Hur svårt kan det va?

Kl 10.10 i lördags morse lämnade vi bryggan, AK och jag. Strålande sol, inte så mycket vind… men det gjorde att vi kunde hissa upp det nya seglet vilket var kul. Det skulle var ostligt men i Mälaren stämmer det aldrig, i alla fall inte i lätta vindar… det var väst…

Det tog rätt många timmar för oss att passera första sjömilen men solen stekte och vi fikade och hade allmänt trevligt ändå. När vi passerat Lambarön började det blåsa mer och så vände det emot… Vi kryssade nästan hela vägen upp till Norrsund på Eldgarnsö. Vi kom fram vid 16.15, det tog alltså 6 timmar för 10 sjömil… då går det inte fort det kan jag lova.

Ett glas vin i sittbrunn efter att vi anlagt bryggan. En prommenad runt på ön och så middag.

i inledde med lite kräftor och bake-off bröd! Huvudrätten bestod av lax, sallad och lättstuvad spenat – underbart gott. Efter kaffe och avec började grannen spela på guran. Man hur mysigt var inte det? Vi tog ett parti yatzy och sen anslöt vi oss till gänget på bryggan och stämde in i deras sång. Fantastiskt. Vilken dag, vilken kväll!

Söndag
Vi vaknade vi 10 och tog ett morgon dopp. Kallt men uppfriskande. Jag tog en prommenad för att kolla hur mycket det blåste, och det var en del. Direkt bestämde jag mig för att byta bort det stora seglet mot ett mindre. Och så fick det bli.

Vi käkade frukost, fikade och gjorde oss klara för avfärd. Då bestämde jag mig för att ta ett rev i storen. Kanske skulle det vara ett vinnande drag eller så skulle det ta aslång tid att komma hem…

Det var ett vinnande drag. Vi lättade från bryggan och hissade på direkt. Jag brukar aldrig reva så det blev till en början väldigt konstigt… :) Men vi hissade och slet i alla tampar vi kunde och till sist satt den där! Revad och klar! Så ut på fjärden. Det skulle vara ostligt men… det var kryss…

Det gick fantastiskt bra och det var såå kul. AK gillar att kryssa så det var väl bra att det blev så ändå. På knappa 4 timmar hade vi kryssat och hem till Kvarviken, det var lite skillnad från lördagens tur.

Nöjda och belåtna lämnade vi Tenorina att vila i hamn till tis!

Vilken helg – den har varit helt underbar!

Idag hade vi förstärkning i besättningen. Min systerson var med! Han hade åkt kommunalt från Lidingö till Blackan – det kallar jag engagemang och intresse!

När vi la ut från brygga blåste det nästan ingenting. Rackarns. Vi körde motor upp till starten och trodde länge att vi skulle bli ensamma men efter en stund såg vi en 5 1/2:a komma farande utan flagga! Han skulle vara med. Och ytterligare en båt kom strax innan vår start. En Compis 36:a.

Det blåste fortfarande ingenting och vi beslutade oss redan 30 min innan start att inte gå över startlinjen innan det var dags. Vi skulle aldrig hinna tillbaka. Det var ett klokt beslut!

Vi startade som vi skulle och satte fart mot första märket. Ute på fjärde blåste det som tur va lite mer och vi kunde göra i genomsnitt 2,5-3 knop hela resan. De andra båtarna startade mellan 6 och 15 minuter efter oss och höll sig på ett behörigt avstånd, flera hundra meter ifrån oss, hela seglingen.

De hade inte en chans. Allt på grund av vårt nya segel som funkar så himla bra i dessa lätta vindar och… att stora båtar inte hinner få upp farten när det inte blåser. Men… det är vi tacksamma för!!

Sådär ja, vi klev återigen in på en första plats och nu leder vi hela tävlingen! Hur svårt kan det va?

Väl i hamn tyckte Melker att vi skulle ha vinnarfest! Jag tackade besättningen med en chokladbit, det var hela festen :)!

I morse ringde klockan 07.00. Som en zombi hoppade jag i ett par brallor och en tröja och gick upp för att ta en macka. Jag han bre två knäckemackor  och ta en tugga när jag ser Sture komma farande över fjärden… 20 min för tidigt… och det är väldigt mycket vid den tiden… Men vi 4 som skulle med bet ihop och fullkomligt kastade oss ur pyamasen och ner i båten.

