Hur svårt kan det va?

Spännande att bloggverktyget har varit på engelska några dagar… plötsligt. Det hela slutade också med att jag inte kom in igår… vad är det frågan om? Virus eller??

Men nu verkar det vara som det ska så, nu kör vi igen!

…men vi omorganiserar igen…

1 januari sjösattes en ny nordisk organisation efter att 20-25 personer fick gå (närmare 30%) Den här gången ska man spara in på promotionpengar, resekostnader och bilpolicy vilket är helt förståligt. Men man ska även dra ner på personalstyrkan med 20%… det är förståligt men känns helt absurt. Det var bara 5 månader sen sist… Vi har vant oss vid att omorganisera varje år men nu blir det två gånger om året…

27 maj kommer domen… så det är bara att vänta och se om man får ett långt sommarlov eller om det blir de sedvanliga semesterveckorna. Det här känns verkligen inte roligt. Och nu håller jag på att bli förkyld också… Ont i halsen och börjar bli snorig… rackartuss. Då kan jag inte ens träna…

I morgon har vi extrainsatt personalmöte…

Fytt-i-rackarns vad trött jag är på extrainsatta personalmöten och på omorganisationer. Några kollegor tror att det kommer att bli nya förändringar. Jag vill verkligen inte tro det… jag kan inte tro att det är sant. Vi har ju precis kommit igång med en ny organisation. Jag hoppas att de har fel… Jag hoppas på att de istället säger på mötet att vi ska få mer resurser… Dream on…

 Just nu håller vi bara på med brandkårsutryckningar… det vore kul att kunna få planera för mer än två dagar framåt någon gång.

Är nyss hemkommen efter Valborgsfirande på Gåsö. Vilket härligt ställe och vilka härliga människor; lättsamma, roliga, öppna och glada.

Jag plockade, efter en icke inplanerad sväng via Fisksätra mm, upp en kille på vägen ut mot Gåsö… nä inge liftare… en kompis till Pär, Annas kille. Vi passerade leende ”Solsidan” och lyckades genom Anna & Pärs kreativitet med pakering… vilket inte är helt enkelt. Pär hämtade oss med båten och tog oss ut till Gåsö. Oj, vilket ställe… flera små hus, bastu, badtunna, flera båtar, vatteskidor, surfingbrädor och allt sommarälskare kan önska sig!

Vi fikade lite och sen var det bara att sätta igång med förberedelserna. Anna och jag skurade badtunnan, fyllde med vatten, planterade lite blommor och städade ur det sista huset. Pär och Johan bar grejer och fixade med massa annat.

Resten av gänget kom kring 17. Då blev det en drink på altanen innan det började regna.

Fullt med folk tog ansvar för olika delar och vi hjälptes åt med maten. Kul att se 10 pers där alla vill dra sitt strå till stacken. Det är inte helt vanligt. Knytis och gemensamma krafter la grunden för en härlig middag med grillat kött, potatiskaka, härlig sallad med dressing och flera såser. Till efterrätt blev det glasstårta med ”polsk touch” :)

Middagen blev jättetrevlig med många skratt. Efteråt blev det bastu och bad i badtunnan. Flera av dem hoppade dessutom i sjön… 8 grader. Galet… Själv behöll jag kläderna på… Pertykiller kan man tycka men jag var verkligen inte sugen på att bada…

Människor kommer och går på Gåsö. Flera grannar kom förbi under dagen/kvällen, tog en öl, snackade lite och drog vidare. Där står dörren alltid öppen och de som brukar komma vet hur det funkar. Är man hungrig plockar man fram gillen och börjar. Var och en tar med sig mat och dryck. Fantastiskt!

Tack Anna för inbjudan! Det var supertrevligt och kul!

PS. Notera att jag la till ”super” på trevligt så det inte betyder ”inte jättekul men trevligt” :)

Åh vad svårt det är…

Jag vill verkligen testa att spela med ett annat lag men samtidigt känns det svårt att bryta med tjejerna. Det finns ett engagemang som jag så gärna backar upp. Det skulle kunna bli hur bra som helst om vi bara får ihop ett gäng som vill. Det kom upp ett ”paket” som förslag som enligt mig låter jättebra. Om vi nu bara får ihop ett gäng som ställer upp på det finns alla förutsättningar för att det ska bli en bra och framförallt rolig säsong. Och paketet är inte så allvarligt som det låter :)

Det kom upp många bra förslag om alternativ träning, alternativt träningsläger och vikten av att bygga laget. Sånt som är så roligt.

