Hur svårt kan det va?

Nu känns det verkligen att det är sommar. Grillfest på jobbet igår och hos syrran i dag. Det är verkligen underbart att vara ute på kvällarna.

I morgon blir det kortdag och ladda för midsommar. Segling, sol, fågelkvitter, skärgårdsliv, sill, nubbe, dansbana, badtunna och iskallt i vattnet. Precis som det ska! Det kommer att bli fantastiskt!

Det visar sig att jag inte alls har tre månaders uppsägningstid… bara två! Så jag kommer att börja på nya jobbet redan efter semestern. Det ska bli kul men jag blir lite nervös…

Då har jag bara tre veckor kvar där jag är nu. Hur ska jag hinna? Man kan tycka att det inte är mitt problem men… jag vill verkligen inte lämna dem i sticket med massa ouppklarat jobb. Det kommer att bli svårt nog att göra en bra överlämning eftersom de kanske inte kommer att hinna få in någon under dessa tre veckor…

Jag har verkligen inga sjöben… Eller så har jag fantastiskt bra balans, som nu försöker kompensera vågorna… Har seglat i två dagar och det tar både på balanssinnet och krafterna :)

När vi stack igår blåste det i princip ingenting. Vi försökte ett tag men sen fick det bli motor. Strax innan Björkö körde vi förbi en bit av den nya Söderledstunneln! Det var en spännade upplevelse och se hur den transporterades… eller vad den nu gjorde…

Efter slussen började det blåsa lite mer, rätt emot så klart… Men vi hissad i alla fall på och kryssade på nästan enda fram till Skanssundet. Väl framme gick vi upp till bistron och tog en öl innan vi gick ner i restaurangen och åt en fantastisk Hjälmar Gös. Såå gott! Jag tyckte att jag hörde en bekant röst vid bordet bakom och visst, där satt Markoolio :) med sällskap.

Idag har det blåst rejält. Vi började med en genua och en revad stor. Den fick vi sedemera ta bort… Vi körde motor ett tag men kom knappt fram… Efter 1,5 h satte vi genuan igen och seglande resten. Jag var klart nervös stora delar av seglatsen och bristen på mat gjorde att mitt blodsocker var på botten men jag höll ut ganska bra… Pappa försäkrade mig om att båden inte kan välta… flera gånger tyckte jag att det var nära… Men det gick bra. Det känns bra att ha haft den utmaningen med pappa i båten. Nu vet jag mer vad båten klarar. Men hade detta varit en semesterseglats hade jag nog gått i hamn.

Väl på landet kom mamma och hämtade oss vid bryggan. Sen blev det en fantastisk middag bestående av oxfilé och svampsås! Såå gott. Tack för det!

Nu har jag kommit hem till Blackan igen för ytterligare en arbetsvecka innan det är dags för nästa seglats på midsommar. Men då är jag bara gast. Det ska bli skönt!

Oj oj oj, vad det gungar… Det tillsammans med en Rudolf-näsa känner jag mig helt slut och kommer somna innan klockan slagit 21.30…

Bilderna ligger i min profil på Facebook, titta om du vill!

Solen strålar på balkongen, vinet är kylt och en ny bra bok väntar!

Synd bara att det är en massa städning att göra men… om jag går ut på balkongen och stänger dörren så finns inte röran kvar… syns den inte så finns den inte, eller hur?

I morse var jag och signade för ett nytt jobb! Jag kan inte tro att det är sant.

Det känns så himla spännande men oj vad pirrigt. Jag har varit på samma ställe i nästan 10 år så man kan väl tycka att det var på tiden men å andra sidan har jag oerhört trevliga arbetskamrater som har gjort att det har varit värt att ta både med- och motgångar. Och, jag har haft ett roligt jobb. Men jag tror att framtiden ligger online så nu ska jag jobba enbart med webben och det känns oerhört spännande. Jag kommer att lära mig sååå mycket. Och ärligt – hur svårt kan det va?

Att jag kommer att jobba i en grupp på 12 personer som gör samma saker som jag,  gör inte heller saken sämre. Så många att bolla idéer och tankar med känns helt fantastiskt. Att få prova på konsultsidan känns också kul. Jag vet ju hur jag tänker som kund… :)

Men det är ett tag kvar, jag har lite uppsägningstid och semester framför mig innan det är dags. Och det är kanske bra. Jag behöver nog smälta både ett och annat innan jag ger mig in i detta. Det var ju ett tag sen jag bytte jobb sist :)

Vad trött jag blir…  När jeansen kommer ur tvättmaskin och är på väg till upphängning ser jag att det ligger något i bakfickan… Nej… ett häfte rikskuponger. Åh vad trött jag blir, hur svårt kan det va? Det var väl det första man lärde sig… att tömma fickorna innan plagget går i tvätten…

