Hur svårt kan det va?

Efter en morgonprommis och frukost drog vi iväg till ”Vallen” för att handla fika till dagens utflykt vars mål var Högbondens fyr. Vi tog båten från Barsta 11.30. Det gick höga vågor och vinden ven men det var ingen fara för den lilla ”färja” vi hade gått ombord på.

Väl framme tog vi en prommis upp till fyren. Vi kikade runt, kollade in utställningen och käkade lunch. Vidare försökte vi hitta grottorna efter klapperstensfältet… men det gick ungefär lika bra som våra svampturer… alltså inte alls.

Vi fick i alla fall ytterligare en fika innan vi tog båten tillbaka igen. Då blåste det än mer… och risken för åksjuka var påtaglig… men det gick bra!

16.30 skulle vi möta upp Sture. Nu skulle vi äntligen få lägga nät!! Som jag har längtat efter det. Vi skulle ha gjort det i måndags men då blev Sture sjuk… men idag var det dags!

Vi gick ut i viken och la 4 nät på ett ställe och 1 på ett annat. Sen åkte vi till Kråknäset (vår stuga) och hämtade kvarglömda flytvästar. Sen bar det iväg och fytt-i-rackarns vad det bar iväg… Det blåste rätt bra och vågorna var ganska höga men vi körde på. Skummet yrde, skurar av vatten sköljde över båten. Sture var dyngsur rätt snabbt och sen följde vi en efter en i samma fotspår, alla utom Sigrid 4 år, som satt i mamma Johanns knä, skyddad från vind och vatten…

Vi la i näten långt ut på ytterligare tre ställen. Sen vände vi hemåt, äntligen. Det gick lugnare nu men efter en kort stund kom regnet. Lagom otur. Kommer det inte i sidled kommer det uppifrån… Hur svårt kan det va?

Sture släppte av oss ”hemma” och vi bestämde ny tid – 18.45 för middag på Mannaminne! Vi hoppade in i duschen och duschade varmt allihop, drog på varma torra kläder och tog bilen upp till restaurangen. De bjöd på sedvanlig ”planka” som grabbarna tog. Vi andra tog rödbetsbiffar, fläskfilégryta och hamburgare.

Sture frågade Sigrid flera gånger om hon ville hänga med ut och hämta fisken i morgon men nä, där får han jobba hårt. Det kommer dröja tills hon hänger med igen. Innan hon somnade för kvällen i kväll sa hon att hon inte ville följa med ”inte ens om det var fint väder” :) Vi hoppas att hon har glömt den där turen till näst år :)

I morgon är ”daten med Sture” satt till 7.30… så det är bäst att krypa till kojs nu! Jag ska hålla alla tummar jag har för en god fiskelycka i morgon!

På min resa genom Sverige har jag nu kommit till Höga Kusten!

Det är så fint – jag bara njuter av varje sekund! Jag är så glad över att min syster och hennes fina familj bjöd med mig hit. Till våra rötter. Jag var här förra året men innan det var det 30 år sen… När jag tänker på att det har gått så lång tid är det med tårar i ögonen, att vi inte varit här mer, oftare.  Höga kusten är underbart vacker och jag förstår att det bar mamma emot att sälja sin del av huset till vår morbror… Senast vi var här, var det för att begrava min andra morbror… en verkligt tråkig anledning.

Vår kvarvarande morbror Sture är dock väldigt givmild och låter oss bo i hans fullt inredda sjöbod (vid vattnet) utan ersättning. Vi känner oss verkligen lyckligt lottade! Det är helt fantastiskt läge -längst ut, inga grannar, skog, sjö, svamp, fiskar och måsar intill knuten. Vi har redan fått tre abborrar i mjärdarna!! Barnen och jag är överlyckliga!!

I morgon ska vi ut med Sture och testa hans genacker inför den kommande årliga kappseglingen, på tis, och jag har blivit erbjuden att hänga med!!! Hallå, han har en 42 fots Omega! DET – är ingen liten båt! 12,5 m. Det ska bli sååå himla kul! Sist jag seglade den var jag 7 år! Ja, det är ett tag sen…

Jag har också bett om att vi ska lägga abborrnät!!  Och det ska vi!! Kanske blir det även sik/lax. Det vore oerhört kul! Tänk att få fylla frysen för hösten/vintern!!!

