Hur svårt kan det va?

Entreprenaden som jag har anlitat har hela tiden lovat att renoveringen ska vara klar till den 25 nov, eftersom vi ska komma med flyttlasset den 26:e. Så det bästa vore om vi kunde ta besiktningen den 26 på fm, innan sakerna kommer var deras förslag. Men.. det insåg jag rätt fort att det skulle inte gå. Jag föreslog att vi skulle flytta besiktningen till fredag, som till slut blev måndag 30 nov. 

Besiktningsman Tommie från Eminenta, kom enligt tidplan på måndag kl 13 och gick först igenom taket. Inga problem med det och det var jag inte heller orolig för.

Kl 14 var det dags för den invändiga besiktningen bland flyttkartonger och annat bråte. Hantverkarna jobbade in i sista minuten med olika saker. Det målades här, skruvades där, fejjades och putsades så man trodde att det var kungen som skulle komma…

Vi vandrade runt, rum för rum och han kollade och noterade. Det blev ett antal anmärkningar/noteringar men inte mer än vad som är vanligt för den här typen av renoveringar.

Nu har de på sig fram till 30 januari att fixa det, och det ser jag inte som nån omöjlighet, hur svårt kan det va?

Nu börjar byggarbetsplatsen sakta förvandlas till ett hem! En del golv är avtäckta och nästan alla tapeter är på plats. Det gjorde verkligen stor skillnad! 

Golvläggaren har slipat alla golv på övervåningen och lackat. Det blev verkligen fint! Är mycket nöjd över ”backen” mitt i rummet som justerade höjdskillnaden.

På nedervåningen är värmeslingorna utplacerade, isoleringen är på plats och så även golvet, tvåstavig askparkett. Det är ljust och fräscht och jättefint! Tjejerna är såå nöjda. Nu väntar de med spänning på sina tapetserade väggar!

Det börjar sakta sakta kännas som att det kommer bli riktigt fint i mitt hus.

Pappa och mamma har hjälpt till att sätta tapeter och lägga golven!

Ok, då fick jag anlita en ny radonkille, från ett radonsaneringsföretag. Thomas har varit på plats och med ett tempo långt över mitt for han runt och berättade om allt som måste göras. 

Bilas, borras, moteras och installera en radonsug.

Radonbidrag

Det finns ett bidrag att söka men… man får inte påbörja jobbet innan ansökan är gjord och innan den är gjord så måste man ha gjort en långtidsmätning. Så Thomas får vänta med sin del tills mätningen är klar. Den kunde ha startat 1 okt men då fanns det inget att fästa den i eller ens ställa den på för att passa reglerna för mätningen… så jag får vänta till nästa vecka!

Idag träffade jag Thomas från radonsaneringsföretaget. Han for runt i huset som ett skållat troll med en mojäng som såg ut att vara lika tidsenlig som huset.

Han konstaterade blåbetong och höga halter av radon. Han kom med en hel åtgärdsplan innehållande radonrör för radonsug, borrade hål, ventilation, sugar och fläktar och jag vet inte vad… Det gick fort och stundtals var jag inte med alls och kände att jag ställde samma fråga flera gånger :) Hur svårt ska det vara? Man lär sig sååå mycket av allt och alla kompetenser som finns. Och det i sin tur är ju galet kul!

Radonbidrag

Som småhusägare finns det ett radonbidrag att söka. Men… man måste 1. Först göra en långtidsmätning och 2. Bo i huset under perioden… Hur ska det gå till?? Jag har nu bestämt att vi avvaktar med den här åtgärden tills jag har mätt. Så kanske jag i alla fall kan få ett bidrag till den riktigt sura kostnaden… Hur svårt kan det va?

Vi ska flytta! Allt är klart, pappren är signerade, transaktionen är klar, nycklarna är överlämnade och huset är vårt! Häng med i bloggen om du vill veta vad som har hänt och om du vill hänga med under höstens renoveringar ;)

För en tid sen pratade jag med pappa om huset som jag tittat på och budat på. Han kallade det för ”stuga”. Jag blev väldigt förnärmad… stuga? Nä du det är en villa!! Liten men dock ;)

Mamma, som har lite större förståelse för vikten av ordval kom med det eleganta namnet ”Villa Elise” och det passar ju helt utmärkt!!

» Så här ser huset ut när vi börjar vår resa ;)

Jag har så länge tittat efter ett större boende, eller i alla fall större tomt och ett boende med två badrum/toaletter. Jag ser mornarna framför mig när tre tjejer, under stress, ska göra sig klara. Självklart kan detta lösas med speglar mm på andra håll men jag vill också ha lite ytor.

Men… ytor kostar pengar och därför bor jag kvar där jag bor. Inget fel på det, jag har en fin lägenhet och underbar tomt vilket är få förunnat till lägenhet.

Jag har dessutom kanske för höga krav på ett radhus och kommer kanske inte hittat nåt som faller in under mina krav… men jag tittar lite då och då och det känner min granne till. En dag tipsade hon mig om ett hus i Råcksta. Hus? Jag kan väl inte köpa en villa?? Hallå… ett bostadsrättsradhus tycker jag vore lämpligt, så man slipper yttre underhåll…

Men det var visning idag och jag tog med mig Vera och åkte dit. Jag kunde, för första gången på en visning, se vilken potential detta hus hade. Bara ytliga renoveringar i mina ögon. Kunde nog göra en del själv, leja bort lite osv.

