Hur svårt kan det va?

Det känns fantastiskt skönt, jag känner mig lugn för första gången på den här semestern och jag har gjort det ensam, utan att känna mig ensammast i världen… Men det tog två veckor… Jag har fått segla en del med underbara vänner, varvat ner på landet och har nu landat hemma sen ett par dagar. Jag har återfått den energi som jag har när jag mår bra. Jag orkar ta mig för saker, jag vill pyssla och jag vill röra på mig. Hur skönt det känns kan knappt beskrivas med ord. Jag är så sugen på en joggingslinga och det är inte helt otroligt att det blir en senare under kvällen.

I morse vaknade jag och steg upp redan kl 9. Stack efter frullen iväg och vattnade samt inhämtade post hos andra semesterfirare. Var i Vällingby C redan innan 11 så jag fick vänta på att Apoteket skulle öppna… när hände det sist på en söndag?

Åkte vidare till mamma och pappa och plockade massor av vinbär, röda och svarta. Efter ett stopp på Konsum drog jag hem. Käkade lite lunch och satte sen igång att koka saft. Svartvinbärssaft och Röd vinbärssaft med vanilj står nu tjusigt uppradade i flaskor i kylen, underbart.

Sen har jag faktiskt tagit det lugnt (ett förövrigt svårstavat ord…) och det hör inte till vanligheten. Jag har suttit i en solstol i flera timmar och lyssnat på musik och två nedladdade Sommarpratare. Jag har inte känt mig rastlös en enda gång. Det kan ju visserligen bero på att jag har haft fullt upp hela tiden med saften :) Men nu har jag suttit länge nog för att sticka ut i skogen. Tänkte se om jag kunde fylla på blåbärsförrådet lite och finns det några kantareller skulle det göra susen för kvällens middag. Hur svårt kan det va?