Hur svårt kan det va?

Idag var det dags… idag skulle jag bli varse om vi kommer att kunna använda dynorna även nästa år eller om jag skulle bli 25000:- fattigare…

Jag la ut alla dynor på altanen och hämtade lite nervöst de nytvättade överdragen. Metodiskt trädde jag på överdragen, dyna för dyna. Alla passade, alla funkade. Så himla bra. Det är en helt annan lyster i tyget nu och de luktar verkligen gott. Sån skillnad! Jag är supernöjd.

Nu är det bara två moment kvar. Det ena är att jag klippte sönder blixlåsen på alla dynöverdrag utom tre. Så nu måste jag sy igen överdragen. Det kommer att ta sin tid för det var så klart inte de längsta blixlåsen som höll…  Det andra är knapparna. Min kollega säger att det är superlätt… hon ligger risigt till om det inte stämmer :)… eller så blir dynorna utan knappar helt enkelt :)

När jag var klar la jag mig i en solstol och sov en timme – det var jag värd!

Hur nervös får man bli?

När vi kom visade det sig att vi inte var så många som skulle träna. Säkert 5 st satt i jeans av olika anledningar. Så vi byggde en liten sarg och körde tre mot tre. Trots att vi var så få var det riktigt kul. Det är sån skillnad i tempo. Alla vill verkligen snabba på hela tiden och det är superkul. Trots att det är jobbigt så in i bengen…

Fick höra idag att 10 spelare är klara. Skulle tro truppen ska bli 20 st. Målsättningen är såklart att gå upp i div 2. De spelar en vecka till och sen är det uppehåll under maj. I juni kör de igång försäsongen, under juli tränar var och en själv för att sedan sammastråla i augusti igen. Passar mig perfekt :)

Vi känner oss klart osäkra, inget snack om det men det vore förbannat kul att få chansen innan man fyller 40… Det kommer att dröja innan jag avslöjar min ålder… Men vi får i alla fall komma även nästa vecka. Alltid något.

Vi får se hur det går… fortsättning följer även här…

Vila är också viktigt

Skulle ha tränat med ytterligare ett lag idag men tappade helt sugen. Dels på grund av gårdagens träning när vi var 4 utespelare, en målvakt och en tränare. Åh vad tråkigt det är. Och dels tappade jag sugen när jag hör att det andra laget värmer upp på plan. Visst  det kan vara skönt ibland men jag tycker att det är så skönt att komma ut en stund innan träningen, framförallt när det är sånt härligt väder. Ja, jag hade kunna springa själv men det känns inte som att jag vill det första gången…

Vi får se om jag testar nästa vecka… Det beror på flera saker. Lite avgörande kan bli söndag, när vi har spelarmöte… och torsdag, när jag kör sista provträningen med lag nr 1… Det ska verkligen bli spännande och oroligt. Om jag inte platsar, då har jag mycket att tänka på :)

Min kollega och tennispartner spelade idag med en annan kollgea…. åh vad avis jag blir… Nu är mitt rack omsträngat och klart, ska hämta det i morgon… Vi får se om det blir någon ny match snart. Hoppas det!!

Kanske lite väl full…

Tog ut cykeln för första gången idag, pumpade däcken och hojjade ner till båten. Vilken härlig känsla det är att hoppa upp på hojjen igen. Det är nästan så jag blir lite sugen på Vätternrundan men det kommer min rygg aldrig att klara så jag får nöja mig med att cykla till jobbet…

Har vaxat hela friborden (sidorna på båten) och sittbrunnen idag. Det var så himla härligt väder så vi jobbade bar ute trots att vi hade vissa planer inne… Så kan det gå. Härligt att se att även pappa är flexibel.

