Hur svårt kan det va?

Jag säger bara Armand Krajnc

Här snackar vi tävlingsinstinkt. Snabb som få. Snacka om att han var på tå i kväll mot Patrik Sjöberg i nattduellen. Patrik har visserligen växt i mina ögon men 3 sistaplatser av 3 möjliga, det är inte ok. Jag är glad att Armand vann. Way to go. Nu blir han farlig för Louise… men fortsätter hon bara att vinna tävlingarna kommer det att gå som det ska :)

Hur är det med tävlingsinstinkt? Är det manligt och kvinnligt? Eller är det individbaserat? Själv ser jag allt jag gör som en tävling… och det är inte alltid så bra. Det medför visst mått av ”dålig förlorare”. Det är en del jag försöker visa mindre av, vilket inte alltid är så lätt… Å andra sidan tycker jag att man måste få bli besviken när man förlorar. När man inte presterar vad man kan, när man slarvar och helt enkelt är dålig. Lagom är ett ord som inte finns i min värld. Jag vill vara bäst… på allt. Men såklart inser jag att jag tyvärr har väldigt många övermän. Men jag kan inte ge upp, kan inte erkänna att jag inte kan bli bättre, även om jag många gånger är på gränsen att ge upp. Men det är då jag frågar mig själv – Hur svårt kan det va?

Min kollega och tillika centerkollega har som mål med sin träning att bli bättre och starkare än mig. Det sporrar så in i bengen, jag kan ju inte ha annat mål än att bli bättre, starkare och snabbare än henne! Hur svårt kan det va?

Kattis – livet är en tävling, eller hur ;)