Man det går visst att byta in dem… det är inte bara jag som är så klantig. Men det kostar 95:- och alla streckkoder och andra siffror måste finnas med. Jag lovar att det blir +/- 0 i slutändan… Och det här med att tvätta pengar är inte helt lagligt… Säg inget är du bussig :)

Idag var det mest risk för regn. Jag laddade med jeans, vindbrallor, långärmad tröja, fleece och jacka, och det var ett bra val för en gångs skull. Tog inte av mig något trots att kvällen avslutades med strålande sol. Det enda jag saknade var solbrillorna. Har haft dem med varenda gång men aldrig använt dem…

Så till racet. Det blåste ganska bra och varvet gick medurs. Det var vi och Sundwind 26:an som startade först. Han drog vi ifrån redan på första benet (sträckan) så det kändes bra! Som vanligt hade vi den blå RJ85:an att slåss emot…  Han startade som båt nr 3 och vi höll undan bra både första och andra varvet… Sen var det det här med 19.40-regeln… Dessvärre hann vi ta ett sista tredje varv och det är aldrig till vår favör men det är mer rättivst för tävlingen. På sista varvet, vid första rundningen kom ett chabrak… nån stor rackare och körde om och så… kom den blå… Jag gjorde vad jag kunde för att luffa honom men… nä.. det gick inte… Vi fick falla och ge honom ”plats för märket”. Rackartuss. Men så kom kryssen (när vinden kommer rätt emot). Då såg vi vår chans,. Den blå seglar högre men inte lika snabbt! Men vi blev lite ivriga och jag vet faktiskt inte hur vi tänkte men vi gjorde en taktisk miss och slog för att lägga oss i vägen för två andra… Det var bara det att de gick fortare än oss och berördes överhuvudtaget inte av vår manöver… Så vi fick slå igen… Två slag helt i onödan… där tappade vi tid och placeringar.

På sista benet gick alla mot det sista märket men vi ansåg att vi skulle mot mål och jag styrde således mot det. Vi hade lite kommunikation med en 5 1/2:a som var av samma åsikt som vi. Så vi körde mot mål.

Det visade sig att de som gick mot märket gjorde det för att det blåste mer där… Vi som gick rakaste vägen kom lite för nära land och fick således lite för lite vind… Åh, hur svårt kan det va?

Träbåten (5 1/2:an) kom om och småflinade lite tillsammans med lustiga kommentarer… :) Men så… fick vi en ”privatare” och kunde åter gå om! Yes! Alla åker i alla fall mot mållinjen och jag gör vad jag kan för att luffa träbåten men nä… den rackarn glider om oss på mållinjen.

RACKARTUSS!!! Vi kom tredjen sist… 7:a av 9 båtar… Bättre lycka nästa gång… Detta var sista tisdagsseglingen för säsongen. De i träbåten var i alla fall jättenöjda, för de brukar komma väldigt långt bak fick vi höra… Kul att man kan glädja nån… :)

Pappa och jag ska köra ut båten till landet i helgen. Vi skulle åka via Vaxholm och Sandhamn. Jag tyckte det lät som en utmärkt idé, eftersom jag då med ett lättare sinne kunde åka dit men mina vänner i sommar… Men nu får jag åka dit utan att öva… Pirrigt men kul! Pappa tycker att det blir för mycké motorgång att köra den vägen… trots att det alltid är han som vill åka motor när det inte blåser supermycket. Jag tycker alltid att det är trevligare att segla, även om det inte går så fort. Vi har ju faktiskt segelbåt, hur svårt kan det va?

Men men, Skanssundet är också trevligt… Den här gången kan vi gå på den ”riktiga” krogen :) Det blir dyrt men det får det vara värt!

Både ambulans och helikopter kom ut till landet för att hjälpa till. Två sköterskor var med och de löste upp 15 tabletter som pappa fick dricka. De bedömde att helikoptern inte behövde landa. Och tur var väl det för den hade fått fel koordinater… Hur svårt kan det va? Den var där och snurrade förre helgen också…

Ansiktet hade svullnat upp så ena ögat inte syntes och fullt med prickar på ryggen som kliade som skjutton. En allergisk reaktion var det. Pappa har blivit stungen många gånger tidigare men detta har aldrig skett. Jag vet att han i år har klagat och kännt sig allergisk i andra sammanhang men så kan det ju bli. Att man blir allergisk med åren.

Skönt att det är över nu…

Min syster ringde just på djungeltrumman. Pappa har blivit stungen av en geting. På ögat… Usch. Det har svullnat upp och sjukvårdsupplysningen rekommenderade mamma att ringa ambulans, vilket hon också har gjort.

Nu får vi se om de kan hjälpa pappa på plats eller om de måste åka in. Usch detta känns inte alls bra… Jag sätter mig på telefon nu och väntar…