Dagens höjdpunkt var nog att skruva fast en knap som har suttit lös i flera säsonger… Pappa trodde att han bara kunde ta bort en panel för att nå ”andra sidan” så han kunde hålla i muttern när han skruvade…  Men varken pappa eller jag hade en arm smal nog för att nå. Så jag fick krypa ner i en förvaringslåda… och nådde till slut. Det stora problemet var att ta sig ur lådan…

Dynproblemet

Varje år är dynorna ett stort frågetecken. Hur ska man göra för att hålla dem fräscha? Det finns dragkedjor på så det borde inte vara något problem att ta av och tvätta överdragen men.. det sitter ju knappar som måste tas bort men framförallt sättas på igen… Jag har tidigare dammsugit, piskat och tvättat dynorna med möbelklädseltvätt. Det funkar bra men känslan av att de inte är maskintvättade är sådär…

Jag har funderat… å funderat… som Baltazar… fram och tillbaka på hur jag ska göra i år. Jag bestämde mig för att försöka tvätta dem i maskin. Så jag åkte ut till Kälvesta, efter lite härlig fika i vårsolen var jag redo för att ta mig an detta projekt. Upp på vinden, ner med dynorna och så skulle överdragen av… Trodde jag ja. Dragkedjorna verkar inte ha varit dragna i på 20 år… de satt som berg… På 7 av 10 dynor fick jag sprätta och till slut klippa sönder dragkedjorna för att få av tyget… ja, tålamodet tröt, helt rätt.

Så var det knapparna… De sitter fast på ena sida med en knapp och på andra sidan en plastplopp med ett ankarfäste, på vilket man försöka, i detta fall, ta av snöret som fäster de båda… Fytti rackarns… tålamodet var på gränsen till helt i botten så saxen åkte fram igen och jag klippte av alla snören.

Till slut var alla överdrag i tvättmaskinen och hänger nu på tork. Det finns fortfarande några orosmoment i det här monsterprojetket… Kommer jag att få på överdragen igen? Kommer det vara möjligt att få till knapparna? Kommer det att sluta med att vi måste köpa nya dynor? Det kommer att bli väldigt dyrt, skulle hellre ha en rullfock eller en spinnacker…

Nu har jag så ont i ryggen efter dagen så resten av kvällen kommer att spenderas på spikmattan! Skönt!

Fortsättning följer…

Jag var på middag hos en väninna som har tre tjejer. En av dem är 7 år, hon skulle ringa till en kompis och tacka ja till ett kalas.

Min väninna hjälpte till att slå numret men sen tar hon luren. Det går fram många signaler innan hon ger tillbaka luren till sin mamma och säger ”De har ingen telefonsvarare så det var någon annan tant som sa nåt…” Här syftar hon på Eurovoice-tanten :)

Idag kändes det bättre

Jag kände mig mycket mindre nervös den här gången och så här i efterhand är väl inte det så konstigt? Å andra sidan hade jag en mycket mer laid-back inställning den här gången, och tänkte att det skulle bli den sista… 

Uppvärmningsrundan var ganska tung men träningen var precis som den tidigare fantastiskt bra. Det jobbigaste är att det inte är några vattenpauser… Jag undrar varför… Tjejerna sa att det blir lättare, att man är ovan i början och det kanske stämmer. Jag tror kanske att det är för att inte tappa tid som det inte är några vattenpauser. Vad vet jag. Jag får googla på det :)

Nu tvekar jag och tänker att det kanske inte är sista gången ändå. Jag  tror att jag ska gå den tredje och sista provträningsgången också :) Till saken hör också att tränaren frågade idag om vi skulle komma på tis/tors nästa vecka. Jag tror nog att vi platsar, alla tre men frågan är nu om jag vill göra den satsningen. I ett rätt ungt lag… det tål faktiskt att tänka på.

Det blir ett snack med tränaren efter nästa träningstillfälle, så får vi se. Det skulle ju kännas rätt jobbigt att höra att man inte platsar men så är det… jag har verkligen fattat hur gammal jag är… och det känns lite tungt att ev ha chansen att gå till ett så pass bra lag så sent i karriären… Vi får se hur det går :)

Så där ja! Hur svårt kan det va?

