Hur svårt kan det va?

God fortsättning på påsken!

Säger man så? eller är det bara kring jul?

Jag trodde att det skulle vara soligt och fint idag… Självklart är det mulet när jag hade tänkt att vara ute hela dan…  Det är väl en typisk ”ta-hand-om-bilen-dag” idag? Tänkte byta däck och tvätt utvändigt. Innuti är den faktiskt fortfarande fin! Men jag hade tänkt blanda jobbet med fika i solen… hur ska det gå nu?

Jag är lite sugen på nya skidkläder nu, byxorna har helt fallit i bitar… Hörde att de REA:r i Vällingby… kanske skulle ta en tur i väntan på solen… Det värsta är att jag är rätt sugen på skidor och pjäxor också… så det skulle kunna bli en dyr historia… men jag ska försöka hålla mig till kläder. Jag tror man kan hitta skidor begagnade… Pjäxor däremot… formgjutna… med värme… mmm….

Ny dag, nya möjligheter

08.00 var vi redo för frulle. Inte heller den var väl allt man hade att önska men man får väl vad man betalar för…

Redan 9.15 var vi framme vid Romme Alpin, och tänka sig att det var lika mycket folk som dagen innan, fast en timme tidigare… Påskärringarna var tillbaka från Blåkulla, inget snack om det…. det var nämligen ett helt gäng i backen!

Andreas fick sin dagliga lektion och vi drog i väg till det lite brantare backarna. Det var lite hårdare i backen idag vilket gjorde det var lite lättare att köra carvingsvängar. Faktiskt en rätt häftig känsla när man får till det. Backarna är överlag väldigt bra. Bra preparerade och åkning för alla. Vi åkte i en rikigt brant backe med instruktörern igår och det var väl i den vi borde öva mer idag… det är ju där vi brister… Men vi tog de andra röda och svarta backarna som vi tycker är lite roligare…

Vädret var ju väldigt spännande idag… Strålande sol och så plötsligt kommer lite regn och en hagelskur… för att sedan återgå till sol… men vi är glada över det.

Gulasch i toppstugan blev helgen sista lunch. Fantastiskt gott. Den här gången fick vi dessutom lite bättre utsikt.

Katti gav upp, nåt åk efter lunchen, hon var för trött i ben och huvud och dessutom höll förkyldningen på att att bryta ut. Andreas och jag tog ett par åk till innan vi ockå gav upp. Sen var det dags att lämna tillbaka utrustningen. Vi avslutade dagen i strålande sol med en glass… Kan säga att det var skönt att få av sig två av fyra par byxor också… ja, vissa av oss är välklädda…

Det var skönt att sitta i bilen ett tag. Så här ont i benen efter skidåkning har jag nog aldrig haft… antingen är det åldern… eller skidorna för trot eller ej men jag är rätt vältränad så det borde inte bero på det… Det måste vara att vi tog lite hårdare skidor och att vi då var tvunga att ta i lite mer samt att backarna faktiskt var lite långa så vi kunde stå på rätt bra. Känns väldigt bra att ha fått några bra träningspass under förkyldningsperioden! Det hör ju inte till vanligheterna!

Väl hemma i Stockholm bytte vi bara om och drog vidare till faster på påskmiddag. Det var jättetrevligt men massor av skratt. Ordvalen är kanske inte alltid de lämpligaste, alla pratar hela tiden i munen på varandra och ljudnivå ökar i takt med att vinet minskar och klockan går… men så är det hemma hos Bengtssons… Ibland kan man tro att vi är italienare… Jag undrar bara – Hur svårt kan det va?

Det var en jättetrevlig kväll med fantastiskt god mat. Tack Vompan!
Vi avslutade kvällen med ”Sverigespelet”, där pappa och jag kammade hem 1:a priset efter att ha klarat frågor med svar som ”Vilse i Pannkakan”, ”Spanska inbördeskriget”, ”Kungsleden” och andra mycket mer intelligenskrävande frågeställningar…

Efter lite morgon bestyr kom vi äntligen iväg. Vi blev helt chockade när parkeringen var full redan kl 10… Men men vi traskade iväg mot backarna och drog snabbt upp i liften. Ganska grått och tråkigt väder men vi var perfekt klädda så vi njöt ändå. Det blev gröna, blå och lite svarta backar innan det var dags för lunch, en hamburgertallrik i toppstugan. Det hade varit ännu trevligare om vi fått sitta vid fönstret och se anledningen till att den kallas toppstugan… Varför bygger man inte i etapper så att alla bord blir ”bra bord” Hur svårt kan det va?

14.00 stod vi alla redo för privatlektionerna. Katti och jag körde en och Andreas en. Vi fick bra tips på carvingtekniken och även vad man ska tänka på när det blir brant. Läraren sa att jag körde ”elegant”. Katti kallar mig ”80-talsprodukt” och det stämmer nog rätt bra :) jag har ju kört på mina illrosa 80-tals-lagg sen det begav sig och knäna är fullkomligt fastklistrade i varandra :). Nu… är jag övertygad om att det är carving det ska vara!

Afterski
Vi skulle bara köra ett par åk till, efter våra lektioner, då vi var helt slut i benen men det blev tills liftarna stängde… Då var vi totalt slut allihop och bestämde oss för att ta en fika innan vi åkte tillbaka. På Ski Louge var det after-ski så det blev en öl, cola och lite godis.

Idag kände vi oss för trötta för att dra in till stan så efter dusch och bastu betsämde vi oss för att testa påskbuffén på hotellet. Ja, det var kanske ingen höjdare… men vi blev mätta och slapp åka iväg så det var helt ok. 

