Hur svårt kan det va?

Det är mååånga väggar som ska fixas i huset… målas eller tapetseras. Och till detta behövs tapeter eller färg… i en bestämd kulör… och det är jag som måste ta beslut om vilka…

Jag åkte till Alviks måleri på lunchen och botaniserade… asså det finns så sjukt många tapeter. Det är ju inte som att en lunchtimme kommer räcka ;) Som tur va så är de flesta inte i min smak men hur sjutton ska jag kunna hitta de i min smak? Hur ska jag kunna bestämma? Om jag bara kunde enas med mig själv om en grundfärg skulle det kanske bli enklare… men vilken… HUR svårt ska det vara??

Det lutar åt grått… men det känns ju trist… Vitt? Nja, det är egentligen inte min stil. Jag har aldrig haft en vit vägg tidigare…. Kan det vara dags att prova? Jag har å andra sidan inte haft mängder av tapeter heller eftersom det är så himla svårt att välja… men nu kanske… Jag släpade hem tre astunga böcker med tapeter fast jag i bakhuvudet visste vilka jag tyckte om och inte… men det känns ändå som att man ska ha gjort det släpandet ;)

Huset är byggt 1952 så om jag håller mig till det årtiondet så blir utbudet lite lite mindre vilket är bra, hur svårt kan det va?

Jakten fortsätter.

Vi ska ta in två offerter och Moulienne har valt ut två välrenommerade byggare som hon känner till med . Dessa två bjöds in till en möte och genomgång av huset. Själv har jag inga erfarenheter, jag gick igenom de båda byggföretagens hemsidor och litar på Moulienne.

Först kom Tilda och co med en hel arsenal av kompetenser. Snickare, golvläggare, elektriker, rörmockare, projektledare och kundansvarig och lite senare kom EGRP.

Moulienne gick igenom hela huset (en gång med varje byggare), rum för rum och alla fick ritningar att utgå ifrån. Det blev många diskussioner och nya bra förslag kom fram. Med detta som grund kunde vi (Moulienne) nu sätta fart med att ta fram en åtgärdsbeskrivning på 40 sidor.

Besiktning av huset är gjort av säljaren. Det verkade gediget så jag har inte valt att göra en egen besiktning. Däremot valde jag att på hans rekommendation göra en fuktmätning eftersom det var 150 grader på vinden vid första besöket samt att det är källare.. och runt hela huset är det träd och ganska mycket växtlighet.

Vi träffade Leonard på ”Din besiktningsman” idag. Han gick igenom hela besiktningsprotokollet samt gjorde en fuktmätning i källaren och på vinden. Det ringde inga stora varningsklockor, det var lite i förhöjd fukt i ett rum (Allrum nere) men där är det ett uppreglat golv med isolering direkt på betongplattan… inte så smart…

Moulienne och Mamma och Pappa var med och kunde hjälpa till att ställa frågor vilket var bra!

På vinden var det några fuktfläckar men inget alarmerande. Man behöver se över ventilationen och byta några delar. Inte så farligt, hur svårt kan det va?

Moulienne Gisecke från Tillsammans Arkitekter, som jag nu har bokat in för samarbete hade till detta tagit fram ritningar över huset, skrivit in vilka väggar som ska rivas, vilka som ska byggas, vart nya dörrar som ska sättas in, vilka som ska renoveras och vilka som ska sparas.

Vi gick igenom allt som ska göras. Det är massor… Det ska bytas fönster, ett ska bli större, två badrum ska renoveras, köket ska bytas, golv, väggar och tak ska läggas/målas/fixas. Jag behöver hjälp och det är inte bara av Moulienne… vi behöver bygghjälp och för det ett offertunderlag som Moulienne tar fram. Det ska byggas en altan och för det och fönstret som ska bli större ;) behövs bygglov och ritningar.

I källaren ska golvet bilas, isoleras och golvvärme ska installeras. För detta behöver vi en konstruktör som gör ritningar.

