Hur svårt kan det va?

Ny dag, nya möjligheter

08.00 var vi redo för frulle. Inte heller den var väl allt man hade att önska men man får väl vad man betalar för…

Redan 9.15 var vi framme vid Romme Alpin, och tänka sig att det var lika mycket folk som dagen innan, fast en timme tidigare… Påskärringarna var tillbaka från Blåkulla, inget snack om det…. det var nämligen ett helt gäng i backen!

Andreas fick sin dagliga lektion och vi drog i väg till det lite brantare backarna. Det var lite hårdare i backen idag vilket gjorde det var lite lättare att köra carvingsvängar. Faktiskt en rätt häftig känsla när man får till det. Backarna är överlag väldigt bra. Bra preparerade och åkning för alla. Vi åkte i en rikigt brant backe med instruktörern igår och det var väl i den vi borde öva mer idag… det är ju där vi brister… Men vi tog de andra röda och svarta backarna som vi tycker är lite roligare…

Vädret var ju väldigt spännande idag… Strålande sol och så plötsligt kommer lite regn och en hagelskur… för att sedan återgå till sol… men vi är glada över det.

Gulasch i toppstugan blev helgen sista lunch. Fantastiskt gott. Den här gången fick vi dessutom lite bättre utsikt.

Katti gav upp, nåt åk efter lunchen, hon var för trött i ben och huvud och dessutom höll förkyldningen på att att bryta ut. Andreas och jag tog ett par åk till innan vi ockå gav upp. Sen var det dags att lämna tillbaka utrustningen. Vi avslutade dagen i strålande sol med en glass… Kan säga att det var skönt att få av sig två av fyra par byxor också… ja, vissa av oss är välklädda…

Det var skönt att sitta i bilen ett tag. Så här ont i benen efter skidåkning har jag nog aldrig haft… antingen är det åldern… eller skidorna för trot eller ej men jag är rätt vältränad så det borde inte bero på det… Det måste vara att vi tog lite hårdare skidor och att vi då var tvunga att ta i lite mer samt att backarna faktiskt var lite långa så vi kunde stå på rätt bra. Känns väldigt bra att ha fått några bra träningspass under förkyldningsperioden! Det hör ju inte till vanligheterna!

Väl hemma i Stockholm bytte vi bara om och drog vidare till faster på påskmiddag. Det var jättetrevligt men massor av skratt. Ordvalen är kanske inte alltid de lämpligaste, alla pratar hela tiden i munen på varandra och ljudnivå ökar i takt med att vinet minskar och klockan går… men så är det hemma hos Bengtssons… Ibland kan man tro att vi är italienare… Jag undrar bara – Hur svårt kan det va?

Det var en jättetrevlig kväll med fantastiskt god mat. Tack Vompan!
Vi avslutade kvällen med ”Sverigespelet”, där pappa och jag kammade hem 1:a priset efter att ha klarat frågor med svar som ”Vilse i Pannkakan”, ”Spanska inbördeskriget”, ”Kungsleden” och andra mycket mer intelligenskrävande frågeställningar…