Det blev en tidig kväll… snoriga och lite hostiga kom vi i säng redan 21, med gott hopp om att vara friskare till påskafton!

Ytterligare en härlig dag!

Märkliga upplevelser i fjällen 100401

Resan
Vi kom i väg på hyfsat utsatt tid i morse och resan gick fantastiskt bra. Andreas som är van vid att man stannar på snabbmatsställen på fjällenresor var hungrig, på mat, redan 9.30 :)  och hade inte tackat nej till ett McD-stopp :) Det blev en macka och dricka och en kaka…

Vi kom till Sala… där kom en rondell… vad hände? Anita (GPS:en) fick spel, kartan var upp och ner och plötsligt var vi inte längre på väg 70 utan på någon ännu mindre väg med tre siffror… Efter att vi hade vänt ett par gånger var vi åter på språret. Anita visade dock fortfarande att vi körde mitt ute i åkern… Hur svårt kan det va?

Vi kom fram vid 10.15, hämtade förbokade skidor och liftkort. Allt gick strålande! Och så… började det regna… har aldrig varit med om något liknande. Värsta skuren. Men vi åkte, upp och ner i backarna. Trot eller ej men humöret var på topp på alla tre, hela dan. Det berodde nog mest på att Katti var så positiv.

Väder och vind
Regnet kom och gick. Men det gick bra att åka ändå. Backarna var förvånandsvärt bra! Det blev mer och mer dimma och vi såg inget alls. Men vi körde på fram till lunch. Dyngsura kom vi i restaurangen och lika blöta var vi när vi lämnade den. Vi gick in på toan för att göra det vi skulle… och torka kläderna lite. Rumpan hade fått sig en köldknäpp så den fick en omgång i handtorken, tillsammans med mössan och vantarna. Tur att ingen kom in just då…

På eftermiddagen sprack det upp och blev helt fantastiskt. Katti och jag fick en timme själva när Andreas fick sin privatlektion. Det var en toppentimme för alla tre. Katti och jag dundrade ner i alla svarta backarna… som mest var lite ljusgrå…

Active Stay – hotel

Vi hade sett bilder på nätet, utifrån. Där hade man lyckats dölja omgivningarna… dvs en  mack, ett skrotlager, en industribyggnad och vägen. På nätet fanns inga bilder av rummet och det förstår jag också, så här i efterhand. Men med tanke på priset så får man kanske inte vänta sig så mycket…

Middag
Det fanns Tacobuffé på hotellet men med tanke på hur standarden är på allt annat valde vi att inte äta den. Vi tog oss in till stan och valde ett Thai + Sushiställe… Konstig kombination… Det var gott men vi blev tyvärr inte mätta…

Personalen
Det par som mötte oss i receptionen/baren/restaurangen var så himla glada och trevliga… det visade sig att det var de två som skötte hela stället. Det bytte bra keps och vips så var de bar och serveringspersonal :) Undra vem som lagade maten…

Det har varit en toppendag! Verkligen. I morgon ska vi ta lektioner, alla tre. Katti och jag tar en och Andreas får en egen. Det ska bli såå himla roligt.

Och vi känner oss inte särskilt aprillurade heller, även om vi inte kunde tro att det var sant när det regnade i backen…

Vaknade tidigt i morse med såå ont i halsen… typiskt. Vi som ska åka skidor i helgen… Pratade med syrran igår och hon hade också ont i halsen… Nu har vi båda tryckt i oss pilerutter, citron, vitlök, vitaminer och te och nu håller vi tummarna för att det är borta till i morgon bitti… hur svårt kan det va?

Jag är packad och klar :). Och då menar jag att kläderna ligger i väskan, inget annat :) Har vattnat blommorna och allt man ska göra innan man reser bort :) Man måste väl inte städa?

Svaret kom i Mitt i Bromma, som jag trodde!

Kan säga att det var nog det mest oväntade… en nyårsraket… hur gick det till?

Vad ska det vara bra för?

Kan vi inte bara skjuta på tiden en halvtimme så får det vara bra sen? Jag är rätt säker på att både grillen och trädgårdsmöblerna åker in och ut när det är dags… Jag (och många med mig) var uppe 07.00 i morse… alltså 06.00… det är inte humant, på en söndag, för en person utan barn. Nu har jag redan somnat i soffan en gång… och klockan är inte ens 22…

En lite rackare sitter på min ena axel och säger ”Men gå och lägg dig – hur svårt kan det va?” men på den andra axel sitter en som säger ”Bit ihop – du vill ju se Johan Falk”. Vilka i-landsproblem man ställs inför…

Tre brandbilar, en polisbil och en ambulans står plötsligt på gatan utanför mig. Snabbt samlas också grannarna i en lite klunga för att se och höra vad som hänt… Jag är ju också lite nyfiken av mig så helst hade jag velat spatsera förbi men jag nöjde mig med att stå i fönstret och smygkika och fota… Antagligen får jag läsa om vad som hänt i nästa nummer av  Mitt i Bromma.

Dramatik i Blackeberg

Jag håller den vid liv…

Ungefär som en surdeg… Idag har jag blandat upp riset med mer grönsaker. Ärtor, paprika, lök och broccoli. Kycklingen har jag dock tagit ny från frysen. Idag har ugnen dessutom en funktion. Den värmer de nya grönsakerna och bakar färdigt kycklingen. ”Gott”, som de säger i Halv åtta hos mig. Det blir en ”jävla trevlig” paella idag.

Jag tror inte det blir fler livsuppehållande försök för den här paellan…