Hur svårt kan det va?

Halvpigga men glada kom vi till IP i Farsta i söndags morse. Det visade sig att vi var 4 utespelare och två målisar… Nån hade blivit sjuk och nån hade sagt till från början att den inte skulle komma och det är ju helt ok. Men fy vad trött man blir… på de som INTE hör av sig. Jag är ledsen att säga men det är så in i bengen respektlöst. Tänker man inte på de som har planerat, som har lagt ner massor med tid och på de gästtränare som bjudits in och på oss andra… som är där och tror att vi ska få en full dag med träning och inspiration för säsongen. Nä, usch på er… Hur svårt kan det va?

Men vi som vad där kommer nu att ligga steget före :) Vi körde ett Coopertest och alla gjorde fantastiska resultat med tanke på förutsättningarna. Det kan bara bli bättre och det kommer det att bli nästa gång!!

Sen körde vi fyspass med övningar, intervaller och snabbhetslöpningar innan vi åter klev in i hallen. På fyra utespelare som sedemera blev tre var det inte mycket att göra. Men vi gjorde vad vi kunde för att målisarna skulle få lite träning innan vår gästande målvaktstränare kom ner. Då fick de slita må jag säga… Vi andra behövde till slut inte vara med ”För ni orkar ju ändå inte springa” – Tack för den. Men tyvärr var det sant. Man orkar inte på tre personer…

Vi avslutade dagen med ett bad i Mälaren. Såå himla skönt men lite kallare än gårdagen. Jag tycker att vi gjorde det bästa av dagen och att den blev riktig bra trots allt. Bra jobbat tjejer!