Beslutsångesten är på så hög nivå så jag vet inte vad. Jag kör med det andra laget nästa vecka så kanske det löser sig av sig själv :) Platsar jag inte är valet enkelt…

Jag var på middag hos en väninna som har tre tjejer. En av dem är 7 år, hon skulle ringa till en kompis och tacka ja till ett kalas.

Min väninna hjälpte till att slå numret men sen tar hon luren. Det går fram många signaler innan hon ger tillbaka luren till sin mamma och säger ”De har ingen telefonsvarare så det var någon annan tant som sa nåt…” Här syftar hon på Eurovoice-tanten :)

Idag kändes det bättre

Jag kände mig mycket mindre nervös den här gången och så här i efterhand är väl inte det så konstigt? Å andra sidan hade jag en mycket mer laid-back inställning den här gången, och tänkte att det skulle bli den sista… 

Uppvärmningsrundan var ganska tung men träningen var precis som den tidigare fantastiskt bra. Det jobbigaste är att det inte är några vattenpauser… Jag undrar varför… Tjejerna sa att det blir lättare, att man är ovan i början och det kanske stämmer. Jag tror kanske att det är för att inte tappa tid som det inte är några vattenpauser. Vad vet jag. Jag får googla på det :)

Nu tvekar jag och tänker att det kanske inte är sista gången ändå. Jag  tror att jag ska gå den tredje och sista provträningsgången också :) Till saken hör också att tränaren frågade idag om vi skulle komma på tis/tors nästa vecka. Jag tror nog att vi platsar, alla tre men frågan är nu om jag vill göra den satsningen. I ett rätt ungt lag… det tål faktiskt att tänka på.

Det blir ett snack med tränaren efter nästa träningstillfälle, så får vi se. Det skulle ju kännas rätt jobbigt att höra att man inte platsar men så är det… jag har verkligen fattat hur gammal jag är… och det känns lite tungt att ev ha chansen att gå till ett så pass bra lag så sent i karriären… Vi får se hur det går :)

Har vart på konferens…

Det finns personer som sitter och tjattrar sig igenom andras presentationer så man blir helt matt. Är det det som kallas respekt? Och om de mot förmodan tystnar… då börjar de att att smaska på ett nån hård dj…la karamell eller skriva så hårt att det hörs i hela lokalen.

Hur svårt kan det va? Varför ställer man in karameller med prasselpapper och smaskvarning i konferensrum med biosittning? Det är väl en sak om de finns där man placerar borden för diskussion men för katedral föresläsning… Otroligt.

Jag är själv lite känslig för ljud och framför allt smask, så det är inte så smart att sitta bakom mig… man kommer garanterat att få ”onda ögat” om man går över gränsen.

Jag hör nästan av alla min vänner med barn som går i skolan att det är problem och att barnen är elaka mot varandra. Jag får höra historier som jag inte tror är sanna. Hur de hotar varandra att ta livet av sig om de inte får bestämma vilken lek de ska leka… Hur de trycker ner varandra på ett sätt som är helt ofattbart. Och hur vissa barn inte får vara med…

Jag blir helt grinfärdig när jag hör hur grymma de kan va. Och de stackars föräldrar som gör allt i sin makt för att ens utstötta barn ska få vara med… Hur blir det såhär? Inte konstigt att barnen har ont i magen…

I nästan alla klasser tror jag tyvärr att det ofta finns någon/några som är mer eller mindre utanför gruppen. Vi var inte heller guds bästa barn när jag var liten men jag kan inte minnas att vi hotade någon eller tröck ner någon och framför allt inte på grund av att någon var mer talangfull än oss andra i någon gren. Jag har för mig att vi var imponerade av de som var duktiga och att alla ville ”vara” med den/dem.