Det var brådis, Fiskeriverket var i hamnen och påstod att man inte fick lägga nät i viken! Risken fanns att de skulle ta näten. Innan vi knappt hade kommit i båten var vi framme vid första nätet, eller rättare sagt de fem fösta näten. Jag började plocka och abborrarna kom en efter en. Det blev bara fler och fler ju längre in mot vassen vi kom. Leendet spred sig över våra ansikten. Vi tappade räkningen men det var ett gäng, det var vi säkra på!

Nästa nät – också i viken. Även detta var fullt av abborrar! Med stora leenden på läpparna drog vi vidare ut på fjärden. Jag var redan nöjd och kan säga att jag struntade fullkomligt i om det skulle bli fler firrar eller inte.

Vi hade satt tre läggen, med 4 nät i varje, långt ut på Gaviksfjärden och började plocka upp. Jora så att… tre sikar dök upp , tre strömmingar och 5 simpor :) Drakfiskar ni vet :)

När vi kom hem hängde vi upp alla 18 nät. Vi plockade ur fiskarna ur nätet. Jag hämtade min nya filekniv och började rensa. Det var ett år sen sist men efter ett par firrar kom jag in i rensningen igen och filéerna strömmade ur och byxningen satt som en smäck.

Hela familjen Laurent hjälpte till! Jon började filéea och då ökades tempot markant. Johanna hittade en kniv skar filéerna av skinnet. Sigrid hämtade fiskar för rensning och bar rens till måsarna tillsammans med Melker. Esther la filéerna i påsar och la i frysen. DET kallar jag samarbete!

Sammanställningen av dagen var:
36 abborrar!!!
3 sikar
3 strömmingar
5 simpor

Herregud så nöjd jag är!

Vi kom hem och käkade lite lunch… skulle pausa en timme innan vi skulle tillbaka och ta hand om näten. Jag kände mig på hugget och kunde inte låta bli att ta en sista sväng i skogen. Jag kände att jag bara måste försöka hitta ”griniga gubbens” ställe – och tror det eller ej men så blev det! Nu förstår jag att han blev grinig av att bli avslöjad… Jag plockade säkert 3 liter bara där och då var många små och många torra…

Så om du inte redan har gissat så blev det svampmacka till förrätt och sik och abborre till huvudrätt. Underbart gott! Rut och Sture var såklart inbjudna och deltog glatt i kvällens middag.

Det har verkligen varit en underbar dag. I morgon sticker jag hem till Stockholm igen. Borta bra men hemma bäst. Framförallt eftersom det finns stora chanser att jag får komma tillbaka hit även nästa sommar!!

Efter en morgonprommis och frukost drog vi iväg till ”Vallen” för att handla fika till dagens utflykt vars mål var Högbondens fyr. Vi tog båten från Barsta 11.30. Det gick höga vågor och vinden ven men det var ingen fara för den lilla ”färja” vi hade gått ombord på.

Väl framme tog vi en prommis upp till fyren. Vi kikade runt, kollade in utställningen och käkade lunch. Vidare försökte vi hitta grottorna efter klapperstensfältet… men det gick ungefär lika bra som våra svampturer… alltså inte alls.

Vi fick i alla fall ytterligare en fika innan vi tog båten tillbaka igen. Då blåste det än mer… och risken för åksjuka var påtaglig… men det gick bra!

16.30 skulle vi möta upp Sture. Nu skulle vi äntligen få lägga nät!! Som jag har längtat efter det. Vi skulle ha gjort det i måndags men då blev Sture sjuk… men idag var det dags!

Vi gick ut i viken och la 4 nät på ett ställe och 1 på ett annat. Sen åkte vi till Kråknäset (vår stuga) och hämtade kvarglömda flytvästar. Sen bar det iväg och fytt-i-rackarns vad det bar iväg… Det blåste rätt bra och vågorna var ganska höga men vi körde på. Skummet yrde, skurar av vatten sköljde över båten. Sture var dyngsur rätt snabbt och sen följde vi en efter en i samma fotspår, alla utom Sigrid 4 år, som satt i mamma Johanns knä, skyddad från vind och vatten…

Vi la i näten långt ut på ytterligare tre ställen. Sen vände vi hemåt, äntligen. Det gick lugnare nu men efter en kort stund kom regnet. Lagom otur. Kommer det inte i sidled kommer det uppifrån… Hur svårt kan det va?

