Hur svårt kan det va?

Efter en helg fylld av innebandy-VM i Helsingfors, massor av inspiration och en flygförsening kom vi till matchen i går, söndag. Matchen hade startat och när vi, en efter en, kommer in leder vi med 1-0.
Shit vad skönt!

Spelet är stundtals väldigt bra och vi trycker på i anfallet och pytsar in tre mål, vilket resulterar i en ordentlig målgest – Monc gör sin skalbagge. Själv blev jag helt chockad över att jag gjorde mål så min robot var det nog ingen som uppfattade, måste träna mer på den – kändes mer som nån slags dålig moonwalk åt fel håll än en robot…  Millan gjorde säker sin målgest, men den missade jag, då jag inte hunnit in på plan.

Är det inte det ena så är det det andra… Anfall var inte bästa försvar den här gången… vi tappade ordentligt i försvaret, många gånger… närmare bestämt 9 gånger. Inte alls bra. Tur att vi har en fantastisk målvakt… annars vet jag inte hur det hade slutat.

Besvikelsen är total och jag finner inte fler ord. Hur svårt kan det va?

Veronica gör sin första match och det däremot kändes väldigt roligt! Bra jobbat Veronica! Och Millan kliver in som vikarierande lagkapten, tack för hjälpen! Även om du  tackade Sköndal för matchen trots att vi spelade mot Midsommarkransen :)

Nu är det inte mycket mer att göra än att köra efter vår nya slogan. Kom igen tjejer, nu vänder serien – ”Fuck off, nu kör vi! All in!”