Hur svårt kan det va?

Sträcka: Koskär – Brunskär… – Lisö
Besättning: AK och jag
Väder & Vind: Fint, sv 8-10

Vi vaknade till en till synes grå och trist dag men det blev bättre och bättre, och när vi var klara med frullen var det strålande sol.

Just innan vi skulle sticka kom ett SMS, mitt första kusinbarn, Jack, hade kommit till världen. Pigg och glad och föräldrarna är sååå lyckliga, såklart! Stort stort grattis till er tillökning!

Vi stack vid 11.30. Det blåste ordentligt men vi bestämde oss för att ta full stor och focken. Vi hade motor på för att ladda batterierna. Ak navigerade och jag hade fullt sjå med att styra då det var riktigt stora vågor. Det blåste rätt ordentligt så vi hissade aldrig storen, eftersom vi inte hade satt något rev… klantigt, det skulle vi ha gjort. Hur svårt kan det va?

Höga vågor parerades med bravur och vi körde på ner mot Brunskär som var målet för dagen. Efter 1,5 h, när vi kommit lite drygt halvvägs, la motorn av…  Som tur va hade vi focken uppe och kunde fortsätta som om ingenting hade hänt… eller hur… paniken började stiga. Vad gör vi nu? Ringer supporten? Vad kan han göra? Komma med diesel? Nej nej, det är för blåsigt och för långt… Ska vi stoppa en motorbåt? Har vi soppatorsk? Vad är det för fel? Vända? Segla in i hamn? Det har jag inte ens gjort med Optimistjollen…

Vi kom fram till fjärden där vi hade tänk att ta ner, vi provade motorn men nej… den ville inte… Jag ringer supporten som kom med de tips han kunde, vilket såklart inte var så många. Det är ju inte lätt om man inte ens är med… Vi kom överens om att vi skulle vända och att de skulle vänta på oss (trots att de var på väg hem) Vi vände och körde med en hejdundrande fart tillbaka samma 13 sjömil + 5…

Vi tog ner storen utanför Kyrkviken och provade om motorn ville starta men nix, helt död… Vi körde in i viken på focken. Det var såklart kyss och på första försöket höll vi på att hamna i vassen så vi vände ut en gång till och testade en ny variant. Pappa coachade från bryggan och på andra försöket gick det, vi kom in men vi bromsade lite för hårt sista metern så båten studsade ut igen, men pappa fick tag i seglet som jag helt hade släppt ut, för att vi inte skulle driva lungt och stilla in till bryggan, jag fick tag i grannbåten med hjälp av båtshaken. Och så… var vi på ruta 1 igen… så djävla trist… allt gick ju så bra…

Vår granne och räddare i nöden, Curre, kom ner mitt under grillningen på berget, efter att pappa berättat om eländet. Efter en stunds letande kunde han konstatera att det var skit i bränslefiltren och att det berodde på… tro det eller ej men … vatten i dieseltanken… Historien kopierades från 2008… Läs loggboken 2008

Vi grillade på kvällen  och det var tur att vi hade mat kvar, eftersom vi bara ätit en banan på hela dan var vi rätt hungriga och vi hade planerat en kväll på Fina Fisken i Trosa…. Vi gick en prommis runt ängen, spelade skepparspelet, käkade ost, kex och vin och bestämde oss för att vi kunde faktiskt ha haft det mycket sämre.

Trots allt hade vi fått en underbar dag på sjön och seglat i över 5 h… AK har lärt sig navigera lite mer och ja, vi hade det riktigt bra där vid bryggan. Vi sov kvar i båten den natten trots att vi var hemma men det blev ett sätt att avsluta en tråkig historia på ett trevligt sätt, och det blev det!