Dagens tennispass… nu känner jag att jag är på gång. Hoppas bara att min kollega vill spela mer!! Idag spelade vi 30 min match och det blev 5 lika!! Framförallt är jag så nöjd över att servarna nu har kommit tillbaka. Inte som när det begav sig men helt klart på god väg! Sååå himla kul. Jag är också nöjd över att jag inte fegade ur. I de allra flesta fall hann jag tänka på vad jag skulle göra, slå igenom slaget och slå så hårt jag bara kunde. Och det gick vägen, flera gånger.

Jag fick ett handikapp, och det var att min kollega bara hade en serv. Inga andraservar. Det var väl det som gjorde att det blev så jämnt. Visst gjorde han några ”dubbelfel” på servarna men det gjorde jag med men inte hela set, som det har varit tidigare… Det var fantastiskt kul spel, och många långa bollar. Nu har jag lämnat in racket för att stränga om så jag är beredd – så fort han vill spela igen!

…är ingen rolig historia

Har varit på en provträning idag. Fytt-i-rackarns för att vara ny… Tjejerna var jättetrevliga, inget snack om det och övningarna gick ganska bra men spelet… att spela med 4 helt nya spelare är inte lätt… Framförallt när man har olika tankar om löpvägar och vem som ska vara var. Själv irrande jag runt som en yr höna. Och där jag tyckte att jag skulle vara, fanns det redan en spelare…

Men vilken träning… Det var länge sen jag hade den pulsen. Jag har kring 170-174 i medelpuls när jag springer uppvärmningen men aldrig under träningar. Ibland ligger den på 133 på grund av att det är så många pauser. Idag hade jag 170 i medel… här var det inga pauser. Tränaren klockade alla övningar… Ett par minuter på varje. Efter ett par övningar var det vatten… Träningen var verkligen kanonbra.

Men nu… är jag så osäker så det finns inte… just nu känns det inte alls som att jag platsar i det laget, och då är det som tur va inget div II lag… Man får testa tre träningar, sen är det utvärdering… hallå, vill man vara med om den?? Jag kanske kör två träningar och drar sen :) inge fegt, eller hur? Idag kändes det dessutom som att jag inte hade någon kondition över huvud taget… var helt slut… känns verkligen inte bra. Jag som tycker att träningen går rätt bra nu… så är det inte…

I morgon blir det i alla fall tennis på lunchen (om vi fick en tid). Sist gick det så himla bra så nu är jag superorolig för att det ska gå käpprätt åt fanders i morgon… Mycket på grund av att jag tyckte att jag var rätt dålig idag… och att det kanske kommer att påverka. Men om det går bra i morgon är det nog ett bevis på att jag har blivit starkare efter mina PT-timmar och min egen styrketräning. Då är frågan om jag ska gå över till tennis i stället, och börja spela matcher. Det är kanske nu jag måste inse hur gammal jag är, även om jag inte alls har någon lust med det? Tennis kan man ju köra tills det är dags för enrummare med lock och det är positivt.

Det kanske är så det får bli… Jobbigt att behöva bestämma… hur svårt kan det va?

Har vart på konferens…

Det finns personer som sitter och tjattrar sig igenom andras presentationer så man blir helt matt. Är det det som kallas respekt? Och om de mot förmodan tystnar… då börjar de att att smaska på ett nån hård dj…la karamell eller skriva så hårt att det hörs i hela lokalen.

Hur svårt kan det va? Varför ställer man in karameller med prasselpapper och smaskvarning i konferensrum med biosittning? Det är väl en sak om de finns där man placerar borden för diskussion men för katedral föresläsning… Otroligt.

Jag är själv lite känslig för ljud och framför allt smask, så det är inte så smart att sitta bakom mig… man kommer garanterat att få ”onda ögat” om man går över gränsen.