Återigen var det Vera och jag åkte upp, i regnet, på Sveriges Nationaldag, till Husman Hagberg i Vällingby och skrev på alla papper. Det kändes spännande och sååå himla vuxet. Husägare… läskigt… men hur svårt kan det va?

Det här kommer att bli tufft, det kommer att krävas galet mycket av mig har jag nu förstått nu… för det är lååångt ifrån bara ytlig renovering som behövs…

Häng med här så får du veta hur det går…

Det blev en rasslande budgivning. Men långdragen… 2-5 juni höll vi på…

Det var ett par intressenter till, den första hoppade av direkt, den andra la ett bud och låg sen lågt till slutet och den tredje höjde alla mina bud med 10′. DEN blir man ju sur på… Hur svår kan det va?? Jag höjde 60, 50, 40, 30, 20 och eftersom de inte gav sig började jag om med en ny strategi, 50, 40, 50, till slut… gav de sig och huset blev mitt. Hjälp vad läskigt….

Jag sa till min granne Moulienne Gisecke, som av en händelse också är arkitekt på Tillsammans Arkitektbyrå, att det här grejar jag inte själv. Har du tid och möjlighet att hjälpa mig?
- Som att du anlitar mig?, frågade hon
- Precis!
- Öh ja, det är ju det jag gör, så absolut!
- Kul, jag vill bara stämma av att du har tid och vill såklart :)
- Det har jag!, svarade hon och så var resan igång…

Min största resa ever, efter mina turer till Danmark ;) Hur svårt kan det vara?

Jag har så länge tittat efter ett större boende, eller i alla fall större tomt och ett boende med två badrum/toaletter. Jag ser mornarna framför mig när tre tjejer, under stress, ska göra sig klara. Självklart kan detta lösas med speglar mm på andra håll men jag vill också ha lite ytor.

Men… ytor kostar pengar och därför bor jag kvar där jag bor. Inget fel på det, jag har en fin lägenhet och underbar tomt vilket är få förunnat till lägenhet.

Jag har dessutom kanske för höga krav på ett radhus och kommer kanske inte hittat nåt som faller in under mina krav… men jag tittar lite då och då och det känner min granne till. En dag tipsade hon mig om ett hus i Råcksta. Hus? Jag kan väl inte köpa en villa?? Hallå… ett bostadsrättsradhus tycker jag vore lämpligt, så man slipper yttre underhåll…

Men det var visning idag och jag tog med mig Vera och åkte dit. Jag kunde, för första gången på en visning, se vilken potential detta hus hade. Bara ytliga renoveringar i mina ögon. Kunde nog göra en del själv, leja bort lite osv.

Jo, men detta kunde nog vara nåt tänkte jag efter visningen och Vera ville väldigt gärna bo i det huset (som i alla andra vi har tittat på). Men det kännns väldigt läskigt…Jag tänkte och tänkte och vid närmare eftertanke så var nog inte så bra ändå. Sa till min granne när hon ringde och frågade hur det var att man har ingen anslutning till tomten… och DET kändes inte bra. Då sa hon ”du, jag har en lösning på det, får jag komma över, nu”?

- Absolut! Så kom hon och visade hur man kunde bygga om altanen ta bort väggar, öppna upp och plötsligt kändes det riktigt bra. Och det hela skulle kunna hamna inom min budget!

Hur svårt kan det va?

Vi ska sälja vår båt och jag har fått uppdrag att skapa annonsen. Mina bästa och nästan enda bilder på båten ligger på en extern hårddisk. När jag ansluter disken hittar inte datorn nån hårddisk… 

Jag har ett svagt minne av att disken har åkt i golvet en gång men jag vet att jag var dösnabb med att sätta på ”locket” som åkte av, det kan väl inte ha varit så farligt… Jag frågar runt lite, googlar och inser att jag måste lämna in den på nån slags recovery, låter inte gratis…

Donatorn

Den 27 februari får jag ändan ur och åker till DatorDiskDoktor för att be om hjälp,..