Vi har plockat svamp men det har inte gått så bra. Idag blev det svampmacka och det bli en även i morgon… men inga påsar att frysa in… än. Men jag ska inte ge upp, jag ska gå vidare och se om jag kan hittta mer!!

Blåbär kan vi se oss i skyarna efter… de är helt slut och hallonen är väldigt små… men lite kanske det blir!

Det känns fantastiskt skönt, jag känner mig lugn för första gången på den här semestern och jag har gjort det ensam, utan att känna mig ensammast i världen… Men det tog två veckor… Jag har fått segla en del med underbara vänner, varvat ner på landet och har nu landat hemma sen ett par dagar. Jag har återfått den energi som jag har när jag mår bra. Jag orkar ta mig för saker, jag vill pyssla och jag vill röra på mig. Hur skönt det känns kan knappt beskrivas med ord. Jag är så sugen på en joggingslinga och det är inte helt otroligt att det blir en senare under kvällen.

I morse vaknade jag och steg upp redan kl 9. Stack efter frullen iväg och vattnade samt inhämtade post hos andra semesterfirare. Var i Vällingby C redan innan 11 så jag fick vänta på att Apoteket skulle öppna… när hände det sist på en söndag?

Åkte vidare till mamma och pappa och plockade massor av vinbär, röda och svarta. Efter ett stopp på Konsum drog jag hem. Käkade lite lunch och satte sen igång att koka saft. Svartvinbärssaft och Röd vinbärssaft med vanilj står nu tjusigt uppradade i flaskor i kylen, underbart.

Sen har jag faktiskt tagit det lugnt (ett förövrigt svårstavat ord…) och det hör inte till vanligheten. Jag har suttit i en solstol i flera timmar och lyssnat på musik och två nedladdade Sommarpratare. Jag har inte känt mig rastlös en enda gång. Det kan ju visserligen bero på att jag har haft fullt upp hela tiden med saften :) Men nu har jag suttit länge nog för att sticka ut i skogen. Tänkte se om jag kunde fylla på blåbärsförrådet lite och finns det några kantareller skulle det göra susen för kvällens middag. Hur svårt kan det va?

Efter att ha sovit skitdåligt i natt blev det en tidig morgon som startade på Brunskär. Vi käkade frulle och drog iväg redan kl 9. Det skulle bli dåligt väder på em så det kändes trevligast att dra hemåt tidigt.

En härlig seglats med stäck, hela vägen hem i fullt solsken och ca 5 m/s. Det är så det är när segling är som bäst! Ja, ok, jag hade velat köra hela vägen i bikini men… jag fick dessvärre dra på mig både shorts och t-shirt.

Väl hemma i hamnen blev det sillunch innan vi tog bilen hem till stugan. Där solade jag lite mer, vi badade och fikade vid bryggan, jag pulade lite i ”min trädgård”, planterade och plockade lite mer blåbär innan det äntligen blev dags för en välbehövlig dusch och lite kostpåfyllning. Sen var det dags för nästa aktivitet. Teater i Sorunda.

Jag hade inga som helst förväntningar och det var kanske det som gjorde det. Föreställningen ”Polhems huvudwerk” var riktigt bra. Jag hade ingen aning om att han jobbat på en gård alldeles nära oss.

I pausen fikade vi med Sorundatårta! En speciell tårta som bara bakas där. Receptet är hemligt och går i arv från mor till dotter. Men om man googlar så hittar man det såklart. Synd på en mysig tradition. Oavsett hur man i det här fallet hade kommit över receptet så var den faktiskt god!

På vägen hem var vi som vanligt uppmärksamma på rådjur. Allt som oftast står de på kanten och är beredda att hoppa ut i vägen. Det gäller att vara redo! Men döm av vår förvåning när vi istället ser en hel kolloni av vildsvin… Först två groteskt stora honor och sen säkert 15 ungar, uppdelade i två grupper. Ingen av oss har tidigare sett vilda vildsvin. Det känns ganska läskigt att det är så många… och att de gick mot ”våran” svampskog… Jag har sett resultatet av deras bökanden men ser man dem inte så finns de ju inte, eller?

Jag kan ibland uppfattas som tuff, men skenet kan bedra. Faktum är att jag nu känner mig lite skakis för att gå ut i skogen ensam… Hur skrämmer man vildsvin? Och, hur svårt kan det va?

Nu är jag såå trött och hoppas på 10 timmars välbehövlig sömn!