Jo, men detta kunde nog vara nåt tänkte jag efter visningen och Vera ville väldigt gärna bo i det huset (som i alla andra vi har tittat på). Men det kännns väldigt läskigt…Jag tänkte och tänkte och vid närmare eftertanke så var nog inte så bra ändå. Sa till min granne när hon ringde och frågade hur det var att man har ingen anslutning till tomten… och DET kändes inte bra. Då sa hon ”du, jag har en lösning på det, får jag komma över, nu”?

- Absolut! Så kom hon och visade hur man kunde bygga om altanen ta bort väggar, öppna upp och plötsligt kändes det riktigt bra. Och det hela skulle kunna hamna inom min budget!

Hur svårt kan det va?

Vi ska sälja vår båt och jag har fått uppdrag att skapa annonsen. Mina bästa och nästan enda bilder på båten ligger på en extern hårddisk. När jag ansluter disken hittar inte datorn nån hårddisk… 

Jag har ett svagt minne av att disken har åkt i golvet en gång men jag vet att jag var dösnabb med att sätta på ”locket” som åkte av, det kan väl inte ha varit så farligt… Jag frågar runt lite, googlar och inser att jag måste lämna in den på nån slags recovery, låter inte gratis…

Donatorn

Den 27 februari får jag ändan ur och åker till DatorDiskDoktor för att be om hjälp,..

Oj oj det ser inte bra ut… vi provar att jobba en timme (för 1000:-) och sen ser vi om vi kan hjälpa till…

Den 6 mars ringer Olga och med den grövsta ryska accenten förklarar hon på skruv och mutternivå vad det är för fel på min disk och vad det kommer att kosta. Jag fattar ingenting, är beredd att lägga på och glömma allt men… till slut fattar jag att jag måste köpa en ”DonatorDisk” så de kan byta läshuvud. Donator? De trodde jag gjorde nåt helt annat men ok jag beställer enligt instruktion via e-bay, betalar och anger DatorDiskDoktorns adress som mottagare.

Den 11 mars får jag meddelade om att donatorn har kommit fram. Men sen dess har det varit tyst från DatorDiskDoktor.

Den 19 mars skrivs kontrakt och båten är såld… på en annons utan massa bilder…

Den 25 mars mejlar jag och undrar hur det går.

Den 26 mars  får jag svar att donatorn har anlänt enligt plan och läshuvud är bytt.

Igår den 7 april funderade jag på hur det går och tänkte att jag skulle ringa och kolla idag. Men man tänker så mycket…

Istället ringde Olga idag, den 8 april och förklarade på skruv och mutternivå med sin grova ryska accent att min disk inte gick att rädda… Nä men vad fan… Hon sa att ”Vi hittade en perfekt donator på lagret och det kunde inte ha blivit bättre men det gick inte… det är så tråkigt.. och det här samtalet till kunden vill ingen göra, ingen vill misslyckas osv. osv. hon maler på i ett tempo så det går inte att få en syl i vädret. Om man försöker avbryta fortsätter hon bara att prata…

Till slut… fick jag ordet. ”Ok, så ni kan inte rädda mina filer. DET var tråkigt men inte så mycket att göra. Men du, jag undrar varför ni har tagit en donator från lagret… jag beställde ju en via E-bay på ert uppdrag…” Då blev Olga tyst för första gången under samtalet.

Sen säger hon (tror jag) ”Men du Jenni, jag har ringt till fel kund… det här är inte din hårddisk… din är inte klar än, vi jobbar på den.” Hon suckar och säger fortsättningsvis ”åh nej, nu får jag förbereda mig igen… för det här samtalet… med rätt kund…”

Jag önskar henne glad påsk och hoppas på ett återhörande med goda nyheter längre fram.

Hur svårt kan det va? ;)

Glad i hågen (trots allt) åkte vi iväg till Clas Ohlsson igen. Lite sent efter som vi, trötta från gårdagen, gick upp kl 9.30… Jag reklamerade ljusen, de frågande inte ens vad det var för fel… kanske att det ändå inte bara drabbade mig…

Fanns det några ljusslingor kvar? Självklart inte… så vi åkte till ÖB och köpte en ful, billig slinga med sladd. Ja, jag drog ut en kontakt till deras lampor och testade slingan! Funkade! Nu kör vi. Samtidigt köpte jag två andra små slingor till en spegel. Det blir fint!

Väl hemma sätter jag upp ljusen och tjejerna pyntar, hänger upp ALLT och det mesta på samma gren… men det blev fint! Äntligen!

Sen sätter jag upp slingan på spegel… och nä, jag är inte ett dugg förvånad över att en lampa inte lyser…

Jag börjar koka knäck och smörkola och DE blev försvinnande goda!!! Yes!

Nu har jag lärt mig att jag ska satsa på godis och inte belysning framöver! Hur svårt kan det va?

Där satt den, granen är klar!

Julen 2019

Såklart att en lampa inte funkar…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till råga på allt har vi haft inbrott i pepparkakshuset… ett fönster är kraschat… Phu, till vilket försäkringsbolag anmäler man det?

Hoppas ni har en bra tredje advent! Ska bli skönt med en ny jobbvecka