända tillbaka så seglet lossnade och sen kunde vi vända in på banan igen. Här tappade vi en hel del, men höll ändå undan bra från han som låg tvåa. Vi körde sträcka 3-5 och när vi är på samma plats händer det igen… Den här gången gårseglet sönder i kanten… Rackartuss… Båt nr två gick om och för vår del var det bara att bryta…

Seglet skulle ju fastna i varenda slag efter det och då hade vi kanske inte kunnat laga det… Så vi rundade inte bojen (då blir man diskad) utan åkte hemåt, vilket var mot start/mållinjen. Han som gick om oss verkade inte fatta att vi bröt, trots att vi satte upp flaggan som man inte har uppe när man kappseglar, så han körde också mot mållinjen, fast det var ett varv kvar…. Tråkigt :) Vi fattade inte det förrän ganska sent och då var vi rätt långt ifrån så vi ropade inte… oops… Ärligt, var och en är ansvarig för att veta hur seglingen går till… Nu var det visserligen så att han frågade oss var startlinjen var… och det sa väl att han inte varit med förut. Vi kände inte heller igen honom… eller båten…

Till saken hör att vi var lite irriterade på honom och det var väl den främsta anledningen till att vi inte ropade :) Han hade en lite följebåt… en motorbåt som åkte bakom honom hela seglingen. Vid det tillfälle när vårt segel gick sönder hade det kunnat bli lite dramatiskt för vi skulle som ni förstår slå  igen (byta håll) och vi skulle ta vägen bakom honom då vi inte skulle hinna före, där bakom där motorbåten låg… Han hade såklart åkt undan men han hade liksom inte där att göra. Han störde.

Tja, skadeglädjen känner vi alla till :) När segelbåten som inte kunde reglerna gick över mållinjen, klappade han i motorbåten händerna och grattade. Det var bara det att alla andra båtar (utom vi som åkte hem) åkte ett varv till… Hur svårt kan det va? :)

Vi åkte till bort till mastkranen på varvet för att kunna klättra upp och tejpa spridaren, så vi inte skulle dra sönder fler segel. Men, det var flera båtar i kö så det blev bryggan i stället.

En riktigt trevlig kväll blev det trots allt. Alltid härligt att segla när det är lite bra vind, sol och härligt. Det är inte varje tisdag det är så… Faktiskt har vi aldrig kommit sämre än trea i dessa seglingar, vi brukar komma tvåa och han som vinner har vi inte en chans mot… Nästa tisdag kan inte jag så då ska pappa köra med en annan kompis. Jag håller tummarna för att det går bra.

Har haft en trevlig kväll på Råsunda. 4 tjejer, öl och vin hur svårt kan det va? Inte alls, om ni frågar mig. AIK vann, som tur va, sin sista hemmamatch på Råsunda mot Åtvidaberg, som hade en lite trogen klack på 75 personer. Fantastiskt hur de stöttar sitt lag på en arena som Råsunda med så många Stockholmare.

AIK… ja det är inte konstigt att det inte har gått så bra den här säsongen… Första halvlek var bra. AIK låg på och anföll, som deras tränare sa att han sagt att de ska göra, men i andra… ärligt… lämnade de dojjorna i omklädningsrummet? En kille på läktarn sa ”spela svart till svart – hur svårt kan de va?” Det undrade jag med :)

Det var ingen fart och killarna sprang inte. De sköt inte och då är det väldigt svårt att göra mål. Det borde man veta när man spelar på den nivån…

Vi hade en fantastiskt trevlig kväll med middag och fika – sponsrat av Västerorts VVS, som dessutom har en lång rad reklam längs planen! Stort tack för i kväll. Det var superkul att få hänga med!

Bilder kommer så småningom upp på www.jennielisegrafiska.se

Det hade ju varit käckt om man hade haft lite ork då…

Jag startade lördagen med Melodikrysset. Det är en härligt start. Massa god frulle… (hade varit gott) och Eldeman i etern, det ni. Det kallar jag mjukstart.

Nu har i alla fall lyckats plocka undan de värsta, burit ner skidor och vallabänk i källaren… de har som ni förstår stått uppe i lägenheten ett tag… och inte är de välanvända i år heller… Jag har också planterat om två squachplantor. Det finns det av någon anledning alltid energi till… Frågan är när man ska våga ställa ut dem…

Idag är det kalas för min syster som fyller år. Det blir middag i Kälvesta så det blir trevligt. Inte för att det inte hade varit trevligt att käka hos syrran men det är lite närmre till mamma och pappa :)