Hur svårt kan det va?

Vi var sju stycken laddade till matchstart i Sportfixarnas mixserie idag! Mer än fullt lag! Det kändes kanon. Men vad skjutton hände? Vi spelade stundtals bra och fick igång bollen. Första matchen tog vi ledningen direkt. Tommy satten den första direkt i sitt första byte. Och sen satte jag en i mitt andra byte. 3-0 (2 p för tjejmål) - kändes bra. Men sen började det andra laget få in varenda boll… I halvtid låg vi under med 3-8…

Vi kom igen och fick en straff som jag satte… phu det var på håret. Det stod 11-11 när det var 10 sek kvar och så… får de in en boll till. Rackarns, hur svårt ska det va. Vi förlorade med 12-11. Alltid surt med uddamålsförluster.

Vi tog nya tag i andra matchen men det gick om möjligt ännu sämre. Det laget slog vi förra gången med 17-7… Vi gav bort rätt många mål den här gången då vi inte hade riktig koll på backpositionen. Trist. Jag tror vi förlorade med 8-12 och det var verkligen inte kul, men idag var vi inte bra så det är bara att gratulera motståndarna.

Det är många fler matcher mot samma lag så vi kommer igen! Hur svårt kan det va? Alla kämpade i alla fall så mycket de kunde och det var många bra individuella insatser men det räcker inte. Vi måste hjälpas åt och få till vårt spel, som vi faktiskt gör riktigt bra när vi skärper oss.

Jag känner mig trots allt rätt nöjd över att jag kommer över förluster ganska snabbt numera. Har jag blivit vuxen tro?

Nu känner jag mig lite mer laddad för att börja träna lite mer strukturerat igen. Jag har lite ångest för det där WC-kortet jag har köpt men inte känner för att utnytta. Det känns jobbigt att behöva komma hem och sen dra iväg till gymmet. Det är inte alls samma sak när det gäller att åka och spela innebandy… Jag tror jag bara ska erkänna att jag gjorde en miss när jag köpta det :) men å andra sidan har jag bara betalt 1000:- . Till våren kanske det känns lättare. Jag ska försöka sätta ihop en styrkeprogram hemma och köra på det fram till jul så får vi se sen.