Hur svårt kan det va?

Efter en morgonprommis och frukost drog vi iväg till ”Vallen” för att handla fika till dagens utflykt vars mål var Högbondens fyr. Vi tog båten från Barsta 11.30. Det gick höga vågor och vinden ven men det var ingen fara för den lilla ”färja” vi hade gått ombord på.

Väl framme tog vi en prommis upp till fyren. Vi kikade runt, kollade in utställningen och käkade lunch. Vidare försökte vi hitta grottorna efter klapperstensfältet… men det gick ungefär lika bra som våra svampturer… alltså inte alls.

Vi fick i alla fall ytterligare en fika innan vi tog båten tillbaka igen. Då blåste det än mer… och risken för åksjuka var påtaglig… men det gick bra!

16.30 skulle vi möta upp Sture. Nu skulle vi äntligen få lägga nät!! Som jag har längtat efter det. Vi skulle ha gjort det i måndags men då blev Sture sjuk… men idag var det dags!

Vi gick ut i viken och la 4 nät på ett ställe och 1 på ett annat. Sen åkte vi till Kråknäset (vår stuga) och hämtade kvarglömda flytvästar. Sen bar det iväg och fytt-i-rackarns vad det bar iväg… Det blåste rätt bra och vågorna var ganska höga men vi körde på. Skummet yrde, skurar av vatten sköljde över båten. Sture var dyngsur rätt snabbt och sen följde vi en efter en i samma fotspår, alla utom Sigrid 4 år, som satt i mamma Johanns knä, skyddad från vind och vatten…

Vi la i näten långt ut på ytterligare tre ställen. Sen vände vi hemåt, äntligen. Det gick lugnare nu men efter en kort stund kom regnet. Lagom otur. Kommer det inte i sidled kommer det uppifrån… Hur svårt kan det va?

Sture släppte av oss ”hemma” och vi bestämde ny tid – 18.45 för middag på Mannaminne! Vi hoppade in i duschen och duschade varmt allihop, drog på varma torra kläder och tog bilen upp till restaurangen. De bjöd på sedvanlig ”planka” som grabbarna tog. Vi andra tog rödbetsbiffar, fläskfilégryta och hamburgare.

Sture frågade Sigrid flera gånger om hon ville hänga med ut och hämta fisken i morgon men nä, där får han jobba hårt. Det kommer dröja tills hon hänger med igen. Innan hon somnade för kvällen i kväll sa hon att hon inte ville följa med ”inte ens om det var fint väder” :) Vi hoppas att hon har glömt den där turen till näst år :)

I morgon är ”daten med Sture” satt till 7.30… så det är bäst att krypa till kojs nu! Jag ska hålla alla tummar jag har för en god fiskelycka i morgon!

Det känns fantastiskt skönt, jag känner mig lugn för första gången på den här semestern och jag har gjort det ensam, utan att känna mig ensammast i världen… Men det tog två veckor… Jag har fått segla en del med underbara vänner, varvat ner på landet och har nu landat hemma sen ett par dagar. Jag har återfått den energi som jag har när jag mår bra. Jag orkar ta mig för saker, jag vill pyssla och jag vill röra på mig. Hur skönt det känns kan knappt beskrivas med ord. Jag är så sugen på en joggingslinga och det är inte helt otroligt att det blir en senare under kvällen.

I morse vaknade jag och steg upp redan kl 9. Stack efter frullen iväg och vattnade samt inhämtade post hos andra semesterfirare. Var i Vällingby C redan innan 11 så jag fick vänta på att Apoteket skulle öppna… när hände det sist på en söndag?

Åkte vidare till mamma och pappa och plockade massor av vinbär, röda och svarta. Efter ett stopp på Konsum drog jag hem. Käkade lite lunch och satte sen igång att koka saft. Svartvinbärssaft och Röd vinbärssaft med vanilj står nu tjusigt uppradade i flaskor i kylen, underbart.

Sen har jag faktiskt tagit det lugnt (ett förövrigt svårstavat ord…) och det hör inte till vanligheten. Jag har suttit i en solstol i flera timmar och lyssnat på musik och två nedladdade Sommarpratare. Jag har inte känt mig rastlös en enda gång. Det kan ju visserligen bero på att jag har haft fullt upp hela tiden med saften :) Men nu har jag suttit länge nog för att sticka ut i skogen. Tänkte se om jag kunde fylla på blåbärsförrådet lite och finns det några kantareller skulle det göra susen för kvällens middag. Hur svårt kan det va?

Jag är en sån som vill planera… jag har inte planerat något mer än seglingen med tjejerna i år… ”Jag tar det som det kommer” – tjena… jag gillar inte det. Jag vill veta vad som ska hända… hur svårt kan det va?

Jag kom hem från seglingen en torsdag kväll. Föll helt död ner i soffan så den dagen räknades inte. På fredag pysslade jag hemma och tog det lugnt fram tills min kille kom. Vi gjorde inget särskilt utan käkade och mös i allmänhet.

Lördag. Lite halvdant väder. Ingen större fara  på panikfronten men lite konstigt kändes det att vara i stan på semestern. Vi bestämde oss för en utflykt till Skokloster. Vi gick på visningen, käkade lunch och strosade runt en stund innan vi begav oss vidare. Till Sigtuna. Även där strosade vi runt i solen och avslutde på ”Våfflan” med en bägare glass och njöt till genrepen av kvällens spelning. Middag intogs hemma i all enkelhet. En supertrevlig och mysig dag.

Söndag… nu börjar paniken komma. Jag känner att jag är på fel plats.Det känns helt fel att vara hemma / i stan när det är semester. Det känns bara som en vanlig helg… Men det var fint väder så vi gick ner till klipporna i Blackan och solade hela dan. Eller nja, vi fick leta upp lä en gång men det var nog bra med platsbyte och variation. Sen fikade vi lite mer, det är vi bra på… och sen blev det bad. Underbart skön temperatur i Mälaren just nu!

Vi gick hem vid 16 och köpte med lite kyckling. Det var vid middagen jag först kom på vad felet var… att jag var i stan på semestern. Jag började längta ut till landet något helt otroligt. Men jag drog inte den kvällen :) Nej, i stället tog vi ”snöret” till Vällingby och tittade på Parkteatern. Det var bättre än sist men lite konstigt och osammanhängande. Man skulle ha lyssnat mer på texterna men jag var inte alls fokuserad. Det var dramatiserade dikter av Kristina Lugn och musik av Allan Edwall.

Måndag. Jag kunde inte komma iväg fort nog i morse… det blev 12.30… fast vi gått upp 9… vad hände? Jo jag skulle köpa biljett till en teater vi ska se på ons. Allt gick såklart långsamt, nätet, betalningen, Ticnet, skrivaren, ja ni vet. Hur svårt kan det va?

Men nu är jag här. Ligger i min stuga och klockan är 00.37. Jag borde sova. Vill bara skriva. Jag har planer och jag är så nöjd över det. Har plockat blåbär i dag, säkert två och en halv liter. Och det ska bli mer!

I morgon sticker vi ut och seglar. Mamma, pappa och jag. Det ska faktiskt bli jättetrevligt. Det ska bli jättefint väder. Vi stannar till ons, då kommer vi hem till middag och teater! En härlig plan. Jag hoppas på fler sånna! Hur svårt kan det va?