Sture släppte av oss ”hemma” och vi bestämde ny tid – 18.45 för middag på Mannaminne! Vi hoppade in i duschen och duschade varmt allihop, drog på varma torra kläder och tog bilen upp till restaurangen. De bjöd på sedvanlig ”planka” som grabbarna tog. Vi andra tog rödbetsbiffar, fläskfilégryta och hamburgare.

Sture frågade Sigrid flera gånger om hon ville hänga med ut och hämta fisken i morgon men nä, där får han jobba hårt. Det kommer dröja tills hon hänger med igen. Innan hon somnade för kvällen i kväll sa hon att hon inte ville följa med ”inte ens om det var fint väder” :) Vi hoppas att hon har glömt den där turen till näst år :)

I morgon är ”daten med Sture” satt till 7.30… så det är bäst att krypa till kojs nu! Jag ska hålla alla tummar jag har för en god fiskelycka i morgon!

Jag inledde tisdagen med en joggingrunda. Intervaller i backar, skog och asfalt. Underbart skönt. Sen började förberedelserna för årets händelse – Häggvik Open. En kappsegling i byn!

Vi stack ut vid 13.00 för att testa mylargenoan. Den stod fint. Vi testade kryssen, stäck och ”pslambok”, som Stures vän ”Kocken” kallar det när man sätter ett segel åt varje håll. Ett, enligt mig, myket effektivt sätt att ta sig fram när vinden kommer rakt bakifrån. Kocken, som skulle vara med på ra§cet, anser att det är 70-talssegling… (Det visade sig senare att HAN var en 70-talsseglare hela han…)

Seglet kändes bra. Sture verkade nöjd, och det var även jag, Jon och Melker. Vi såg fram emot tävlingen!

Vi pausade och tog lite lunch medan morbror Sture var på skepparmöte. 15.30 bar det av igen och 16.00 ljöd startsignalen. Vi fick en fantastiskt bra start trots att vi inte hade någon koll på klockan över huvud taget… Plötsligt var det 30 sek kvar och plötsligt var det start men då var vi iväg! Kryssen gick sådär. Vi seglade lite för högt, skotade lite för dåligt och slog lite för långsamt. Men det repade sig. Det blev bättre och bättre. Förutom det där men höjden… ATT de vill segla högre än det går… jag fatttar inte varför. Hade vi haft en fungerande logg hade det varit lättare att på peka men nu hade vi ingen alls… ja ja. Jon och jag försökte men det gick inte att få Kocken att ändra sig… han körde sitt race :) och Sture lät honom hållas. Det är nog lite så det funkar här uppe… det gäller väl att hålla sig väl med de som föder oss :)

Vi rundar ön enligt banan och är nu på väg mot mål. Den finska Kocken vägrar fullständigt att köra pslambok ;), trots att vi har förberett för spirbommar på båda sidorna vilket betydde att Sture är på pslambokssidan!! En vinst i sig!! Kocken ”skär” fram och tillbaka… visst det kan ibland vara fördelaktigt men när man har en båt som väger 7 ton och tävlar mot de som väger 2 så är rakaste vägen mot mål den snabbaste i de lätta vindarna…. tycker alla utom Kocken…

Jag är ledsen att säga men vi seglar bort oss totalt på grund av honom… så kan det gå, bättre lycka nästa gång. Hur svårt kan det va?

Kvällen avslutades med grillfest i hamnen. Där gjorde sig Kocken till sin rätt. Grillade underbart kött och serverade många härliga sallader och tillbehör – mums!

Man slås av häpnad över hur vackert det är här uppe. Det är såå mycket höga berg, så mycket skog och såå mycket vatten. Kombinationen är oslagbar. Västkusten är också vackert, dä rman byter skogen mot kala klippor men de maffiga gröna färgerna man har här uppe och den friska luften får man leta efter även på västkusten…

Ja, Norrland ligger i all sin prakt just nu! Ljumna härliga kvällar och inga myggor!