Oj oj det ser inte bra ut… vi provar att jobba en timme (för 1000:-) och sen ser vi om vi kan hjälpa till…

Den 6 mars ringer Olga och med den grövsta ryska accenten förklarar hon på skruv och mutternivå vad det är för fel på min disk och vad det kommer att kosta. Jag fattar ingenting, är beredd att lägga på och glömma allt men… till slut fattar jag att jag måste köpa en ”DonatorDisk” så de kan byta läshuvud. Donator? De trodde jag gjorde nåt helt annat men ok jag beställer enligt instruktion via e-bay, betalar och anger DatorDiskDoktorns adress som mottagare.

Den 11 mars får jag meddelade om att donatorn har kommit fram. Men sen dess har det varit tyst från DatorDiskDoktor.

Den 19 mars skrivs kontrakt och båten är såld… på en annons utan massa bilder…

Den 25 mars mejlar jag och undrar hur det går.

Den 26 mars  får jag svar att donatorn har anlänt enligt plan och läshuvud är bytt.

Igår den 7 april funderade jag på hur det går och tänkte att jag skulle ringa och kolla idag. Men man tänker så mycket…

Istället ringde Olga idag, den 8 april och förklarade på skruv och mutternivå med sin grova ryska accent att min disk inte gick att rädda… Nä men vad fan… Hon sa att ”Vi hittade en perfekt donator på lagret och det kunde inte ha blivit bättre men det gick inte… det är så tråkigt.. och det här samtalet till kunden vill ingen göra, ingen vill misslyckas osv. osv. hon maler på i ett tempo så det går inte att få en syl i vädret. Om man försöker avbryta fortsätter hon bara att prata…

Till slut… fick jag ordet. ”Ok, så ni kan inte rädda mina filer. DET var tråkigt men inte så mycket att göra. Men du, jag undrar varför ni har tagit en donator från lagret… jag beställde ju en via E-bay på ert uppdrag…” Då blev Olga tyst för första gången under samtalet.

Sen säger hon (tror jag) ”Men du Jenni, jag har ringt till fel kund… det här är inte din hårddisk… din är inte klar än, vi jobbar på den.” Hon suckar och säger fortsättningsvis ”åh nej, nu får jag förbereda mig igen… för det här samtalet… med rätt kund…”

Jag önskar henne glad påsk och hoppas på ett återhörande med goda nyheter längre fram.

Hur svårt kan det va? ;)

Både Irma och Vera har alltid varit väldigt vältaliga och båda pratade rent från två års ålder. Såklart har det funnits många ord som de inte riktigt har klarat att säga och jag har skrivit ner vartenda ett! Det har varit och är fortfarande såå roligt.

I morse när jag väckte Vera frågade jag vad hon ville ha till frukost. Hon svarade gröt och macka.

När hon efter en stund kom ut till köket och det dukade frukostbordet utbrister hon ”Men VAR ÄR korvgrillen”??

Jag: Va? Korvgrill?, vad menar du?

Vera: Fattar du inte, korvgrillen!! Hon blir helt förtvivlad, arg och besviken och lämnar köket i tårar.

Jag fattade verkligen ingenting, det hade hon helt rätt i… Jag frågade Irma, ”Vad menar hon”? Kan det vara brödrosten? Vi brukar tina mackor på brödrosten och det skulle, av en 4-åring, kunna med lite fantasi tolkas som en grill… Men sen… ramlade poletten ner…  jag hade ju frågat henne när jag väckte henne om hon ville ha makrill på mackan.

Jag: ”Vera, är det Makrill, du menar”?

Vera kommer glatt tillbaka till köket: ”Ja, såklart!

Jag: Kanon men du, det heter Makrill, inte Korvgrill…

Nu äter Vera makrill på varenda macka, hon älskar det! Det dock visat sig att hon fortfarande inte har förstått vad det heter, nu kallar hon det ”Mackgrill”. Jag kommenterar inte det, det är rätt roligt! Vi säger också ”apelsinkos” (aprikos), ”mocken” (morgonrock) ”gubbjubbe (Jordgubbe) ”poklad” (choklad) och chopchop (ketchup)

Hur svårt kan det va??